Etikettarkiv: manus

Positiva refuseringar

Det händer ju att man får sådana ibland och det kan vara frustrerande att förstå vad förlaget menar, samtidigt som det förstås är roligt att någon har sett att manuset har möjligheter.
Just det här har diskuterats en del på sistone i olika forum, så jag tänkte haka på ämnet och skriva om hur jag har tänkt när det hänt mig.
För det första tror jag att det är vanligt att man har för bråttom. Alltså man ser förstås vad förlaget föreslagit, men förstår inte riktigt hur de har tänkt att det ska vara genomförbart. Måste man skriva om stora delar, eller kan man med små förändringar åstadkomma det där som manuset saknar?
Om manuset gått så långt att man får en positiv refusering, handlar det ytterst sällan om några stora förändringar. Ofta kan man fixa det genom att redigera de delar som inte håller. Men, det gäller förstås att försöka förstå vad förlaget är ute efter. Så mitt råd är att ta en vecka eller två och låta deras synpunkter sjunka in, alternativt bolla det med någon utomstående testläsare.
För det andra. När man kommit underfund med hur man ska förbättra manuset, ha återigen inte för  bråttom. Många gånger kan det vara bra att skriva förändringarna, låta dem vila lite, alternativt bolla dem med någon utomstående och därefter läsa igenom det igen med nya ögon och ställa sig frågan: Har jag med dessa ändringar uppfyllt förlagets önskemål? Om svaret är ja, kan man skicka in det igen. Om svaret är kanske, eller nej, revidera ytterligare.
För det tredje. En positiv refusering innebär ju att förlaget gillat själva storyn, bara att det finns delar i det som brister. Därför är det sämsta man kan göra att skriva om den till något helt annat. I de allra flesta fall går det, som sagt, att med små förändringar tillmötesgå det som de efterfrågar. Om det t ex finns ett klart och tydligt tema vill du hålla dig till det så att inte berättelsen börjar spreta för mycket. Se temat som en trygg stolpe kring vilken du bygger upp din historia med scener som får representeras av ringar. Din historia kretsar kring temat hela tiden. Om du tar bort stolpen, kommer ringarna att hamna huller om buller i en hög och det vill du inte. Alltså, var noga med att dina ändringar fortfarande förhåller sig till temat i berättelsen.

Det finns säkert fler tankar och förslag kring det här och den som vill får gärna dela med sig av dem, men ungefär så här brukar jag tänka i alla fall.

Dezmin

Om att prioritera

Eftersom skrivprocessen ser så olika ut från person till person, tar det oftast några manus innan man inser hur man själv funkar och hur man bäst lägger upp sitt projekt och sin tid för det.
I mitt fall har det t ex visat sig att jag jobbar som bäst under veckorna och behöver ha ledigt på helgerna. Samma sak gäller när jag redigerar manuset. Men eftersom jag nu även har en valp att ta hand om på dagtid, är det inte bara internet som distraherar mig.
Därför tror jag att om jag någonsin ska ta mig hela vägen genom redigeringen, måste jag avsätta en vardag helt åt mitt manus. Valpen kan jag inte prioritera bort (vill förstås inte göra det heller), men surfandet kan jag ju begränsa utan att någon blir lidande 🙂
Därför har jag tagit beslutet att ha en någorlunda internetfri dag på fredagar, så fram tills redigeringen är över, utgår mina fredagsinlägg. Då ska manuset få större delen av min uppmärksamhet, tänkte jag. Det finns nämligen få saker som stjäl min tid så mycket som just internet och även om jag brukar vara ganska bra på att växla mellan olika saker, har jag förstått att det här sidoprojektet kräver min fulla uppmärksamhet åtminstone en vardag i veckan 🙂
Därför passar jag på att redan nu önska er en trevlig helg!
Imorgon ska jag göra mitt bästa för att redigera igenom några sidor till, så får vi se om jag inte får lite bättre fart på det här 🙂

