Etikettarkiv: läsa

Genrer, igen

Igår gjorde jag en intervju med P4 Västerbotten. Den kommer ut under dagen idag så jag kan inte länka.
I alla fall, jag fick då frågan om vilken genre mina böcker ligger i. Ska jag säga deckare, eller kriminalromaner när jag presenterar dig?
Jag svarade lite svävande att det funkar med kriminalromaner eftersom sådana ofta fokuserar på själva brottet. Jag har ju inga poliser med som huvudkaraktärer t ex, vilket är vanligt förekommande i just deckare, även om det egentligen inte är det som avgör hur genren ska definieras. Inte om man utgår ifrån hur man kategoriserar böckerna i t ex USA i alla fall.
Det som slog mig då (även om det inte fanns utrymme att bena ut genrerna) var att det är kanske inte så konstigt om folk blir lite ställda kring vilka genrer de ska definiera böcker som. För i Sverige blandas det ju som bekant lite godtyckligt.
Jag har ju bloggat om det förut och jag tror att det hade varit enklare för alla att definiera en genre, om inte förlagen svängt sig med de olika etiketterna lite som de känner att det passar. Då blir det ju förvirrande till slut.
Och den mest intressanta frågan här blir förstås: Vem vinner på detta? I längden alltså.
Jag förstår också att förlagen vill skapa intresse kring sina böcker genom att sätta dessa i en genre som skapar nyfikenhet, samtidigt kan jag förstå förvirringen som uppstår bland läsarna när boken inte riktigt motsvarade det man föreställt sig.
Jag har oändligt mycket lättare att hitta en bok som motsvarar den genre jag vill läsa, om den finns utgiven i USA och jag kollar hur man placerat den där, än böcker skrivna av svenska författare.
Frågan är kanske om vi någonsin kommer tillrätta med detta i Sverige? För uppriktigt sagt har jag på senare tid upplevt att jag får allt svårare att lita på att boken jag läser lever upp till mina förväntningar. Ibland har det verkligen känts som om jag blivit dragen vid näsan ordentligt och då avtar ju förtroendet för de etiketter som böckerna marknadsförs under också.
Alternativt är det bara jag som vill ha en tydlig indikation på vad för slags bok jag håller i. Det där berömda kontraktet med läsaren, ni vet 😉

Dezmin

Ålderns betydelse?

Vaknade extremt tidigt i morse (04:23 för att vara exakt) och eftersom jag idag är inbjuden på lunch där jag hållit i skrivarkurser (tillsammans med andra kursledare), behöver jag inte ens tänka på vad jag ska äta förrän till middagen.
Allt detta sammantaget gav mig lite tid att uppdatera mig i bloggvärlden och ett inlägg som jag fastnade i en stund var det här inlägget av Eva, som tar upp åldern på författare som debuterar. Kortfattat går det ut på att man eventuellt har svårare att bli antagen hos förlagen om man uppnått en ålder på 50+. Det är alltså inte Eva som tycker det, hon tar bara upp ämnet.
Jag vet inte om detta stämmer eller inte, men om jag får spekulera så tror jag inte att åldern är avgörande. Inte i de allra flesta fall.
Det är möjligt att jag är undantaget från regeln, men jag bryr mig nästan aldrig om vem författaren till en bok är. Det tog mig flera år innan jag såg första bilden på Gillian Flynn t ex. Då jag läst hennes böcker som e-böcker hade jag nämligen inte sett någon bild på henne och även om jag älskade hennes sätt att skriva på, var jag inte alls särskilt nyfiken på vem hon var.
Detsamma har gällt en mängd andra böcker som jag läst och gillat. Jag har noll intresse av författaren till boken. Den enda gången som jag är nyfiken på hur författaren ser ut och vem det är, är om det rör sig om en självbiografi.
Inte heller spelar det mig någon roll om karaktären är äldre. Antagligen har det inte en avgörande betydelse för läsarna heller, för då hade såklart inte Hundraåringen blivit en sådan hit.
Jag undrar om den här hetsen som uppstått på senare tid, där författare ska vara varumärken och synas och höras överallt, har flyttat fokus från bokens innehåll till vem som har skrivit den?
Jag undrar också om jag verkligen är den enda som skiter fullständigt i vem författaren är?
Jag går nästan aldrig på författarframträdanden t ex. Varför? Jag är lika lite nyfiken på en författare, som vad jag är på en manusförfattare eller regissör som har gjort en film.
Eventuellt bottnar min inställning till upphovsmän och verk i att jag själv avskyr att synas. Jag är en extremt ointressant person och hade målet för mig varit att synas, hade jag antagligen satsat på något helt annat. Något där jag verkligen fick chansen att göra framträdanden i parti och minut.
Så, tillbaka till frågan? Sållar förlagen bland manusen utifrån åldern på författaren också? Det kan säkert förekomma, men jag hoppas och tror att det hör mer till undantagen än till regeln. För om det är så innebär det att jag som läsare går miste om fantastiska berättelser bara för att författaren har ”fel” ålder och då är det riktigt sorgligt.
Jag köper en bok för att jag antingen blivit tipsad om den från någon jag känner och som vet vad jag gillar, eller för att boken fått uppmärksamhet. Inte författaren, alltså. För i slutändan är det ju boken som ska underhålla mig och inte den som har skrivit den.
Hur tänker ni andra som läser böcker? Väljer ni läsning utifrån vem som har skrivit boken (undantaget självbiografier av mer eller mindre kända personer), eller väljer ni en bok för att ni blivit nyfikna på handlingen?
Det får bli den stora fredagsfrågan 😉 Ha en trevlig helg! 🙂

