Dags att ta nya tag

Vi blev utan internet hastigt och lustigt.
Det visade sig att en dekoder vi precis införskaffat, stod och drog en massa surf, men nu har vi fått rätt dekoder, så nu ska surfen räcka utan problem igen.

Jag har redigerat Gärningsspelarna ännu ett varv, men sitter fortfarande och funderar över poängen med slutet. Har aldrig varit med om detta tidigare, men jag tror det beror på valet av genre. Det här är ju i genren feelgood, även om den nog hamnar i en klass för sig då det inte är någon ”snäll” historia, och problemet är att jag har svårt att sammanfatta vad själva udden är. Så, det funderar jag på just nu.

På tal om något annat. Har ni sett att det nu finns en sida där de listat de flesta svenska författare, men även en del översatta utländska författare? Den heter författare.se och här hittade jag mig.
Det är ju kanonbra att de samlar alla på en och samma plats, för då blir det enklare att upptäcka nya författare 🙂

Nu ska jag i alla fall ta tag i den här veckan och jag hoppas jag ska hinna med det mesta jag planerat.
Jag har åtminstone vilat upp mig i sommar, för tycker inte jag har gjort annat än att tagit det lugnt p g a värmen 🙂

Annonser

Höst

Eller kanske räknas det mer till sensommar fortfarande, speciellt efter den här varma sommaren, men vi närmar oss hösten i alla fall.
För egen del har just värmen gjort att jag fått släppa många av planerna jag hade inför sommaren, men vi har åtminstone byggt trappan på altanen. Alltid något.

Jag ska snart ta itu med sista redigeringsvarvet av Gärningsspelarna också. Det är ingen spänningsroman, mer feelgood, men eftersom jag aldrig kan hålla mig i mainstreamfåran blev den kanske lite för elak för att få kallas för feelgood. Så jag ska fundera lite på vilken etikett som kan passa den. Planerna är i alla fall att den ska släppas under hösten någon gång.

Hoppas ni också har haft en bra sommar och lyckats ladda om inför hösten.
Vi har ju ett val som stundar också, så vi närmar oss en riktigt spännande period 🙂

Sista inlägget innan hösten

Igår släpptes Guessing Game som e-bok, så nu finns den i det formatet också för den som föredrar det.
Jag tar nu ett sommaruppehåll på bloggen, men det är inte omöjligt att jag skriver vid något tillfälle ändå, om ett passande ämne dyker upp 🙂
Annars ses vi till hösten.
Ha en finfin sommar alla! 🙂

 

Gärningsspelarna

Det har lugnat ner sig lite nu på jobbfronten. Dessutom är det här ju en årstid då man ska ta det lite lugnare.
Så, medan jag småpysslar med en del saker jag ligger efter med, har jag även tagit upp det där mycket skruvade feelgood-manuset igen, eller vad vi ska kalla det för.
Det kommer att krävas en del omarbetning för att passa vår utgivning, men jag ska se om jag inte kan göra något av det ändå. Lyckas jag, kommer den ut redan i höst.
Vad skriver ni på just nu? Om ni har något sådant projekt alltså 🙂

Skatteplanering

Ingen har väl missat nyheten om den svenska stjärnförfattaren och hans skatteplanering. Ja, det är en han och på Flashback har de redan grävt fram vem det är, men jag ska inte outa honom här, gräva får ni göra själva.
Däremot är även detta något jag stör mig på. Kanske inte så mycket kring skatteplanering, då många gör det lagligt dessutom och jag tycker själv att skatterna i det här landet är helt horribelt höga om man ser till vad man får ut i form av välfärd, men det är en annan diskussion.
Istället tänkte jag reflektera lite över hyckleriet som så ofta uppdagas i samband med dessa avslöjanden. För väldigt ofta visar det sig vara någon som offentligt basunerat ut att det är sååå bra med höga skatter och att alla bör se det som sin plikt att betala. Att personen själv inte är så skattebenägen, är tydligen inte lika viktigt att yppa högt.
Undrar om hyckleriet eventuellt är störst just i Sverige? Kanske för att det blivit en sådan ”viktig” sak just här att tycka ”rätt”, oavsett hur ologiskt en del av detta är.
Det är i alla fall min teori. Samma gäller ju turerna kring Özz anlitande av svartarbetare där bl a Akilov var en av dem han, hans syster och svåger, anlitat.
Jag har börjat gå efter devisen: Ju mer någon slår sig för bröstet och öppet skryter om vilken moralisk eller klok person man är, desto mer bör man tvivla på det.
Det slår nämligen nästan aldrig fel 😉

Hur skrivandet blev min grej

Helena undrade hur jag började skriva och svaret är kanske inte lika självklart som hos många andra, som älskat att skriva hela sitt liv.
Visst tyckte jag också att de där uppsatserna man skrev i skolan var enkla, jag behövde inte sitta och fundera över vad jag skulle skriva, men det var inget jag reflekterade över som något jag skulle kunna tänka mig att göra.
Ibland läste jag böcker, periodvis ganska många, men såg det mest som underhållning, snarare än något jag ville prova att göra.

