Kategoriarkiv: Skrivande

Vikten av genrer

Det har pågått en del diskussioner bland författare lite här och var på nätet om genrer och om det egentligen är så viktigt att genrebestämma en bok. Och till råga på eländet har det börjat dyka upp undergenrer också. Varför kan en bok inte bara få vara en bok?
Anledningen till att man delar in böcker i olika genrer är för att läsaren ska hitta det den söker efter. Idag är det dessutom vanligt att olika genrer korsas i en bok och därför behövs lämpliga undergenrer. Det här har många förlag missat helt. Man använder istället genrer som man tror ska locka en läsare, trots att innehållet inte motsvarar etiketten. Det gör att man som läsare känner sig lurad och förtroendet för nästkommande titlar hos förlaget, sjunker.
Om det står skräck, vill inte jag läsa fantasy. Om det står thriller, vill inte jag läsa en deckare. Om det står psykologisk thriller, vill inte jag läsa en segdragen mörk relationsroman.
I USA är man väldigt duktig på att dela in böcker i genrer och subgenrer, detta för att underlätta för läsaren att hitta vad de söker. I Sverige är undergenrer knappt uppfunnet och vilken genre man sätter på boken, spelar inte så stor roll, bara läsaren lockas.
Det här är ett jädrans otyg för oss som letar efter speciella historier inom en genre och jag har sedan länge slutat lita på förlagens etiketter.

Men varför kan inte en bok bara få vara en bok ändå? Det viktiga är ju att locka läsarna.
Låt mig dra en liknelse. Om jag går till en mäklare i jakten på en herrgård och mäklaren utbrister: ”Varför just en herrgård? Kan inte ett hus bara få vara ett hus? Kom ska jag visa dig några fina torp som är till salu.” Då blir inte jag särskilt glad eftersom jag vet vad jag vill ha. Jag vill ju att mäklaren ska visa mig ett utbud av herrgårdar och inte av torp.
Eller, om jag ska köpa en BMW och bilhandlaren säger: ”Varför kan en bil inte bara få vara en bil? Kom ska jag visa dig en fin Ford som vi har.”
Det är samma sak när det gäller böcker. Som läsare vet jag vad jag gillar och vad jag vill läsa, då vill jag också ha det jag blivit lovad och ingenting annat.
Och om en bok innehåller genrer som korsar varandra, eller har karaktärer med egenskaper som just jag tycker om, är undergenrer det absolut bästa alternativet för att läsaren ska kunna identifiera dessa böcker.
Tyvärr är det här inget som man i Sverige fäster sig vid nämnvärt.
Jag vet att jag tagit upp detta förut, men det måste uppenbarligen sägas om och om igen eftersom främst författare, inte tycks förstå vikten av att genrebestämma en bok. Speciellt olyckligt är det ju om man faktiskt skriver genrelitteratur. Hur kan man då inte förstå varför genreindelningen är så viktig?

Jag tror att alla (både författare och läsare) skulle tjäna på att inte göra sitt bästa för att lura läsarna med en illa vald etikett på en bok.
För mig är det obegripligt varför man inte definierar rätt genre. Ingen vinner ju något på att lura någon annan. Inte i längden i alla fall.

Dezmin

Annonser

Valborgsmässoafton

Vad ska ni göra ikväll?
Själv ska jag fira eftersom jag äntligen är igenom första redigeringsvarvet på manuset. Vi får se hur många varv till som det kräver, för det går fortfarande enormt trögt och jag känner mig långt ifrån nöjd.
Förhoppningsvis hittar testläsarna vad som saknas när jag skickar det till dem.
Jag hade i alla fall tänkt mig den här meningen som tagline: ”Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?”
Vad tror ni om den?
Återkommer om titeln när jag med säkerhet vet att det blir den.

Jag har även fått recex som jag ska läsa, tänker att det passar fint nu när jag får en paus från mitt eget manus ett tag 🙂

I övrigt händer det inte så mycket och det är ganska skönt att få ha en händelselös tid efter den intensiva perioden som varit ett tag på förlaget. Ska passa på att återhämta mig nu när jag har chansen.

Ha en skön sista aprilkväll!

Dezmin

Fysiska böcker vs ljudböcker

Det har pågått en hel del diskussioner om ljudböcker och dess värdelösa ersättning på Storytel, inte minst sedan Bonniers rök ihop med just Storytel. Då ska vi komma ihåg att Bonniers har ett fördelaktigare avtal med Storytel än vad övriga förlag i branschen har. Men jag tänkte inte orda så mycket om det eftersom även författarna hos Bonniers är missnöjda, utan snarare om hur jag ställer mig till fenomenet ljudboksmarknaden, som nu ökat markant och börjar nå någon form av vägs ände.

