Category Archives: Skrivande

Sommarplaner

Nu är det ju snart sommar så då blir det antagligen ännu färre uppdateringar på bloggen. Det är en årstid då jag helst gör annat än sitter vid datorn. Det brukar mest bli en sväng på morgonen och en stund under kvällen.
Det blir inte så mycket skrivande heller på sommaren. Den romantiska bilden över hur man sitter och skriver utomhus, har hittills aldrig inträffat hos mig. Dels för att jag hela tiden måste sitta på helspänn så ingen äcklig insekt är på väg mot mig och dels för att jag har svårare att koncentrera mig när jag sitter ute.
Men faktum är att härom dagen när jag satt och funderade på just insekter och varför jag undviker alla platser där de kan tänkas dyka upp, fick jag också en idé till hur uppföljaren till WG skulle kunna börja. Inget ont som inte har något gott med sig, m a o 😉
Jag får se vart det bär hän när jag sätter mig och på allvar börjar skriva ner manuset, men nu vet jag ju hur storyn börjar och sedan är det bara att haka på och se hur den tar sig.
Tror även jag vet vilken plats den ska få utspela sig på, men där måste jag göra en del research för jag har inte varit där så mycket. Som tur är känner jag en person som bor där, så själva researchen kring den delen borde bli hyfsat enkel 🙂

Vad ska ni hitta på i sommar?
Själv gör jag det jag brukar göra och försöker ladda batterierna inför nästa höst, vinter och vår 🙂

Dezmin

Noveller?

Nu öppnar vi lite försiktigt för manus på DareMe Publishing.
Så här i inledningsskedet efterlyser vi så kallade e-singlar. Alltså noveller i e-boksformat.
Längre fram är tanken förstås att vi även ska anta författare och ge ut böcker i fysisk form, men just nu vill vi börja med att se vad som finns där ute och om det ö h t finns någon/några som skriver i vår nisch 😉
Så, sitter du på en färdig novell, eller funderar du på att skriva en sådan? Kör hårt!
Vi tittar på allt som kommer in och mer information hittar du här.

Dezmin

Genrer, igen

Igår gjorde jag en intervju med P4 Västerbotten. Den kommer ut under dagen idag så jag kan inte länka.
I alla fall, jag fick då frågan om vilken genre mina böcker ligger i. Ska jag säga deckare, eller kriminalromaner när jag presenterar dig?
Jag svarade lite svävande att det funkar med kriminalromaner eftersom sådana ofta fokuserar på själva brottet. Jag har ju inga poliser med som huvudkaraktärer t ex, vilket är vanligt förekommande i just deckare, även om det egentligen inte är det som avgör hur genren ska definieras. Inte om man utgår ifrån hur man kategoriserar böckerna i t ex USA i alla fall.
Det som slog mig då (även om det inte fanns utrymme att bena ut genrerna) var att det är kanske inte så konstigt om folk blir lite ställda kring vilka genrer de ska definiera böcker som. För i Sverige blandas det ju som bekant lite godtyckligt.
Jag har ju bloggat om det förut och jag tror att det hade varit enklare för alla att definiera en genre, om inte förlagen svängt sig med de olika etiketterna lite som de känner att det passar. Då blir det ju förvirrande till slut.
Och den mest intressanta frågan här blir förstås: Vem vinner på detta? I längden alltså.
Jag förstår också att förlagen vill skapa intresse kring sina böcker genom att sätta dessa i en genre som skapar nyfikenhet, samtidigt kan jag förstå förvirringen som uppstår bland läsarna när boken inte riktigt motsvarade det man föreställt sig.
Jag har oändligt mycket lättare att hitta en bok som motsvarar den genre jag vill läsa, om den finns utgiven i USA och jag kollar hur man placerat den där, än böcker skrivna av svenska författare.
Frågan är kanske om vi någonsin kommer tillrätta med detta i Sverige? För uppriktigt sagt har jag på senare tid upplevt att jag får allt svårare att lita på att boken jag läser lever upp till mina förväntningar. Ibland har det verkligen känts som om jag blivit dragen vid näsan ordentligt och då avtar ju förtroendet för de etiketter som böckerna marknadsförs under också.
Alternativt är det bara jag som vill ha en tydlig indikation på vad för slags bok jag håller i. Det där berömda kontraktet med läsaren, ni vet 😉

Dezmin

Sant eller inte?

