Symbolik

Jag kan inte erinra mig att det förekommer så mycket i böcker, men när jag läste en högskolekurs i filmvetenskap, fick vi bl a lära oss om detta. Det kan ha funnits ett namn för det också, men vad det i så fall heter, har jag glömt bort.
Det handlar om att man låter färger eller mönster komma igen längs handlingens gång och det har sällan med handlingen att göra, tror snarare att det ska fungera som en slags igenkänning för det undermedvetna.
Ett av exemplen som togs upp var När lammen tystnar. När Hannibal rymmer från fängelset sätter han ju upp en av vakterna han dödat på ett ganska makabert sätt med utsträckta armar, nästan som om han påminner om en stor fågel.
Vid ett annat tillfälle ser man mördaren dansa och i slutet sträcker han ut armarna på ett liknande sätt.
Lite längre fram (när de firar att Starling fångat/dödat mördaren) pryds tårtan av en stor örn (tror jag att det var) med utsträckta vingar. I exemplet med vakten och tårtan, påminner även färgerna om varandra.
Stilgreppet är en del av iscensättningen (på filmspråk Mise-en-scène) och tanken har slagit mig flera gånger, skulle man kunna göra något liknande i en bok?
Skillnaden mellan film och böcker är att just visualiseringen är viktig i film, detta eftersom man inte har samma möjlighet att gestalta eller berätta i en film, jämfört med i en bok. I filmen är det rekvisitan, färgsättningen, ljuset och bakgrundsljudet/musiken som ”gestaltar” tillsammans med skådespelarna. I böcker måste läsaren visualisera själv med hjälp av den information som författaren ger läsaren.
Men, hur skulle man då väva in en liknande symbolik, utan att läsaren uppfattar det? Tanken är ju att sådant ska anspela på det undermedvetna. Ungefär som subliminala budskap. Och även om man inte kommer ihåg allt man läser i en bok, är förmodligen läsaren mer uppmärksam på sådant som återkommer längs handlingen.
En bild säger ju mer än tusen ord, då är det såklart enklare att dölja detaljerna i helheten i en bild, än i en text.
Någon som har tankar kring detta? Skulle det ens vara möjligt att åstadkomma samma effekt i en bok och hur skulle man då göra det?

Dezmin

Annonser

Påsk

I år infaller påsken väldigt tidigt.
Vi åker som vanligt inte bort utan blir hemma, vilket kan vara ganska skönt det med.
Någon som reser någonstans och i så fall var? Eller är det fler som planerar vara hemma?
Oavsett vad ni gör, vill jag önska alla en Glad Påsk!
Jag tar nu en liten bloggpaus under påskledigheten och återkommer på tisdag 🙂

Dezmin

Böcker man borde läsa

Jag är ju ofta på jakt efter lite mer udda böcker när jag ska nöjesläsa och det inte handlar om att testläsa eller att läsa en bok för en recension.
Disorder in the Court” tror jag att jag måste beställa, verkar ju hysteriskt rolig 🙂 Den kom ut för snart 20 år sedan, men jag har lyckats missat den.

How Do Court Reporters Keep Straight Faces?

These are from a book called Disorder in the Courts and are things people actually said in court, word for word, taken down and published by court reporters that had the torment of staying calm while the exchanges were taking place.

ATTORNEY: What was the first thing your husband said to you that morning?
WITNESS: He said, ‘Where am I, Cathy?’
ATTORNEY: And why did that upset you?
WITNESS: My name is Susan!
_______________________________

ATTORNEY: What gear were you in at the moment of the impact?
WITNESS: Gucci sweats and Reeboks.
____________________________________________

ATTORNEY: Are you sexually active?
WITNESS: No, I just lie there.
____________________________________________

ATTORNEY: What is your date of birth?
WITNESS: July 18th.
ATTORNEY: What year?
WITNESS: Every year.
_____________________________________

ATTORNEY: How old is your son, the one living with you?
WITNESS: Thirty-eight or thirty-five, I can’t remember which.
ATTORNEY: How long has he lived with you?
WITNESS: Forty-five years.
_________________________________

ATTORNEY: This myasthenia gravis, does it affect your memory at all?
WITNESS: Yes.
ATTORNEY: And in what ways does it affect your memory?
WITNESS: I forget.
ATTORNEY: You forget? Can you give us an example of something you forgot?
___________________________________________