Dezmin

Någon som läst den här?

Igår när jag höll nästa träff med skrivarkursen, kom vi in på karaktärer i böcker och vilka sorts karaktärer man tycker är extra intresseväckande att läsa om.
Flynns karaktärer nämndes förstås och vi kom då osökt in på antihjältinnor som är riktigt onda. Jag har ju en viss förkärlek till sådana 😉 Tidigare har jag mest gillat att läsa om dem, men nu jobbar jag ju med ett projekt där jag använt mig av en sådan karaktär själv.
I alla fall var det en deltagare som tipsade om Generation Loss. En bok som Skugge släppt på sitt förlag.
Elizabeth Hand har gjort stor succé med den här serien, ändå har jag totalt lyckats missa henne 😮
Nedan följer några av blurbarna:

”Cass Neary får Lisbeth Salander framstå som ett utmärkt mentalt stabilt föredöme.” Publishers Weekly

”Fastän Generation Loss är uppbyggd som en thriller har den en djupare resonansbotten. En mörk och snygg roman.” The Washington Post Book World

”Grattis, du som ännu inte lärt känna Cass Neary – här har du en motvillig hjältinna som är omöjlig att motstå” – Mats Strandberg, författare till bland andra Cirkeln och Färjan.

Ja, ni förstår ju att detta är ett måsteläsa för mig 🙂
Dessvärre (av recensionerna på Adlibris att döma) tycks översättningen inte vara så bra, men det kan jag nog leva med.
Någon som hunnit läsa boken och vad tyckte ni om den?

Dezmin

Marknadsföringsknep

Eller kanske skulle rubriken istället ha varit: ”Dåliga marknadsföringsknep”.
Jag har ju varit inne på det här med hur förlagen (eller om det är författarna) gärna sätter en gener som man tror kan tilltala läsarna, utan att innehållet i boken motsvarar den genren.
Ett annat knep som nu börjat komma allt mer, har jag märkt, är att man jämför en bok med andra succéer. Vanligt förekommande sådana brukar vara Gone girl och Fifty Shades. Tanken är säkert god, men jag reagerar tydligen inte som det är tänkt att man ska reagera. I början blev jag givetvis nyfiken på boken för det vore ju fantastiskt om en ny Flynn fanns på marknaden. Men det uppstod genast problem när jag började läsa för mina förväntningar var så stora att det hela slutade i ren besvikelse. Jag är helt säker på att jag gillat boken bättre om man inte valt att jämföra den med en stor succé för då hade jag antagligen läst den med ett öppnare sinne och utan en massa förväntningar.
Igår fick jag tips om en ny bok, en bok som återigen jämförs med stora succéer. Detta medförde att jag istället för att bli nyfiken drog öronen åt mig och svarade att jag nog väntar och ser vad den får för recensioner av läsarna först. Får den fina recensioner från dem kanske jag läser den.
Kort sagt, även jämförelser med framgångsböcker funkar således inte för mig eftersom det får samma effekt som när man ger en bok en genre som boken inte håller, jag känner mig lurad.
Dock har jag lärt mig en väldigt nyttig läxa nu, det är egentligen lika illa av mig att gå på sådana här nitar som vad det är att förlagen försöker lura läsarna, för ingen mer än Flynn kan förstås skriva som hon, precis som ingen annan författare kan skriva som någon annan författare som blivit väldigt framgångsrik.
Shame on me, alltså 😉 Men nu behöver jag inte gå på den här niten en gång till i alla fall eftersom jag genomskådat den 🙂

Dezmin

Vad läsa?

