Etikettarkiv: recension

Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch

Jonas Walldow har skrivit en väldigt originell feelgood och även om den är både mörk och ordentligt skruvad, är det en fröjd att få läsa något annorlunda i genren.
Boken handlar om Norén, en prisad och framgångsrik konstnär, som går från toppen till den absoluta botten och återvänder till sin barndomsstad Gränna, för att begrava sin far och ta sitt liv. Ingenting går förstås som han tänkt sig.
Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch
Jag börjar med det som fungerar mindre bra i den annars välskrivna berättelsen.
Som läsare följer man Norén under sju dagar och varje dag är ett kapitel. Det gör att kapitlen blir väldigt långa, vilket är det första som blir aningens irriterande (även om just detta är en smaksak). Det är ändå en bok på över 300 sidor och jag har svårt att hitta lämpliga ställen i texten att stanna på, för ibland är det långt till nästa blankrad. Det gör att jag måste vänta tills jag har gott om tid att lägga på läsningen innan jag plockar upp den igen.
Det andra som skaver är mängden karaktärer, det blir svårt att hålla isär alla även om nästan samtliga har sin egen udda egenskap. Boken är till största delen skriven ur första person perspektiv (Noréns), undantaget ett fåtal sidor med tredje person som dessutom är kursiverade, vilket gör det jobbigare att läsa. Tips till nästa bok: Färre karaktärer och inga långa sjok med kursiverad text.
Utöver det har författaren tagit i från tåspetsarna med idel stilistiska piruetter och katthopp under Dag ett, varför språket står i vägen för handlingen. Ett uttryck som kommer väl till pass här: less is more. Dessutom borde en del upprepande ord kunnat varieras och meningar struktureras om för att få dem att flyta smidigare. Exempelvis:

Ett illamående som lade sig likt en aladåb över mitt ordinarie illamående som var frukten av den mängd alkohol, och Gud vet vad, som kom i min väg igår.

Som tur är stramas språket upp under Dag två och historien får också bättre flyt.

På den positiva sidan, som väger avsevärt tyngre, har vi bl a berättarformen och jag gillar den skarpt! Walldow har tagit den klassiska noirstilen, känd från hårdkokta deckare, som förr (alltså innan den svenska förlags- och bokbranschen suddade ut dess särmärke genom att besudla etiketten med allsköns deckare som inte har något med hårdkokt att göra) präglades av osentimentala och cyniska skildringar, i ett samhälle nära förfall. I Walldows roman är svärtan i metaforerna inte lika påtaglig och omgivningarna något ljusare, vilket passar genren.
Intressant nog nämns både noir och en av de mest kända författarna inom den hårdkokta deckargenren, Raymond Chandler, i boken så jag antar att stilen varit ett medvetet val hos författaren och inte en lyckosam slump.
Undantaget en passage där författaren lyckats med konststycket att kludda ner en hel dialog med adverb i anslutning till varje replik, är tonen och uttryckssättet en stor behållning. Att dessutom applicera den på en helt annan genre, får den här ”feelgoodromanen” att sticka ut rejält i jämförelse med annan litteratur i samma område bland svenska författare.

Jag älskar fyndigheten i de dråpliga situationerna som Walldow skickligt lierar med såväl berättarrösten som dialogerna.
Exempelvis i en scen hos greven, där Norén hamnat på kräftskiva endast för att han gillar grevens dotter. Frustrerad tvingas han åskåda det alkoholintag han själv lovat avstå ifrån och under middagen tackar han konsekvent nej till samtliga av grevens envisa påtryckningar om att ta för sig av starkvarorna. Vid ett ögonblick får han nog av grevens sarkastiska översitteri och ursäktar sig med ett erbjudande om att bära ut en bricka till köket:

