Category Archives: Verklighetens brottslingar

Svartenbrandt är död

En av Sveriges genom tiderna farligaste förbrytare är död. Han omkom i fredags i en lägenhetsbrand.
Av sitt sjuttioåriga liv satt han inspärrad i fyrtio av dem.
Han var unik på många sätt. Dels för att han var extremt intelligent och mycket socialt kompetent, samtidigt som han hade psykopatiska drag, dels för att han fortsatte att begå brott trots att han var så gammal. Han blev en gåta som jag inte tror att någon psykolog lyckades knäcka till fullo.
Mot slutet startade han ”Sveriges farligaste blogg”, där man bl a får följa bröllopet när han gifte sig med sin sista fru Anna-Lena Carlander.
Där skriver han bl a:

I människans hjärta finns alla kraftreserver som vi behöver för att kämpa en ny dag. Sådan kärlek kan inte skadas av elakartad cancer eller dåliga åsikter. Jag ska förutom att älska min hustru älska också er skitstövlar! Glöm inte det, ty nu skall kriget om de fångna själarna börja.

Han led ju av prostatacancer på slutet.
Om jag bortser från all smärta som han orsakade andra, måste jag ändå undra hur det kommer sig att en person som har alla möjligheter att anpassa sig till samhället, ändå inte gör det?
Jag såg en intervju med honom på Youtube där han skyller på sin egen ondska, att det var den som gjorde att han ständigt begick nya brott.
Och kanske är svaret precis så enkelt?

Dezmin

Annonser

(Ö)känd flyktbil till salu

Nu var det väldigt länge sedan som jag bloggade i kategorin ”Verklighetens brottslingar”. Av olika skäl har det inte blivit av, men nu finns en intressant flyktbil till salu, nämligen den som användes vid Norrmalmstorgsdramat 1973. Passar ju bra att blogga i den kategorin då 😉

Vid Norrmalmstorgsdramat 1973 tog en beväpnad man fyra personer som gisslan och begärde att Clark Olofsson skulle komma till banken från fångvårdsanstalten i Norrköping.

Senare krävde rånaren, Jan-Erik Olsson, och Clark Olofsson att få tillgång till en snabb flyktbil – helst en Ford eller en BMW.

Nu är den bilen till salu på Blocket och har varit det i över en vecka.
Om jag får gissa finns det ganska många intressenter, speciellt bilentusiaster.
Det finns inget pris angivet, antagligen pågår budgivningen för fullt och det hade varit kul att få veta vad den som köper den får betala för den.
Annonsen går att läsa i sin helhet här, men eftersom den förr eller senare kommer att plockas bort, tog jag en skärmdump av den också.

flyktbil

Som den uppmärksamme redan noterat, står den i Umeå.
Borde jag prata med min man? 😉
Skämt å sido, även om det hade varit kul att äga den, står det redan tillräckligt med bilar på gården nu och jag hoppas att vi kan minska antalet till våren/sommaren. Dessutom lär den kosta ”sin vikt i guld”.
Tragiskt nog har ingen av våra bilar varit inblandad i någon känd brottslig verksamhet, vilket antagligen kommer att dra ner priset på dem.
Någon fler än jag som tänker att det här är en av fåtalet gånger som ett bilköp faktiskt kan vara en investering för framtiden?
Jag är inte så insatt i den här branschen, men rent spontant känns det ju som om ett sådant här köp skulle kunna generera en del pengar på sikt 🙂

Dezmin

Radu Dogaru m. fl

Hittade den här artikeln i SvD.
Den är ganska lång, men alltigenom intressant. För det är ju faktiskt precis som skribenten sammanfattar dessa verkliga konstkupper:

Om det är något som förenar verklighetens konsttjuvar är det nämligen inte förfining och finess. Snarare klantighet.

Och då kanske inte bara när det gäller att ta onödigt stora risker, utan även när det handlar om att sälja de här objekten vidare. Artikeln tar upp flera fall, bl a kyrkostölderna i Norrland.

Ett annat exempel är den man som begick en serie kyrkstölder i Norrland.

