Etikettarkiv: Katarina Persson

Samhällets fiende

Idag släpps Samhällets fiende av Katarina Persson hos DareMe Publishing!
En relationsroman om hur illa det kan gå när man uttrycker åsikter som enligt etablissemanget är felaktiga. Oavsett hur sanna de är.

Samhällets fiende

Dezmin

Annonser

Gästinlägg: Katarina Persson

Katarina har i dagarna släppt sin andra bok En rätt som bäst serveras kall.
Idag gästbloggar hon hos mig och berättar bl a om varför hon skrev boken 🙂

 

Du har valt teman som mobbing och upprättelse i din bok, hur kommer det sig?
Detta är ett ämne som ligger mig väldigt nära eftersom jag själv var mobbad i skolan under en period. Jag kände direkt att det här var en berättelse jag ville skriva, just för att det skrivs för lite om det. För det mesta tigs det bara ihjäl, både i skolor och på arbetsplatser (jo, vuxenmobbing förekommer också). Inte sällan är det den som drabbas som får ta smällen, rent praktiskt, det är den som blir förflyttad eller får byta jobb, för att man ska slippa ta itu med det verkliga problemet och det gör att den drabbade ofta skuldbelägger sig själv. När det gäller upprättelse tror jag det är en känsla många har tänkt någon gång, oavsett orsak, det där ”om de bara kunde se mig nu”, en längtan efter revansch, och jag har funderat en del kring det där.

Har karaktärerna någon förankring i verkliga personer, eller är de helt tagna från din fantasi?
När jag satte pennan till pappret (bildligt talat) så hade jag gjort mig en bild av hur jag trodde Maja såg ut och var. Men i samma ögonblick som orden kom på pappret var det som om hon tog över, orden var inte mina egna längre, jag var bara språkröret, typ. Det var en märklig upplevelse och det låter säkert helflummigt, men jag vet verkligen inte varifrån vissa saker kommer som hon kläcker ur sig, för själv skulle jag inte alls uttrycka mig så. Maja är (fysiskt sett) löst grundad på en person jag kände en gång. I övrigt är hon sin egen. Christian har inte heller någon direkt förebild, mer än att jag när jag gick och tänkte på berättelsen i det inledande skedet såg en person på stan och tänkte: ”Exakt! Det är sådär han ser ut!” Det var som att se en gammal bekant. I övrigt är han sprungen helt ur min fantasi. Men jag ser honom så tydligt för mig; kroppsbyggnad, gester, hållning, minspel, röst… att jag aldrig ens behövde fundera över de sakerna.

Vilka läsare hoppas du kunna nå med den här boken?
Alla de som någon gång känt att de behövt eller velat göra upp med det förflutna för att kunna gå vidare. De som är eller har varit mobbade. Det jag skulle vilja säga till dem är: det är inte ditt fel. Jag tror många går omkring med en känsla av att de borde ha gjort något, att de borde ha agerat annorlunda, och det kan göra att man även flera år senare upplever detta som något oavslutat. Sedan vore det ju fint om man kunde nå ut till de som mobbat själva och få dem att förstå.

Fanns det några svårigheter med att skriva den?
Det var nog mest att inte lägga in för mycket av sig själv och sina egna upplevelser i handlingen, medan man samtidigt måste använda sina egna erfarenheter för att till fullo förstå hur detta påverkat just min karaktär. Men Maja är inte jag, det vill jag poängtera. Historian är hennes och känslorna och reaktionerna är hennes egna.

Varför ville du skriva den här boken?
Dels för att, rent allmänt, ta reda på vad som skulle kunna hända om man verkligen fick en andra chans att mötas utan förutfattade meningar. Skulle det ändra något? Och dels för att göra folk medvetna om vad mobbing och utfrysning gör med människor. Att det är något som skapar ringar på vattnet, och som i många fall påverkar en även som vuxen. Idag är vi nog mer förlåtande än någonsin med individuella olikheter, och det är bra, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar.

Tack Eva-Lisa för att jag fick komma på besök hos dig.

Dezmin