Kategoriarkiv: Skrivande

Ämnen att skriva om

Eftersom jag tycker att jag tagit upp nästan allt inom skrivande, har jag lite idétorka kring nya blogginlägg.
Tänkte därför be om input och idéer till nya inlägg.
Är det något ni vill att jag ska skriva om? Antingen när det gäller skrivprojekt eller förlagssidan. Eller något annat kring bokbranschen och litteraturen.
Jag är öppen för alla förslag 🙂

Dezmin

Annonser

Hej hösten!

Nu går sensommaren mot sitt slut och hösten gör entré.
När det gäller min nästa bok ”Mig skall intet fattas”, har jag beslutat att skjuta på utgivningen till våren. Detta för att jag kommer att tvingas jobba på manuset mer för att det ska bli så bra som jag vill ha det.
Jag vet inte varför det har jäklats så mycket med just den här historien, men jag får inte riktigt till det som jag vill.
Det ska snart igenom en tredje testläsare och jag hoppas att hon ska kunna hjälpa mig att sätta fingret på det sista som skaver.

Utöver det inväntar jag ett recex som jag hoppas kunna recensera nästa vecka, men vi får se hur mycket jag hinner. Det händer ju saker på förlaget också och vi försöker hinna läsa manusen som kommer in så fort som möjligt.

Alltså, planen för hösten är att jobba vidare på mitt manus och samtidigt inte halka efter på förlagssidan.
Hur ser er höst ut? 🙂

Dezmin

Sommartempo

Det märks att folk gått in i ”sommarläge” redan, för tempot börjar trappas ner mer och mer.
Själv är jag också där, åtminstone vad det gäller förlagssidan. Vi kan nog säga att vi äntligen fått lite andrum där, eller vad säger du Katarina?
På skrivarsidan är det dock snart dags att ta nya tag. Testläsare nummer två kommer snart att börja skicka de delar hon hunnit gå igenom allt eftersom hon avverkar dem. Ibland är det bättre att ta texten pö om pö, då blir det inte så mycket på samma gång.
Jag är inte säker på att boken blir klar till hösten, men jag siktar på det i alla fall, så får vi se hur det blir.

På tal om böcker har jag i alla fall äntligen en bok som jag blev riktigt nyfiken på och så snart den landat hos mig och jag läst den, kommer recensionen. Jag hoppas verkligen den är så bra som jag får för mig att den är och att jag hinner läsa den innan nästa tisdag.

Hur ser era planer ut just nu?

Dezmin

 

Hur går det med manuset då?

Jodå, det går framåt, om än i hyfsat seg takt.
Jag har precis skickat det till nästa testläsare och under förutsättning att vi lyckas bena ut vad som saknas, bör boken vara ute under hösten.

Det är lite ironiskt att det är så svårt att definiera vad som fattas eftersom den kommer att heta: Mig skall intet fattas 😉 Och ja, det är en spänningsroman.

Jag har lite ledig tid medan jag väntar på responsen från nästa testläsare och planerar läsa någon bok eller två under tiden.

Hur går det för er andra och läser ni något just nu. I så fall vad? Kanske kan jag få något bra tips, tänker jag 🙂
Jag fick nämligen en förfrågan från radio P4 om jag ville medverka i ett program som de ska ha i sommar med tema kring författare med anknytning till Västerbotten. Det har jag tackat ja till. Jag ska då bl a tipsa om en bok och tänker att det vore skoj att kunna tipsa om något som precis kommit ut, för just nu är mina bästa boktips sådana som har några år på nacken. Det funkar såklart med äldre böcker också, men tänker att det vore skoj med något nytt (om jag hittar någon riktigt bra sådan bok alltså).

Dezmin

Vikten av genrer

Det har pågått en del diskussioner bland författare lite här och var på nätet om genrer och om det egentligen är så viktigt att genrebestämma en bok. Och till råga på eländet har det börjat dyka upp undergenrer också. Varför kan en bok inte bara få vara en bok?
Anledningen till att man delar in böcker i olika genrer är för att läsaren ska hitta det den söker efter. Idag är det dessutom vanligt att olika genrer korsas i en bok och därför behövs lämpliga undergenrer. Det här har många förlag missat helt. Man använder istället genrer som man tror ska locka en läsare, trots att innehållet inte motsvarar etiketten. Det gör att man som läsare känner sig lurad och förtroendet för nästkommande titlar hos förlaget, sjunker.
Om det står skräck, vill inte jag läsa fantasy. Om det står thriller, vill inte jag läsa en deckare. Om det står psykologisk thriller, vill inte jag läsa en segdragen mörk relationsroman.
I USA är man väldigt duktig på att dela in böcker i genrer och subgenrer, detta för att underlätta för läsaren att hitta vad de söker. I Sverige är undergenrer knappt uppfunnet och vilken genre man sätter på boken, spelar inte så stor roll, bara läsaren lockas.
Det här är ett jädrans otyg för oss som letar efter speciella historier inom en genre och jag har sedan länge slutat lita på förlagens etiketter.

