Etikettarkiv: förlaget

Hur ser det ut på förlaget nu?

Helena ville veta hur manusflödet ser ut på förlaget, om manusen som kommer in är rätt eller fel för oss, om det kommer in fler manus periodvis och vad som gör att vi antar eller refuserar manus, samt om det finns något annat kring förlaget som vi vill dela med oss av.

När det gäller manusinflödet har det förstås börjat komma in fler manus än när vi var nystartade och allteftersom man etablerar sig som förlag, ökar också inflödet av ”rätt” manus. Dock är problematiken ofta densamma som det var i början, att författare som skickar in inte har jobbat igenom manuset ordentligt och att vi av den orsaken inte kan gå vidare.
När det gäller just nybörjare (med nybörjare menar jag författare som bara hållit på med det här i något år eller så) verkar hastigheten vara väldigt viktig. Alltså att manuset ska bli färdigt så fort som möjligt.
Ett gott råd här kan vara att hastigheten inte är avgörande för hur bra ett manus är, det är hur välskrivet det är som är det viktigaste. Jag förstår också att man gärna vill att det ska bli en bok så fort som möjligt, men om det inte finns något att jobba med till en början, kommer författaren ändå att tvingas redigera mer.
Den största anledningen att vi refuserar är alltså fortfarande att manuset inte håller måttet för att vi ska kunna gå vidare med det.

Jag kan inte påstå att det finns några speciella perioder där manusinflödet ökar heller, inte som jag märkt av i alla fall, men Katarina får rätta mig om jag har fel där 🙂

En sak som vi också fått erfara i takt med att fler känner till oss, är att förlaget och författarna också hamnar i blickfånget på andra sätt.
Förra veckan t ex hade vi en en mejlväxling med en jurist, vars klient kände sig kränkt för att han sett en karaktär i en av våra titlar som bar hans namn, ett namn han dessutom var ensam om att bära.
Nu var det helt och hållet slumpen som bidrog till att karaktären bar hans namn, men denne såg förstås genast sin möjlighet att begära skadestånd för detta.
Juristen han anlitat var heller inte påläst på just det här området, varför vi tvingades reda ut det mest basala kring olika begrepp i litteraturen för klientens ombud och vad som var möjligt att begära ett skadeståndsanspråk för och inte.
Man kan alltså inte stämma ett förlag för att en karaktär i en bok är namne med en själv.

Kortfattat kan man kanske säga att man inte bara lär sig väldigt mycket om hur förlagsbranschen fungerar, man måste även sätta sig in i de juridiska delarna för att ha koll på vad man bör och inte bör göra. Åtminstone om man vill undvika rättsliga efterspel.

Jag hoppas att jag fick med det mesta som Helena ville veta, men om hon eller någon av er andra har fler frågor kring detta, så ställ dem i kommentarsfältet, så svarar jag där 🙂

Dezmin