ATTORNEY: Now doctor, isn’t it true that when a person dies in his sleep, he doesn’t know about it until the next morning?
WITNESS: Did you actually pass the bar exam?
____________________________________

ATTORNEY: The youngest son, the 20-year-old, how old is he?
WITNESS: He’s 20, much like your IQ.
___________________________________________

ATTORNEY: Were you present when your picture was taken?
WITNESS: Are you shitting me?
_________________________________________

ATTORNEY: So the date of conception (of the baby) was August 8th?
WITNESS: Yes.
ATTORNEY: And what were you doing at that time?
WITNESS: Getting laid
____________________________________________

ATTORNEY: She had three children, right?
WITNESS: Yes.
ATTORNEY: How many were boys?
WITNESS: None.
ATTORNEY: Were there any girls?
WITNESS: Your Honor, I think I need a different attorney. Can I get a new attorney?
____________________________________________

ATTORNEY: How was your first marriage terminated?
WITNESS: By death.
ATTORNEY: And by whose death was it terminated?
WITNESS: Take a guess.
___________________________________________

ATTORNEY: Can you describe the individual?
WITNESS: He was about medium height and had a beard.
ATTORNEY: Was this a male or a female?
WITNESS: Unless the Circus was in town I’m going with male.
_____________________________________

ATTORNEY: Is your appearance here this morning pursuant to a deposition notice which I sent to your attorney?
WITNESS: No, this is how I dress when I go to work.
______________________________________

ATTORNEY: Doctor, how many of your autopsies have you performed on dead people?
WITNESS: All of them. The live ones put up too much of a fight.
_________________________________________

ATTORNEY: ALL your responses MUST be oral, OK? What school did you go to?
WITNESS: Oral…
_________________________________________

ATTORNEY: Do you recall the time that you examined the body?
WITNESS: The autopsy started around 8:30 PM.
ATTORNEY: And Mr. Denton was dead at the time?
WITNESS: If not, he was by the time I finished.
____________________________________________

ATTORNEY: Are you qualified to give a urine sample?
WITNESS: Are you qualified to ask that question?
______________________________________

And last:
ATTORNEY: Doctor, before you performed the autopsy, did you check for a pulse?
WITNESS: No.
ATTORNEY: Did you check for blood pressure?
WITNESS: No.
ATTORNEY: Did you check for breathing?
WITNESS: No.
ATTORNEY: So, then it is possible that the patient was alive when you began the autopsy?
WITNESS: No.
ATTORNEY: How can you be so sure, Doctor?
WITNESS: Because his brain was sitting on my desk in a jar.
ATTORNEY: I see, but could the patient have still been alive, nevertheless?
WITNESS: Yes, it is possible that he could have been alive and practicing law.

Disorder in the Court: Great Fractured Moments in Courtroom History by [Sevilla, Charles M.]

Någon som läst den och kan gå i god för att den är lika rolig hela vägen? 🙂

Dezmin

Ny vecka

Nu har Nike åkt hem och jag har två extremt trötta flattar. Det blir ju väldigt intensivt när de är tre som ska bossa och det inte finns någon tydlig rangordning.

Vi har åtminstone börjat få vår här uppe med, även om det kommit så mycket snö att jag är ytterst tveksam till om den är borta innan juni.

På förlagssidan rullar allt på och idag beräknas provtrycket på Färden mot Ragnarök, komma. Där har vi en fin framförhållning och boken släpps i slutet av maj.
Guessing Game är något försenad (mest beroende på att vi inte haft någon framförhållning alls där, lol) och släpps i april. Upplagan bör i alla fall snart vara tryckt, men sedan ska den skickas också och allt tar sin lilla tid.
Jag passar på att påminna om att vi fortfarande söker bra manus. Det har varit lite ironiskt med just manusen som kommer in, för antingen är de hyfsat välskrivna, men inte inom vår nisch, eller så är de inom vår nisch, men i så dåligt skick att vi tvingas refusera bara därför. Ändå har jag svårare att förstå varför någon får för sig att ”pröva lyckan” hos ett förlag som så tydligt anger att det är en speciell nisch vi söker efter, än den som åtminstone har en berättelse som vi söker efter.
Hur som helst, rätt nisch och gärna ett manus med en tydlig konflikt, då ökar chanserna väsentligt. Så, sitter någon på ett sådant manus, läser vi gärna 🙂