Jag slet upp kylskåpsdörren för att ställa in den lilla kannan med mjölk när mina ilskna ögon landade på vodkaflaskan som stod i dörren och lockade med sin utsökta form och sitt stärkande innehåll. Innan intellektet hunnit göra något åt saken stod jag med flaskan i handen och skruvade så tyst som möjligt av korken. Ljudlöst smög jag ner på huk bakom köksön där jag lutade ryggen mot en av skåpluckorna och förde flaskan till munnen och tog en djup klunk.
Åh, fy fan vad välbehövligt ljuvligt!
Fem dagar utan alkohol. Det hade inte hänt sedan jag var tretton. Äntligen!
Hela kroppen slappnade av på en sekund. En rejäl klunk till sedan tillbaka till kräftskivan från helvetet. Jag hade aldrig smakat så ljuvliga droppar tidigare och föll ner på knä i slottet Wetterhus utanför Gränna och diade flaskan som en girig kalv. Bara en mun till. När jag lyfte flaskan till munnen en tredje gång började ett intensivt obehag krypa över ryggen på mig. Det var som om något brände i nacken. Jag vände mig om från min knäsittande position med flaskan mot läpparna och tittade rakt upp i greve Casimir Brahes svetslåga till blick. Föraktet han utstrålade svämmade över alla bredder och kom från en plats så djupt rotad i honom att han totalt tillintetgjorde mig i min förnedring.
”I det här huset använder vi glas”, sa han kort och lämnade köket.

Historien tar flera oväntade vändningar och vore det inte för de långa kapitlen, hade jag nog läst ut boken på en dag.
Handlingen är fängslande och bitvis fantastiskt gestaltad. Porträttet av huvudpersonen är konstfärdigt nedtecknad, jag kan se Norén tydligt framför mig och även om jag från början upplever honom aningen dryg, växer han för varje boksida tills jag börjar gilla honom, och twisten på slutet är sjukt briljant! Analyserar jag det borde jag ha anat det en stund innan mattan skoningslöst rycks bort under fötterna, men även om det hintats är det så listigt invävt att det går mig fullständigt förbi. Boken skulle helt klart ha blivit lysande som film.
Jag tror att det här är Walldows debut och som debut är den ovanligt välskriven.
Jag är lite tveksam till om ”mörk feelgood” är riktigt rätt fack att stoppa den i (här skulle jag vilja förklara varför, men då är jag rädd för att jag spoilar). Eftersom den är så enormt skruvad med cynisk humor, tycker jag nästan att den platsar bättre som en ”mörk skröna”. Jag är faktiskt osäker på hur jag ska ge den en rättvis beskrivning. Kanske så här: Hundraåringen möter Tärningsspelaren.
Norén påminner bitvis om Hank Moody i Californication, om någon nu minns den serien. Författare och konstnärer är ju ganska nära besläktade i lidandet över konsten där alkohol och droger ofta utgör ett ohälsosamt, men ack så helande, elixir för de emotionella påfrestningar som skapelserna kräver 😉
Vill du läsa något riktigt annorlunda, underhållande och med en huvudperson som stannar kvar långt efter du läst ut boken, då rekommenderar jag varmt Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch.
Jonas Walldow är ett författarnamn att lägga på minnet och kom ihåg var ni läste det först.
En bok gör ingen lässommar, men den här kommer i alla händelser att förgylla semesterdagen även om solen lyser med sin frånvaro, bankkontot gapar tomt och stänkaren tagit slut på en söndag.

Boken går bl a att köpa här.

Dezmin

Annonser

Minnets slutna rum

Då kör vi en recension igen.
Den här gången har jag läst Minnets slutna rum, av Jan Bertoft och Håkan Tengnander. En av författarna dog innan boken publicerades, men det här ska trots det, bli en serie.
Jag börjar med baksidestexten:

Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.

Minnets slutna rum är första delen i en serie med polisen Vanja Ek, och är en välskriven, skarp och mångfasetterad kriminalroman med flera oväntade vändningar.

