Mitt skrivliv föreslog att jag skulle blogga om redigering, hur jag jobbar med den och gärna ge några tips.
Hehe, de som följt den här bloggen ett tag vet att just redigeringen inte är min favoritsyssla. Jag har förvisso förlikat mig med den fasen på senare tid, men att skriva nytt är fortfarande det jag tycker är roligast.
I alla fall, för att slippa redigera väldigt mycket, försöker jag alltid att landa råmanuset så ”rätt” som möjligt. Jag tänker t ex på att inte hamra ner långa transportsträckor som ändå kommer att behöva strykas i redigeringen. Eftersom jag i princip inte vet något alls om handlingen när jag skriver, koncentrerar jag mig istället på att berättelsen får vändningar och att huvudintrigen hela tiden står i centrum, samt att något driver den framåt.
När jag sedan börjar redigera brukar det därför nästan uteslutande handla om att fördjupa och förtydliga karaktärer eller händelser. Så det brukar jag försöka åtgärda i första redigeringsrundan. Därefter skickar jag manuset till den första testläsaren. Responsen därifrån brukar inte sällan innehålla frågor som har att göra med logiska luckor. Så, i nästa varv täpper jag till sådana. Sedan åker manuset iväg till testläsare nummer två. Den responsen handlar ofta om grammatiska missar. Ibland även någon fler logisk lucka som den första testläsaren missat. Då och då använder jag även en tredje testläsare, men aldrig fler än så. Min erfarenhet är att ju fler testläsare man involverar, desto viktigare är det att man verkligen vet vad man vill med sin text, för annars kan man lätt bli förvirrad av responsen om testläsarna börjar påpeka olika saker. Bäst är när alla uppmärksammat samma sak som skaver, då är det inget snack om saken, då ändrar jag det genast.
Jag läser bara hela manuset när jag redigerar första varvet, innan manuset åker iväg för testläsning. Därefter läser jag endast stycken med kommentarer. När jag redigerat efter dessa, läser jag igenom hela manuset igen och hittar då ofta småsaker som jag justerar. Därefter blir det ju en del korrekturvarv också.
Vi jobbar ju alla så olika när det gäller både att skriva råmanuset och att redigera, men om jag ska lämna något tips får det kanske bli följande: Ta en sak i taget. Alltså, i första varvet koncentrerar man sig på handlingen och att den tajtas till och att fördjupa, förtydliga och gestalta. I nästa att logiska luckor täpps igen. Då kan man i varvet därefter gå in noggrannare på språket och koncentrera sig helt och hållet på den delen. Tar man allt i samma redigeringsvarv är det nog lättare att man missar något.
Framförallt tycker jag att redigeringen ska få ta tid, för ibland behöver man grunna lite på vissa delar. Speciellt om testläsaren anmärkt på något som man är osäker på om man bör ändra. Eller att vederbörande uppfattar något på ett helt annat sätt än jag tänkt det. Då brukar jag alltid fråga mig varför det uppfattas på ett annat sätt och vad jag kan göra för att åtgärda det.
Till nittionio procent brukar testläsarna ha rätt och därför ändrar jag nästan uteslutande efter deras kommentarer. Den sista procenten rör ofta småsaker där jag känner att jag vet vad jag vill med hur t ex en karaktär uttrycker sig, och då låter jag bli att ändra det.
Har man hittat riktigt duktiga testläsare, behöver man inte anlita någon lektör, så det får bli mitt sista tips. Försök att hitta testläsare som både vågar vara tuffa och ärliga, samt givetvis sådana som själva är insatta i hantverket. Ta sedan till dig responsen med ett öppet sinne. För det är ju på testläsarna du testar texten första gångerna. Om de reagerar på saker, kommer med största sannolikhet även läsarna att göra det när texten antagit formen av en bok.
I slutändan vill du ju att slutprodukten ska bli så bra som möjligt, eller hur? Därför är redigeringen den viktigaste delen i processen. Tycker jag i alla fall 🙂