Men varför kan inte en bok bara få vara en bok ändå? Det viktiga är ju att locka läsarna.
Låt mig dra en liknelse. Om jag går till en mäklare i jakten på en herrgård och mäklaren utbrister: ”Varför just en herrgård? Kan inte ett hus bara få vara ett hus? Kom ska jag visa dig några fina torp som är till salu.” Då blir inte jag särskilt glad eftersom jag vet vad jag vill ha. Jag vill ju att mäklaren ska visa mig ett utbud av herrgårdar och inte av torp.
Eller, om jag ska köpa en BMW och bilhandlaren säger: ”Varför kan en bil inte bara få vara en bil? Kom ska jag visa dig en fin Ford som vi har.”
Det är samma sak när det gäller böcker. Som läsare vet jag vad jag gillar och vad jag vill läsa, då vill jag också ha det jag blivit lovad och ingenting annat.
Och om en bok innehåller genrer som korsar varandra, eller har karaktärer med egenskaper som just jag tycker om, är undergenrer det absolut bästa alternativet för att läsaren ska kunna identifiera dessa böcker.
Tyvärr är det här inget som man i Sverige fäster sig vid nämnvärt.
Jag vet att jag tagit upp detta förut, men det måste uppenbarligen sägas om och om igen eftersom främst författare, inte tycks förstå vikten av att genrebestämma en bok. Speciellt olyckligt är det ju om man faktiskt skriver genrelitteratur. Hur kan man då inte förstå varför genreindelningen är så viktig?

Jag tror att alla (både författare och läsare) skulle tjäna på att inte göra sitt bästa för att lura läsarna med en illa vald etikett på en bok.
För mig är det obegripligt varför man inte definierar rätt genre. Ingen vinner ju något på att lura någon annan. Inte i längden i alla fall.

Dezmin

Valborgsmässoafton

Vad ska ni göra ikväll?
Själv ska jag fira eftersom jag äntligen är igenom första redigeringsvarvet på manuset. Vi får se hur många varv till som det kräver, för det går fortfarande enormt trögt och jag känner mig långt ifrån nöjd.
Förhoppningsvis hittar testläsarna vad som saknas när jag skickar det till dem.
Jag hade i alla fall tänkt mig den här meningen som tagline: ”Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?”
Vad tror ni om den?
Återkommer om titeln när jag med säkerhet vet att det blir den.

Jag har även fått recex som jag ska läsa, tänker att det passar fint nu när jag får en paus från mitt eget manus ett tag 🙂

I övrigt händer det inte så mycket och det är ganska skönt att få ha en händelselös tid efter den intensiva perioden som varit ett tag på förlaget. Ska passa på att återhämta mig nu när jag har chansen.

Ha en skön sista aprilkväll!

Dezmin

Fysiska böcker vs ljudböcker

Det har pågått en hel del diskussioner om ljudböcker och dess värdelösa ersättning på Storytel, inte minst sedan Bonniers rök ihop med just Storytel. Då ska vi komma ihåg att Bonniers har ett fördelaktigare avtal med Storytel än vad övriga förlag i branschen har. Men jag tänkte inte orda så mycket om det eftersom även författarna hos Bonniers är missnöjda, utan snarare om hur jag ställer mig till fenomenet ljudboksmarknaden, som nu ökat markant och börjar nå någon form av vägs ände.

Det är oändligt mycket lättare att få en ljudbok antagen idag, än vad det är att få en fysisk bok antagen hos förlag. Ljudboksförlagen hör ofta av sig till författare (åtminstone om de har en fysisk bok ute, vilket är en förutsättning för att ljudboksförlagen ska veta att det existerar en text) och frågar om de får läsa manuset. Både jag och många med mig har varit med om detta.
Jag kan förstå att man som debutant gärna hoppar på tåget. Ofta har man då mötts av idel refuseringar och ett erbjudande från ett ljudboksförlag är en dörröppnare till utgivning.
Problemet är den usla ersättningen. Ytterst få köper idag ljudböcker och majoriteten av dem som streamar, gör det på Storytel. Utöver det finns det många som delar på ett konto hos streamingtjänsterna. Jag har hört siffror på upp till fyra stycken på ett abonnemang.
Det här är anledningen till varför jag valt att inte tacka ja till fler erbjudanden från ljudboksförlagen just nu. Själv lyssnar jag ju inte på ljudböcker, men det finns de som både läser och lyssnar, vilket såklart påverkar försäljningen av den fysiska boken, om den även finns som ljudbok. Kan man lyssna nästan gratis på en bok (och det inte spelar någon roll vilket format man läser/lyssnar på boken i) väljer man såklart det som är billigast.

