Kategoriarkiv: Skrivande

Blev det som du tänkt dig?

Något jag funderat mycket på sedan jag tog en paus från skrivandet, är vad jag ville göra när jag gick ut högstadiet, hur planen såg ut då, och hur det blev.
Jag minns att det jag helst hade velat göra var att läsa till advokat, men eftersom det är en väldigt lång utbildning och då jag var fruktansvärt skoltrött, valde jag en yrkesinriktad utbildning på gymnasiet och la alla juridiska planer på hyllan.
Ångrar jag mig idag?
Det gör jag faktiskt. Just juridik har alltid intresserat mig, speciellt när det gäller brottmål.
Jag kommer aldrig att bli advokat, men jag TROR att anledningen att jag valde att just skriva spänningsromaner är för att lagen (och eventuella kryphål i den) alltid har fascinerat mig.

Vad tänkte du bli när du gick ut högstadiet?
Och fullföljde du den planen, eller blev du något annat istället?

Dezmin

Vad får man skriva om när man skriver om brott?

Den frågan kommer upp vid jämna mellanrum i olika författarforum. Nybörjare (oftast) som är oroliga över att allt för detaljerade tillvägagångssätt, eventuellt kan användas av någon som planerar mörda någon annan.
För det första kan aldrig du som författare råka illa ut för att du skrivit en bok som någon sedan använder sig av för att mörda någon annan. Det har mig veterligen bara hänt en enda gång (i USA) och då var det förlaget som drogs inför rätta (och inte författaren), men den boken var också skriven som en mordmanual.

För det andra. De allra flesta som planerar mörda någon, använder inte böcker (åtminstone inte romaner) för att skaffa sig idéer och kunskap om hur de bäst kan ha ihjäl någon annan.
Faktum är att i de allra flesta fall vet den som planerar en sådan handling avsevärt mer om olika mordvapen och hur man bäst använder dem än vad många författare som fantiserat ihop ett mord gör. De flesta som tänker begå en sådan handling inhämtar kunskapen från internet, varför också sökhistoriken på elektroniken som beslagtas vid en husrannsakan ofta utgör en del av bevisunderlaget.

Så, skriv hur detaljerat du vill, sannolikheten att någon som planerar ett mord ska hitta idéer och uppslag i just din bok, är försvinnande små för att inte säga obefintliga.
Låt fantasin (och detaljerna) flöda. Det viktigaste är ju att historien blir så bra som möjligt.

Dezmin

Jag tror att jag har skrivit min sista bok

Jag har skrivit i ganska många år nu. Längre än någonting annat jag ägnat min tid åt, jag brukar tröttna efter sju år och sedan vill jag testa något annat.
Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det inte som om jag har några fler historier i mig och även om jag skulle få en idé, är jag tveksam till om jag orkar ta mig igenom ännu ett romanprojekt. Alla som skrivit en bok vet vilket maratonlopp det är och de senaste projekten har jag verkligen fått piska mig igenom för att slutföra.
Lex Limbo var ett rent nöje att skriva, jag minns glöden jag hade när jag skrev den.  Den glöden har jag inte lyckats uppbringa under de senaste två åren.
Jag har ju aldrig brunnit för skrivandet som sådana som skrivit sedan de var små, har gjort. Så kanske är det därför jag börjar snegla mer på andra intressen som jag haft parallellt med skrivandet.

Vi får se. Men jag fortsätter blogga i alla fall. Det är ju också en form av skrivande 🙂

Dezmin

Nästa bok

Det har varit bråda dagar så förra veckan hann jag inte blogga.
Men nu börjar jag komma ikapp och kan äntligen presentera min nästa bok och handlingen i den.

Så här ser omslaget ut:

msiffram

Och den handlar om följande:

Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?

