Category Archives: Skrivande

Följebrev

Jag lovade ju ett inlägg om följebrev, så här kommer det.

Medan jag satt i den andra änden av bokbranschen och skickade in manus, förundrades jag alltid över alla dessa förtydligande som förlagen gör när det gäller hur och vilken sorts manus de tar emot och är intresserade av.
Nu förstår jag den exakt. För trots att vi varit väldigt tydliga när det gäller manus vi är intresserade av, dimper det ner manus där man skickat in t ex poesi och annat vi bestämt förklarat att  vi inte vill ge ut. Så, läs NOGA vad förlagen skriver på manussidan.

Så till följebreven. Det är verkligen intressant hur olika dessa är utformade.
T ex kan man få in ett följebrev där författaren inte nog kan understryka att detta är den kommande bästsäljaren för förlaget och att vi genast bör ta chansen, annars gör något annat förlag det. Well, innehar det en sådan försäljningspotential är vi absolut inte sena att hugga, men en historia som helt saknar struktur, språk och sammanhållen handling, betraktar vi inte som något guldkorn. Tyvärr. Det är möjligt att andra förlag ser annorlunda på saken, men vi tror fortfarande på att kvalité aldrig är fel, oavsett hur bra storyn är. En del verkar alltså tro att bara man höjt sitt manus till skyarna i följebrevet, kommer vi att se potentialen i det oavsett hur illa det är skrivet. Så är det alltså inte.
Faktum är att de mest intressanta manusen vi fått in har kommit med ett följebrev som är väldigt ödmjukt formulerat. På några korta rader kan författaren sammanfatta handlingen så att den låter spännande. Vid dessa tillfällen ökar genast hoppet att manuset är lika välskrivet som följebrevet, vilket också brukar visa sig stämma när man börjar läsa.
Man kanske kan sammanfatta det så här när det gäller följebrev. Går inte historien att sammanfatta på en halv A4-sida, är den antagligen för ogenomtänkt och spretig.
Detsamma gäller presentationen av författaren. Även den bör kunna sammanfattas på en halv A4-sida och vi är inte intresserade av vilka yrken vederbörande haft tidigare, bara av vad personen eventuellt skrivit tidigare, eller om denne gått någon skrivarkurs t ex. Vad nära och kära har ansett om manuset, betyder heller inget för oss. Har däremot manuset gått genom en lektör, kan det vara bra om det nämns, men idag finns det många som utger sig för att vara lektörer, utan att vara till någon större hjälp för författaren (har vi märkt) och därför innebär inte ett lektörsläst manus att vi per automatik tror att det ska vara mer välskrivet. Dock ökar eventuellt intresset fram tills vi börjat läsa det och själva bildat oss en uppfattning om innehållet.
De mest välskrivna manusen vi fått in har innehållit en kort och intressant presentation av både manuset och författaren. Inga långa haranger, eller komplicerade beskrivningar av tanken bakom manuset. Samt att det är rättstavat förstås, för redan där indikerar ju författaren hur välskrivet manuset är.
Det var mina tankar kring följebreven. Hoppas det var till någon hjälp för den som sitter och filar på sitt just nu 🙂

Dezmin

Annonser

Mycket nu

Då var jag färdig med redigeringsrunda två. Jag ska avvakta lite till innan jag skickar till sista testläsaren. Jag behöver fundera på ett par saker till i manuset och om jag ska ändra dessa eller inte.
Under den här veckan bör också provtrycket på Samfundet dyka upp i brevlådan. Blir spännande att se om den blir som jag tänkt det 🙂

I övrigt har jag ett nytt gäng att hålla skrivarkurs för, så jag ska förbereda mig lite idag för kvällens kurstillfälle. Samt att det är en del annat som händer på förlagsfronten också som vi har att pyssla med. Vi fick bl a in ännu ett manus som håller för utgivning, vilket vi är fantastiskt glada för. Nu på fredag släpper vi vår första externa författare och hans e-singel ”Onda gärningar”.
Den som läser e-böcker och recenserar, får gärna höra av sig till info@dareme.se för recex på den.