Det är oändligt mycket lättare att få en ljudbok antagen idag, än vad det är att få en fysisk bok antagen hos förlag. Ljudboksförlagen hör ofta av sig till författare (åtminstone om de har en fysisk bok ute, vilket är en förutsättning för att ljudboksförlagen ska veta att det existerar en text) och frågar om de får läsa manuset. Både jag och många med mig har varit med om detta.
Jag kan förstå att man som debutant gärna hoppar på tåget. Ofta har man då mötts av idel refuseringar och ett erbjudande från ett ljudboksförlag är en dörröppnare till utgivning.
Problemet är den usla ersättningen. Ytterst få köper idag ljudböcker och majoriteten av dem som streamar, gör det på Storytel. Utöver det finns det många som delar på ett konto hos streamingtjänsterna. Jag har hört siffror på upp till fyra stycken på ett abonnemang.
Det här är anledningen till varför jag valt att inte tacka ja till fler erbjudanden från ljudboksförlagen just nu. Själv lyssnar jag ju inte på ljudböcker, men det finns de som både läser och lyssnar, vilket såklart påverkar försäljningen av den fysiska boken, om den även finns som ljudbok. Kan man lyssna nästan gratis på en bok (och det inte spelar någon roll vilket format man läser/lyssnar på boken i) väljer man såklart det som är billigast.

Det är givetvis upp till var och en att göra som man vill med det här, men eftersom ersättningen är så usel på ljudböcker, ser jag ingen anledning att fortsätta på en sådan marknad. Och eftersom nästan alla manus som skickas in antas, resulterar det i att mängden ljudböcker blir otroligt stor och därför gör det svårare för författare att synas i det enorma utbudet av just ljudböcker.

Jag tänker att jag väntar och ser i vilken riktning det här utvecklar sig, så får vi se framöver. Men just nu ser jag ingen anledning till varför jag ska tjäna mindre sammanlagt på böckerna, endast för att ljudboken äter upp en del av vinsten på den fysiska boken. Har man däremot bara en bok som ljudbok, spelar det här såklart mindre roll.

Detta sagt, kan det vara intressant att höra hur ni läser böcker? Läser ni dem bara som fysiska, eller lyssnar ni också? Och om ni gör båda delarna, hur ser fördelningen ut? 50/50, eller väger ett alternativ tyngre än det andra?

Dezmin

Snart häxhelg

och manuset ser ut att ha goda chanser att få följa med till Blåkulla där det kan stanna på obestämd tid.
Jag har aldrig gillat redigeringsfasen, men det här är värre än någon av tidigare gånger. Jag måste verkligen uppbåda all styrka för att sätta mig med manuset och när jag väl gör det, går det i snigelfart. Varför? Jag vet faktiskt inte, men känslan av att det saknas något väldigt fundamentalt, gör sig ständigt påmind.
Det suger ut energi ur mig, så till den milda grad att jag förra veckan inte ens orkade blogga. Stundtals undrar jag om det är något omen. Kanske bör jag på riktigt inte skriva det här. Ibland ska man inte förringa tecknen. Jag gillar intrigen, men det hjälper ju inte om allt annat känns fel.
Jag försöker peppa mig med att det ännu inte nått någon testläsare och de brukar ju kunna peka ut vad som behöver åtgärdas, så jag kanske inte behöver fästa någon större vikt vid det just nu. Frågan är nog om jag ens lyckas ta mig genom första redigeringsrundan så att jag kan skicka det till den första testläsaren?

Jag fortsätter kämpa på, så får vi se var det slutar.
Kommer dock att ta långledigt från det under påsken i hopp om att uppbringa lite ny energi. Försöka vara utomhus om det blir fint väder och eventuellt äta lite godis 😉
Hur ska ni tillbringa påsken?

Dezmin

I mål

Nu är äntligen råmanuset färdigt. Att skriva bara på inspiration gjorde att det tog tre gånger så lång tid att färdigställa utkastet, men det var lite roligare att skriva i alla fall.
Nu återstår redigeringen och jag misstänker att den också kommer att ta betydligt längre tid än vad den brukar göra, eftersom jag vill lägga ett annat djup i den här historien. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra det, men jag tänker att om jag får fundera lite på det, kommer jag nog på vilka effekter som skulle kunna fungera.
Därför låter jag manuset vila minst en vecka medan jag grunnar på det, innan jag börjar med redigeringen. Utöver det har jag ju lite research som behöver göras. Den påverkar inte själva historien, men jag vill gärna få det rätt.
Jag får se om den här boken hinner bli klar i år, jag hoppas det i alla fall, men tänker inte stressa. Den har ett arbetsnamn, men eftersom jag är osäker på om det blir det i slutändan, avslöjar jag det inte än.