Dezmin

Om att läsa

Den här veckan kommer att handla om en hel del läsning. Dels böckerna jag ska läsa och dels mitt eget manus. Ibland är det rätt skönt att ta lite skrivledigt och ägna sig åt läsande istället. Testläsning är också kul och intressant, men då läser man ju med mer kritiska ögon. Det gör jag förstås även när jag läser böcker, men då är det mesta förhoppningsvis redigerat och de flesta störningsmoment i texten borta.
Jag hoppas återkomma med åtminstone en recension innan veckan är slut, för idag tror jag ”Undertryck” landar i brevlådan. Även den andra boken är på g, så inom kort kan jag avslöja vilken det är också.
Vad pysslar ni med idag?

Dezmin

Om att anpassa sig

Eva tar idag upp en intressant sak på sin blogg. Nämligen det här med att försöka anpassa ett redan befintligt manus till en tävling.
Bl a skriver hon:

För några år sedan läste jag om en tävling i en veckotidning. Man skulle skriva en följetong på 60 sidor. Jag började genast att stryka i mitt befintliga manus. En annan gång var det en romantävling med ett specifikt ämne. Jo, men visst skulle jag kunna lägga till det i min roman?

Så där höll jag på. Jag var beredd att ändra allt för att min text skulle passa in.

Men häromdagen kom jag på att jag har slutat med det. Jag skriver det jag vill, och jag är helt lugn med det. Det enda rättesnöre jag håller mig till är att göra det så bra jag kan.

Jag tror att många av oss som skriver kan känna igen sig i det här. Alltså man har ett befintligt manus som man jobbar med. Sedan får man reda på en tävling. Problemet är bara att handlingen i manuset inte stämmer överens med den handling de som arrangerat tävlingen efterfrågar. Inga problem, tänker man. Jag ändrar såklart så att den manliga bergsbestigaren jag har med i mitt manus, istället blir en hemmafru som i hemlighet planerar en karriär som egen företagare. Han får bli en hon som istället för utmaningen med att bestiga berget, får eftersträva en kamp om att mot makens vilja starta ett café. Eller förresten behöver jag kanske inte ens ändra könet, det blir ju ännu mer udda om det är en hemmaman som mot fruns vilja vill starta en pub där uttråkade hemmamän kan sitta och beklaga sig över sitt liv för varandra.
Problemet är att det nästan aldrig blir särskilt lyckat att försöka anpassa ett redan befintligt manus efter nya villkor, vare sig det gäller sidantal eller ämne. Varför? För att mycket av det man skriver innehåller en stomme av ett ämne som ligger en varmt om hjärtat, eller som man är nyfiken på att utforska. Om då ett nytt ämne dyker upp, med helt andra förutsättningar, blir det lite som att ”sälja manusets själ”. Man ger upp sin egen tanke och det som inspirerat en, till fördel för något man kanske inte ens finner särskilt intressant.
För några år sedan provade jag t ex att skriva några noveller för veckotidningar. Jag skickade in dem och fick fin respons, samt en lista med saker jag skulle tänka på och som de efterfrågade. Men när jag satte mig ner och försökte ändra efter deras riktlinjer, tog det bara stopp och jag insåg att jag aldrig kommer att skriva de sortens historier som de efterfrågar. Varför? Det är helt enkelt inte jag. Jag måste få skriva som jag vill och ha med de karaktärer som jag gillar. Jag kommer aldrig att kunna anpassa mig efter någon redan befintlig mall.
Jag trivs med det, för precis som Eva avslutar:

Det är en häftig känsla, att samtidigt som jag utvecklas i skrivandet, utvecklas jag som människa.

Någon av er som försökt skriva något som ni måste anpassa er till och känt att det absolut inte funkar?