Jag slutade ju läsa kriminalromaner (alltså spänningsromaner med poliser i huvudrollen) för ganska länge sedan, just för att jag var så trött på att läsa samma historia om och om igen, men när jag fick förfrågan om att recensera denna, tackade jag ändå ja. För mord i slutna rum är lite extra intressanta då mycket av gåtan ligger i hur mördaren tog sig ut ur rummet.
Jag tycker att boken är välskriven så tillvida att språket flyter bra och miljö- och karaktärsbeskrivningarna är snyggt utmejslade.
Dessvärre faller det lite på intrigen. Bitvis är boken väldigt spännande, men ledtrådarna är för vaga och plotten lite för spretig. Det gör att jag inte ens bryr mig om att gissa vem gärningsmannen är (eftersom det i princip kan vara vem som helst) vilket i sin tur gör att de utlovade oväntade vändningarna, uteblir. Man måste först vara inställd på något, för att överraskas av en vändning.
Nu är det här debutanter och då får man väl vara lite förlåtande med sådant, men jag tänker att det kan vara något att ta under övervägande till nästa bok. Alltså en tajtare intrig med lite klarare ledtrådar och fler villospår.
Minnets slutna rum är helt klart läsvärd och hur mördaren tog sig ut ur rummet, var ganska klurigt uttänkt.
Jag är helt säker på att efterföljande böcker kommer att bli riktigt bra, för fantasi saknas inte.
Boken går bl a att köpa på Adlibris.

Minnets slutna rum

Dezmin

Skymning över Europa av Alexander Koistinen

Den här boken gavs ut som inbunden utgåva redan 2014 hos Hjalmarsson & Högberg, men har nu kommit ut som pocket hos Hoi.
Boken handlar om följande:

”Svensken Axel Hägerstedt är operatör vid EU:s strategiska underrättelsetjänst. En gränskonflikt, oroligheter i nedgångna förorter och terrordåd eskalerar till en säkerhetspolitisk kris av oanade dimensioner. Det allt våldsammare förloppet tar honom till det krigshärjade Nigeria, hans forna hemland Sverige och ett Spanien på gränsen till sammanbrott. Ställd inför en hänsynslös motståndare tvingas Axel att agera själv i denna kraftmätning med epicentrum i den Europeiska Unionens huvudstad.

Islamistisk radikalisering och terrorism är vanliga teman i amerikansk fiction men skildras ytterst sällan i den europeiska och svenska litteraturen, fastän de är högaktuella ämnen i nyhetsrapporteringen och den politiska debatten. Författaren är reservofficer med erfarenhet från underrättelsetjänsten och de europeiska institutionerna, vilket gör detta till en mycket skrämmande och trovärdig thriller.”

Det här är en väldigt välskriven och spännande bok. Med tanke på det terrorattentat vi hade våren 2017, är den faktiskt dagsaktuell. I boken finns ett svenskt terrorattentat med också, även om det inte går till på samma sätt som det gjorde tre år efter boken första gången kom ut.
I Sverige utspelar sig dock en mycket liten del av handlingen, större delen av den kretsar kring Bryssel där också det största attentatet sker.

Början är aningens seg, men sedan blir den nästan omöjligt att lägga ifrån sig. Det märks att Kostinen kan sin sak, för allt känns väldigt trovärdigt.
Mycket av bokens behållning ligger i de delar där läsaren får följa terroristerna och hur de planerar och genomför attentaten.
Men även delarna kring hur och varför de tänker som de gör är intressanta. Exempelvis på sid 166: ”Begreppet vanliga eller moderata muslimer är en missledande förenkling. Många praktiserande muslimer ser inte islam som en privatsak, utan i allra högsta grad som en politisk och offentlig fråga. Islams föreskrifter utgör en social ordning, rent av samhällsstruktur. De är därför mottagliga för argument och krav att deras religion ska utöva inflytande på sociala normer och lagar i det land de lever i.”
Eller sid 169:
”Men den muslimska diasporan är en del av den europeiska realiteten. Vi får inte tillåta oss att uppfatta den som ett hot.”
”Det handlar kanske inte om miljoner, men redan med några få procent radikaliserade så rör det sig om tiotusentals individer. Säkerhetstjänsterna har ingen möjlighet att hålla efter så många. Problemet är likgiltigheten och tystnaden bland den stora majoriteten.”
Visst känns det igen?
Liksom detta: ”Den salafistiska rörelsen kännetecknas av självvald isolering från det västerländska samhället. Det försvårar eller rentav omöjliggör alla ansträngningar att åstadkomma kulturell och politisk integration av de muslimska minoriteterna. Istället har islamisterna framgångsrikt spritt uppfattningen att muslimer är förtryckta. Kanske ännu allvarligare är deras agitation om islams överlägsenhet som samhällssystem och att det ligger i islams natur att utöva också politisk dominans.”
Boken har ett språk som passar genren bra. Det enda jag har lite problem med är slutet som är något ofullständigt. Men det är förmodligen p g a att det kommer fler böcker och då är det ju okej om läsaren lämnas med några frågetecken.