Nu har jag således en vecka att ägna åt lite annat, vilket passar bra då vi har en del på förlagssidan att göra inför släppet av nästa bok där.
Det känns smått overkligt att det snart gått två och ett halvt år sedan vi startade förlaget, men tiden går fort när man har roligt 🙂

Hur ser era närmaste planer ut? Vare sig det nu handlar om skrivande eller annat?

Dezmin

Researchfrågor

Jag brukar ju förespråka bra research, åtminstone om man vill göra historien trovärdig.
Problemet jag har nu är att frågan känns tämligen misstänksam att ställa till någon fackkunnig. Detta efter att någon i författargruppen på FB, ställde en fråga om hur man förgiftar någon på bästa tänkbara sätt, för att senare praktisera kunskaperna på riktigt.
I gruppen finns ju alla möjliga fackkunniga, så det är absolut inte fel ställe att fråga, men om uppsåtet inte är att skriva en roman, utan att faktiskt göra slag i saken, blir ju folk på sin vakt.
Det gör att det inte känns så kul att ringa, eller mejla, frågan till yrkeskunniga människor heller.
Just det här har kanske inte så jättestor betydelse för historien, men jag hade ändå velat veta, för att få det rätt.
Jag har nu dragit mig i veckor från att ställa frågan endast av ovanstående anledningar.
Så, mitt dilemma är följande: Ska jag ställa frågan ändå, eller låta bli? Det är som sagt ingen stor grej i manuset och påverkar inte handlingen på något sätt, men jag måste ta ett beslut kring hur viktigt det är för mig att få det här rätt.
Ibland önskar man att man hade kunskap om precis allt, så man slapp fråga.

Dezmin

Att skriva det omöjliga

Ibland hör jag författare som berättar om den tveksamhet de hade innan de skrev sin bok. Det brukar ofta handla om att de inte trodde att de skulle klara av att teckna ner historien de planerade skriva. Jag har aldrig förstått hur de menat, för jag har alltid tänkt att allt handlar ju om att göra research, vad är problemet?
Fram tills nu.
Jag har inte hunnit skriva råmanuset färdigt än, men trots att jag knappt hinner skriva på manuset just nu, börjar jag ändå tveka att jag är rätt person att skriva just den här berättelsen. För jag har kommit så pass långt att jag börjar ana hur själva mordgåtan ligger till och nu är jag ytterst tveksam till om jag reder ut det här.
Problemet ligger inte i att fortsätta skriva fram till slutet, dilemmat vilar i hur resultatet blir.
Det är svårt att förklara för någon som inte varit där själv, men en del historier behöver något mer än bara ett slut. Jag lyckas bara inte sätta fingret på vad det där extra är. Det enda jag vet är att jag just nu upplever att jag kommer att få stora problem att ge manuset det som krävs för att känslan ska stämma överens med handlingen. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare.

Jag har inte gett upp och kommer förstås att skriva manuset färdigt. Därefter hoppas jag reda ut hur jag ska fixa resten i redigeringen när testläsarna sagt sitt.
Vi får se hur det går, men i skrivande stund undrar jag om jag eventuellt har tagit mig vatten över huvudet den här gången 😉

Någon annan som varit med om något liknande?

Dezmin

Hybridförlag

Just nu förekommer det en diskussion i en författargrupp på fb. Diskussionen gäller hybridförlag och vad som är rimligt att betala för en utgivning.
För den som inte vet skillnaden mellan ett traditionellt förlag och ett hybridförlag, handlar det om att hos ett traditionellt förlag står förlaget för alla kostnader, medan hos ett hybridförlag är det författaren som får stå för utgifterna. Det är därför nålsögat är så väldigt mycket större hos hybridförlagen än hos de traditionella, just för att ett hybridförlag aldrig behöver ta någon ekonomisk risk. Den risken tar författaren.

Jag säger absolut inte att alla hybridförlag är dåliga, dock bör man dra öronen åt sig om ett hybridförlag sätter ett fast pris för att ge ut boken hos dem.
Priset varierar nämligen enormt beroende på vilket format en bok trycks i (inbunden, danskt band eller storpocket, för att ta några exempel). Man kan därför aldrig sätta ett fast pris på en utgivning.
Vidare varierar det hur pass välskrivet ett manus är. Ett välskrivet manus behöver sällan någon lektör, man kan gå direkt på en redaktör.
Även priserna hos formgivare varierar otroligt mycket. Du behöver inte ens tumma på kvalitén för att komma ner i pris där (vare sig det gäller omslaget eller inlagan). Det finns gott om duktiga formgivare och en del har väldigt fördelaktiga priser, det gäller bara att lägga lite energi på att finna dem.

