Jakten på gåtan om bästsäljaren

Då är det dags att kicka igång bloggen igen efter julledigheten.

Jag tänkte börja med ett ämne som diskuterats många gånger och som ingen har något svar på, men som alltid kommer att vara intressant.
Helena hade ett intressant blogginlägg om Fifty Shades Of Grey där hon hade svårt att se varför den blev så framgångsrik. Hon är ju inte den enda som frågat sig det.
Det här med varför en bok når stor framgång (och då menar jag inte sådana böcker där författaren kämpat för att bilda sig en stor läsarkrets, där handlar det mer om att nöta in sitt varumärke) finns det ju inget riktigt svar på. Ingen vet och det är väl därför frågan fortsätter vara spännande att diskutera, för alla har sina teorier.
Det här är min.
Jag tror att det handlar om att hitta något som är nydanande, men det måste samtidigt vara något som tillräckligt många finner fascinerande eller skrämmande eller upprörande o s v. Kort sagt, det handlar om att väcka tankar eller känslor. Det behöver heller inte vara temat i boken som ruskar om läsaren, det kan lika gärna vara en karaktär.
Vad hade Gudfadern varit utan Michael Corleone?
Vad hade Fifty Shades varit utan Christian Grey?
Vad hade När lammen tystnar varit utan Hannibal Lecter?
Bara för att ta några exempel på stora succéer som förmodligen aldrig rönt samma framgångar om författaren inte kommit på karaktärerna också.
Utöver karaktärerna måste förstås handlingen ha ett driv och en intressant historia, men faktum är att även om ovan angivna exempel givits ut med exakt samma intriger, men utan dessa karaktärer, tror jag inte att de nått samma mått av framgång.
Det är i alla fall min teori.

Vad tror ni andra?
För det här handlar ju helt och hållet om spekulationer. Ingen vet och det finns inget ”recept” på hur man skriver en bästsäljare eftersom ingen vet hur ett sådant ser ut.
Och det intressanta är att när någon skrivit en bok om vad som utgör en bästsäljare, kommer det oftast någon ny bästsäljare som motbevisar teorin i den boken.

Dezmin

8 svar till “Jakten på gåtan om bästsäljaren

  1. Absolut att karaktärerna bidrar. Själv tänker jag ju på storsäljare som Hungerspelen och Harry Potter där huvudkaraktärerna har stor betydelse. Och vad för sorts kamp de för. En motpol är viktig. Något som speglar dem, utmanar dem och hjälper dem utvecklas. Det finns ju också i dessa historier och de böcker du nämnde.
    Nu nämner jag ju mest Fifty Shades of Grey i förbifarten i mitt inlägg men hittade ett gammalt utkast i veckan, från när jag läste boken i somras, där jag skrivit mer utförligt om herr Grey, dock spretigt till tusen – och en anledning till att det förblev ett utkast. Men jag har inte släppt tanken på att formulera mig något längre om boken.😊

    Gillad av 1 person

    • Så är det. Tror svårigheten är att hitta karaktärer som väldigt många också tycker är betydelsefulla, för man har ju ofta lite olika tycke och smak.
      Motpolen är superviktig också och där är ju Hannibal intressant för han är ju egentligen både en antagonist, en antihjälte och en trickster, även om man inte förstår de två sistnämnda kategorierna förrän man börjar läsa mellan raderna. Jag tror att många läsare kanske inte ens förstår varför de fascineras av en karaktär eftersom de inte analyserat det.
      Det förstår jag och det hade varit intressant med ett längre inlägg från dig när det gäller Grey också, så det ser jag fram emot 🙂

      Gillad av 1 person

      • Att karaktärer uppfattas som intressanta på något sätt är nog ändå allt, hur ”bra” handling man än har. Som lektör får jag ibland frågan om jag ”tycker om” karaktärerna. Och det är rätt oväsentligt. Som du säger, fascinationen, att vilja läsa mer om någon, det kan vara avgörande för att läsa vidare, om än att det är omedvetet.

        Gillad av 1 person

  2. Ja det är ett intressant ämne, och när en del inte förstår varför något blir stort trots att de inte gillar det är steget inte långt till smutskastning. För det kan väl aldrig varit så att de missat något som andra sett? Har sett det med flera författare, både svenska och utländska. Den här tendensen att skriva ner saker – och andra författare – man inte tycker borde vara värda framgång. Eller att kollektivt klanka ner på författare baserat på deras sätt att skriva, som om det vore helt ok om de bara är tillräckligt framgångsrika.
    Jag tror som du, de här författarna har hittat något som tilltalar en stor grupp människor, ofta starka karaktärer och-/eller intressanta situationer. Sedan har ju alla författare styrkor och svagheter i sitt hantverk, men att beröra och fängsla en stor mängd människor måste väl vara en av de största styrkor man kan ha som författare, för själva skrivhantverket kan man ju alltid arbeta på och utveckla, medan förmågan att beröra och fängsla nog inte är lika lätt att lära sig. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Precis och jag tror att felet många gör är att de ser för subjektivt på alltihop, vilket nog är lätt att göra. För att se objektivt kräver att man frångår vad man själv gillar och uppskattar och försöker se det utifrån.
      Tror också att många tycker att om en författare är tillräckligt framgångsrik är det mer ”okej” att klanka ner på den. Speciellt om det är en utländsk författare som med största sannolikhet aldrig kommer att läsa det någon i lilla Sverige anser om dem.
      Så är det. Alla författare har sina styrkor och svagheter, men att fängsla många läsare är svårt, speciellt som vi finner olika saker intressanta. Man måste liksom hitta minsta gemensamma nämnare, tror jag. Samt hitta något som åtminstone känns nytt och fräscht och som det inte skrivits om tiotusentals gånger redan. Det sista är nog det svåraste av allt 🙂

      Gillad av 1 person

      • Det tror jag du har helt rätt i. Sedan kan detnog vara den svenska avundsjukan som spelar in. ”Jag skriver ju mycket bättre än så, varför är inte jag lika framgångsrik om ribban är så låg?”
        Men precis, de tycker nog det.
        Ja eller i alla fall en ny vinkling eller något på en existerande potentiell historia för inte ens grundhistorien bakom 50 shades är ju speciellt ny. Så det gäller nog mest att hitta ett sätt att berätta den som känns annorlunda. 🙂

        Gillad av 1 person

        • Så kan det vara, även om jag kan tänka mig att den som har god kännedom om hantverket kan störa sig på en mindre välskriven text. GW var ju snabb på att klanka ner på just Läckbergs språk och det tror jag inte han gjorde av avundsjuka, utan för att han faktiskt störde sig på det och de spelar ju i helt olika divisioner när det gäller just språket t ex.
          Det tror jag med och jag tror att i 50 shades-fallet handlar det mycket om just karaktärerna. För som du skriver, själva historien är ju inte speciellt ny 🙂

          Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s