Nu ska jag fortsätta att ta tag i den här veckan. Idag är tanken att vi ska röja lite här och sedan ta en sväng till soptippen. Vi får se hur långt den planen håller 😉

Dezmin

Hundhelg

Vi har besök av Nike några dagar eftersom hennes matte befinner sig på vift. Så, nu är en del av hundfamiljen återförenade en liten tid 🙂
Dessutom har vi ett fantastiskt väder här och då passar det ju bra att vara ute på älven och promenera.
Tänkte ta den här helgen till att verkligen försöka njuta av en kort ledighet, så jag kan samla krafter att spotta i nävarna och köra hårt igen.

20180316_133626

Trevlig helg! 🙂

Dezmin

Hur man skriver en bok

Jag har alltid hävdat att det inte finns några ”rätt” eller ”fel” när man ska skriva en bok. Nu pratar jag alltså om hur man får ihop ett råmanus, inte om gestaltning, språk, etc.
Louise har skrivit om sina funderingar här så jag tänkte spinna vidare på det.

Det finns två kategorier av författare, kanske man kan säga. Den ena skriver synopsis och den andra gör det inte. Men sedan kan tillvägagångssätten att komma i mål med råmanuset, variera oändligt inom dessa grupper.
Om man är nybörjare är mitt tips att prova sig fram tills man hittar ett sätt som fungerar för en själv. Hittar man det, så håll fast vid det och experimentera inte så mycket genom att testa andra alternativ.

Om jag tar mig själv som exempel. Mitt första manus jag skrev, skrev jag utan synopsis, detta trots att många sa att jag i och med det skulle få skriva om historien massor med gånger. Allt kommer att vara en enda röra och för att ens få någon form av fason på berättelsen, måste du sedan börja om från början igen och göra om alltihop.
Inget kunde vara mer fel. Jag har aldrig skrivit efter synopsis och jag har heller aldrig behövt skriva om ett helt manus en andra gång. Visst kan jag ha behövt peta in  fler ledtrådar i efterhand, eller justera någon karaktär lite, men det är fortfarande väldigt små förändringar och inga stora omskrivningar, som det handlat om.
När jag däremot provade att skriva synopsis, resulterade det bara i att hela mitt intresse för historien dog och det blev inget skrivet alls.

Poängen är den här: Att skriva en bok handlar till stora delar om lusten och ivern att få ihop en historia. En del behöver fart för att ta sig igenom den (dit hör jag), andra kan behöva tänka efter en del innan de börjar skriva. Men det finns inga rätt eller fel här. Man måste bara komma på vilken sorts författare man är. Och när man vet det, spelar det ingen roll vad andra författare (eller förståsigpåare) säger. Huvudsaken man själv insett hur man ska göra för att få ihop handlingen.
Den enda gången jag kan hålla med om att man bör lyssna på hur andra gör, är om metoden man använder inte fungerar för en själv. Om du tvingas skriva om en massa, eller om du hela tiden fastnar längs vägen, då kan det vara läge att ta till sig andras tips. Annars inte.
Låter inte det väldigt logiskt? 🙂

Dezmin

Bilden av Sverige, av Katerina Janouch

Jag tror att alla skulle behöva läsa den här boken, men kanske främst sådana som ännu inte förstått hur debattklimatet ser ut idag och hur obekväma åsikter är helt avgörande för hur du behandlas av omgivningen.
I Bilden av Sverige, skriver Katerina om hur 2017 var för henne och hur allt började med en intervju i tjeckisk teve, där hon gav sin bild av hur det ser ut i Sverige. Det var ingen positiv bild och till följd av detta kände sig självaste Stefan Löfven nödgad att kommentera hennes uttalande.
En känd författare säger något som går utanför åsiktskorridoren och så är bollen genast i rullning. Kanske hade det lugnat sig om hon efter det valt att tiga. Ofta släpps dessa ”obekväma” människor tillbaka i värmen om de bara kliver undan från rampljuset tills folk har ”glömt” att de sagt saker man inte får säga i Sverige, eller om de pudlar.
Nu gjorde hon inte det. Hon valde att fortsätta ta upp obekväma ämnen och i boken får man följa henne månad efter månad under året. Hur t ex samarbetet med hennes bokförlag bröts, hur drevet gick och hur hon till slut bestämde sig för att starta Palm Publishing och Katerina Magasin.
Kort sagt, läsaren får följa henne under året 2017 på ett väldigt nära och personligt plan.

