Etikettarkiv: Lex Limbo

Lite om allt

Provtrycket är nu godkänt och då är det såklart dags att vänta igen. På att boken ska tryckas och bli tillgänglig hos nätbokhandlarna.
Den går såklart redan nu att bevaka, bl a hos Adlibris.

Under tiden jag väntar jobbar jag lite med inlagan på Lex Limbo. Litet förlag, som gav ut den först, gick i konkurs strax innan jul 2016, så vi kommer att ge ut första delen i Limboserien igen på DareMe Publishing. Förhoppningsvis är den tillgänglig redan innan sommaren, men senast under hösten innan fyran släpps.

Då vet ni vad jag pysslar med under helgen. Det har blivit väldigt mycket helgarbete på sistone, men hittills har det bara varit roligt 🙂
I helgen är det marknad här också, vilket innebär att man gärna vill göra bort alla ärenden man har ganska tidigt, för annars är det svårt att hitta någon parkeringsplats. Återstår att se hur fort jag hinner in idag.

Vad ska ni hitta på för skoj i helgen?

Dezmin

Att göra en Lex Limbo

Alltså, att ta lagen i egna händer.
Det är antagligen ingen som har missat fredagens händelse där ett gäng huliganer (mestadels från högerextrema grupper) beslutade sig för att försöka sätta stopp för det ofredande som en del ensamkommande har ägnat sig åt i Stockholm under en tid nu. Jag tycker givetvis att det är förkastligt att det sker (både ofredandet och beslutet att skipa rättvisa själv), men jag är tyvärr inte förvånad när det gäller händelsen i fredags. Det är dessutom inte den första incidenten av ofredande och inte på den enda platsen. När polisen saknar resurser för att hålla medborgarna trygga och när politikerna inte agerar, brukar sådant här inte vara långt borta. Det är vanligt i andra länder när tron på rättsväsendet försvinner och samhällskontraktet brister, och självklart är Sverige inget undantag, även om beslutsfattarna tycks tro det.
Med anledning av den här incidenten fick jag under helgen frågan av en person (vi kan kalla honom X) ifall det här var något som jag förutsett. X har läst mina böcker i Limboserien och eftersom både den egenmäktiga rättskipningen och medborgargarden nämns i böckerna, var han nyfiken på om jag haft någon baktanke med det. Svaret är både ja och nej. Jag misstänkte kanske att det skulle kunna komma dithän, men aldrig hade jag trott att det skulle gå så här fort.
”De får kanske Lex Limbo-anmäla dem”, skämtade X.
Det är antagligen inget att göra sig lustig över, men samtidigt är debatten så kvävd att frustrationen måste få utlopp på något sätt och det är trots allt bättre att det yttrar sig i dräpande ironi än i regelrätta våldshandlingar.
Jag diskuterade även det här med en skrivarvän under lördagen och inte heller där är förvåningen särskilt stor. Det blir så här när människor börjar känna sig otrygga och när de inte känner att de får någon hjälp eller något gensvar från samhället kring sin oro. Det värsta man kan utsätta en människa för, är att få henne att känna sig otrygg. Livet (både vårt eget och våra närmaste) är det vi är mest benägna att försvara. Då måste man också ha en viss förståelse varför sådant här händer. Återigen, jag försvarar det inte, jag säger bara att det är en naturlig följd av vad som händer när samhällskontraktet långsamt rivs sönder. Och i ett land, där rättigheterna att försvara sig till viss del är begränsade, blir det naturligtvis inte enklare.
Händelsen i fredags tror jag till största delen handlar om en grupp människor som bara väntat på att få en anledning att slåss. Men själva fenomenet riskerar att nå ända in i icke våldsbenägna människors tillvaro, om ingenting börjar göras. För det är enkelt att diskutera klarsynt så länge man inte personligen drabbas.
Jag gissar, precis som Johan Westerholm på Ledarsidorna, att det här är ett steg mot mörkare tider. Lägg gärna lite tid på att läsa det inlägget och begrunda det han skriver.
Har man inte råd att ge polisen de resurser som krävs för att medborgare ska känna sig trygga och om inte politikerna börjar agera, kommer sådana här incidenter att bli allt vanligare. Det är vad jag tror i alla fall.
Är det verkligen så vi vill ha det?

Dezmin

Vinn ett bokpaket

Nu kan den som vill tävla om ett bokpaket som innehåller Maja Britzellis Som om inget hade hänt
som-om-inget-hade-hant

och min andra del i Limboserien Den gyllene rockaden
den-gyllene-rockadenvinna dessa. Personligt signerade förstås, antingen till vinnaren eller om vinnaren önskar ge bort böckerna i present till någon annan.