Till skillnad från Katarina, står min läsning helt stilla och har så gjort ganska länge. Vet inte vad det beror på, men de böcker jag lyckats börja på, tilltalar mig inte.
Så, vad gör man då? Väntar på att läslusten ska infinna sig, eller gör som när man skriver och piskar sig igenom boken?
Nu är det ju helg så kanske ska jag ägna mig åt att botanisera hos någon nätbokhandel? Alternativt kolla vilka e-böcker min bibbla har. Tycker det är så otroligt mycket mer smidigare att låna e-böcker än fysiska böcker, för de förstnämnda behöver man inte lämna tillbaka 🙂
Nåväl, jag gör ett ryck så får vi se om jag hittar något intressant.

Dezmin

Festivaler

Hittade en intressant artikel i DN om Litteraturfestivalen i Umeå.
Just det här med att samlas och diskutera böcker man har läst verkar bli allt vanligare. Vem vet? Kanske blir det just böckerna som får folk att träffas irl, istället för att mötas på sociala plattformar. Lite som med musiken alltså. Bl a står det följande:

– Det finns en tendens till att vi ska samtala om det mesta hela tiden. Det pågår en ständig kommunikation som ändrat sättet man läser på och hur man kommunicerar om läsning. Till exempel har det blivit vanligare att prata om sin läsupplevelse medan man läser, säger Jonas Andersson.

Umeå Litteraturfestival arbetar aktivt med att försöka väcka kreativiteten hos besökarna eftersom många av dem skriver själva.

– Vi försöker skapa förutsättningar för att göra festivalen mer social, som att åka på musikfestival, ungefär. Dit åker man för att lyssna på några band, men också för umgås med kompisar. Vår ambition är att få folk att läsa mer, börja skriva och bli mer kreativa, säger Erik Jonsson.

Är inte det ett ganska intressant mål att jobba mot? I alla fall för att öka läsandet och intresset kring böcker.

Dezmin

Nästa recex

I fredags damp den här boken ner i min brevlåda

20160221_183248

Främlingsbarn av Rachel Abbott.
Den är riktigt spännande, men jag får inte recensera den förrän tidigast på fredag så ni får ge er till tåls tills dess.
Tack Stimpla Publishing för boken, som jag alltså redan börjat läsa och som hittills har varit svår att lägga ifrån sig.
Men nu är det måndag och jag ska göra ett nytt försök att komma ikapp med allt.
Hoppas på bättre flyt den här veckan 😉

Dezmin

Snart ny vecka

Under två dagar har vi haft kanonfint väder här, så jag och Dexter har varit på långa promenader ute på isen. Tiken gillar inte is och vägrar gå ner på den, så hon har tagit promenader med husse där det inte finns någon is.
Behöver jag säga att jag längtar till våren? Men nu är det ”bara” en månad kvar och jag märker redan att dagarna blir längre.
Jag försöker att inte planera så mycket just nu, utan tar dagarna som de kommer. Men två saker har jag planerat idag. Det ena är att läsa ut boken och det andra är skrivarkursen ikväll.
Imorgon är veckan slut och då ska jag vila hela helgen. Så jag kan ta nya tag och få fart på mitt liv igen under nästa vecka.
Har ni några planer inför helgen?

Dezmin

Om att läsa

Den här veckan kommer att handla om en hel del läsning. Dels böckerna jag ska läsa och dels mitt eget manus. Ibland är det rätt skönt att ta lite skrivledigt och ägna sig åt läsande istället. Testläsning är också kul och intressant, men då läser man ju med mer kritiska ögon. Det gör jag förstås även när jag läser böcker, men då är det mesta förhoppningsvis redigerat och de flesta störningsmoment i texten borta.
Jag hoppas återkomma med åtminstone en recension innan veckan är slut, för idag tror jag ”Undertryck” landar i brevlådan. Även den andra boken är på g, så inom kort kan jag avslöja vilken det är också.
Vad pysslar ni med idag?

Dezmin

Har läst lite Bo Balderson

Han är väl död nu, tror jag, men jag blev ändå lite nyfiken på hur pseudonymen Bo Balderson skrev, så jag laddade ner boken ”Statsrådet och döden” från mitt bibliotek. Han skriver med både satir och humor och boken börjar så här: ”Äntligen stod statsrådet på Kanslihustrappan.” 🙂 Raden är alltså tagen från en annan välkänd författarinnas verk, nämligen ”Gösta Berlings saga”.
Det kom ju aldrig fram vem Balderson var även om det spekulerats en del.
Någon av er som har någon idé om vem han var?
Idag måste vi börja planera för altanbygget, det är hög tid för det, samt ta tag i lite andra saker rörande huset. Solen skiner idag så jag hoppas hinna vara utomhus en del också. Vad har ni för väder?

Dezmin