Category Archives: Skrivande

Guessing Game

Nu är omslaget på Guessing Game färdigt och så här kommer boken att se ut:

9789198388114

Och den handlar om följande:

*Gissa vad jag precis har gjort.*

Jag ruskar på huvudet i ett sista försök att skingra alla tankar på henne och desperat lyckas fokusera på mitt eget liv. Om det är Nike som ligger bakom det här kommer jag garanterat inte att sluta tänka på henne förrän de tagit henne, men vad händer om de inte gör det? Börjar allt om då?

Trots att Jack gått vidare med sitt liv efter hans och Shadias vägar skildes åt, fortsätter hon att skicka honom sms.
Samtidigt sker en spektakulär kupp i Sundsvall där tjuvarna kommer över ett parti oslipade diamanter till ett värde av åtta miljoner kronor.
När sms:en börjar indikera att Shadia var med på stöten, beslutar sig Jack för att åka ner till Sundsvall och en gång för alla ställa henne mot väggen. Men för att ha en chans att alls komma nära den kriminella världen, tar han med sig någon som känner den väl.
Sms:en blir allt mer hotfulla och kvar i Lycksele finns Jacks nuvarande sambo, Caroline. Försent inser han att hans resa inte bara försatt honom, utan även hans närmaste i livsfara.

Guessing Game är fortsättningen på Wicked Game och den avslutande delen i Gameduologin.

Den släpps i slutet av mars/början av april och jag återkommer med ett mer exakt datum när det är spikat 🙂

Dezmin

Annonser

Karaktärer

Det här har verkligen varit en stressande vecka, så jag hade inte en chans att blogga i tisdags. Anledningen att det blivit extra mycket jobb är för att mitt andra tidigare förlag valt att lägga ner verksamheten och vi behövde då flytta två titlar ur Limboserien till vårt nuvarande förlag. Det i sin tur gjorde att de titlar som ska ges ut i vår, hamnat lite i skymundan ett tag, men nu har vi äntligen kommit ikapp med det mesta.

Detta skrivet, tänkte jag blogga lite om samma ämne som Louise var inne på för några dagar sedan. Nämligen det här med vilken sorts karaktärer man som läsare tycker om att följa.
Jag tycker inte att hp som är genomgoda är så intressanta att läsa om. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag tror att jag upplever dem som för ”vanliga”. För de flesta man möter i verkliga livet, är ju oftast bra och trevliga människor.
När jag läser en bok vill jag möta någon som jag kanske inte nödvändigtvis uppfattar som trivsam. Jag vill möta någon spännande och eventuellt oberäknelig person. Någon som väcker min nyfikenhet och som jag gärna vill veta mer om i hopp om att försöka förstå mig på. Någon som utmanar mig i tankarna och någon som passerar gränser jag själv aldrig skulle våga överskrida.

Hur tänker ni när ni läser en bok (eller ser en film)? Vilken sorts karaktär är det ni finner mest intressant? Bortse från handlingen, det är alltså bara karaktärer som jag är nyfiken på att veta hur ni tänker kring. Och finns det någon sådan som ni finner extra intresseväckande och spännande?

Dezmin

Guessing Game m m

Det har kommit en hel del saker emellan, men i nästa vecka ska jag börja göra det sista på Guessing Game. Det ska bli skönt att bocka av ännu en sak.

Jag får se vad som blir skrivet härnäst, men just nu känns det bara skönt att snart vara helt fri från egna skrivprojekt. Jag har ju ett till manus liggande (kom jag på) och det är ”Gärningsspelarna”, det där ”feelbad-manuset” eller vad man nu ska kalla det för. Det kommer dock att kräva en del omskrivningar för att passa vår nisch, så jag lämnar det därhän tills vidare.
Utöver det har jag kommit på en karaktär med en intressant egenskap som jag gärna satt i en historia, men jag får se när jag uppbådar orken (om jag någonsin gör det) att ta reda på vad den berättelsen handlar om.

Just nu kommer jag att koncentrera mig på att jobba på det sista på GG så den kan komma ut under våren. Resten (beträffande mitt eget skrivande) lämnar jag helt öppet. Jag har gett ut tre böcker på ett år (snart) och då om någonsin har man väl rätt att pusta ut lite också? 😉

Vad har ni för planer med livet för tillfället? Och är det någon fler än jag som också strävar efter ett planlöst liv just nu? Åtminstone under någon månad eller två 🙂

Dezmin

Fort var det gjort

Novellen jag skrev om i förra inlägget finns nu uppe hos nätbokhandlarna, men syns inte hos Adlibris än. Hos Bokus går den att beställa i alla fall.
Svindlaren, heter den (som Ebba mycket riktigt påpekade) och så här blev den i sin nya skepnad:

9789198388183

Vi får väl se om jag skriver några nya noveller i framtiden. Kanske kommer jag på någon kortare historia bara jag får fundera lite, men just nu ligger fokus på Guessing Game, samt annat vi har att göra på förlaget.
Det var i alla fall roligt att kunna ge den här novellen ”nytt liv” igen 🙂