Så här går tävlingen till:
Både Som om inget hade hänt och Lex Limbo (samt resterande delar i Limboserien) bygger på varsitt kontroversiellt ämne, vilket är ämnet för respektive bok?
Märk väl, man behöver inte ha läst böckerna för att ta reda på svaren, de hittar man om man tar sig en närmare titt på Som om inget hade hänt och Lex Limbo på nätet t ex.
Tävlingen pågår tills på söndag klockan 18.00.
För att svaren ska vara dolda för andra tävlande vill vi att ni mejlar in dem på följande adress: evalisa.dezmin@yahoo.se
Bland de rätta svaren drar vi sedan en vinnare.
Lycka till! 🙂

Dezmin

Bibliotekstips

I morse när jag surfade förbi V8Biblioteken fick jag en glad överraskning. En biblioteksassistent på biblioteket i Storuman och som jag nästan är namne med, tipsar om Lex Limbo. Är det inte lustigt hur det slumpar sig ibland? 🙂
Passar ju extra bra eftersom jag fyller år idag, även om firandet är framskjutet eftersom det inte går att fylla år i den här röran.
Dock kommer jag nog att fira lite själv ikväll med ett glas vin och en stund i ångbastun. För även om det står i instruktionerna till duschen att man inte får vistas i den när man druckit vin (och ja, det var just specificerat ”vin” så tydligen går det bra om man t ex druckit öl 😉 ) så vågar jag nog utmana ödet hehe.
När sedan renoveringen är färdig har vi ju mer än en sak att fira 🙂

Dezmin

Nytt i bokhyllan hos Jenny

Idag presenterar Jenny på bokbloggen Jennys bokstavliga vardag sina nya recensionsex.
Jag måste säga att jag tycker det är jättesmart att lägga upp en video istället för att bara publicera en lista på kommande titlar som ska recenseras för det blir ju roligare att få dem presenterade så här, speciellt när man får se sin egen titel 🙂
Men det är inte bara jag som finns med på listan, utan en rad andra författare, så om någon funderar på att ge bort en bok i julklapp, alternativt att man vill ha något lästips själv över jul, ska man kolla in videon.
När det gäller just Den gyllene rockaden släpptes den som e-bok för bara någon dag sedan och finns just nu med kampanjpris hos Läsboken för endast 59 kr.
Här ska vi påbörja en kamininstallation idag. Vi får se hur det går med det.

Dezmin

Kampanj

Eftersom det inte händer så mycket här, passar jag på att göra lite reklam istället.
På Läsboken.nu har man en kampanj över populära e-böcker just nu, där ingår även Lex Limbo.
Och vill man inte köpa den berömda ”grisen i säcken” kan man läsa de två första kapitlen i boken på Bokon.se.
Själv fortsätter jag att ha en lugn söndag, fram tills mer korrektur landar hos mig.

Dezmin

Kontroversiella ämnen

Idag bloggar Johannes Pinter om ett ämne som ju ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Det här med att skriva om kontroversiella ämnen är inte det enklaste, det fick jag själv erfara när Lex Limbo nådde sina läsare. Den första att uppröras var recensenten på Litteraturmagazinet (obs. varning för mindre spoiler om man läser recensionen).
Johannes skriver bl a:

Det är en knepig balansgång, det där med att välja ett kontroversiellt ämne.

Men om man är medveten om att ämnet man valt är kontroversiellt, och väljer att gå vidare och skriva en text om det. Då är det nog smart att ”mellan raderna” försöka förmedla att man tycker moraliskt rätt i frågan (om man gör det). Och inte vara för explicit (för att undvika att den provocerade läsaren får ytterligare något att uppröras över). Och bemöda sig om att uttrycka sig på ett respektfullt sätt, och hålla rätt ton och nivå. Då är det värt ett försök.

Men. Å andra sidan.

Är det inte risk att det blir en väldigt urvattnad text om man med alla medel försöker hålla sig på rätt sida om PK-stängslet? Varför ska man skriva kontroversiella saker om man ska fila ner alla vassa kanter? Är det inte lika bra att ge fan i hela grejen om man inte vågar rusa med huvudet före in i kaklet?