Dezmin

Morgonsidor

I väntan på att börja skriva en ny version av fyran researchar jag en hel del. I det här fallet handlar det mycket om hur hjärnan och synen samverkar för att ge oss information, eller snarare kanske om hur lite vi egentligen vet om det vi tror oss se.
I alla fall har jag fått anledning att relatera till ovan nämnda efterforskningar under den kortare vecka som förflutit efter den sista röda dagen. Julia Cameron förespråkar ju hur viktigt det är att skriva ”morgonsidor” för att komma igång med skrivandet. Detta är för mig helt uteslutet. För när jag kliver upp väldigt tidigt, minns jag knappt vad som hänt från själva uppstigandet fram tills någon timme efteråt när jag fått i mig morgonens kafferanson. Den timmen är oftast helt blank när jag senare försöker erinra mig vad jag gjort.
Jag förstår ju att det beror på att min hjärna inte har vaknat än, alltså att jag är fysiskt vaken, men inte mentalt vaken. Jag kan ha kortare och diffusare minnesfragment, men jag saknar helhetsbegrepp.
Eventuellt är det bara jag som har en trögstartat hjärna, men det här förklarar också varför jag sällan kan skriva något vettigt förrän ”hårddisken” startat upp ordentligt 🙂 Och skulle jag börja skriva innan min hjärna kopplats upp mot synen, skulle jag antagligen inte komma ihåg vad jag skrivit under den perioden, vilket i och för sig kunde vara intressant att läsa efteråt, men det skulle knappast främja historien.
Därför måste jag av nyfikenhet fråga om någon av er som skriver under tidig förmiddag upplever samma sak, eller om ni känner er vakna  i samma sekund som ni klivit upp?

Dezmin

Testläsartips

Jag får med jämna mellanrum förfrågningar om att testläsa andras manus och tro mig när jag säger att om jag haft tid, hade jag gärna testläst åt alla som skickade förfrågningar. Men precis som för andra är även min tid begränsad och därför testläser jag bara åt några stycken.
Att hitta en bra testläsare kan var jättejättesvårt. Därför tänkte jag att jag lägger ut några riktlinjer om hur jag tänker kring texter som jag testläser, så kan den som vill använda dessa i sin egen testläsning.