Som ni märker är det full fart den här veckan och även om det är mycket, är det samtidigt väldigt roligt.
Då ska jag bara dricka några koppar kaffe till, så jag får fart på dagen 😉
Hur går det för er andra med allt?

Dezmin

Manus och serier

I veckan redigerade jag färdigt första rundan efter första testläsaren sagt sitt.
Som tur är så går ju redigeringsrundorna snabbare för varje ny genomgång och nu är manuset överlämnat till testläsare nummer två. Därefter väntar en ny genomgång och sedan ska manuset skickas till den sista testläsaren. Sedan återstår sista redigeringsvarvet.
Även om just redigeringen är den del som jag tycker är absolut tråkigast med skrivandet, blir ju storyn bättre och bättre för varje gång, så jag tröstar mig med det 🙂

En annan sak jag kollade upp i veckan (som absolut inte har med skrivandet att göra) gällde två serier som gick på teve för jättelänge sedan. Eller för att vara exakt gällde det inte så mycket serierna, utan skådespelarna.
Någon som minns Tillbaka till Eden? Och om ni minns den, minns ni då han som spelade Greg Marsden? Samma år som den miniserien gick, började även en betydligt längre serie, Doktorn kan komma. Båda serierna var australienska.
Jag minns att jag tyckte att han som spelade Greg i Tillbaka till Eden var så grymt lik han som spelade Guy Reid i Doktorn kan komma.
Nu finns ju internet och nästan allt man undrar över går ju att läsa sig till där och eftersom jag kom att tänka på de där två serierna igen under veckan, kollade jag upp båda. Då visade det sig att Greg Marsden spelas av James Reine och Guy Reid spelas av David Reine. Japp, de är bröder som uppenbarligen också varit i musiksvängen.
Inte så konstigt då att jag upplevde att de var lika varandra.
Jag tror nästan att jag måste sätta mig och se om Tillbaka till Eden någon gång, för den miniserien gillade jag verkligen.
Har ni någon favoritserie ni minns från åttiotalet?
Nu finns ju de flesta av dem på internet, så de är enkla att se om ifall man vill. Därför tar jag gärna emot tips 🙂

Dezmin

Samfundet

Det blev ingen vila i helgen. Jag tog tag i omslaget till Samfundet istället så nu har jag svidit av det med 🙂
Så här blev det.

samfundetv3

Och här kommer baksidestexten:

Orakelmissionärernas nya lära lockar massorna till sig. Media hyllar unisont det nya samfundet, fast varningssignalerna är tydliga. För dem som vill se dem i alla fall. Något verkar inte stämma och när Olivias nyfikenhet väcks kan inget stoppa henne. Inte ens Jesse.

I Åsele har en av medlemmarna i samfundet blivit mördad. Offrets dotter och hennes sambo står åtalade. Båda nekar till brott, men trots att båda befann sig på platsen och såg mördaren kan ingen av dem beskriva gärningsmannen.
Olivia ger sig i väg på jakt efter sanningen, en resa som tar henne djupt in i människans psyke och tvingar henne till farliga möten. Orakelmissionärerna visar sig svåra att infiltrera och det går sakta upp för Olivia att mordgåtan är långt mer komplicerad än polisutredningen visat.

Är de åtalade i själva verket oskyldiga?
Vem är då mördaren?

Samfundet är den fjärde delen i Limboserien.

Nu ska jag bara lägga upp en flik här med för boken medan vi väntar på provtryck.
Med lite tur kan vi få ut den redan i oktober, men senast november.
Utöver det har första testläsaren börjat lämna kommentarer på uppföljaren till WG och precis som jag redan kände på mig, måste jag fördjupa HP mer. Så, det ska jag ta mig en funderare kring idag. Vem är HP?
Och så ska jag passa på att vila lite också förstås, nu när jag inte hann göra det i helgen 🙂

Dezmin

Redigeringsrunda ett – check!