Det sägs ju att verkligheten överträffar dikten, men i det här fallet kommer författaren ruskigt nära den. Jag rekommenderar alla att läsa Skymning över Europa. Om inte annat för att förstå hur snabbt och brutalt förändringarna kan komma.
Den kan bl a köpas hos Adlibris.

Skymning över Europa

Dezmin

Vänförfrågan

Här kommer då recensionen på Vänförfrågan av Laura Marshall.
Boken handlar om följande:

”Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston.”

Mejlet från Facebook gör Louise bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av. Alla tror att hon är död.

Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Och nu är Maria tillbaka – eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar över och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Marias profilsida. Det blir början på en mardröm.

Jag skulle inte säga att det blir en mardröm, men boken är absolut spännande. Inte nervkittlande spännande, men så pass att man läser vidare för att se hur det ska gå.
Handlingen varvas mellan dåtid och nutid där man får följa Louise i nutid från att hon får en vänförfrågan från Maria, som alltså antas vara död. Samt dåtid, när Louise går i skolan och träffar Maria för första gången.
Den ena upplösningen kan man räkna ut ganska lätt, men handlingen visar sig ha ännu en twist, som är omöjlig att räkna ut. Inte för att man som läsare missar den, utan för att författaren helt enkelt inte ger läsaren en chans att göra det.
Jag gillar oväntade vändningar, men det är under förutsättning att läsaren åtminstone getts en tillstymmelse till möjlighet att räkna ut det. I Vänförfrågan rullas istället förklaringen upp efter twisten avslöjats.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken och kanske var det därför som jag blev aningen besviken. För själva idén är riktigt bra, den är bara utförd på ett lite för ogenomtänkt sätt. För när man efter twisten får veta hur allt hänger ihop, kan åtminstone jag se flera möjligheter där författaren kunnat lägga in hintar utan att läsaren skulle få det för enkelt att räkna ut det sista.

Vänförfrågan är en helt okej bok och bitvis väldigt spännande, men någon wow-känsla efterlämnar den inte. Inte som t ex Du, eller Innan jag somnar.
Helt okej läsning, men inte mer än så.

Vänförfrågan

Dezmin

Alla älskade Helena

Jag har läst Henrik Timms debut, Alla älskade Helena.
Boken utspelar sig i två tidslinjer: En från 2012 där man får följa polisen Pierre, som tillsammans med Sofia Hård och Mattias Fridlund utreder Helenas försvinnande.
Samtidigt får vi följa Denise som under 1998 ligger inlagd på ett mentalsjukhus.

Det är en intressant historia det här och fram tills mitten av boken har jag svårt att förstå hur Henrik ska få ihop de olika tidslinjerna, men allt har en logisk förklaring och vävs skickligt samman ju närmare slutet man kommer.
Jag får gissa ganska mycket eftersom det är väldigt sparsamt med ledtrådar, men jag gillar intrigen och karaktärerna är väldigt intressanta. Henrik mejslar skickligt ut deras olika personligheter och ända fram tills slutet funderar jag över bokens titel. Även den får sin förklaring och kanske är det just i bokens titel som den största ledtråden ligger.
Jag gillar även humorn som ibland finns med, vilket ger en extra krydda i handlingen.
Alla älskade Helena, kan jag varmt rekommendera till den som gillar spänning uppblandat med relationsintriger.
Den finns bl a att köpa hos Adlibris.

