Får du aldrig lust att skriva något igen?

Det är en fråga som då och då kommer från läsare, eller från kollegor i branschen.
Det enkla svaret är fortfarande nej och jag ska förklara varför.
Nu är det snart två år sedan jag satte min sista skönlitterära punkt. Då kändes det som att jag skrivit alla berättelser jag haft inom mig och om inte ens nomineringen hos Deckarakademin fick intresset att vakna igen, finns det nog inte så mycket mer som kan göra det.
Inte ens erbjudanden om att spökskriva har fått igång skrivlusten och då behöver man inte ens komma på själva historien utan ”bara” skriva ner den. Av den anledningen har jag också tackat nej till sådana förfrågningar. Jag tror nämligen inte att jag skulle göra ett speciellt bra jobb om allt bara känns motigt.

Egentligen är det inte att jag inte får nya idéer, för det får jag ständigt, men jag skriver dem i huvudet istället och eftersom jag aldrig har skrivit synopsis, blir det lite som en följetong som jag fortsätter på varje kväll när jag ligger i sängen och ska försöka sova. Det är ganska trivsamt, för det kräver inte att jag jobbar med texten.
Under tiden jag fortfarande skrev böcker skrev jag ju 4 000 ord per dag måndag till fredag. Detta tog tre till fyra timmar per dag och när jag en månad senare fått ihop råmanuset, tog det minst två veckor till att redigera. Sedan åkte texten till testläsare och efter någon månad var det dags att gå igenom den igen och putsa och fila. Nu kan jag lägga all den tiden på annat istället.
Att skriva var något som jag från början tyckte var jätteroligt och då är det en helt annan sak. Det är när det börjar kännas som en upprepning, när det inte längre är utmanande eller roligt eftersom man gjort det så många gånger, som det börjar ta emot. Åtminstone för mig.

Att skriva i huvudet är alltså mitt sätt att fortfarande få utlopp för min kreativitet, men utan att göra jobbet att få ner det på papper.
Fast skulle en helt fantastisk idé en dag dyka upp, en som är värd alla timmar det tar att få ner den, en som jag bara måste skriva, då kanske jag gör det.
Fram tills dess fortsätter jag att skriva för mig själv. I huvudet.
Jag tror inte att jag är ensam om det här, väldigt många författare slutar skriva efter ex antal år och även om skälen till varför man slutar kan variera, gissar jag att den största anledningen hos de flesta är att kreativiteten nått vägs ände och att man berättat de historier som man hade inom sig.
Åtminstone har man kommit till en punkt där skrivlusten inte trumfar jobbet man vet att man har framför sig.

Så, det är väl det enkla svaret. Lusten lyser med sin frånvaro och om lusten inte finns där, är det mycket svårt att få ihop ett helt manus.

Dezmin

13 svar till “Får du aldrig lust att skriva något igen?

  1. Ping: Om att inte skriva – Böcker och Bokeh

  2. Så bra skrivet, jag känner helt igen mig i de tankarna och känslorna för skrivandet. 🙂 Och ser inget fel i att sluta eller börja igen lite som det passar en. Man går igenom olika faser i livet och ibland finns det kanske varken lust, behov eller plats för skrivande i ens liv. 🙂

    Gillad av 2 personer

    • Tack! 🙂
      Jamen så är det ju och det är ju alltid mer spännande när man är ny på något, än när man gjort det under ex antal år. Då försvinner liksom den där förväntningarnas magi, för man har ju gjort både proceduren med skrivandet och utgivandet flera ggr och vet hur allt funkar 🙂 Det förtar spänningen lite.
      Och som du är inne på, inget hindrar en från att skriva igen om andan en dag skulle falla på igen.