Jag håller med honom, det är en knepig balansgång. Personligen valde jag ju det sista alternativet. För om jag hela tiden måste visa någon form av ”moralisk riktig ståndpunkt” förlorar hela grejen sin poäng.
De allra flesta tycks ändå klara av att läsa en roman och förstå att det är en fiktiv historia. Visst får man vara beredd att ta en del ilska om man väljer ett kontroversiellt ämne, men om jag t o m i en påhittad historia måste tänka på att vara politisk korrekt, vad har jag då vunnit på att förmedla den? Är inte hela poängen att försöka förstå ett fenomen, eller att skapa en nyanserad bild av varför vissa människor väljer en annan väg?
Jag tänker att det är en viss skillnad mellan att ”ursäkta” ett beteende och att ”hitta en förklaring” till det.
Fördelen med att skriva om sådana här ämnen är i alla fall att man blir relativt ensam om temat som sådant. I alla fall om jag utgår ifrån svenska författare.

Nu är vi snart framme vid en ny korromgång på Den gyllene rockaden. Hur uppföljaren i Limboserien tas emot återstår förstås att se. Jag kör i alla fall vidare på det här så får vi se hur det går för Jesse, Olivia och alla de andra 🙂

Dezmin

Lex Limbo som e-bok

Nu kan den som uteslutande läser e-böcker ladda ner Lex Limbo, för äntligen finns den som e-bok också! Hos Adlibris för endast 33 kronor!
Ikväll har jag träff med skrivarcirkeln och fram tills dess tar jag tag i allt annat jag ska hinna med idag.
Ha en trevlig onsdag alla! 🙂

Dezmin

Vilken trevlig överraskning!

Idag listar Sofia sina topp tio bästa böcker hon läst under 2014 hittills.
Lex Limbo är en av dem!
Det är sådant som gör en lite extra glad en helt vanlig lördag 🙂
Speciellt som jag saknade något vettigt att blogga om också. Så nu återgår jag till min lördag med ett litet leende på läpparna. Och fortsätter ta det lugnt efter veckan jag haft med baksidestextsskrivning och allt.

Dezmin

Recension av Lex Limbo

Idag kan man läsa en välskriven recension av Lex Limbo hos Sara och jag fick godkänt i alla fall 🙂 Tack Sara! Det gläder mig och jag vill passa på att skicka några extra pepp till dig för jag vet att du också skriver.
Det är ganska intressant, för det kommer ofta nya frågeställningar när någon har läst, som Sara t ex undrar: Vad hände med Simon och Alexander? Jag tror att det gick dåligt för Simon och bra för Alexander, men det kändes inte som om jag hade utrymme att fullfölja deras öden. Fast det är roligt att någon undrar över dem med.
När man skriver något, som vänder på allt det som brukar vara karaktäristiskt för just deckare, blir det genast svårare att driva fram poängen man försöker förmedla. De flesta deckarläsare är ju vana vid att läsa om poliser som hjältar och bovarna som skurkar. Det här är ju inte en sådan historia.
Nedan följer nu vilka frågor jag sökte svar på när jag kom på den här historien. Det har alltså ingenting med Saras recension att göra, utan en liten sammanfattning av de tankar och frågor som uppstått i samband med att folk läst boken. Den som inte vill ha en spoiler, bör alltså sluta läsa nu.

Det sägs ju att var och en blir salig i sin tro, och det ligger nog en hel del i det. Jag brukar säga att det finns två kategorier av människor: De som fortsätter leva saliga i sin tro och de som vågar utmana sin övertygelse.
Personligen brukar jag med jämna mellanrum ompröva min ”tro”, men det kanske faller sig naturligare då jag till största delen vill ha bevis för vad som är rimligt att anta. Grisen i säcken är inte riktigt min grej, speciellt inte om det ylar från den. Andra må vara saliga i tron på grisen bara säljaren bedyrar innehållet, jag tillåter mig tvivla.
Det här är något som även går igen i mitt skrivande och jag återanknyter till det längre fram i inlägget.

Eftersom  jag inte skriver efter synopsis, hade jag egentligen ingen aning om hur Lex Limbo skulle komma att utveckla sig när jag började skriva. Men när det stod klart för mig åt vilket håll det började luta, hade jag också möjligheten att använda mig av den kunskap jag införskaffat som en direkt följd av min nyfikenhet och mina omprövningstillfällen av ”trosuppfattning”.