Under halloweenkvällen 2014 försvinner Ofelia Henriksson under spektakulära former framför tre av sina vänner, som också är de enda som bevittnar händelsen, ute i ett ensligt och övergivet hus. Det är åtminstone vad de hävdar och ett par veckor senare hittas några kvarlevor av henne som blivit utsatta för hög värme, nedgrävda i ett skogsparti ett par mil från platsen där hon försvann. Samtliga vittnen åtalas, men frikänns i brist på bevis.

Fem år senare beslutar sig en person för att nysta vidare i fallet, i hopp om att komma till klarhet med vem eller vilka som styckmördade henne.
Vad hände egentligen den där kvällen? För det kan omöjligt ha gått till som vittnena vidmakthåller: Att sägnen om huset är sann och att när Ofelias skugga försvann, gjorde hon det också.

Mig skall intet fattas är en spänningsroman om en mordgåta, vars svar vilar i skuggsidan av våra mest själviska begär.

Boken utkommer i slutet av maj om inget oförutsett inträffar, för i dessa coronatider vet man aldrig vad som eventuellt kan komma emellan.

Dezmin

Tips till den som ska skicka in sitt manus

Det är lite lustigt det där med hur folk tänker när de skickar in manus.
Och nu menar jag inte bara nybörjare, för där är det kanske mer begripligt att inte riktigt förstå eller läsa ordentligt vad förlagen söker efter. Jag pratar även om mer erfarna författare.

Jag har förstått att det här med åsiktskorridoren/PK-korridoren är ett begrepp som inte alla känner till, men om man nu har hört ordet, har man förmodligen också satt sig in i vad det på ett ungefär innebär.
Det är alltså inget lite godtyckligt begrepp som man kan stoppa in precis vad som helst i.

Vi får ibland in manus från nybörjare som uttrycker sig ungefär så här: ”Jag har skrivit ett manus om det här och det tycker jag passar in i er nisch. Jag får väl se om ni också anser att mitt ämne hör hemma där.”
Framförallt när det rör sig om nybörjare försöker vi alltid förklara och bena ut vad åsiktskorridoren är, så de inte hör av sig igen med något som inte passar vår nisch och därmed slösar med både sin egen och vår tid.

Sedan händer det ibland att även mer erfarna författare som finns hos större förlag skickar in manus. Då kan det låta ungefär så här: ”Mitt nuvarande manus passar inte hos mitt förlag, men jag ser att ni förmodligen är mer rätt för det.” Detta utan att definiera hur manuset passar vår nisch, trots att det tydligt står på hemsidan att vi vill att den som skickar in manus förklarar det.
Frågar vi då vad exakt det finns i manuset som gör att de tror att det ska vara intressant för oss, brukar vi få ganska vresiga svar tillbaka. Dels en förklaring av innehållet (där det i samtliga fall visat sig att manuset inte är av intresse för oss) och dels något surt om att vill vi verkligen inte läsa manuset bara p g a det, då får det minsann vara.

Det här är poängen. Idag har alla samma chans att få sina manus antagna hos förlag under förutsättning att det är politiskt korrekt skrivet. Har man inte skrivit ett sådant manus och är en svensk författare (och alltså inte en utländsk författare som redan nått stora framgångar utomlands) kan man vara hyfsat säker på att bli refuserad, oavsett hur bra manuset är.
Därför finns vi. Vi saknar den friare typen av historier, sådana som idag lyser med sin frånvaro i stort i Sverige. För just Sverige håller väldigt hårt på att berättelsen ska passa inom åsiktskorridoren, även om det är skönlitteratur.
Det enda andra alternativ som finns för dessa författare är att ge ut boken på ett hybridförlag (där de själva får bekosta utgivningen) eller att gå via någon utgivningstjänst (med samma ekonomiska risktagande).