Dezmin

Noveller

Jag är inte den som skriver noveller särskilt ofta, mest beroende på att jag har problem att komma på historier som platsar inom det korta formatet.
Hittills har jag skrivit två, varav den ena finns publicerad hos oss och den andra fanns publicerad i en antologi hos ett av mina gamla förlag. Det förlaget gick ju i konkurs, så boken finns inte tillgänglig längre.
I morse kom jag på att om jag lyckas hitta novellen igen (jag har en förmåga att inte föra över alster till min nya dator när jag byter) kan jag ju publicera den hos oss som e-singel.
Så, idag ska jag börja söka igenom min mejl och se om jag kan hitta konversationen med redaktören för antologin. Hittar jag den, hittar jag även novellen 🙂
Jag minns inte ens vad den hette (haha, ni ser ju hur bra koll jag har på det jag skrivit), men återigen, hittar jag konversationen, får jag veta namnet på den.
Det här kan ju bli riktigt spännande, för jag har ett vagt minne av handlingen också, men minns inte riktigt hur den slutade, så hittar jag den blir det lite som att läsa en novell av någon annan 😀

Hur gör ni med publicerade (eller icke  publicerade) alster? Sparar ni dem på t ex usb-minnen där de är enkla att återfinna, eller lämnar ni dessa åt sitt öde?

Dezmin

Färden mot Ragnarök

Arbetet går vidare med Leif Erikssons bok ”Färden mot Ragnarök” och inlagan sätts i detta nu. Omslaget är också snart färdigt och det ska bli jätteroligt att visa upp det för er. Inte bara innehållet är fängslande och spännande med ett språk som är färgat av hårdrocksinfluenser (han har ju ett förflutet som hårdrocksmusiker och att skriva låttexter), även omslaget kommer att bli kanonbra!

När vi fick in hans manus föll vi för det direkt, och det här kan vara intressant att veta för er som ännu kämpar med att bli antagna. Grunderna i skrivandet är naturligtvis viktiga (en del har fått dem genom erfarenheter av annat skrivande, medan andra läst sig till det) men OM historien sticker ut i mängden på något sätt, då ligger ni riktigt bra till.
Vi har fått in manus där författaren skrivit ett korrekt följebrev och understrukit att denne skrivit mycket annat i sitt liv (dock ej skönlitterärt), men där hela dramaturgin faller platt, eller att det krävs så mycket mer jobb på gestaltningen, eller tonen, att vi bett vederbörande jobba om manuset och återkomma. Alternativt refuserat med vändande mejl.
När det gäller boken vi nu ska ge ut, var följebrevet skrivet på några rader och vi hade, ärligt talat, inga större förhoppningar om det. Men, när vi började läsa kunde vi inte sluta. Allt funkade liksom. Visst har även det här manuset fått tvättas och redigeras (det krävs med alla manus som antas), men storyn fanns där, det unika uttryckssättet fanns där och man sögs genast in i berättelsen.

Slutsatsen är att det viktigaste är styrkan i berättelsen (språket, tonen, handlingen). Finns de där, är chanserna mycket goda att ta sig genom nålsögat.

Nu ska jag jobba vidare, för det är ju inte bara hans manus som vi ska ge ut under våren 🙂

Dezmin

Välskrivet vs fängslande

Jag tror att jag bloggat om det vid ett par andra tillfällen, men det var länge sedan nu.
Igår tog Helena upp ämnet på sin blogg här. Hon skriver bl a:

Jag har läst prisbelönta böcker (Nobel-, August-, ALMA-priset) och inte tyckt om dem. Oftast har jag ändå funnit dem välskrivna, bland annat för att läsningen flutit fint. Jag har tyckt att de haft ett värde i vad de skildrat, att de varit trovärdiga och/eller logiska. Ibland har viktiga ämnen och teman har lyfts. Språkligt sett har jag upplevt dem väl genomarbetade. Vissa författare verkar ha vägt varje ord och varje mening på guldvåg innan de präntats ner.

Exakt det här har jag också upplevt när det gäller den ”finare litteraturen”. Jag kan tycka att handlingen är extremt seg ibland, men språket är alltid fantastiskt och de är alltid välskrivna.
När det gäller den mer kommersiella litteraturen, kan språket brista totalt i många av böckerna, men det märker väldigt få läsare. Faktum är att de flesta som reagerar på en uselt skriven bok, är sådana som själva skriver, eller som åtminstone är insatta i hantverket som sådant.
Egentligen är kanske inte det här så konstigt, för om jag tar mig själv som exempel, så finns det en rad hantverk som jag inte skulle kunna bedöma kvalitén på heller, eftersom jag helt saknar kunskap kring dessa.
Om jag t ex byggde en bokhylla, är jag säker på att en van snickare skulle ha haft en rad synpunkter på utförandet, medan en väninna skulle ha tyckt att jag varit jätteduktig.
Eller om jag fick för mig att sy något (och nu snackar vi inte enklare saker som t ex en gardin). Då hade nog en sömmerska sett flera missar på den kreationen också.
Poängen är att den som inte är insatt i ett hantverk, ser inte heller bristerna i det.