Saker jag brukar kolla efter (utan inbördes ordning) är:
*En dramatisk kurva
En historia måste ha en handling som engagerar läsaren. Om man t ex har skrivit om ett mord, räcker inte själva dådet i sig för att göra en historia intresseväckande. Det måste finnas en drivkraft och en spänning i situationen som gör att man som läsare blir nyfiken och vill läsa vidare. Hjälten eller hjältinnan bör alltså stöta på hinder längs vägen för att det ska skapas dramatik och framåtrörelse. I verkliga livet kanske vi undviker konflikter, men i en bok är det a och o. Ingen vill läsa om Olle som utreder ett mord där allt rullar på utan några hinder och där hans enda problem är vilken whisky han ska dricka medan han utreder händelsen.
*Ett mål
Det är förvisso viktigt att det finns någon form av mål för karaktärerna i en historia, men dessa mål ser inte likadana ut i alla genrer. Ett mål kan lika gärna vara att ta sig ur något, eller komma ifrån någon, som att uppnå något. Ett mål kan t o m vara en inre konflikt som en karaktär har och som denne försöker finna ett svar på. Det kan i princip vara vad som helst. Men, något måste karaktären sträva mot, ifrån eller ifrågasätta, för annars är vi tillbaka till Olle vars enda bekymmer är vilken whisky han ska dricka under tiden han löser sitt mord och det riskerar att bli ganska långrandigt.
*In medias res
Var börjar historien? Om det börjar med en massa bakgrundsfakta är det dömt att misslyckas. Det finns alltid undantag från en regel, men om man vill höja oddsen för att läsaren ska fångas i berättelsen, är det bra om frågetecknen väcks redan i de första sidorna. Bakgrundsfakta kan med fördel pytsas ut längre fram i historien där det är lämpligt. För helt ärligt, varför Olle började dricka sin favoritwhisky väcker bara intresse hos whiskykännarna och de kanske inte vill läsa en bok om ett mord, utan hellre en faktabok om whisky.
*Språket
Försök att undvika klichéer, standardfraser eller upprepningar. Man kan med fördel även oftast undvika ord som ”plötsligt” och ”kände”. Det är ingen höjdpunkt att läsa om Olle som: ”… drack whiskyn, vilken han kände la sig som bomull i magen. När telefonen ringde blev han därför arg som ett bi, men hans fru la plötsligt en lugnande hand på hans axel och förklarade att om han tog sig en wirre till skulle den lägga sig som bomull i magen eftersom det är den effekten hon brukar få av den och han skulle snart må bättre om han tog sig en wirre.”.
*Infodumpar
Nej, ingen är intresserad av en lång utläggning om hur det gick till när Olle valde sin favoritwhisky såvida det inte är väsentligt för handlingen i sig.
*Show, don’t tell
En fin riktlinje här brukar vara: ”Show the stuff, tell the fluff”. Alltså, gestalta de viktiga händelserna i historien, berätta de som är mindre viktiga. Olle gillar ju att dricka whisky så eventuellt bör de delarna gestaltas även om de inte är betydande för handlingen i sig. Dock bör viktiga delar i grundintrigen definitivt gestaltas.
*Otydlighet
Man bör förvisso vara sparsam med att skriva läsaren på näsan, men om Olle bestämmer sig för att bli nykterist utan att orsaken tydligt framgår av handlingen, då vill jag nog ha en förklaring till hans beslut.
*Trovärdighet
Tyvärr, det är inte trovärdigt att Olle skulle byta whiskyn mot vin bara för att han inser att mördaren dricker samma whisky som Olle gör. Inte heller är det trovärdigt att Olle är mördaren och utreder ett brott om sig själv. Eller okej, har man lagt upp det riktigt snyggt i början kanske det kan gå vägen. Men mest troligt är det hans fru som är mördaren i så fall.

Där har ni  några riktlinjer som jag brukar följa när jag läser andras manus.
Dock är det också viktigt att när man riktar kritik mot något i en text, även förklarar varför man inte upplever att det funkar. Annars kommer den som läser kommentarerna att ställa sig just den frågan.
Jag har säkert glömt en del, men detta är de grundläggande och övergripande punkterna jag brukar ha i bakhuvudet.

Idag kommer jag varken att ägna mig åt testläsning, skrivande eller textarbete överhuvudtaget, knappt internet heller. Idag ska jag nämligen i väg och kolla lite material till vårt hus som jag hoppas ska kunna bli färdigrenoverat innan sommaren.
Tänker Olle renovera sitt hus? Om det är något som för handlingen vidare, kan han helt klart tänkas göra det också, jag hoppas att renoveringen för min tillvaro framåt i alla fall 😉
Ha en fin söndag! 🙂

Dezmin

Jag gör som jag vill

Jag vet inte varför, men jag har alltid varit lite ”kärringen mot strömmen”.
Det började redan när jag var ganska ung och mina föräldrar försökte få mig att svära mindre, i hopp om att jag då skulle få ett bättre ordförråd. Hehe, tänkte jag, varför då, då gör jag ju som ni vill och jag har minsann en egen vilja och gör som jag vill.
När jag blev lite mognare insåg jag förstås att de hade rätt. Det låter fruktansvärt om man svär i var och varannan mening.
Men själva attityden har suttit kvar i mig, om än på andra sätt.
För om det hela tiden presenteras en sida av en sak för mig, måste jag genast ta reda på om det inte finns en annan sida av den också.
Det här har gjort att jag har lärt mig otroligt mycket om hur lättmanipulerad man som människa kan bli, om man inte vill eller vågar få en helhetsbild av något. Och det blir speciellt påfallande när jag jobbar med mitt eget skrivande. För idag slog det mig ( i samband att jag läste en scen som behövde förstärkas) hur det är okej att ha fördomar ibland. Att i vissa fall, finns det bara ett accepterat sätt att se på saken. Att den här scenen ens kräver en förklaring är ett tydligt tecken på det.
Kanske är det just därför som jag lockades att börja skriva, tänker jag. För att där är man friare att ta ut svängarna och utforska andra livsöden. Detta i sin tur har fått mig att se saker och ting från helt andra vinklar och det tror jag bara är nyttigt, oavsett vad det är man vill skapa sig en uppfattning om.
Bara en tanke som slog mig i genomläsningen av mitt manus 🙂
Nu ska jag fortsätta läsa det.

