Molly’s Game

Det är sällan jag hinner se filmer numera och när jag väl har tid, brukar det vara svårt att hitta någon med en handling som jag inte känner att jag har sett tusen gånger förut i olika versioner.

Men i förra veckan hittade jag en film på Netflix som verkade intressant och som var riktigt bra: Molly’s Game.
Filmen är en sann historia baserad på boken som är skriven av Molly Bloom, en lovande freestyleåkare som kraschar på en tävling och aldrig kan tävla mer.
Istället för att plugga på juristlinjen (som tanken var från början) flyttar hon till LA för att ägna ett år åt att finna sig själv.
Där kommer hon så småningom i kontakt med Dean, en misslyckad fastighetsmäklare som ordnar underground pokerkvällar åt rika människor och hon börjar jobba för honom på kvällarna.
Snart börjar hon inse att hon själv skulle kunna ordna liknande pokerspel och börjar således rigga dem själv.

Det här är alltså en sann historia om en ung kvinna som av en slump hamnar i en värld som hon från början inte vet något om, men som hon snabbt lär sig allt om och där hon börjar dra in stora pengar på att arrangera pokerkvällar.
Men som med allt annat är det inte helt riskfritt och när hon hamnar i New York, går hon från att ha arrangerat pokerkvällarna på laglig väg, till att korsa gränsen och beblandar sig då med människor som är mindre trevliga.
Jag ska inte avslöja mer, men tipsar om filmen.
Jag har en förkärlek för verklighetsbaserade berättelser och den här var riktigt bra!

Dezmin

Nu kan man beställa från mig

Igår landade Mig skall intet fattas hos mig 🙂
Jag tar redan nu emot beställningar och den som är intresserad av ett signerat ex, kan mejla mig så tar vi det därifrån. Den blir något dyrare om man beställer från mig eftersom jag måste lägga på porto (200 kr inkl frakt).
Det går även att provläsa de två första kapitlen av boken hos Adlibris och Bokus.

Eftersom boken anlände tidigare än beräknat, kommer vi förmodligen att också släppa den lite tidigare än i slutet av maj. Men vill man ha den så fort som möjligt, är det från mig man måste beställa.

Hoppas ni ska gilla den nu 🙂

Dezmin

Andras döttrar av Amy Gentry

Andras döttrar var en helt okej bok.
Jag trodde kanske att den skulle vara lite bättre än den var, men blev åtminstone inte besviken.

Andras döttrar
Andras döttrar handlar om följande:

När Julie är tretton år blir hon bortförd och kidnappad från sitt hem. Familjen blir djupt skakad men lyckas ändå behålla hoppet om att Julie en dag ska komma tillbaka. Plötsligt en kväll många år senare ringer det på dörren och en ung kvinna som presenterar sig som Julie stiger på. Den försvunna flickan är mirakulöst nog tillbaka igen och familjens lycka vet inga gränser, men snart börjar Julies mamma Anna mot sin vilja att tvivla på om flickan verkligen är deras försvunna dotter. Hon försöker att förtränga sina känslor men det går inte och när hon blir kontaktad av en privatdetektiv som intresserat sig för ärendet börjar ett smärtsamt sökande efter sanningen om den flicka hon hoppas är hennes försvunna dotter.

Med högt tempo, karaktärer som stannar kvar, ovisshet in i det sista och ett starkt engagemang för samhällets utsatta är Andras döttrar en bok för alla som läst och älskat titlar som Kvinnan på tåget och Gone Girl. Författaren Amy Gentry har inspirerats av fallet med den kidnappade flickan Elizabeth Smart i Utah 2002.