–Det började nystas upp efter att en bekant till honom lade ut ett krucifix på Tradera, säger Kenneth Mandergrehn som är polisintendent på Rikskriminalpolisen.

Han arbetar med konststölder, kulturarvs- och fornminnesbrott, och dagen då konstkuppen i Rotterdam ägde rum satt han på en restaurang på Cypern.

–Jag var där på ett möte med mina kollegor ute i Europa, bland annat chefen för den enhet i Amsterdam som kom att arbeta med utredningen. Jag satt faktiskt bredvid honom när han fick samtalet om kuppen från deras motsvarighet till Riksåklagaren.

Personligen tycker jag att sådant här är intressant, just för att det finns en uppsjö av inspiration i skrivandet när det gäller konstkupper och andra spektakulära brott 😉

Dezmin

Clark Olofsson

Den som följt den här bloggen ett tag vet att jag mellan varven skriver om kända förbrytare.
Jag tänkte ta upp en svensk förbrytare den här gången, mest beroende på att han var med och skapade ett nytt begrepp när bankrånaren Janne Olsson tog några banktjänstemän som gisslan under ett bankrån 1973.
Olsson krävde att Olofsson skulle hämtas till banken och väl där började gisslan och rånarna att utveckla en form av relation till varandra. Det döptes senare till Stockholmssyndromet och är ett psykologiskt tillstånd där offren tar parti för förövarna mot polisen.
Olofssons ”karriär” har dock innefattat en rad andra brott.

Clark Oderth Olofsson (numera heter han Daniel Demuynck och är belgisk medborgare) föddes i februari 1947 i Trollhättan.
Han blev fosterhemsplacerad vid åtta års ålder och kom från ett hem med stora alkoholproblem. 16 år gammal placerades han på ungdomsvårdsskola efter diverse småbrott. Tre år senare blev han rikskänd i samband med mordet på polismannen Ragnar Sandahl.
1975 rånade han Handelsbanken i Göteborg på nära en miljon kronor under en rymning från Norrköpingsfängelset.
1979 började han, som intern, läsa till journalist på Journalisthögskolan i Stockholm och gjorde praktiken på tidningen Arbetaren.
Dock uteblev karriären som tidningsmurvel eftersom Olofsson åter slog in på den kriminella banan igen redan 1980, då han kom i bråk med en fiskare på Möja varpå han dömdes för misshandel till två och ett halv år.
När han frigavs 1983 lämnade han Sverige med sin belgiska fru och bosatte sig i hennes hemland.
Därefter avlöste brotten varandra i diverse länder och 2009 blev han dömd till livstids utvisning för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling.
Han kan tidigast friges år 2015.

Källa: Wikipedia

sig

Ma Barker och Bröderna Dalton

Dessa brottslingar hör egentligen inte ihop, ändå kom de att göra det senare.

Bröderna Dalton var en liga som gjorde sig ökänd genom bank- och tågrån i slutet på 1800-talet.
De flesta av ligamedlemmarna dog 1892 i Coffeyville, Kansas under ett bankrån där de försökte skjuta sig ut. Den enda överlevande var Emmett Dalton som dömdes till 14 års fängelse. Efter den avtjänade tiden blev han laglydig och släppte både böcker och en film om sin tid med Dalton.
Familjen Dalton var stor, den bestod av femton barn, varav tretton nådde vuxen ålder. Fadern (Lewis Dalton) var saloonägare. Modern (Adeline Younger) var faster till Jesse James partners (bröderna Cole och Jim Younger).
Bröderna Frank, Grat, Bob och Emmett Dalton var till en början laglydiga. Frank, som var äldst, var sheriff och hans yngre bröder såg upp till honom. Efter Franks död, 1887, sökte sig bröderna även de till rättsväsendet. 1890 började bröderna dock begå brottslighet vid sidan av. Bob anklagades för att ha sålt alkohol till indianerna (men fälldes aldrig) och Grat fälldes för en häststöld.
Det var Bob och Emmett som startade ligan och de första åren ägnade sig ligan nästan uteslutande åt tågrån.
Bob Dalton tröttnade så småningom på tågrånen. Han ville utföra något som folk skulle minnas honom för. Bob ska ha uttryckt att han ville ”beat anything Jesse James ever did”. Detta resulterade i planeringen av två bankrån som skulle utföras samtidigt, dessutom mitt på ljusa dagen.