Jag ökade tempot lite på redigeringen och har lyckats köra första redigeringsvarvet under den här veckan, blev klar igår kväll.
Nu har manuset åkt iväg till första testläsaren och det känns verkligen befriande att få lämna ifrån sig historien till någon annan. Mycket beroende på att jag levt så intensivt med det den här gången. På fyra veckor har jag dels skrivit råmanuset och dels hunnit redigera det ett varv, så nu behöver jag få vila ifrån det.
Men, ingen rast för det. Nu börjar jobbet med omslaget till Samfundet (fyran i Limboserien) dock tänkte jag ta mig friheten att vila under helgen i alla fall 😉
Vi har inget inplanerat i helgen heller, så jag ska mest ta det lugnt.

Hur går det för er andra med allt och har ni några speciella planer i helgen?

Dezmin

Fördjupningar

Marie undrade i mitt tidigare inlägg varför uppföljaren varit svårare att skriva än WG. Jag tänkte att jag kan ta den frågan redan nu eftersom jag tror mig veta exakt varför och behöver således inte grunna mer kring vad det kan ha berott på.

Att skriva i första person är på många sätt väldigt annorlunda än att skriva i tredje, kanske mest för att man kommer karaktären så nära. I tredje person har man som författare större distans till karaktärerna, både på gott och på ont.
I WG var HP en kvinna och eftersom jag är kvinna själv var det oändligt mycket enklare att veta exakt hur mycket jag kunde ta ut svängarna utan att riskera att det blev för osannolikt, eller icke trovärdigt.
I uppföljaren är det den andra karaktären man följer och eftersom jag inte gör listor där jag staplat upp all bakgrundsinformation kring karaktären, utan låter sådant komma fram medan jag skriver om den, insåg jag mot slutet att mycket av redigeringen den här gången kommer att handla om att fördjupa karaktären. Det får jag förvisso göra annars också, men den här gången saknas väldigt mycket bakgrund för att karaktären ska bli ”levande”. Jag är ganska säker på att det beror just på att även uppföljaren är skriven i första person och dessutom är HP en man. Det är extremt svårt att veta hur mycket jag vågar ta ut svängarna utan att det ska kännas osannolikt. Detta trots att jag tycker mig ha ganska bra koll även på män och deras agerande i olika situationer.
Det är helt enkelt berättarperspektivet som ställt till det för mig.
Så, under första redigeringsvarvet ska jag fundera mer på bakgrunden och hur den här personen är. Vad har format honom och vilka är hans livserfarenheter?
Hans åsikter är jag ganska klar över, men allt det andra är ett oskrivet blad.
Därför kommer jag också att be min första testläsare att fundera över vad man vill veta om honom, jag tänker att sådant kan hjälpa mig att hitta fler infallsvinklar kring bakgrunden.
Någon fler än jag som också stött på det här problemet? Speciellt om ni råkar ha det motsatta könet i första person.

Dezmin

Slutet på historien

Idag skriver jag de sista sidorna på råmanuset.
Uppföljaren till WG har varit lite svårare att skriva och jag vet redan nu att jag kommer att få fördjupa HP mer i det här manuset än vad jag fick göra i WG. Mycket beroende på att jag inte riktigt fått kläm på karaktären i det här manuset.
Till veckan börjar jag redigera första varvet så jag kan skicka det till den första testläsaren om ca två veckor. Då är det dags att ta tag i lite annat jobb kring Samfundet. Inlagan är färdig, men mycket annat återstår, så det blir ingen rast eller ro bara för att jag lämnar ifrån mig råmanuset 🙂

Men, nu är det snart äntligen helg i alla fall.
Under veckan som gick har vi även hämtat vinterns vedförbrukning och burit in den, så det har varit en tuff vecka, varför ledigheten verkligen kommer lämpligt.
Här regnar det idag, men förlaget har fått in det första manuset som verkar lovande, så jag tänkte ägna mycket av helgen till att läsa det.
Hur ser era helgplaner ut?