Det är givetvis upp till var och en att göra som man vill med det här, men eftersom ersättningen är så usel på ljudböcker, ser jag ingen anledning att fortsätta på en sådan marknad. Och eftersom nästan alla manus som skickas in antas, resulterar det i att mängden ljudböcker blir otroligt stor och därför gör det svårare för författare att synas i det enorma utbudet av just ljudböcker.

Jag tänker att jag väntar och ser i vilken riktning det här utvecklar sig, så får vi se framöver. Men just nu ser jag ingen anledning till varför jag ska tjäna mindre sammanlagt på böckerna, endast för att ljudboken äter upp en del av vinsten på den fysiska boken. Har man däremot bara en bok som ljudbok, spelar det här såklart mindre roll.

Detta sagt, kan det vara intressant att höra hur ni läser böcker? Läser ni dem bara som fysiska, eller lyssnar ni också? Och om ni gör båda delarna, hur ser fördelningen ut? 50/50, eller väger ett alternativ tyngre än det andra?

Dezmin

Snart häxhelg

och manuset ser ut att ha goda chanser att få följa med till Blåkulla där det kan stanna på obestämd tid.
Jag har aldrig gillat redigeringsfasen, men det här är värre än någon av tidigare gånger. Jag måste verkligen uppbåda all styrka för att sätta mig med manuset och när jag väl gör det, går det i snigelfart. Varför? Jag vet faktiskt inte, men känslan av att det saknas något väldigt fundamentalt, gör sig ständigt påmind.
Det suger ut energi ur mig, så till den milda grad att jag förra veckan inte ens orkade blogga. Stundtals undrar jag om det är något omen. Kanske bör jag på riktigt inte skriva det här. Ibland ska man inte förringa tecknen. Jag gillar intrigen, men det hjälper ju inte om allt annat känns fel.
Jag försöker peppa mig med att det ännu inte nått någon testläsare och de brukar ju kunna peka ut vad som behöver åtgärdas, så jag kanske inte behöver fästa någon större vikt vid det just nu. Frågan är nog om jag ens lyckas ta mig genom första redigeringsrundan så att jag kan skicka det till den första testläsaren?

Jag fortsätter kämpa på, så får vi se var det slutar.
Kommer dock att ta långledigt från det under påsken i hopp om att uppbringa lite ny energi. Försöka vara utomhus om det blir fint väder och eventuellt äta lite godis 😉
Hur ska ni tillbringa påsken?

Dezmin

I mål

Nu är äntligen råmanuset färdigt. Att skriva bara på inspiration gjorde att det tog tre gånger så lång tid att färdigställa utkastet, men det var lite roligare att skriva i alla fall.
Nu återstår redigeringen och jag misstänker att den också kommer att ta betydligt längre tid än vad den brukar göra, eftersom jag vill lägga ett annat djup i den här historien. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra det, men jag tänker att om jag får fundera lite på det, kommer jag nog på vilka effekter som skulle kunna fungera.
Därför låter jag manuset vila minst en vecka medan jag grunnar på det, innan jag börjar med redigeringen. Utöver det har jag ju lite research som behöver göras. Den påverkar inte själva historien, men jag vill gärna få det rätt.
Jag får se om den här boken hinner bli klar i år, jag hoppas det i alla fall, men tänker inte stressa. Den har ett arbetsnamn, men eftersom jag är osäker på om det blir det i slutändan, avslöjar jag det inte än.

Nu har jag således en vecka att ägna åt lite annat, vilket passar bra då vi har en del på förlagssidan att göra inför släppet av nästa bok där.
Det känns smått overkligt att det snart gått två och ett halvt år sedan vi startade förlaget, men tiden går fort när man har roligt 🙂

Hur ser era närmaste planer ut? Vare sig det nu handlar om skrivande eller annat?

Dezmin

Researchfrågor

Jag brukar ju förespråka bra research, åtminstone om man vill göra historien trovärdig.
Problemet jag har nu är att frågan känns tämligen misstänksam att ställa till någon fackkunnig. Detta efter att någon i författargruppen på FB, ställde en fråga om hur man förgiftar någon på bästa tänkbara sätt, för att senare praktisera kunskaperna på riktigt.
I gruppen finns ju alla möjliga fackkunniga, så det är absolut inte fel ställe att fråga, men om uppsåtet inte är att skriva en roman, utan att faktiskt göra slag i saken, blir ju folk på sin vakt.
Det gör att det inte känns så kul att ringa, eller mejla, frågan till yrkeskunniga människor heller.
Just det här har kanske inte så jättestor betydelse för historien, men jag hade ändå velat veta, för att få det rätt.
Jag har nu dragit mig i veckor från att ställa frågan endast av ovanstående anledningar.
Så, mitt dilemma är följande: Ska jag ställa frågan ändå, eller låta bli? Det är som sagt ingen stor grej i manuset och påverkar inte handlingen på något sätt, men jag måste ta ett beslut kring hur viktigt det är för mig att få det här rätt.
Ibland önskar man att man hade kunskap om precis allt, så man slapp fråga.

Dezmin