Jag har många gånger upptäckt att böcker jag älskade innan jag började skriva själv, är sådana som jag nu inte uppskattar lika mycket, ofta p g a språket. Jag hade ingen kunskap om detta tidigare och därför störde jag mig aldrig på det heller.

Kunskap är givetvis alltid bra, men till vissa delar förstör det också eftersom man blir mer kritisk ju mer man satt sig in i något.
Jag har inga problem att blunda för om språket i en bok är uselt, bara handlingen är fängslande, medan jag vet att det finns andra som inte tar sig igenom en bok med t ex dåligt språk, eller bristande gestaltning.
Hur gör ni andra? Kan ni bortse från brister i en bok, bara handlingen är intressant? Eller förstör ett dåligt språk läsupplevelsen så mycket att ni inte kan ta er igenom boken?
Och för den som inte är insatt i hantverket (eller har liten kännedom om det), märker ni om en bok är välskriven eller inte?

Dezmin

Svåraste genren

Under mina skrivande år har jag vid flertalet gånger sett hur olika genrer diskuteras bland författare och huruvida vissa genrer är svårare att skriva än andra. Det lustiga är att de flesta tycks vara eniga om att just genren som de själva skriver i är den svåraste och märk väl, detta utan att ha provat att skriva i någon annan genre.
Är inte det här lite märkligt? Det är ungefär som om jag skulle säga att det är mycket svårare att skriva en bok än att skriva en låt. Detta trots att jag aldrig provat att skriva en låt. Hur ska jag då veta det?
När det gäller genrer tror jag att det finns en svårighet i dem alla, den ser bara olika ut.
I deckare t ex, får man verkligen försöka hitta en story med karaktärer som inte tusen andra  före en själv har skrivit och det krävs också en hel del research kring brottsutredningar och annan teknisk bevisning som kan användas.
I fantasy kan jag däremot tänka mig att man måste ha en klar bild över världen man jobbar med och att det säkert kan ta massor med tid att bilda sig en uppfattning om den.
Jag tror man ska akta sig för att döma ut något som ”enklare” innan man ens provat på det, för man har faktiskt inget att jämföra med så länge man inte skaffat sig en viss erfarenhet på området.
Därför kan det ju vara intressant att bolla frågan vidare.
Vilken genre skriver du i och vad är svårast med den? Samt, om du har skrivit i olika genrer, skulle du då påstå att den ena är enklare än den andra och varför i så fall?

Dezmin

Veckan som gick

Trots en ganska fulltecknad vecka, har jag lyckats hålla mig flytande och inte halkat efter alltför mycket.
Det har varit mycket på förlagssidan, där vi just nu jobbat hårt med Färden mot Ragnarök och därför ligger jag lite efter med Guessing Game.
Jag måste gå igenom manuset en sista gång, samt samla ihop allt material till omslaget så vi kan skicka iväg det, men det blir först alldeles i början av februari. Och dit är det inte så långt kvar.
Så, idag ska jag börja gå igenom det, kom dessutom på en mindre detalj som jag vill lägga till. Lite smågrejer alltså som ska fixas. Därefter bör jag kunna lägga det åt sidan och inte tänka mer på det förrän provtrycket landar. Hoppas fortfarande att få ut den i slutet av mars, men vi får se, eventuellt blir det i början av april istället.
Det har blivit lite av en omställning sedan vi började öppna för manus, för nu kan vi inte bara tänka på oss själva längre. Men det är en rolig omställning och jag ser verkligen fram emot att släppa Färden mot Ragnarök. Det blir lika roligt som att släppa en egen bok 🙂

Nu är det snart helg i alla fall, så jag tänkte passa på att vila lite och ta mig ett glas vin eller två.
Trevlig helg! 🙂

Dezmin

Fem minuter av magiskt skrivande

En skrivarvän hörde av sig med frågan om vi skulle prova att skriva vad som helst utifrån en mening och jag tyckte utmaningen lät kul, så jag tänker haka på.
Man skriver alltså i fem minuter om precis vad som helst och det får bli hur dåligt som helst också, för tanken är inte att någon annan ska läsa det sedan. Övningen handlar mer om att komma igång med skrivandet.
Det här behöver jag verkligen, känner jag. För just nu känns det som om jag aldrig någonsin mer kommer att lyckas klämma ur mig ett helt råmanus. Kanske har jag skrivit alla historier som finns inom mig? För någon gång tar de eventuellt slut?
Förhoppningsvis kommer hjärnan igång igen efter några sådana här övningar.
Någon av er som testat det här? Eller har ni provat andra sätt för att komma igång?

Dezmin