Senare flyttade jag ju till USA och den tiden är ett kapitel för sig, men när vi kom hem därifrån hade jag träffat så många olika människor, med så många olika historier som de berättade om, att jag många gånger funderade över varför dessa inte skrev en bok.
Flera år senare flyttade vi tillbaka till Sverige. Till en början var tanken att vi bara skulle köpa ett hus, renovera upp det och sedan flytta utomlands igen och bo i huset när vi var i Sverige. Men renoveringen tog tid (mycket längre tid än vi föreställt oss) och plötsligt hade vi liksom flyttat hem, trots att det aldrig var vår plan.
Medan Fort Lauderdale bjuder på ett stort utbud både när det gäller nöjen och shopping, har Lycksele nästan inga och efter ett tag, när vardagen började bli alltför påtaglig, tänkte jag ofta på tiden i USA och människorna jag träffat där.
Vad hade de berättat, egentligen? Och om de inte tänkte skriva om det, kanske jag kunde göra det, men i fiktiv form? Jag har alltid varit en person som är villig att testa allt en gång, så varför inte skriva?

Jag tyckte jag hade en ganska bra uppfattning om grunderna, men behövde förkovra mig mer, så jag sökte och kom in på en fortsättningskurs i skrivande på Luleå tekniska högskola. Under kursens gång skulle man ha skrivit ett helt manus under en termin.
Det manuset resulterade i Lex Limbo, men det skulle dröja ett tag till innan jag skickade in det. Istället provade jag mig fram med lite andra historier medan jag funderade vidare på hur jag skulle göra med Lex Limbo.
Sedan skickade jag ju in det manuset som kom ut på förlag 2013. Då hade jag börjat tycka att skrivandet var rätt roligt, kanske mest för att det var så fritt och därför fortsatte jag på den banan.
Jag är en person som ständigt behöver nya utmaningar, för annars tröttnar jag på det jag gör och därför tror jag att om jag inte startat förlag, hade jag nog påbörjat någon helt annan utmaning vid det här laget. Vore ju dumt att snöa fast vid en sak, när det finns så många olika utmaningar att ta sig an genom livet 😉
Nåväl, det var ungefär så jag halkade in på skrivandet och jag är än idag hyfsat säker på att jag aldrig skrivit några böcker om det inte vore för min tid i USA. För jag tror det var under den tiden jag insåg att verkligheten alltid överträffar dikten.
Det var min ”skrivarhistoria”, andra får gärna dela med sig av sina med, om ni vill 🙂

Vikten av att läsa noga

Louise hade ett önskemål om att få veta mer kring förlagsarbetet. Jag har ju skrivit lite om det tidigare, men det finns såklart mer att berätta där. Dock är jag osäker på vad ni är mest nyfikna på, så jag skriver lite om det jag känner är viktigast, så får den som vill ställa frågor kring sådant denne saknar.