Ny vecka och nya tag.
Det går verkligen tungt just nu med allt, vet inte om det är någon form av vårtrötthet som har smugit sig på.
Men, det är bara att spotta i nävarna och köra, så jag tar mig igenom det här redigeringsvarvet också 🙂
Fler fina recensioner på Wicked Game har också börjat trilla in, vilket är glädjande.
Och precis som jag sitter och skriver det här blogginlägget, får jag meddelande från en person som läst boken, och som undrar om de där psykologiska tricken funkar i verkligheten?
Nu är jag ingen psykolog, men enligt de som är insatta, så fungerar det. I princip allt som står i boken har jag tagit in från den research jag har gjort och därför står detta nära verkligheten. Det enda jag har hittat på är det där med ”rättsvrängare”. Samt själva storyn förstås. Men, det intressanta är ju att det faktiskt skulle vara möjligt att nämndemännen är korrupta. För vem skulle kunna kolla det? Jag gillar att leka med tankar där saker och ting faktiskt skulle kunna vara möjligt, även om jag samtidigt hoppas på att det aldrig inträffar såklart 🙂
Är det här saker som ni också funderar över när ni läser fiktion? Alltså, vad författaren hittat på och vad som verkligen stämmer? Och om ni gjort det, vilka böcker har väckt dessa frågetecken hos er?

Dezmin

Då var påsken slut

Hoppas att ni alla hade en fin påskhelg och hann äta mycket godis.
Själv var jag gräsänka under hela påskhelgen då maken åkte ner till Ljungby för att hämta en motorcykel han hade kvar där. Detta tog honom hela påskhelgen och därför fick jag ägna ledigheten precis hur jag ville, utan att behöva ta hänsyn till någon annans önskemål. Bra va?
Recensionerna på Wicked Game har också börjat komma nu. Bokpool skriver om boken här och Carola har recenserat den här. Extra roligt att se att det jag försökte åstadkomma med den verkligen har gått fram 🙂

Idag tar jag tag i vardagen igen och främst i planeringen ligger nästa redigeringsvarv av fyran i Limboserien efter att ännu en testläsare kommit med finfina synpunkter.
Den har ännu inget namn. Tror det här är första gången som jag har jättesvårt att hitta en bra titel.
Någon fler än jag som har det här problemet? Man vill ju liksom att den ska passa boken och samtidigt göra eventuella läsare nyfikna.

Dezmin

Skrivarkurser

Annika efterlyste ett inlägg om att hålla i skrivkurser, så då kör vi ett sådant.
Först hade jag tänkt skriva ett inlägg om terrordådet i fredags, men det är redan så många andra som har gjort det, så jag hoppar det.

Jag tycker det är jätteroligt att hålla i skrivarkurser. Dels för att jag då för möjlighet att dela med mig av mina erfarenheter och min kunskap i ämnet och dels för att det är intressant att möta människor som precis har börjat skriva på sitt första manus.
Jag brukar alltid börja med att fråga vad de har för förväntningar på kursen och vad de har för planer med sitt eget skrivande. Svaren brukar variera ordentligt, en del har en vag idé, men vill först lära sig hur man gör, medan andra har mer långtgående planer. Inte sällan är det en (eller några) som redan planerat hur många böcker de ska skriva. En deltagare jag hade skulle skriva tolv stycken. När kursen var över sa vederbörande: ”Åh herregud, jag är glad om jag får ihop ett manus!” För, att skriva ett råmanus är ju nästan samma sak som att springa ett maratonlopp. Det är fullt med uppförsbackar som man måste orka igenom, annars kommer man aldrig i mål och många ger upp längs vägen.
En annan sak som jag ofta noterat och som är intressant är att det ofta är de mer lågmälda som sitter och antecknar mycket, som skriver bäst. Jag brukar nämligen ha kortare skrivuppgifter som deltagarna får lämna in (frivilligt) och som jag ger respons på. Det har nästan uteslutande varit de mest osäkra som lämnat in texter som varit välskrivna.