Alla älskade Helena

Dezmin

Bilden av Sverige, av Katerina Janouch

Jag tror att alla skulle behöva läsa den här boken, men kanske främst sådana som ännu inte förstått hur debattklimatet ser ut idag och hur obekväma åsikter är helt avgörande för hur du behandlas av omgivningen.
I Bilden av Sverige, skriver Katerina om hur 2017 var för henne och hur allt började med en intervju i tjeckisk teve, där hon gav sin bild av hur det ser ut i Sverige. Det var ingen positiv bild och till följd av detta kände sig självaste Stefan Löfven nödgad att kommentera hennes uttalande.
En känd författare säger något som går utanför åsiktskorridoren och så är bollen genast i rullning. Kanske hade det lugnat sig om hon efter det valt att tiga. Ofta släpps dessa ”obekväma” människor tillbaka i värmen om de bara kliver undan från rampljuset tills folk har ”glömt” att de sagt saker man inte får säga i Sverige, eller om de pudlar.
Nu gjorde hon inte det. Hon valde att fortsätta ta upp obekväma ämnen och i boken får man följa henne månad efter månad under året. Hur t ex samarbetet med hennes bokförlag bröts, hur drevet gick och hur hon till slut bestämde sig för att starta Palm Publishing och Katerina Magasin.
Kort sagt, läsaren får följa henne under året 2017 på ett väldigt nära och personligt plan.

Den här boken är jätteviktig eftersom den dokumenterar ett Sverige där människor som inte delar bilden av ett fantastiskt land, åker ut i kylan.
Det här gäller ju inte bara Janouch, vi minns även hur det gick för Marcus Birro. Allt som krävdes för honom var en icke politiskt korrekt uppdatering på Twitter, samt en lunch med några SD-toppar, för att han skulle betraktas som persona non grata.

En del hävdar att det inte alls finns någon åsiktskorridor. Ändå ser jag aldrig dessa skriva ett enda ord om de uppenbara problem vi ser runt omkring oss, eller läser om dagligen i tidningarna. Jag ser t ex aldrig feministerna skriva om de förtryckta kvinnorna i förorterna, separata badtider för kvinnor och män, eller om de ökade antalet gängvåldtäkter som sker. Varför tror ni att de inte tar upp frågor som borde ligga dem extra varmt om hjärtat, om det inte fanns en åsiktskorridor? De är väl medvetna om att den finns, men förnekar den ändå eftersom blotta yttrandet av ovan nämnda ämnen, kommer med en tillrättavisning från någon i deras bekantskapskrets, från en kollega, eller i värsta fall från chefen eller uppdragsgivaren.
Varför är man en dålig människa som ska frysas ut från gemenskapen och helst förlora sitt jobb eller sina uppdrag, bara för att man påpekar att Kejsaren är naken? När blev verkligheten så oerhört svår att förhålla sig till? Och hur mår den som ändå vågar trotsa alla ”osynliga” gränser och säger precis det man ser?
På ett ställe i boken jämför Katerina dåtidens Tjeckien med Sverige idag. Hon skriver bl a att det var enklare att förhålla sig till vad som var förbjudet att säga i hennes hemland på den tiden eftersom det fanns tydliga gränser för vad du fick och inte fick tycka. I Sverige finns det inget direkt förbud mot vissa åsikter, ändå gör det faktiskt det, bara att ingen vill antyda det högt, för det skulle innebära att vi har en begränsad yttrandefrihet.

Bilden av Sverige

Jag tror att Bilden av Sverige är extra viktig för sådana som ännu inte insett vad som händer med den som yttrar obekväma åsikter. Vad som händer med den som inte klarar av att tiga kring de problem som faktiskt finns i landet och hur man blir behandlad om man vägrar rätta in sig i ledet.
Yttrandefriheten kan aldrig tas för given och åt det håll vi går idag, är jag djupt oroad för att det tyvärr bara kommer att bli värre innan gemene man vaknat upp och insett varthän det barkar.
Jag hoppas att den här boken ska få en och annan att lyfta blicken lite, innan det är försent. Att några fler vaknar och ser vad som håller på att hända med ett land som en gång i tiden var ett av de bästa länderna att bo i.
För, man behöver inte hålla med den man diskuterar med, jag har många vänner vars åsikter jag inte delar, men man måste också kunna skilja på sak och person. Klarar man inte av att göra det, är man en av dem som jobbar hårdast för att åsiktsfriheten ska begränsas.
Min önskan är att det någon gång i framtiden ska vara okej att tycka vad man vill, utan att det ska få konsekvenser. Vi har en lång väg kvar innan det blir verklighet, men Bilden av Sverige är en väldigt god början.
Läs den och fråga dig själv om du tyckt att det som Katerina fått utstå varit lika okej om det drabbat dig? För oavsett vilka åsikter vi har, går nämligen ingen säker för att det en dag kan vara just du som drabbas.
Bilden av Sverige går bl a att beställa hos Adlibris.