Jag skulle kanske inte säga att tempot är så jättehögt, men historien har ett fint driv. Dock stannas den upp mellan varven av onödiga transportsträckor och längre miljöbeskrivningar, men på det hela taget var den lätt att läsa.
Det är lite förvirrande i början innan man får koll på vilka karaktärerna är. Detsamma gäller namnen som avlöser varandra och det tar nog ett eller två kapitel innan jag förstår att det är tillbakablickarna med identiteter som Julie haft från att hon försvann.
Men är det verkligen Julie som kommit tillbaka, eller är hon en fullständig främling? Den frågan hänger kvar ända tills slutet och jag pendlar hela tiden mellan att tro att det är deras dotter och att misstänka att hon är någon helt annan. Julie har varit borta i åtta år och var alltså tretton när hon försvann.
Just sådana här historier får mig alltid att undra hur det är möjligt för en förälder att inte känna igen sitt barn, även om många år passerat sedan de försvann.
Jag ska ta ett exempel.
Teveserien Vänner går i repris på Paramount Network och jag har roat mig med att se på den igen. Kommer ni ihåg Ross son Ben? Och minns ni hur han som spelade honom såg ut när Ben blev lite äldre? Alltså när han var ungefär sju åtta år.
Det intressanta är att jag och maken hittade en film för ett par veckor sedan på Netflix som vi såg. Den hette Dismissed och kom ut 2017. Så fort vi såg skådespelaren som spelade eleven, utbrast vi nästan samtidigt: ”Det där måste vara Ben från Friends.”
Det var förvisso fel, men vi var inte helt fel ute. Skådespelaren i Dismissed heter Dylan Sprouse och han har en tvillingbror som heter Cole Sprouse. Cole Sprouse var den som spelade Ben som lite äldre i Vänner.
Poängen här är att om man t o m kan känna igen någon annans barn, trots att många år har passerat sedan vi såg det sist, hur sannolikt är det då att en förälder till sitt eget barn inte skulle känna igen det, även om det gått många år sedan de såg barnet sist?
Jag förstår att det kan vara svårt om barnet försvann när det bara var ett par år eller yngre, men när det nått skolåldern borde man väl kunna avgöra?
Jag är nog inte rätt person att besvara frågan, men jag lägger ut den ändå. För det är något som jag alltid har undrat.

Jag kan i alla fall rekommendera Andras döttrar som fick mig att sväva i ovisshet ända till slutet.
Boken går bl a att beställa här.

Dezmin

Bakom hennes ögon av Sarah Pinborough

Förra tisdagen fick jag hem min nya dator, så hela dagen gick åt till att installera program, leta lösenord, etc.
Men nu är jag på banan igen och här kommer recensionen av den andra boken jag läste.
Jag hade tänkt recensera den här sist eftersom jag trodde att det här skulle bli en fullpoängare. Dessvärre visade det sig att den spårade ur i en annan genre (som det inte nämnts ett ord om på baksidestexten) så tyvärr blev den en stor besvikelse.

Bakom hennes ögon

Bakom hennes ögon handlar om detta:

Ensamstående mamman Louise träffar en man i en bar och gnistor uppstår. Ett par dagar senare upptäcker hon att mannen från baren är hennes nya, gifta chef, David. David hävdar att hans äktenskap är olyckligt, och eftersom Louise är störtförälskad inleder hon en relation med honom.

Så en dag träffar hon Adele, Davids fru. Adele och Louise blir vänner och Louise upptäcker att Adele har en helt annan syn på äktenskapet än vad David har. Inte nog med det, David framstår som en hård och kontrollerande make. Vem kan Louise lita på? Hon blir alltmer övertygad om att någonting i Davids och Adeles äktenskap är väldigt underligt. Hon förstår bara inte hur underligt det faktiskt är. Och hur långt en person är beredd att gå för att skydda det.

Bakom hennes ögon är ett hårresande triangeldrama med en upplösning som får dig att tappa andan.