En av frågorna jag sökte svar på var: Varför dras en del kvinnor till kriminella män? Jag var inte så intresserad av de kvinnor som skickar beundrarpost till grova brottslingar vilka redan sitter bakom galler, utan av den andra kategorin. Den som lever med förbrytare som inte sitter inne. För oavsett vad man kan få för uppfattning, rör det sig inte alltid om samma sorts kvinnor.
I Sverige är det tunnsått med reportage om det här fenomenet och när man väl tar upp det, brukar det vanligtvis handla om just de kvinnor som dejtar män som redan befinner sig på en anstalt.
Utomlands är det lite annorlunda. Speciellt i ett land som USA  där yttrandefriheten i det närmaste är helig. Jag ska inte påstå att man belyser ämnet frekvent där heller, men nyhetskällorna är mer nyanserande i sin rapportering överlag och folk är inte lika ängsliga för att dryfta sina erfarenheter eller åsikter, även om dessa inte alltid faller inom ramverket för vad som klassas som ”rätt” inställning.
Så jag lyssnade, kritiskt men med helt öppna sinnen, till den information som fanns tillgänglig.

Nästa fråga som jag ville finna svar på var: Hur vanligt är det med yrkeskriminella som jobbar ensamma? Frågan väcktes när jag läste om en helt ordinär familjefar, med ett helt ordinärt jobb, men som ”extraknäckte” som kontraktsmördare. Han åkte fast till slut, men han var inte medlem i någon kriminell organisation.
Några fler efterforskningar på området lät visa att det inte är helt ovanligt med yrkeskriminella utan en organisation bakom sig, lite beroende på vilket land man utgår ifrån.
Problemet är kanske att man lätt får en stereotyp bild av hur en förbrytare ser ut, men de måste inte vara täckta i tatueringar eller bära feta guldkedjor. Det är heller inte ristat i sten att de uteslutande behandlar kvinnorna de lever med som en dörrmatta. Precis som i det ”vanliga” livet, finns det både bra och dåliga män bland det här klientelet. Och kvinnor också, för den delen.

Den tredje frågan, som jag många gånger ställt mig, är: Vad händer i ett samhälle där medborgarna inte känner att de får den upprättelse eller det skydd som de behöver? Vad händer med brottsoffren och deras anhöriga? Det finns förstås inget enhäldigt svar på den frågan heller, eftersom alla reagerar olika när de blir utsatta för ett brott och förövaren kommer undan. Men man måste ändå våga lyfta frågan, för jag tror att den är viktig om man vill undvika medborgargarden och olika former av ”egenmäktig rättskipning”.

Jag har hittills bara hittat en enda svensk författare till som skrivit om det här ämnet och det är Kalle Segerbäck. Nu känner inte jag honom och har ingen aning om vilka tankar han har haft med sin bok, men jag skulle kunna föreställa mig att den sista frågan är en fråga som även väckts hos honom.

Det som slår mig mest när jag fått en del reaktionerna på boken är nog ändå att Jesse inte skiljer sig nämnvärt från exempelvis Dexter, trots det döms han betydligt hårdare av de läsare som blivit upprörda. Varför vet jag inte. Ibland har jag tänkt att det kanske är för att författaren till böckerna om Dexter bor i ett annat land och att man har mer överseende med att utländska författare tar ut svängarna. Eller hade det gjort någon skillnad om jag kastat om rollerna? Om jag låtit Olivia axla Jesses roll, så det blev lite mer ”Salander” över det hela? Hade det varit mer ”acceptabelt”? Men allt är bara teorier och frågor som jag inte hittat något bra svar på. Ni får gärna komma med egna förslag om ni har några. Vissa har även varit snabba att döma Olivia. Inte heller här vet jag riktigt varför, men jag antar att det som kan ha varit provocerande, är att hon stannar kvar hos Jesse även efter det att hon vet vem han är. Jag tror att det är nu man eventuellt bör ställa sig frågan vem man själv är? Är man salig i sin tro, eller vågar man utmana den? Vågar man se en annan ”sanning” än den man tror sig sitta inne med, och om man vågar det, klarar man då av att hantera den? Man måste naturligtvis inte konvertera från sin trosuppfattning, bara öva sig att se saker ur ett annat perspektiv.

Varför tänkte jag att jag skulle skriva en serie då? Helt enkelt för att jag saknar den här typen av litteratur på den svenska marknaden och för att jag blev så nyfiken på karaktärerna att jag ville följa dem vidare och se dem utvecklas. Där har ni svaren som summerar de mest återkommande frågorna. Boken är en produkt av min nyfikenhet och min ovilja att vara salig i en tro. Men den är ingen exakt vetenskap eftersom det är en fiktiv historia och eftersom religion och vetenskap sällan går ihop 😉 Jag skrev den för att jag ville läsa en spänningsroman med karaktärer som utmanade mig i tanken. Hur andra sedan väljer att tolka innehållet, är naturligtvis upp till dem. För alla blir ju saliga i sin läsartro. Det viktiga är ju, trots allt, att man vågat öppna och granska innehållet 🙂

Dezmin