Jag kan tycka att det är lite märkligt att författare (speciellt de erfarna) har så svårt att acceptera det här. Alltså, att deras manus inte skulle kunna passa hos oss även om det ligger mil utanför vår nisch.
Vi kommer att fortsätta vara stenhårda på den punkten.
För oss spelar det ingen roll om det är en redan känd författare, eller någon som försöker debutera, vi är bara intresserade av manus inom vår nisch.
Personligen var det en av de största anledningar till att jag ville starta förlaget. För att ge de författare, som av olika anledningar inte kan eller vill skriva en politiskt korrekt historia, en chans.
Detta är också en av de mest drivande faktorerna till att fortsätta med förlaget.

Så, ett hett tips till alla författare (vare sig du har skrivit några böcker, eller precis har skrivit ditt första manus) läs noga vad som står på hemsidan.
Verkar förlaget inte vara rätt för ditt manus, är det heller ingen idé att argumentera för hur det borde vara det. Detta gäller oavsett hur stort eller litet förlaget är 😉
Uppenbarligen kan man inte poängtera detta nog många gånger.

Dezmin

Lektörer

Jag är väldigt tacksam över att jag började skriva och debuterade under en tid när marknaden inte svämmade över av olika aktörer som erbjuder tjänster för att komma tillrätta med sitt manus.
Personligen har jag aldrig anlitat en lektör och det gick ju vägen ändå, men så har jag också haft turen att komma i kontakt med riktigt skickliga testläsare. För med bra testläsare behöver du ingen lektör och testläsare är gratis eftersom man erbjuder dem samma tjänst tillbaka.
Problemet som novis, brukar vara att hitta duktiga sådana och därför är det många som letar efter lektörer i första hand för att få hjälp med att slipa sitt manus.

Det finns duktiga lektörer där ute, problemet är bara att det också finns en rad direkt olämpliga sådana. Och hur ska någon som precis fått ihop sitt första manus veta vilka som är värda pengarna och vilka som kan likställas med att kasta pengarna i sjön?
Det blir lite som ett lotteri för dem. Dessutom är det kanske lätt att utgå ifrån att priset är det mest avgörande, ju högre pris desto duktigare lektör. Så är det tyvärr inte heller, även om det givetvis kan finnas lektörer som är värda sin vikt i guld.

Så, här kommer ett par tips på hur den som går i tankarna på att anlita en lektör, åtminstone kan försöka sålla agnarna från vetet.

Är det en lektör som även jobbar åt bokförlag och då kanske i första hand åt större sådana? Då är det med stor sannolikhet en garant för att personen är värd pengarna.
Har du kontakt med andra författare som tagit hjälp av lektörer?
Be dessa om tips och fråga inte bara en, utan flera.

En lektör kostar en slant och därför är mitt råd att i första hand försöka hitta lämpliga testläsare. Då får man gratis hjälp med att hitta de största felen i manuset så det inte slutar med att man måste anlita lektörer flera gånger, för då blir det dyrt och det är ändå ingen garanti för att manuset antas av förlag. I vissa fall kan det t o m vara tvärtom.
Jag läste en tråd i en författargrupp på FB där en författare som fått sitt manus antaget av ett större förlag, hade börjat med att anlita en lektör. Lektören gjorde då nedslag på språket, förmodligen utan att förstå att författaren behärskade språket mycket väl, men ville jobba med verkshöjden.
Författaren valde dock (som tur var) att gå på magkänslan och tog inte till sig av ändringarna som lektören föreslog. Det större förlaget nappade ganska omgående eftersom de förstod grundtanken med manuset.
Så, kort sagt, jag kan inte nog understryka vikten av att hitta rätt lektör. I allra värsta fall kan en lektör t o m försämra förutsättningarna för manuset. Åtminstone om de inte klarar av att bedöma vad författaren vill åstadkomma med manuset.

Det är mina råd i alla fall.
Lycka till och tänk på att det är bättre att tänka igenom ett beslut några gånger, än att förhasta sig. Att vara eftertänksam och göra noggrann research kan spara mycket pengar i slutändan 🙂

Dezmin

Korr m m

Sitter med korren på manuset och på måndag lämnar jag ifrån mig det för sättning.
Det känns obeskrivligt skönt att ha nått mållinjen. Dock kommer jag inte att få någon tid att pusta ut.
Vi har antagit ännu ett manus på förlaget och på måndag börjar jag jobba med det tillsammans med en av författarna till det. Tanken är att den boken ska komma ut under hösten i år.