Den här boken är jätteviktig eftersom den dokumenterar ett Sverige där människor som inte delar bilden av ett fantastiskt land, åker ut i kylan.
Det här gäller ju inte bara Janouch, vi minns även hur det gick för Marcus Birro. Allt som krävdes för honom var en icke politiskt korrekt uppdatering på Twitter, samt en lunch med några SD-toppar, för att han skulle betraktas som persona non grata.

En del hävdar att det inte alls finns någon åsiktskorridor. Ändå ser jag aldrig dessa skriva ett enda ord om de uppenbara problem vi ser runt omkring oss, eller läser om dagligen i tidningarna. Jag ser t ex aldrig feministerna skriva om de förtryckta kvinnorna i förorterna, separata badtider för kvinnor och män, eller om de ökade antalet gängvåldtäkter som sker. Varför tror ni att de inte tar upp frågor som borde ligga dem extra varmt om hjärtat, om det inte fanns en åsiktskorridor? De är väl medvetna om att den finns, men förnekar den ändå eftersom blotta yttrandet av ovan nämnda ämnen, kommer med en tillrättavisning från någon i deras bekantskapskrets, från en kollega, eller i värsta fall från chefen eller uppdragsgivaren.
Varför är man en dålig människa som ska frysas ut från gemenskapen och helst förlora sitt jobb eller sina uppdrag, bara för att man påpekar att Kejsaren är naken? När blev verkligheten så oerhört svår att förhålla sig till? Och hur mår den som ändå vågar trotsa alla ”osynliga” gränser och säger precis det man ser?
På ett ställe i boken jämför Katerina dåtidens Tjeckien med Sverige idag. Hon skriver bl a att det var enklare att förhålla sig till vad som var förbjudet att säga i hennes hemland på den tiden eftersom det fanns tydliga gränser för vad du fick och inte fick tycka. I Sverige finns det inget direkt förbud mot vissa åsikter, ändå gör det faktiskt det, bara att ingen vill antyda det högt, för det skulle innebära att vi har en begränsad yttrandefrihet.

Bilden av Sverige

Jag tror att Bilden av Sverige är extra viktig för sådana som ännu inte insett vad som händer med den som yttrar obekväma åsikter. Vad som händer med den som inte klarar av att tiga kring de problem som faktiskt finns i landet och hur man blir behandlad om man vägrar rätta in sig i ledet.
Yttrandefriheten kan aldrig tas för given och åt det håll vi går idag, är jag djupt oroad för att det tyvärr bara kommer att bli värre innan gemene man vaknat upp och insett varthän det barkar.
Jag hoppas att den här boken ska få en och annan att lyfta blicken lite, innan det är försent. Att några fler vaknar och ser vad som håller på att hända med ett land som en gång i tiden var ett av de bästa länderna att bo i.
För, man behöver inte hålla med den man diskuterar med, jag har många vänner vars åsikter jag inte delar, men man måste också kunna skilja på sak och person. Klarar man inte av att göra det, är man en av dem som jobbar hårdast för att åsiktsfriheten ska begränsas.
Min önskan är att det någon gång i framtiden ska vara okej att tycka vad man vill, utan att det ska få konsekvenser. Vi har en lång väg kvar innan det blir verklighet, men Bilden av Sverige är en väldigt god början.
Läs den och fråga dig själv om du tyckt att det som Katerina fått utstå varit lika okej om det drabbat dig? För oavsett vilka åsikter vi har, går nämligen ingen säker för att det en dag kan vara just du som drabbas.
Bilden av Sverige går bl a att beställa hos Adlibris.