      Gillad av 1 person

  3. Så kan det vara, man kan inte pressa fram något!

    Gillad av 2 personer

  4. Man skriver när man vill och behöver få ur sig någon sorts berättelse. Det låter klokt att du inte tvingar fram något. Kommer en historia så gör det det. Då är det väl ”bara” att skriva igen.
    Vad roligt att du fått förfrågan om att spökskriva. Att spökskriva tycker jag låter rätt kul. Men då får det vara rätt sorts berättelse och samarbete. Fast det är inget jag vill ägna mig åt nu direkt. Först arbete och utbildning och eget skrivande. Vill fortsätta och se om det går att få ut något traditionellt.😊

    Gillad av 2 personer

    • Jamen exakt! Så skulle det komma en idé som jag absolut måste skriva ner, kan jag alltid göra det då. Fram tills dess får de fortsätta skrivas i huvudet 🙂
      Att spökskriva är ju lättare så tillvida att man inte behöver hitta på handlingen själv, det svåra är väl att anpassa språket till någon annans. Och precis, rätt sorts samarbete är också viktigt, men idag är det ju så många som spökskriver också, så det är nog inga problem för den som vill ha sin text spökskriven att hitta någon som kan göra det. Det svåra för dem är kanske att hitta någon som är riktigt bra, för det kostar ju ändå en hel del och då vill man nog som ”författare” att man har så goda chanser som möjligt att manuset blir antaget hos något seriöst traditionellt förlag.
      Tycker du tänker helt rätt och jag håller tummarna för att ditt nästa manus går hela vägen 🙂

      Gillad av 2 personer

      • Tack! Vi får hoppas jag får ihop spänningsmanuset. När utbildningen är klar senare i vår kan jag ägna mer tid till det.🙂
        Jag har en tendens att härma både tal och olika skrivstilar så det är en bit som lockar med spökskrivande, att variera mig och anpassa språket. Verkar dock vara en marknad som exploderat i det senare. Alla vill ge ut böcker men orkar inte skriva själva…?

        Gillad av 1 person

        • Ja det är en marknad som blivit jättestor, men där det nog bara är ett fåtal spökskrivare som får uppdrag.
          Precis, eller så kan de inte skriva och orkar inte lära sig, då är det ju ett enkelt men väldigt kostsamt sätt, att anlita någon som kan det.

          Gillad av 1 person

  5. Så här i efterhand så vet man ju vilket hästjobb det är. Precis som du beskriver med alla, alla timmar man lägger ner innan man ens har börjat redigera.
    Själv hade jag som mål att sätta igång med en sk självbiografi, men jag har svårt för att kalla berättelsen så. För det blir bara en del av mitt liv … absolut inte hela! Det finns ett förlag som har sagt att de vill ha storyn … när det hände gick jag helt i baklås – några år!
    När jag satte igång pajade Google o en massa annat en natt då Tele2/ComHem höll på med något skit. Kom av mig helt eftersom det jag redigerat försvann … ja, hela manuset. Men nu har jag fått det tillbaka. Lusten har inte återvänt och jag pressar mig inte heller.
    – Bor ni kvar i Sverige? Lever tiken?
    Kram!

    Gillad av 1 person

    • Jamen precis och jag tror att det är en av anledningarna att det inte känns så jättetaggande att skriva något nytt. När man började drevs man ju väldigt mycket av lusten att skriva, när man blivit mer erfaren vet man hur mycket jobb det faktiskt är, vilket jag tror drar ner skrivlusten.
      Vad roligt att du redan har ett förlag som är intresserade av att ge ut den! Förstår att det kanske går lite i baklås då, för det blir ju en viss press.
      Skönt att det ordnade sig och du fick tillbaka manuset. Jag brukade alltid dubbelspara mina genom att mejla dem till mig själv. Då gjorde det inget om t ex datorn skulle haverera 🙂
      Vi bor kvar, men håller på att köpa lägenhet på Teneriffa, dock har pandemin satt en del käppar i hjulen, men vi kämpar på och hoppas kunna köpa det här året.
      Lalle lever och är pigg och glad trots att hon fyller tio år i november.
      Dexter lever också, men det är kanske mer väntat för han är ju inte så gammal än 🙂
      Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s