Hur har det då gått för alla? Jag har hållit i tre kurser hittills och det har varit ca 10 deltagare i varje omgång. Så, ca 30 stycken sammanlagt, alltså.
Av dessa har jag inte riktigt koll på alla, men vi har en sluten grupp på Facebook där flera av dem är med.
Av dessa 30 vet jag bara av en som både skrivit klart ett första utkast och som redigerat det några varv. Utöver den personen, har några till lyckats skriva färdigt ett råmanus, men sedan har det stannat av när det är dags för redigeringen.

Av detta kan vi kanske konstatera att av alla som säger att de skulle vilja skriva en bok, faller ganska många bort redan i stadiet att skriva ett manus som man kan skicka in till förlag. Så, redan här är alla vinnare som tar sig igenom de olika momenten fram tills man har ett manus som går att skicka in.
Det är faktiskt något som slagit mig också när det gäller den oändliga mängd av spontanmanus som förlagen får. Undrar hur många procent av den mängden som är så pass välskrivet att de går vidare genom första utgallringen? För jag kan tänka mig att en hel del skickar in sina första utkast istället för ett genomarbetat manus. Dock har jag hört att kvalitén på spontanmanus har höjts i takt med att det kommit fler skrivarkurser och fler frilansande lektörer.

Det var lite tankar om skrivarkurser. Saknar någon något, så hojta till i kommentarsfältet.
Nu är det snart påsk, så jag tar lite påskledigt och återkommer med ett nytt inlägg om en vecka.
Glad påsk, på er! 🙂

Dezmin

Redigeringen

Mitt skrivliv föreslog att jag skulle blogga om redigering, hur jag jobbar med den och gärna ge några tips.
Hehe, de som följt den här bloggen ett tag vet att just redigeringen inte är min favoritsyssla. Jag har förvisso förlikat mig med den fasen på senare tid, men att skriva nytt är fortfarande det jag tycker är roligast.
I alla fall, för att slippa redigera väldigt mycket, försöker jag alltid att landa råmanuset så ”rätt” som möjligt. Jag tänker t ex på att inte hamra ner långa transportsträckor som ändå kommer att behöva strykas i redigeringen. Eftersom jag i princip inte vet något alls om handlingen när jag skriver, koncentrerar jag mig istället på att berättelsen får vändningar och att huvudintrigen hela tiden står i centrum, samt att något driver den framåt.
När jag sedan börjar redigera brukar det därför nästan uteslutande handla om att fördjupa och förtydliga karaktärer eller händelser. Så det brukar jag försöka åtgärda i första redigeringsrundan. Därefter skickar jag manuset till den första testläsaren. Responsen därifrån brukar inte sällan innehålla frågor som har att göra med logiska luckor.  Så, i nästa varv täpper jag till sådana. Sedan åker manuset iväg till testläsare nummer två. Den responsen handlar ofta om grammatiska missar. Ibland även någon fler logisk lucka som den första testläsaren missat. Då och då använder jag även en tredje testläsare, men aldrig fler än så. Min erfarenhet är att ju fler testläsare man involverar, desto viktigare är det att man verkligen vet vad man vill med sin text, för annars kan man lätt bli förvirrad av responsen om testläsarna börjar påpeka olika saker. Bäst är när alla uppmärksammat samma sak som skaver, då är det inget snack om saken, då ändrar jag det genast.
Jag läser bara hela manuset när jag redigerar första varvet, innan manuset åker iväg för testläsning. Därefter läser jag endast stycken med kommentarer. När jag redigerat efter dessa, läser jag igenom hela manuset igen och hittar då ofta småsaker som jag justerar. Därefter blir det ju en del korrekturvarv också.
Vi jobbar ju alla så olika när det gäller både att skriva råmanuset och att redigera, men om jag ska lämna något tips får det kanske bli följande: Ta en sak i taget. Alltså, i första varvet koncentrerar man sig på handlingen och att den tajtas till och att fördjupa, förtydliga och gestalta. I nästa att logiska luckor täpps igen. Då kan man i varvet därefter gå in noggrannare på språket och koncentrera sig helt och hållet på den delen. Tar man allt i samma redigeringsvarv är det nog lättare att man missar något.
Framförallt tycker jag att redigeringen ska få ta tid, för ibland behöver man grunna lite på vissa delar. Speciellt om testläsaren anmärkt på något som man är osäker på om man bör ändra. Eller att vederbörande uppfattar något på ett helt annat sätt än jag tänkt det. Då brukar jag alltid fråga mig varför det uppfattas på ett annat sätt och vad jag kan göra för att åtgärda det.
Till nittionio procent brukar testläsarna ha rätt och därför ändrar jag nästan uteslutande efter deras kommentarer. Den sista procenten rör ofta småsaker där jag känner att jag vet vad jag vill med hur t ex en karaktär uttrycker sig, och då låter jag bli att ändra det.
Har man hittat riktigt duktiga testläsare, behöver man inte anlita någon lektör, så det får bli mitt sista tips. Försök att hitta testläsare som både vågar vara tuffa och ärliga, samt givetvis sådana som själva är insatta i hantverket. Ta sedan till dig responsen med ett öppet sinne. För det är ju på testläsarna du testar texten första gångerna. Om de reagerar på saker, kommer med största sannolikhet även läsarna att göra det när texten antagit formen av en bok.
I slutändan vill du ju att slutprodukten ska bli så bra som möjligt, eller hur? Därför är redigeringen den viktigaste delen i processen. Tycker jag i alla fall 🙂