Dezmin

 

Läsarnäsan

Jag redigerade klart manuset första vändan i början på den här veckan.
Och medan jag funderar över två saker som min testläsare anmärkt på, läser jag Livbåten av Charlotte Rogan. Återkommer med synpunkter på den sen.
En sak som har slagit mig flera gånger när jag jobbar med mina texter är hur oerhört svårt det är när det gäller att inte ”skriva läsaren på näsan”. Just p g a att det är så individuellt hur vi läser en bok. Där en del tycker att texten är övertydlig, reagerar inte andra och där andra anser att det borde ha förtydligats, har en del förstått. Ibland reagerar t o m en och samma läsare på att vissa avsnitt i samma bok är övertydliga och andra för vaga. Jättesvårt att veta hur man ska göra alltså.
Hur löser ni det här?
Jag tror inte att man kommer undan helt och hållet eftersom vi tolkar en text på olika sätt, men har ni någon form av ”tumregel” för att klara er ifrån de värsta fallgroparna på den berömda ”läsarnäsan” :)?

Dezmin

Trevliga lägesrapporteringar

Jag testläser andras texter ibland. Det är både roligt och lärorikt, tycker jag. Men få saker är så givande som när någon vars text man testläst hör av sig och berättar att av de fem förlag som vederbörande skickade manuset till, har tre hört av sig med positiv feedback. Manuset har alltså inte blivit antaget, men det har varit nära.
Det här var en person som jag dessutom inte hade någon kontakt med sedan tidigare, utan denne hade läst min bok och undrade försiktigt om jag hade tid att läsa manuset som personen i fråga skrivit och ge synpunkter på det.
Jag tackade ja och strax innan påsk hade alltså de sista svaren från förlagen kommit, fick jag veta i ett meddelande nu på morgonen.
Eftersom det är bra många månader sedan jag läste manuset, hade jag nästan glömt bort det, men då och då har jag undrat hur det gick och nu vet jag alltså.
Jag är lika glad som den här personen kan jag säga och hoppas förstås på att manuset ska bli antaget i nästa runda.

Nu ska jag försöka redigera vidare i mitt eget manus.
För även om redigeringsfasen inte är en av mina favoritfaser, ger ju sådana här glada besked onekligen ny energi att spotta i nävarna när det gäller ens egen text också 🙂

Dezmin

Val av projekt

Jaha, då befann jag mig ånyo i den där situationen där jag velar mellan mina skrivprojekt.
Ska jag börja redigera manus tre i Limboserien efter min testläsares respons, eller ska jag skriva vidare på det där sidoprojektet?
Jag vet helt enkelt inte, så jag funderar på att singla slant och låta slumpen avgöra.
Jobbigt det där med val alltså.
Utöver det har jag en del läsning som ligger och väntar, så i princip skulle man kunna säga att det rör sig mellan tre olika val och då räcker ju inte ens en enkrona till för att avgöra var man ska börja.
Tror jag tar mig en kopp kaffe och grunnar lite till.
Jo, förresten, vi har sol här idag också, dock minusgrader, men ändå, en promenad är nog en bra idé. Eventuellt kan en sådan få mig att avgöra vad jag ska påbörja härnäst.

Dezmin