Den börjar väldigt bra och blir faktiskt bara bättre och bättre. Jag undrar hela tiden vem av makarna Adele och David som Louise bör lita på. Jag undrar också hur Adele kan veta en del saker utan att ens ha varit på plats. Det ska visa sig att förklaringen till det inte är speciellt trovärdigt underbyggd och här börjar jag också ana att historien kommer att sluta i ett ordentligt magplask.
Jag kan komma på en handfull andra möjliga förklaringar som varit mer trovärdiga än den författaren valt och kanske hade jag inte blivit så enormt besviken om det åtminstone framgått i baksidestexten att boken är en spänningsroman med övernaturliga inslag. För jag tror inte ens att de som är väl insatta i klardrömmar, köper att det går så här långt, så boken tar definitivt inte andan ur mig på slutet, den gör mig bara förbannad.
Så, det här var ingen bok för mig. Kanske passar den bättre för den som inte har några problem med att boken övergår i en helt annan genre mot slutet.

Boken kan bl a köpas här.

Dezmin

Påskläsning

Snart är det påsk och eftersom jag fick lite oväntat med tid till annat då min dator plötsligt (men väntat) dog, tänkte jag ägna helgen åt att läsa.
Datorn har hängt med mig i 6 år nu, vilket är dubbelt så länge som jag brukar ha dem innan jag byter. Som tur var har jag sparat en gammal dator som jag nu kan använda i nödfall, men eftersom den är så seg är det som att surfa i sirap, så jag kommer inte att använda den mer än i absoluta nödfall.
Den nya datorn bör jag få hem i nästa vecka.
Hur som helst. Eftersom jag i princip är ”datorlös” får jag ägna tiden åt annat och eftersom det är långhelg och påsk, är det ju läge att göra som norrmännen och läsa påskekrim 🙂
Har beslutat mig för att läsa dessa två titlar:

Bakom hennes ögon   Andras döttrar

Någon som har läst dem och har åsikter om hur de var?

Ska ni läsa några böcker under påsken och i så fall vilka?

Passar även på att önska alla en Glad Påsk! 🙂

Dezmin

Nästa bok

Det har varit bråda dagar så förra veckan hann jag inte blogga.
Men nu börjar jag komma ikapp och kan äntligen presentera min nästa bok och handlingen i den.

Så här ser omslaget ut:

msiffram

Och den handlar om följande:

Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?

Under halloweenkvällen 2014 försvinner Ofelia Henriksson under spektakulära former framför tre av sina vänner, som också är de enda som bevittnar händelsen, ute i ett ensligt och övergivet hus. Det är åtminstone vad de hävdar och ett par veckor senare hittas några kvarlevor av henne som blivit utsatta för hög värme, nedgrävda i ett skogsparti ett par mil från platsen där hon försvann. Samtliga vittnen åtalas, men frikänns i brist på bevis.

Fem år senare beslutar sig en person för att nysta vidare i fallet, i hopp om att komma till klarhet med vem eller vilka som styckmördade henne.
Vad hände egentligen den där kvällen? För det kan omöjligt ha gått till som vittnena vidmakthåller: Att sägnen om huset är sann och att när Ofelias skugga försvann, gjorde hon det också.

Mig skall intet fattas är en spänningsroman om en mordgåta, vars svar vilar i skuggsidan av våra mest själviska begär.

Boken utkommer i slutet av maj om inget oförutsett inträffar, för i dessa coronatider vet man aldrig vad som eventuellt kan komma emellan.

Dezmin

Coronatider

Just nu är ju Coronaviruset allt folk talar om och med all rätt.
Ingen vet ju riktigt hur farligt det är och det verkar dessutom vara så att alla inte blir immuna mot viruset. En del har drabbats igen och man misstänker därför att viruset i vissa fall lägger sig latent och sedan kan blossa upp igen efter en tid.

Jag försöker att vidta alla försiktighetsåtgärder som finns och eftersom jag inte måste gå utanför dörren om jag inte vill, har jag även begränsat mina ärenden till att endast handla mat.

I Lycksele har ännu inga insjuknat i corona, men det är ju för tidigt att anta att det inte kommer att hända, vi har haft några fall i Västerbotten och då framförallt i Umeå.

Har ni vidtagit några speciella åtgärder?
Hur ser antalet drabbade ut där ni bor?