Kate Ma Barker född 8 oktober 1873 i Ash Grove, Missouri, död 16 januari 1935 i Lake Weir, Florida, var en amerikansk brottsling och gängledare.
Hon hade fyra söner och mellan 1931 och 1935 genomförde hon tillsammans med dessa bankrån och kidnappningar i USA. Kate Barker blev ökänd över hela landet som Ma Barker och spred skräck. FBI efterlyste henne och sönerna och 1935 blev de alla skjutna till döds i Florida.

Hur hänger då dessa ovanstående brottslingar ihop?
Jo, som de flesta säkert redan har räknat ut är Kate Barker förebild till Mor Dalton som är mamma till bröderna Dalton i serien Lucky Luke.

Källa: Wikipedia

sig

Victor Lustig

Skojaren som blev mest känd som ”mannen som sålde Eiffeltornet”. Född 4 januari 1890 i Böhmen, död 11 mars 1947 i Springfield, Missouri. Under sin tid som lurendrejare bytte han namn 22 gånger och arresterades 45 gånger.

Lustig, som var flerspråkig, upptäckte hur enkelt det var att lura passagerare på sin emigrationsresa över Atlanten från Paris till New York. Han gjorde därför resan flera gånger.
Hans första bedrägeri bestod i att sälja en maskin som kunde kopiera sedlar. I samband med att han demonstrerade maskinen beklagade han sig över att det tog sex timmar att tillverka en 100-dollarssedel. Men kunden som köpte maskinen för 30 000 dollar såg stora vinstmöjligheter i den. Under de följande 12 timmarna tillverkade maskinen två 100-dollarssedlar till, men därefter kom det bara blank papper ur den. Då hade Lustig redan hunnit fly till en annan stad och bytt identitet.

1925 läste Lustig om hur man i Paris hade problem att underhålla Eiffeltornet och fick då idén att sälja det som skrot.
Han anlitade en förfalskare som ordnade fram papper som bekräftade att han ingick i regeringen och ordnade därefter ett hemligt möte till vilket han kallade sex skrothandlare. Han förklarade för dessa att Eiffeltornet var så förfallet att staden inte längre kunde underhålla det. Eftersom det antagligen skulle bli folkliga protester mot försäljningen, insisterade Lustig att affären skulle hemlighållas tills den var genomförd. Han begärde att få in anbuden redan följande dag.
Offret, Andre Poisson, trodde att om han köpte tornet skulle han i och med det bli accepterad i Paris affärslivs inre krets.
När affären var avklarad tog Lustig och hans personliga sekreterare, den amerikanske lurendrejaren Robert Arthur Tourbillon, snabbt tåget till Wien. Poisson, som ganska snart insåg att han blivit lurad, skämdes för mycket för att polisanmäla händelsen.
Lustig återvände därför till Paris en månad senare för att sälja tornet ytterligare en gång, men den här gången gick offret direkt till polisen. Ändå lyckades Lustig undvika att bli arresterad.

Lustig kom även i kontakt med Al Capone och fick honom att investera $50.000 i en aktieaffär som skulle fördubbla summan. Lustigs tanke var aldrig att bedra Capone, men han ville ha maffibossens förtroende. Så han förvarade pengarna i ett bankfack i två månader. Därefter lämnade han tillbaka dem och förklarade att affären misslyckats. Capone blev dock imponerad av Lustigs ärlighet och gav honom $5.000 för besväret.

Hans förbindelser med Capone ledde honom in i falskmynteriet och 1934 arresterades han för pengaförfalskning. Han hade då förfalskat 134 miljoner dollar och dömdes till 20 års fängelse på Alcatraz. I mars 1947 avled han i lunginflammation på Medical Center for Federal Prisoners i Springfield.

