Etikettarkiv: åsiktskorridoren

Tips till den som ska skicka in sitt manus

Det är lite lustigt det där med hur folk tänker när de skickar in manus.
Och nu menar jag inte bara nybörjare, för där är det kanske mer begripligt att inte riktigt förstå eller läsa ordentligt vad förlagen söker efter. Jag pratar även om mer erfarna författare.

Jag har förstått att det här med åsiktskorridoren/PK-korridoren är ett begrepp som inte alla känner till, men om man nu har hört ordet, har man förmodligen också satt sig in i vad det på ett ungefär innebär.
Det är alltså inget lite godtyckligt begrepp som man kan stoppa in precis vad som helst i.

Vi får ibland in manus från nybörjare som uttrycker sig ungefär så här: ”Jag har skrivit ett manus om det här och det tycker jag passar in i er nisch. Jag får väl se om ni också anser att mitt ämne hör hemma där.”
Framförallt när det rör sig om nybörjare försöker vi alltid förklara och bena ut vad åsiktskorridoren är, så de inte hör av sig igen med något som inte passar vår nisch och därmed slösar med både sin egen och vår tid.

Sedan händer det ibland att även mer erfarna författare som finns hos större förlag skickar in manus. Då kan det låta ungefär så här: ”Mitt nuvarande manus passar inte hos mitt förlag, men jag ser att ni förmodligen är mer rätt för det.” Detta utan att definiera hur manuset passar vår nisch, trots att det tydligt står på hemsidan att vi vill att den som skickar in manus förklarar det.
Frågar vi då vad exakt det finns i manuset som gör att de tror att det ska vara intressant för oss, brukar vi få ganska vresiga svar tillbaka. Dels en förklaring av innehållet (där det i samtliga fall visat sig att manuset inte är av intresse för oss) och dels något surt om att vill vi verkligen inte läsa manuset bara p g a det, då får det minsann vara.

Det här är poängen. Idag har alla samma chans att få sina manus antagna hos förlag under förutsättning att det är politiskt korrekt skrivet. Har man inte skrivit ett sådant manus och är en svensk författare (och alltså inte en utländsk författare som redan nått stora framgångar utomlands) kan man vara hyfsat säker på att bli refuserad, oavsett hur bra manuset är.
Därför finns vi. Vi saknar den friare typen av historier, sådana som idag lyser med sin frånvaro i stort i Sverige. För just Sverige håller väldigt hårt på att berättelsen ska passa inom åsiktskorridoren, även om det är skönlitteratur.
Det enda andra alternativ som finns för dessa författare är att ge ut boken på ett hybridförlag (där de själva får bekosta utgivningen) eller att gå via någon utgivningstjänst (med samma ekonomiska risktagande).

Jag kan tycka att det är lite märkligt att författare (speciellt de erfarna) har så svårt att acceptera det här. Alltså, att deras manus inte skulle kunna passa hos oss även om det ligger mil utanför vår nisch.
Vi kommer att fortsätta vara stenhårda på den punkten.
För oss spelar det ingen roll om det är en redan känd författare, eller någon som försöker debutera, vi är bara intresserade av manus inom vår nisch.
Personligen var det en av de största anledningar till att jag ville starta förlaget. För att ge de författare, som av olika anledningar inte kan eller vill skriva en politiskt korrekt historia, en chans.
Detta är också en av de mest drivande faktorerna till att fortsätta med förlaget.

Så, ett hett tips till alla författare (vare sig du har skrivit några böcker, eller precis har skrivit ditt första manus) läs noga vad som står på hemsidan.
Verkar förlaget inte vara rätt för ditt manus, är det heller ingen idé att argumentera för hur det borde vara det. Detta gäller oavsett hur stort eller litet förlaget är 😉
Uppenbarligen kan man inte poängtera detta nog många gånger.

Dezmin

Världens känsligaste bransch

det är förlagsbranschen det.
Den är verkligen oerhört snäv och jag tycker att det är ganska skrämmande, speciellt när det kommer till skönlitteratur. Det pratas väldigt mycket om ”den konstnärliga friheten”, men i det begreppet ingår bara möjligheten att ta ut svängarna när det gäller språk och stil, inte ämnen.

Ett exempel på det är en person som i våras fick sitt manus antaget av ett ljudboksförlag. Men när manuset skulle börja bearbetas, ville förlaget att författaren skulle stryka alla känsliga delar i det. Personen vägrade, kontraktet revs och vederbörande gav ut boken själv som fysisk bok istället. Nu vet jag inte exakt vad förlaget tyckte var opassande, men eftersom jag är väldigt väl medveten om hur oerhört snävt det är i den där svängen, så misstänker jag att det var småsaker.

Vad tycker ni?
Ska författare hålla sig inom PK-ramen så att inga ”känsliga” ämnen ska få nyanseras eller få plats i romaner, eller ska vi få ta ut svängarna?
Personligen tror jag inte att någon tjänar på att allt alltid vinklas från ett och samma håll i alla böcker. Faktum är att det snarare blir väldigt enkelspårigt och återupprepande.

Dezmin