Sedan vi startade förlaget tycker jag att tiden bara flyger iväg. Helt plötsligt är det ett nytt år, nya utgivningar och nya saker som ska tas tag i.
Dessutom är det ett par andra saker jag måste ta ställning till gällande Mig skall intet fattas. Jag återkommer om detta när jag fattat beslut, men det är inget som påverkar utgivningsdatumet i alla fall, så mycket kan jag säga 🙂
Det ligger alltid lite ångest inför beslut, tycker jag, hur gör ni när ni är osäkra?
Singlar slant? Rådgör med andra? Eller tänker ni bara igenom saken noga och fattar ett beslut därefter?

Dezmin

Planen för min nästa bok

Det blir intressant att se om det här projektet ska flyta på utan missöden den här gången.
Planen är i alla fall att Mig skall intet fattas, kommer ut i april/maj.
Omslaget är nästan färdigt och jag ser fram emot att visa upp det när det är klart.
Det har gått troll i det här projektet sedan jag började på det och man kan ju undra om det senare visar sig att det fanns en poäng med det. Från början var det ju tänkt att boken skulle komma ut i höstas, men av en rad olika anledningar fick jag skjuta på utgivningen.
Nu hoppas jag att det ska flyta på utan att något kommer i vägen, eller att något ska strula.

Vad har ni för planer under våren?
Några deadlines, eller andra milstolpar som ni strävar efter att klara av?

Dezmin

Sista genomgången av manuset

Nu har jag fått tillbaka manuset efter en sista testläsning.
Precis som jag själv upplevde, tyckte även testläsaren att manuset blivit mycket tajtare och det lustiga är att jag bara gjort små justeringar. Ibland hjälper det att bara ta bort några enstaka meningar och förstärka symboliken istället.

På tal om symbolik, jag testade den på den sista testläsaren för att se om även en mer underliggande symbolik kunde funka. Alltså, en symbolik som man som författare inte skriver ut, utan som lämnas odefinierad för att en del läsare kanske ska upptäcka den.
Jag tror att jag kanske ska förstärka den så den inte går någon förbi eftersom den har en central roll, men samtidigt kanske det är roligare om det får bli något som läsaren eventuellt får upptäcka själv?
Vad tycker ni?
Jag har ett perfekt ställe som jag kan stoppa in förtydligandet på i så fall, utan att det skaver. Men frågan är kanske om man ska låta vissa underliggande hintar vara mer subtila?
Det är förstås en smaksak, men berätta gärna vad ni tycker 🙂

Dezmin

Redigeringsfasen

Redigeringen fortsätter och saker och ting börjar faktiskt falla på plats nu. Det trodde jag aldrig. Det har varit svårt att hitta temat och svårt att få allt att fungera som jag tänkt det. Många har gångerna varit när jag varit övertygad om att jag tagit mig vatten över huvudet, men eftersom manuset fått vila i ganska långa perioder har jag haft möjlighet att tänka en hel del istället. Det är alltid svårt att komma fram till lösningar när man står med näsan för nära väggen, som det ju heter 🙂 Ibland är distans exakt vad som krävs.

Jag är nu halvvägs igenom i alla fall och fortsätter det flyta på så här bra, kan vi släppa boken under våren.
När jag redigerat det här varvet klart, kommer en av testläsarna att läsa det igen och under den perioden ska jag testläsa ett annat manus. Efter det går jag igenom mitt eget manus en sista gång. Då hoppas jag att jag kan slipa till det allra sista.
Jag har aldrig tidigare varit med om att det krånglat så mycket, men man lär sig ju något nytt varje gång, så krångel är egentligen aldrig av ondo 🙂

Dezmin