Jag hoppas förstås att Sverige ska slippa vandra samma väg som t ex Italien, men vi får väl se. För även om man bortser från själva sjukdomen, drabbas många företag ekonomiskt också och jag gissar att framförallt mindre företag som är beroende av kunder som fysiskt handlar av dem, kan få det svårt att överleva om det här blir tillräckligt långdraget.

Dezmin

Tips till den som ska skicka in sitt manus

Det är lite lustigt det där med hur folk tänker när de skickar in manus.
Och nu menar jag inte bara nybörjare, för där är det kanske mer begripligt att inte riktigt förstå eller läsa ordentligt vad förlagen söker efter. Jag pratar även om mer erfarna författare.

Jag har förstått att det här med åsiktskorridoren/PK-korridoren är ett begrepp som inte alla känner till, men om man nu har hört ordet, har man förmodligen också satt sig in i vad det på ett ungefär innebär.
Det är alltså inget lite godtyckligt begrepp som man kan stoppa in precis vad som helst i.

Vi får ibland in manus från nybörjare som uttrycker sig ungefär så här: ”Jag har skrivit ett manus om det här och det tycker jag passar in i er nisch. Jag får väl se om ni också anser att mitt ämne hör hemma där.”
Framförallt när det rör sig om nybörjare försöker vi alltid förklara och bena ut vad åsiktskorridoren är, så de inte hör av sig igen med något som inte passar vår nisch och därmed slösar med både sin egen och vår tid.

Sedan händer det ibland att även mer erfarna författare som finns hos större förlag skickar in manus. Då kan det låta ungefär så här: ”Mitt nuvarande manus passar inte hos mitt förlag, men jag ser att ni förmodligen är mer rätt för det.” Detta utan att definiera hur manuset passar vår nisch, trots att det tydligt står på hemsidan att vi vill att den som skickar in manus förklarar det.
Frågar vi då vad exakt det finns i manuset som gör att de tror att det ska vara intressant för oss, brukar vi få ganska vresiga svar tillbaka. Dels en förklaring av innehållet (där det i samtliga fall visat sig att manuset inte är av intresse för oss) och dels något surt om att vill vi verkligen inte läsa manuset bara p g a det, då får det minsann vara.

Det här är poängen. Idag har alla samma chans att få sina manus antagna hos förlag under förutsättning att det är politiskt korrekt skrivet. Har man inte skrivit ett sådant manus och är en svensk författare (och alltså inte en utländsk författare som redan nått stora framgångar utomlands) kan man vara hyfsat säker på att bli refuserad, oavsett hur bra manuset är.
Därför finns vi. Vi saknar den friare typen av historier, sådana som idag lyser med sin frånvaro i stort i Sverige. För just Sverige håller väldigt hårt på att berättelsen ska passa inom åsiktskorridoren, även om det är skönlitteratur.
Det enda andra alternativ som finns för dessa författare är att ge ut boken på ett hybridförlag (där de själva får bekosta utgivningen) eller att gå via någon utgivningstjänst (med samma ekonomiska risktagande).

Jag kan tycka att det är lite märkligt att författare (speciellt de erfarna) har så svårt att acceptera det här. Alltså, att deras manus inte skulle kunna passa hos oss även om det ligger mil utanför vår nisch.
Vi kommer att fortsätta vara stenhårda på den punkten.
För oss spelar det ingen roll om det är en redan känd författare, eller någon som försöker debutera, vi är bara intresserade av manus inom vår nisch.
Personligen var det en av de största anledningar till att jag ville starta förlaget. För att ge de författare, som av olika anledningar inte kan eller vill skriva en politiskt korrekt historia, en chans.
Detta är också en av de mest drivande faktorerna till att fortsätta med förlaget.

Så, ett hett tips till alla författare (vare sig du har skrivit några böcker, eller precis har skrivit ditt första manus) läs noga vad som står på hemsidan.
Verkar förlaget inte vara rätt för ditt manus, är det heller ingen idé att argumentera för hur det borde vara det. Detta gäller oavsett hur stort eller litet förlaget är 😉
Uppenbarligen kan man inte poängtera detta nog många gånger.

