Etikettarkiv: Ghostman

Blir det någon film?

Jag tänkte ju läsa Vanishing Games, som är fortsättningen på Ghostman och ska göra det så fort jag får en sekund över.
I alla fall, filmrättigheterna till Ghostman är ju sålda och jag har bara väntat på att den ska bli färdig så jag får se den. Nu när jag googlar inser jag att det nog kan dröja lite p g a detta:

Warners acquired film rights to the novel last year in a six-figure deal, and it’s being developed by Kevin McCormick‘s Langley Park Pictures (The Gangster Squad). The film project hasn’t advanced very far yet but it has already drawn a complaint in Massachusetts federal court from a screenwriter who says he’s also been working on a heist thriller movie titled Ghostman.

Mike O’Dea, the plaintiff, alleges copyright infringement and violation of the Lanham Act from Warners’ ”use of the identical theme, central character and title.”

Där ser man, men ofta är det ju så här med stora succéer, det blir strul längs vägen och nästan alltid är det någon som påstår att man minsann jobbat på något liknande lääänge.
Nu kan det ju vara så, för man är ju sällan ensam om en idé, men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara så många likheter som nämns här.
Grejen med just Ghostman är ju att den känns så unik i sitt slag, främst beroende på att författaren har hittat på ett yrke som egentligen inte finns. Därför är det ännu mer märkligt att någon annan kommer på samma titel och samma karaktär.
Nåja, hoppas det löser sig snarast möjligt, för jag vill verkligen se filmen. Tror den kan bli riktigt bra!

Dezmin

Ghostman

Det här med hur exempelvis tajming ofta är en bidragande orsak till huruvida en bok eller film blir succé, diskuterade vi i gårdagens inlägg. Men i fallet Ghostman spelar antagligen just den delen ingen roll alls. För Roger Hobbs har gjort något så unikt som att skapa en helt ny karaktär, en yrkesman som inte finns i verkligheten och som gör sitt bästa för att inte ”finnas” i boken heller genom att ständigt byta identitet.
Det finns alltså ingen yrkeskategori i de kriminella organisationerna som går under titeln Ghostman, detta har Hobbs hittat på. Men för att göra Jack Delton så trovärdig som möjligt har Hobbs lagt allt annat i handlingen väldigt nära verkligheten. Både vad det gäller andra yrkeskriminella och de tekniska detaljerna.
Jag tror t ex att det här är första gången som jag läser en spänningsroman eller deckare där detaljer som hur det låter när man skjuter med subsonisk ammunition och ljuddämpare inte efterliknas ljudet man hör i filmer. För det ljudet är ytterst missvisande och förmodligen en effekt som filmmakarna har lagt på för att få det att låta lite tuffare.
Det man, i verkligheten, hör är mekanismen i vapnet och det kan vara lite svårt att återge med ett enda ord beroende på vilket vapen som dämpas, men i det här klippet kan man få en fingervisning om hur det låter när man dämpar ett gevär och använder subsonic. Hobbs liknar det bl a vid en pisksnärt och det stämmer ganska bra.

Men let’s move on, shall we?
Det är inte bara när det gäller vapenfunktioner som Hobbs håller sig nära verkligheten. Han gör det också när det gäller bilar och annan teknisk utrustning. Jag kan tänka mig att vapen- och bilintresserade män får sitt lystmäte i den här historien. Den är nämligen fylld med detaljer om både det ena och det andra. I vanliga fall blir jag irriterad när sidorna fylls med sådant här och jag ska inte säga att jag njuter av det i det här fallet heller. Däremot förstår jag varför Hobbs har använt sig av förödande mycket researchmaterial. Han har hittat på en yrkesman fritt ur fantasin och därför måste han göra honom så trovärdig som möjligt genom att visa att Jack känner till precis allt om hur det funkar i den här branschen som till största delen utspelar sig bland bankrånare och knarkkungar. De krav som ställs på en författare som uppfinner något nytt, är därmed vida tillgodosedda.

Jag tror att fler män än kvinnor har glädje av den här boken, just för att det förekommer så mycket detaljer kring både organisationer, vapnen och bilarna. För min del hade det räckt med hälften av det och jag hade köpt karaktären ändå. Nu blir boken stundtals väldigt tungläst i mitt tycke.
Språket är rappt och går i samma hårdkokta anda som de flesta böcker i den här genren gör, men det är vasst och välskrivet.
Historien är uppbyggd i två parallella handlingar: nutid och dåtid, där den i dåtid tar upp hur Jack blev en Ghostman och varför han är skyldig den här Marcus en gentjänst.

Som med alla succéer blir det här förstås film också och jag gissar att filmen blir lite mindre ”detaljfylld” och därmed lättare att ta till sig. För handlingen är det absolut inget fel på, men om Hobbs plockat bort alla dessa referat, hade boken antagligen bara varit hälften så lång.
Men ändå, kommer man på tanken att skapa en titel på en yrkeskriminell person och göra honom så här trovärdig, är naturligtvis utgången i det närmaste given oavsett tidpunkt eller tajming.
Min gissning är att vi får vänta länge tills någon lyckas göra det igen. I alla fall med den här trovärdigheten. Och btw, Jack Delton är förstås inte hans riktiga namn heller.
Vill man läsa om hur en person jobbar som får saker att försvinna (vare sig det är rånarbyten eller rånarna själva), är således Ghostman den enda man kan få reda på det i. Det, om något, är både unikt och borgar för höga försäljningssiffror. Jag ser fram emot filmen och kanske läser jag Hobbs nästa bok också. För jag är rätt övertygad om att han kommer att följa upp den här framgångssagan.

Dezmin