Dezmin

Leah Quiller: Gärningen

I uppföljaren till Leah Quiller: Begynnelsen, som heter Leah Quiller: Gärningen, börjar handlingen med ett mord på Samuel Isaksson där mördaren ristat in ett hakkors på hans bröst.
Leah och hennes medarbetare börjar sökandet efter någon som är antisemit eller homofob (eventuellt båda delarna) eftersom Samuel var homosexuell.
Samtidigt försvinner en dotter till en av Leahs medarbetare. Moa är bara sexton år och de gör sitt bästa för att försöka hitta henne innan det är försent.

Ramona Fransson har i uppföljaren skapat en spännande historia och dessutom vävt in verkliga fall i handlingen, något jag uppskattade. Jag gillar de fortsatta politiskt inkorrekta inslagen och även att man som läsare får veta mer om Leahs bakgrund. Något som också nystas upp längs handlingens gång, vilket ger ännu en dimension till hjältinnan i trilogin.
Leah Quiller. Del 2, Gärningen
Boken går snart att köpa bl a på Adlibris.

Nu ser jag fram emot den sista delen som släpps redan i augusti!

Det här blir sista inlägget innan jag tar en liten paus från bloggandet, men jag är snart tillbaka igen. Trevlig helg! 🙂

Dezmin

Skuggvinter av Louise Baumgärtner

Dags för ännu en recension.
Skuggvinter är en spänningsroman och jag börjar med baksidestexten som jag hämtat från Adlibris.

Alices och Markus relation vacklar, trots att de snart ska bli föräldrar. När expojkvännen Sebastian återigen kommer in i hennes liv, som annars mest består av högskolestudier och fredagsmys, kan hon inte föreställa sig hur det kommande vinterhalvåret ska förändra allt. Och innan våren gryr kommer någon att dö.
Under hösten dras Alice allt snabbare in i något hon inte kan kontrollera. Samtidigt tar triangeldramat en ny vändning när någon börjar kommunicera med henne via anonyma lappar. Avsändaren finns i hennes direkta närhet och vet precis vad Alice sysslar med. Men är det ett försök att varna henne eller göra henne illa?

Skuggvinter

Jag gillade verkligen boken. Stundtals var den riktigt nervkittlande och man vill hela tiden veta hur det ska gå för Alice och vem som skickar henne de anonyma lapparna. Hennes förhållande med Markus hänger verkligen löst och jag undrar hur det ska sluta för dem.
Louise debuterar med den här boken och visst finns det en del saker som kunde ha slipats lite mer, som att gestalta bättre på vissa ställen, en del klyschor som kunde ha städats bort, samt rensa bort en hel del ”plötsligt”.
Men, sammantaget är det här en riktigt bra debut med levande karaktärer och fina miljöskildringar!
Jag kan varmt rekommendera boken och ser fram emot att läsa mer av Louise 🙂
Boken går bl a att köpa här.

Dezmin

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger

Jag har läst Ramona Franssons senaste bok om Leah Quiller.
Det är den första boken jag läst av henne, även om hon skrivit många tidigare, och det här är första boken i en trilogi.
Först lite om handlingen:
Leah Quiller har en gång i tiden blivit överfallen och våldtagen. Gärningsmannen återfanns aldrig.
Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp om att kunna hjälpa andra våldtäktsoffer och nu vid trettiofem års ålder är hon utsedd till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg.
Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för brottsoffer och nu gör hon det alla vill, men ingen vågar: skipar rättvisa två gånger.

Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger Begynnelsen

Det här är den mest politiskt inkorrekta romanen jag läst i år. Jag tycker det är bra att Ramona sätter ljuset på gruppvåldtäkter och hur brottsoffren efter sådana får kämpa vidare, medan gärningsmännen ofta går fria, eller döms till löjligt låga straff.
Jag gillar också hur Fransson skapat en hjältinna som dels lever under två olika identiteter och dels tampas med sitt förflutna, det gör att man som läsare förstår henne, även om hon ibland handlar utanför regelverket.
Det är väldigt modigt av Ramona att skriva en bok som förhåller sig till hur det ser ut i verkligheten, utan att försköna, eller sminka sanningen.
Därför kan jag varmt rekommendera boken till alla som vill läsa om ett fenomen som på senare tid blivit vanligt i Sverige och konsekvenserna det får för brottsoffren.
Den går bl a att köpa här.

Dezmin

Snapshot av evigheten

Clas G Johnson har skrivit några böcker före den här, men jag tror att det är hans första skönlitterära bok.
Nedan baksidestexten som jag tagit från Adlibris:

Thomas Corrinder, 26 år och nattklubbskung, träffar av en händelse på sin älskarinnas dotter, Maria, 16 år. Hon ska till Frankrike över sommaren och Thomas, fascinerad av den unga flickan, åker utan betänkande efter. De upplever en passionerad vecka i Paris, men deras historia håller inte för prövningar på hemmaplan. De skils åt och Thomas åker utomlands för att arbeta. Han kommer tillbaka först när pappan dör tio år senare. Maria är då gift med Thomas bror Edvard och de har två barn. Den gamla förälskelsen flammar upp igen – intensivare än någonsin.

Thomas och Marias kärlek är ett snapshot av evigheten, det stora mysteriet som står över själva tillvarons villkor, och som kan få ödesdigra konsekvenser.

Snapshot av evigheten är en tidlös och intensiv historia om förbjuden kärlek och om att brottas mot omvärldens normer och sitt eget förnuft.

Min första tanke när jag börjar läsa är hur märkligt den är uppbyggd. Det tar mig säkert 40 sidor innan polletten trillar ner och jag förstår det stilistiska greppet. För det är nästan uteslutande i ögonblicksbilderna av vändpunkter och intensiva möten som läsaren får följa huvudpersonen, Thomas. Det skvallrar förvisso titeln om, men det är ju inte alltid man tänker på titeln medan man läser en bok.
Den har ett målande, stundtals poetiskt, språk och skildrar en förälskelse mellan två människor där förutsättningarna för ett stadigt förhållande är minst sagt komplicerade.
Det enda jag stör mig lite på är dialogerna. Det känns inte som boken skulle utspela sig i nutid eftersom de flesta som är unga idag uttrycker sig på ett annat sätt än karaktärerna i boken gör. Hade det inte varit för ringen Maria har i näsan och andra kännetecken som skvallrar om vår samtid, hade jag varit säker på att den utspelat sig betydligt längre bak i tiden.
Ett exempel är detta:

”Men okej då, jag är väl jätterutten. Jag borde säga att det är förskräckligt att mafiosos och pengar styr världen och att jag kämpar för att rättvisa och jämlikhet ska råda överallt. När jag blir intervjuad i tv kommer jag att säga det och bli beundrad för min rakryggade vishet. Men egentligen är det du som har rätt. Världen ser förjävlig ut och människan är ett monster.”
”Då vet jag ett skvatt i alla fall.”
”Du får inte vara naiv. Du måste anpassa dig.”
”Skulle inte falla mig in.”
”Jo, du måste anpassa dig om du vill ha något inflytande över din existens.”

Men, det är en intressant kärlekshistoria, som blir väldigt spännande mot slutet och när man vant sig vid den annorlunda dramaturgin, flyger sidorna förbi.
Vill man läsa en bok som väcker tankar kring kärleken, hur vi förhåller oss till den och hur den påverkar oss, kan jag varmt rekommendera Snapshot av evigheten.
Den går bl a att köpa här.

Snapshot av evigheten

Dezmin