Utöver detta är det en annan sak som jag skulle vilja lägga till och det är kvalitén på slutprodukten.
Ni som följt mig vet ju att jag recenserar böcker ibland. Så även böcker från hybridförlag.
Jag kan väl säga så här: Visst kan kvalitén på texten variera även hos traditionella förlag, men aldrig någonsin i den utsträckning som den gör hos hybridförlagen. När jag får en förfrågan från ett hybridförlag att recensera, vet jag på förhand att jag kan förvänta mig det mesta. Alltifrån riktigt välskrivet, till så illa skrivet att det är fullt begripligt varför inget traditionellt förlag nappade.
Då kanske man undrar varför hybridförlagen släpper igenom böcker som ett traditionellt förlag aldrig skulle ställa sig bakom?
Svaret är att ett traditionellt förlag står för kostnaden av boken och vill verkligen inte tumma på kvalitén, inte ens när det gäller innehållet och åtminstone inte i någon högre utsträckning. Därför att de vet att en illa skriven bok aldrig kan nå särskilt långt på sikt.
Kanske kan den sälja några tusen ex, men den når aldrig längre därför att förr eller senare plockas boken upp av läsare som kan skilja en välskriven bok, från en uselt skriven dito och dessa läsare kommer att välja bort den här författarens nästa böcker. Till råga på eländet kommer deras förtroende för förlagets utgivning att svikta betänkligt.
Hybridförlagen däremot, behöver inte bry sig om det här eftersom det är författaren som betalar alltihop och hybridförlaget tjänar pengar oavsett skick på boken.

Som sagt, jag säger inte att alla hybridförlag är dåliga (eller gör sitt bästa för att blåsa författaren på pengar), bara att om man nu absolut vill gå den vägen, gör då först lite research. Vad kostar ett tryck i det format och den upplaga ni tänkt er? Vilka grafiska formgivare finns det där ute och vad kostar dessa? Vilka frilansande redaktörer och lektörer finns det och vad har de för priser?
Därefter kan man sätta sig ner och jämföra vad utgivningen kostat om ni själva hållit i den, kontra vad hybridförlaget vill ha.

Låter det jobbigt?
Personligen hade jag absolut gjort det om jag någonsin stått inför valet att ge ut på ett hybridförlag. Det rör sig ändå om ganska mycket pengar och på samma vis som jag tar reda på vad olika hantverkare kostar om jag ska bygga eller renovera mitt hus, skulle jag även vilja veta vad jag får för pengarna om jag ska betala för att ett förlag ska ge ut min bok.
Ville bara säga det, i all välmening 🙂 Så länge pengarna inte lämnat ert bankkonto, har ni all tid och möjlighet i världen, att tänka igenom ert beslut och fatta ett nyktert sådant. Det är ju trots allt bättre, än att ångra sig när det redan är försent.

Dezmin

Redan tisdag igen

Nu går veckorna riktigt fort.
Jag hinner knappt med, men å andra sidan är det ju bra, för vi går ju mot varmare och ljusare tider.
En sak som är bra med att inte hinna skriva (har jag upptäckt) är att jag istället ägnar mer tid åt att fundera på karaktärerna i manuset. Jag tror jag lär känna dem bättre faktiskt, än när jag skriver massor varje dag. Och jag har två karaktärer som jag är riktigt nyfiken på att veta mer om.
På minussidan ligger förstås risken med att det här projektet aldrig kommer i mål, för det blir ju alltid tyngre när man lämnar manuset utan att ha kontinuerlig kontakt med det.
Vi får se hur det här slutar. Jag hoppas få loss lite skrivtid i maj igen i alla fall, fram tills dess blir det nog svårt. Men det är inget jag sörjer heller, för det händer så mycket annat roligt just nu på förlaget och man kanske inte kan begära att man både ska få ha roligt och  ha en massa skrivtid 😉

Hur går det för er med allt?
Själv ska jag fortsätta ta tag i dagen nu. Det egna skrivandet får ligga i bakhuvudet så länge, så får vi se hur det här slutar 🙂

Dezmin

Det blev ett sent inlägg idag

men det har sina goda anledningar.

Nu kan jag äntligen gå ut med DareMe Publishings första bok som släpps under våren.
Lennart Matikainen och Rickard Carlsson släpper fortsättningen på Besatthetens inferno hos oss i vår.
Vi jobbar nu allt vi kan för att hinna få ut den redan i slutet på maj.

Mitt eget manus har jag därför fått lägga på vänt ett tag, så vi får se när jag får tid att skriva på det igen.
Dock är det inget jag deppar över, för det är så grymt skoj att få ge ut manus som man verkligen tror på! 🙂

Ha en fin vecka alla. Själv vet jag vad jag ska göra under resterande dagar av den 🙂

Dezmin