Dezmin

Tillbaka

Under lördagsnatten kom vi hem från Kanarieöarna.
Maken fyllde ju 50, så vi unnade oss en liten resa, men det var inte bara en nöjestripp. Vi kollade även på några lägenheter och hörde oss för hur det var att bo och leva där, samt hur hundvänligt det var.
Min man bodde i Porto rico i 6 månader i sin ungdom, så han hade såklart lite bättre koll än vad jag hade (som aldrig varit där) men vi kunde båda enas om att det absolut var ett land som kan vara intressant att bo i.
Det handlar inte bara om klimatet, det är ett väldigt gemytligt land med nästan ingen brottslighet alls. Trots att vi ibland var ute sent på kvällarna, kände jag mig tryggare där än vad jag gjort här hemma på väldigt länge.
Vi får se hur det går med allt här hemma, men känns skönt att ha en plan B om situationen här blir ohållbar till slut.

Nu väntar jag i alla fall på provtrycket till Guessing Game, som bör dyka upp vilken dag som helst (kanske redan idag). Ser det okej ut, är det dags att trycka upplagan. Längtar tills jag får hålla boken i handen 🙂

Mindre roligt är all snö som har kommit i år och det känns som om den aldrig kommer att försvinna. Så här mycket snö har vi inte haft sedan någon gång i slutet på 80-talet, helt sjukt vilka mängder vi fått.
Så, nu hoppas jag att vi får massor med sol så vi får se barmark, men idag snöar det (igen) och därför lär det nog dröja ett tag till.
Hur ser det ut hos er? Barmark, eller inte?
Antar att det bara är vi i övre Norrland som tvingas uppleva snö i dessa hemska mängder.

Dezmin

Leah Quiller: Gärningen

I uppföljaren till Leah Quiller: Begynnelsen, som heter Leah Quiller: Gärningen, börjar handlingen med ett mord på Samuel Isaksson där mördaren ristat in ett hakkors på hans bröst.
Leah och hennes medarbetare börjar sökandet efter någon som är antisemit eller homofob (eventuellt båda delarna) eftersom Samuel var homosexuell.
Samtidigt försvinner en dotter till en av Leahs medarbetare. Moa är bara sexton år och de gör sitt bästa för att försöka hitta henne innan det är försent.

Ramona Fransson har i uppföljaren skapat en spännande historia och dessutom vävt in verkliga fall i handlingen, något jag uppskattade. Jag gillar de fortsatta politiskt inkorrekta inslagen och även att man som läsare får veta mer om Leahs bakgrund. Något som också nystas upp längs handlingens gång, vilket ger ännu en dimension till hjältinnan i trilogin.
Leah Quiller. Del 2, Gärningen
Boken går snart att köpa bl a på Adlibris.

Nu ser jag fram emot den sista delen som släpps redan i augusti!

Det här blir sista inlägget innan jag tar en liten paus från bloggandet, men jag är snart tillbaka igen. Trevlig helg! 🙂

Dezmin

Guessing Game

Nu är omslaget på Guessing Game färdigt och så här kommer boken att se ut:

9789198388114

Och den handlar om följande:

*Gissa vad jag precis har gjort.*

Jag ruskar på huvudet i ett sista försök att skingra alla tankar på henne och desperat lyckas fokusera på mitt eget liv. Om det är Nike som ligger bakom det här kommer jag garanterat inte att sluta tänka på henne förrän de tagit henne, men vad händer om de inte gör det? Börjar allt om då?

Trots att Jack gått vidare med sitt liv efter hans och Shadias vägar skildes åt, fortsätter hon att skicka honom sms.
Samtidigt sker en spektakulär kupp i Sundsvall där tjuvarna kommer över ett parti oslipade diamanter till ett värde av åtta miljoner kronor.
När sms:en börjar indikera att Shadia var med på stöten, beslutar sig Jack för att åka ner till Sundsvall och en gång för alla ställa henne mot väggen. Men för att ha en chans att alls komma nära den kriminella världen, tar han med sig någon som känner den väl.
Sms:en blir allt mer hotfulla och kvar i Lycksele finns Jacks nuvarande sambo, Caroline. Försent inser han att hans resa inte bara försatt honom, utan även hans närmaste i livsfara.

Guessing Game är fortsättningen på Wicked Game och den avslutande delen i Gameduologin.

Den släpps i slutet av mars/början av april och jag återkommer med ett mer exakt datum när det är spikat 🙂

Dezmin