Dezmin

Veckan som gick

Äntligen fredag!
Den här veckan har varit riktigt tuff med hundra saker som jag hunnit beta av. Bl a har en väninna fyllt år och sedan har det varit en hel del i hemmet som jag tvingats ta tag i.
En rolig sak (mitt i alla måsten) var att jag fick Anna E Wahlgrens bok ”Efter Emma” i min brevlåda.
Jag har ju fått den stora äran att vara en av testläsarna till den och den är precis lika bra som jag mindes den när jag testläste 🙂 Enda skillnaden är att den nu är något tajtare i handlingen och sedan upplevde jag att karaktärerna var bättre fördjupade.
Hur som helst, den släpps idag (tror jag) och jag kan varmt rekommendera den! 🙂 Det känns lite fel att recensera den då jag ju är jävig 😉 men jag lovar att den som gillar psykologisk spänning, kommer att gilla den mycket och visst blev den snygg!

IMG_20170901_075520

Råmanuset till uppföljaren av WG rullar på fint och om inget oväntat händer, bör jag ha det färdigt i slutet på nästa vecka. Sedan tar det ju en vecka eller två att redigera det också innan första testläsaren ska läsa.
Den här gången kommer huvuddelen av handlingen att utspela sig i Sundsvall och som tur är bor en av testläsarna där. Jag har besökt staden ett par gånger, men det var väldigt länge sedan nu. En av gångerna var på Gatufesten i unga år och ni förstår ju själva att minnet från den helgen sviktar av fler anledningar än bara de åldersrelaterade 😉

Hur som helst. Nu ska det bli skönt med helg, så jag hinner vila upp mig inför slutspurten nästa vecka.
Vad har ni för planer i helgen?

Dezmin

Första vs tredje person

Då har nästa vecka börjat och jag fortsätter med råmanuset.
Uppföljaren till WG har fått arbetsnamnet GG, men vi får se om det blir det namnet i slutändan, så jag outar det inte än 🙂
Senast igår diskuterade jag och Katarina lite kring det här med första och tredje person och om hur svårt det är att ställa om sig till tredje när man har skrivit i första. Man upplever ju verkligen en stor skillnad i avståndet till karaktärerna när man skrivit i första och ska övergå i tredje. Det kände jag också när jag började redigera fyran i Limboserien (Samfundet) efter att ha skrivit WG.
Även uppföljaren till WG kommer ju att skrivas i första person (men ur den andra karaktärens PoV). Och precis som i WG är det uteslutande en person man följer. Just det har verkligen varit en utmaning, för om man inte har fler än en jagberättare, har man heller ingen möjlighet att hoppa mellan karaktärerna, men även det har jag upptäckt är en vanesak. För det här manuset har (hittills) varit mycket enklare att skriva än WG.
Dock är det en scen som jag nu insett måste finnas med i början och som hp inte kan vara med i, så idag ska jag lägga till en prolog i början i tredje person, men det blir enda stället jag ”fuskar” på 😉

Hur tänker ni när ni väljer berättarperspektiv? Och är det någon som skrivit hela manuset i första person där man bara följer en karaktärs PoV? Eller någon som växlar mellan olika jagberättare, eller som växlar mellan tredje person och första person?
Oavsett vilket, hur tänkte ni när ni valde och varför?

Dezmin

Helg

Äntligen är det bara timmar kvar till helgen och det ska bli skönt att få vila lite.
Trots att jag började skriva i tisdags, kommer jag att nå 20k ord idag. Det har rullat på väldigt bra och det känns perfekt, för säkert kommer det att komma stunder när det går väldigt segt också.

Vi fick några frågor om förlaget som vi valde att besvara i ett inlägg hos Katarina. Så, gå gärna in och läs där.
Jag har ju i huvudsak mest skrivit, så här har det inte hunnit hända så mycket annat 🙂

Dezmin