Källa: Wikipedia

sig

Peter Salerno och Dominick Latella

Det här var killarna med klös i, skulle man kunna säga.
I USA, där de huserade under sextio- och sjuttiotalet, blev de kallade för The Dinner Set Gang aka The Fat Cat Burglars.
Salerno och Latella drog nämligen fördel av sina potentiella brottsoffer, just under middagsbjudningar, då de passade på att göra inbrott hos husägarna.
Salerno och Latella var svågrar och gifta med tvillingsystrarna Gloria och Sandra Savino.

Peter och Dominick gjorde sig alltså stora pengar på att ljudlöst smyga in under fina sammankomster som arrangerades av välbärgade människor. Det anses väldigt ofint att resa sig upp under en middag vid sådana tillställningar, vilket de här männen drog nytta av, eftersom stora ytor av huset då lämnades obevakade.
De hittade sina offer via Forbes och bland de som drabbades fanns bl a DuPonts, the Flaglers, the Wallaces, the Pillsbury family och Liberace.
Under deras storhetstid kom de över värdesaker för en kvarts miljon dollar per inbrott. FBI beskyllde dem för att ha kommit över juveler för någonstans mellan $75 miljoner och $150 miljoner, men den exakta siffran är svår att uppskatta eftersom det följde en rad copycats i deras spår och därför kan de ha blivit felaktigt beskyllda för en del inbrott.

Det största bytet kom de över 1973, vid en kupp strax norr om Palm Beach. En arvinge till DuPont hyrde ett hus där och i sovrummets garderob hittade Salerno och Latella en resväska som innehöll juveler för omkring $12 miljoner. Den största stenen (på 17,65 carat, rosa diamant) hade ett värde på $1,800,000.

Idén att stjäla från förmögna människor när de åt middag, kom inte Salerno på själv. Han lärdes upp av Frank Bova, en framgångsrik tjuv som lärde sig ”yrket” under andra världskriget när han ledde Ranger team, en grupp som stal dokument av Nazisterna.

Bill Adams och Jim Hirsch, var två av de spanare som efter tjugo år var med och lyckades gripa Salerno och Latella vid ett inbrott i Westport, Connecticut, den 21 januari 1992.

Peter Salerno frigavs i december 2008 och bor med sin fru Gloria i Florida.
Där bor även Dominick Latella numera.
Salerno finns även omnämnd i en faktabok med namnet THE CRIMINAL ELITE av Howard Abadinsky, en bok som fokuserat på organiserad brottslighet och inbrottstjuvar.

Källa: Wikipedia

sig

Pablo Escobar

Låt oss tala om förbrytaren Escobar, född 1949 i Medellin, Colombia, död (nästan exakt på sin födelsedag) 1993 i samma stad.
Han började sin kriminella karriär som biltjuv. Bilarna han stal plockade han isär och sålde i delar. Därefter övergick han till kokainförsäljning och byggde på så vis upp ett drogimperium. Detta gjorde Escobar till en av världens rikaste människor och 1989 listade Forbes honom som världens sjunde rikaste man.

Han donerade ofta pengar till fattiga, vilket gav honom en Robin Hood-status bland dessa och i början av 80-talet var han också politiskt aktiv och invald som ersättare i parlamentet. Han ska även ha haft ambitionen att bli landets president.
Justitieminister Rodrigo Lara Bonilla, pekade dock ut Escobar som brottsling vilket fick Escobar att låta mörda Bonilla 1984. Därefter gick Escobar i exil i Panama och Nicaragua och 1989 beordrade han mordet på president Luis Carlos Galán.

Till slut överlämnade sig  Escobar till myndigheterna, efter att ha försäkrat sig om att han inte kunde bli utelämnad till USA eller Colombia.
Han satt av sitt straff på La Catedral, ett lyxigt fängelse där han själv fick bestämma det mesta. Därifrån kunde han fortsätta att styra sitt imperium.

Sommaren 1992 började jakten på Escobar och efter att ha spårat ett samtal från Escobars mobiltelefon, kunde man slutligen lokalisera hans gömställe i Medellin. Vid gripandet försökte Escobar och hans livvakt fly, men båda sköts till döds.
Flera firade Escobars död, men där fanns också tusentals sörjande som besökte hans begravning.

Källa: Wikipedia

sig