Dezmin

Lektörer

Jag är väldigt tacksam över att jag började skriva och debuterade under en tid när marknaden inte svämmade över av olika aktörer som erbjuder tjänster för att komma tillrätta med sitt manus.
Personligen har jag aldrig anlitat en lektör och det gick ju vägen ändå, men så har jag också haft turen att komma i kontakt med riktigt skickliga testläsare. För med bra testläsare behöver du ingen lektör och testläsare är gratis eftersom man erbjuder dem samma tjänst tillbaka.
Problemet som novis, brukar vara att hitta duktiga sådana och därför är det många som letar efter lektörer i första hand för att få hjälp med att slipa sitt manus.

Det finns duktiga lektörer där ute, problemet är bara att det också finns en rad direkt olämpliga sådana. Och hur ska någon som precis fått ihop sitt första manus veta vilka som är värda pengarna och vilka som kan likställas med att kasta pengarna i sjön?
Det blir lite som ett lotteri för dem. Dessutom är det kanske lätt att utgå ifrån att priset är det mest avgörande, ju högre pris desto duktigare lektör. Så är det tyvärr inte heller, även om det givetvis kan finnas lektörer som är värda sin vikt i guld.

Så, här kommer ett par tips på hur den som går i tankarna på att anlita en lektör, åtminstone kan försöka sålla agnarna från vetet.

Är det en lektör som även jobbar åt bokförlag och då kanske i första hand åt större sådana? Då är det med stor sannolikhet en garant för att personen är värd pengarna.
Har du kontakt med andra författare som tagit hjälp av lektörer?
Be dessa om tips och fråga inte bara en, utan flera.

En lektör kostar en slant och därför är mitt råd att i första hand försöka hitta lämpliga testläsare. Då får man gratis hjälp med att hitta de största felen i manuset så det inte slutar med att man måste anlita lektörer flera gånger, för då blir det dyrt och det är ändå ingen garanti för att manuset antas av förlag. I vissa fall kan det t o m vara tvärtom.
Jag läste en tråd i en författargrupp på FB där en författare som fått sitt manus antaget av ett större förlag, hade börjat med att anlita en lektör. Lektören gjorde då nedslag på språket, förmodligen utan att förstå att författaren behärskade språket mycket väl, men ville jobba med verkshöjden.
Författaren valde dock (som tur var) att gå på magkänslan och tog inte till sig av ändringarna som lektören föreslog. Det större förlaget nappade ganska omgående eftersom de förstod grundtanken med manuset.
Så, kort sagt, jag kan inte nog understryka vikten av att hitta rätt lektör. I allra värsta fall kan en lektör t o m försämra förutsättningarna för manuset. Åtminstone om de inte klarar av att bedöma vad författaren vill åstadkomma med manuset.

Det är mina råd i alla fall.
Lycka till och tänk på att det är bättre att tänka igenom ett beslut några gånger, än att förhasta sig. Att vara eftertänksam och göra noggrann research kan spara mycket pengar i slutändan 🙂

Dezmin

Korr m m

Sitter med korren på manuset och på måndag lämnar jag ifrån mig det för sättning.
Det känns obeskrivligt skönt att ha nått mållinjen. Dock kommer jag inte att få någon tid att pusta ut.
Vi har antagit ännu ett manus på förlaget och på måndag börjar jag jobba med det tillsammans med en av författarna till det. Tanken är att den boken ska komma ut under hösten i år.

Sedan vi startade förlaget tycker jag att tiden bara flyger iväg. Helt plötsligt är det ett nytt år, nya utgivningar och nya saker som ska tas tag i.
Dessutom är det ett par andra saker jag måste ta ställning till gällande Mig skall intet fattas. Jag återkommer om detta när jag fattat beslut, men det är inget som påverkar utgivningsdatumet i alla fall, så mycket kan jag säga 🙂
Det ligger alltid lite ångest inför beslut, tycker jag, hur gör ni när ni är osäkra?
Singlar slant? Rådgör med andra? Eller tänker ni bara igenom saken noga och fattar ett beslut därefter?

Dezmin