Innan jag själv satte mig på andra sidan och antog rollen som förläggare, hade jag nog en lite annorlunda uppfattning om hur det skulle vara. Jag var t ex helt övertygad om att folk verkligen läste vad förlagen sökte efter och läste det noga. För så gjorde ju jag.
Nu har jag insett att det är ovanligare än man kan tro. Väldigt många manus vi får in tillhör inte ens vår nisch, detta trots att vi varit väldigt tydliga på den punkten under manusfliken.
Eftersom vi bara är två stycken och inte har någon tid att läsa manus som inte faller under vår nisch, har vi även uttryckligen bett författaren redogöra för hur deras manus platsar hos oss. Även det här missas frekvent. Alternativt har man läst och skickar in med en kort beskrivning och orden: ”Jag tycker att mitt manus passar er nisch perfekt!” Detta trots att inget ser ut att passa in när man läser beskrivningen av handlingen. Om sedan någon av oss ber vederbörande att förklara hur de tänkt (man tänker ju att det eventuellt kan vara någon brist i kommunikationen) svarar vederbörande med att ändå skicka in manuset med orden: ”Läs och bedöm själva.”
Om vi hade haft tid att traggla oss igenom vartenda manus som kommer in för att leta efter något som eventuellt passar in, hade det ju inte varit några problem. Men vi har inte tid att leta efter detaljer som gör att det kan platsa hos oss och finns inga sådana med, är det inte intressant för oss eftersom vår målgrupp förväntar sig en viss typ av innehåll.
Alltså: Har förlaget ni skickar manuset till en väldigt tydlig nisch, läs ännu noggrannare.
Vi har fått in väldigt välskrivna manus. Dessvärre inte alls inom vår nisch. Då spelar det heller ingen roll hur välskrivet det är, det blir nej ändå.
Får vi däremot in ett manus där handling eller samhällskritik ligger helt rätt, men som inte är det mest välskrivna, är det större chans att vi går vidare med det.
För i slutändan är det ju historien som ska tilltala läsarna och språket kan man alltid jobba med.
Det här är nog den största ögonöppnaren för mig. Alltså att många läser väldigt slarvigt vad förlaget söker efter.
Är ni noggranna med att läsa vad förlagen söker efter? De större förlagen är ju sällan nischade, men de mindre är det ofta.

Att förutspå en bästsäljare

Bitterpitten tipsade om att jag kunde skriva om saker jag retar mig på och där finns det ju en hel del att skriva om.
En av de saker jag retar mig på, är alla dessa ”förståsigpåare” eller böcker skrivna av sådana som påstår sig ha löst gåtan med vad som gör en bok till en bästsäljare.
Låt mig spara er både tid och pengar: Ingen vet detta, ingen!
Ibland har jag sett människor skriva inlägg där de påstår sig redan ha prickat in alla böcker som blivit bästsäljare. I efterhand alltså. Detta var inget de skrev ett ord om innan någon annan ens visste namnet på boken. Det är alltid enkelt att vara klok i efterhand, som det ju heter 😉

Jag kan försäkra er om att om det funnits en person som verkligen kunnat avgöra vilka böcker som blir succéer redan när de kommer in som manus till förlagen, då hade inte bara den personen haft massor att göra, denne hade även blivit mycket förmögen. Förlagen hade nämligen budat över varandra för att få just vederbörande att gå igenom deras manushögar. För den enda gång förlagen vet att en bok kommer att sälja, är när en redan framgångsrik författare ska släppa sin nästa bok. En debutant som ingen hört talas om, är omöjlig att förutspå.
Ett bra exempel är ”Kaninen som så gärna ville somna”. Det manuset refuserades hos samtliga förlag som författaren skickade det till. Ingen trodde att det skulle sälja. Utom författaren själv, som efter egenutgivning blev väldigt rik.
Kort sagt: Att köpa en bok som berättar hur du skriver en bästsäljare, är att kasta pengarna i sjön. Att lyssna på någon som påstår sig kunna förutspå vilka manus som kommer att sälja bra som böcker, är att slösa bort en massa tid.
Vad man gör som förläggare är att spekulera. Lite som med aktier alltså. Man tror, men man vet absolut aldrig säkert. Och det är de manus man tror på, som man går vidare med.
Hade vi vetat, hade ingen varit gladare än just förläggarna 😉

Byta ämnen?

Jag har funderat på att börja skriva om andra ämnen på bloggen.
Att blogga om böcker och skrivande har jag gjort här sedan 2013, det är fem år nu, så det känns som om jag inte har så mycket kvar att orda omkring det ämnet 🙂
Visst kommer jag säkert att recensera en och annan bok, även om jag skiftar fokus på det jag skriver om, men helt uppriktigt börjar just skrivandet att kännas som ett uttömt ämne.
Jag ser även många som började blogga om skrivandet ungefär samtidigt som jag, som antingen plockar bort bloggen, eller så uppdateras den nästan aldrig.
Så, nu funderar jag mest på vad jag ska fylla den med istället i så fall.
Tar tacksamt emot förslag, om någon sitter inne på på ett sådant 🙂

Tur att det är helg snart

Den här veckan har varit ganska körig och sedan är det alltid något som ska strula också.
Adlibris är närmast experter på att tjorva, för hos dem går GG ännu inte att beställa. Jag vet inte vad det är med den där nätbokhandeln, men jag vet att vi ingalunda är de enda som haft problem med dem.

Nog om dem.
I helgen ska jag försöka ta det lugnt och på lördag ska jag på en 50-årsfest. I övrigt ska jag bara försöka återhämta mig.
Låter väl som en ganska bra plan, eller hur? 😉
Vad ska ni göra i helgen?