Dezmin

Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Dezmin

Nu kan man beställa

Eftersom Wicked Game släpps på måndag, tar jag redan nu emot eventuella beställningar via min e-post.
Mejla mig om du vill köpa ett ex direkt från mig och glöm inte att ange om du vill ha boken signerad. Om jag inte har din adress sedan tidigare, glöm då inte heller att ange den också.
Beställningar som kommer in under helgen, skickar jag under måndagen.
Bilden blev lite suddig, men jag kan garantera att boken inte är det. Den blev kanonsnygg! 🙂

IMG_20170318_101332

Det är helt otroligt hur friktionsfritt den här utgivningen har flutit på. Jag hade förväntat mig flera hinder längs vägen, eller i vart fall något som skulle djävlas här och där. Men förutom att en beställning till distributören strulade lite, har det gått som på räls.
Det kunde ju inte ha blivit en bättre start för vårt förlag.
Nu hoppas vi att böckerna får ett fint mottagande också, det återstår ju att se 😉
Idag hoppas jag också nå slutet på första redigeringsvarvet när det gäller fyran i Limboserien. Gör jag det kan jag snart fira dubbelt 🙂
Trevlig helg!

Dezmin

Första sidorna

Det är mycket nu, som Stefan Sauks karaktär brukade säga i Lorry. Därför blir det ett kort inlägg idag.
Jag ligger efter med en hel del göromål i hemmet (igen), som jag ska försöka komma ikapp med under dagen. Riktigt trista uppgifter, men någon måste ju göra dem 🙂
Det ligger i alla fall uppe ett kortare provläsningsavsnitt av Wicked Game nu. Jag har plockat bort några av de sk smutssidorna, men i övrigt är alltså dessa de första sidorna av boken. Och på tal om provläsningsavsnitt, är det någon fler än jag som brukar fästa vikt vid sådana? Om jag är nyfiken på en bok, kollar jag ofta först om det finns några sidor av den utlagda någonstans, för att få en fingervisning om den kan vara något för mig, men jag vet att inte alla gör det.
Nu ska jag ta tag i den här dagen så jag får göra helg någon gång.
Så, trevlig helg! 🙂

Dezmin