Etikettarkiv: research

Researchfrågor

Jag brukar ju förespråka bra research, åtminstone om man vill göra historien trovärdig.
Problemet jag har nu är att frågan känns tämligen misstänksam att ställa till någon fackkunnig. Detta efter att någon i författargruppen på FB, ställde en fråga om hur man förgiftar någon på bästa tänkbara sätt, för att senare praktisera kunskaperna på riktigt.
I gruppen finns ju alla möjliga fackkunniga, så det är absolut inte fel ställe att fråga, men om uppsåtet inte är att skriva en roman, utan att faktiskt göra slag i saken, blir ju folk på sin vakt.
Det gör att det inte känns så kul att ringa, eller mejla, frågan till yrkeskunniga människor heller.
Just det här har kanske inte så jättestor betydelse för historien, men jag hade ändå velat veta, för att få det rätt.
Jag har nu dragit mig i veckor från att ställa frågan endast av ovanstående anledningar.
Så, mitt dilemma är följande: Ska jag ställa frågan ändå, eller låta bli? Det är som sagt ingen stor grej i manuset och påverkar inte handlingen på något sätt, men jag måste ta ett beslut kring hur viktigt det är för mig att få det här rätt.
Ibland önskar man att man hade kunskap om precis allt, så man slapp fråga.

Dezmin

Faktacheck

Jag brukar vara väldigt noga med att researcha och faktakolla det jag skriver om. Sedan kan man ju alltid ta ut svängarna i berättelsen, men det är bra om man vet hur det ligger till så man vet hur man ska förhålla sig till verkligheten på ett bra sätt.
I min relationsthriller har hp ett yrke som jag inte trodde skulle innebära något problem, men ni vet vad de säger, att tro är att icke veta 😉 Så, efter att ha bollat detta med en person som är väldigt bra insatt i just det här yrket, visade det sig att hp inte alls kan ha det här yrket i förhållande till de uppdrag som hp också har.
Nu måste jag alltså hitta ett nytt yrke till hp. Ett som gärna inte medför så stora omskrivningar, men jag har en idé om hur jag ska göra i alla fall.
Hur som helst var det ju bra att jag kollade upp detta, för hur kul hade det varit om boken gått till tryck med ett sådant gigantiskt fel? All trovärdighet hade förstås underminerats.
Ibland kan t o m saker som man inte tror är något problem vara ett problem. För även om läsare som inte är särskilt insatta i det här yrket, säkert hade köpt storyn ändå, hade förstås samtliga som har det här yrket inte gjort det.
Det är därför research är så himla viktigt. En påminnelse alltså, både till mig själv och andra, om att dubbelkolla allt man inte med säkerhet vet 🙂

Dezmin

Trovärdighet

Så här mot slutet av redigeringen har jag insett att det inte bara varit en utmaning att skriva ett helt manus ur första person. Det har även varit svårt att hitta på ett yrke och göra det trovärdigt, samt ge det yrket ett sanningsenligt namn. Det här är ju inte fantasy och ramarna blir därför något tajtare att hålla sig inom.
Just trovärdighet är ju något som är viktigt för mig. Om jag läser en bok av en författare som antingen brustit i researchen, eller på annat sätt misslyckats att övertyga mig om ”äktheten” i karaktärerna eller storyn, tappar jag genast en stor del av intresset för boken.
Om man väljer ett yrke som finns har man alla möjligheter att ta reda på hur arbetsuppgifterna ser ut och hur utövandet går till. Jag har så väldigt svårt att förstå varför man då inte tar chansen att göra researchen grundligt.
Det är en helt annan sak om man hittar på ett yrke, för då har man verkligen inga möjligheter att göra någon research. Förvisso har man istället väldigt fria händer att bygga upp arbetsuppgifter och tillvägagångssätt, men även det måste göras trovärdigt för annars kommer inte läsaren att köpa det.
Därför är just trovärdigheten något jag kommer att be om extra fokus på vid testläsningen.
Hur ser ni på det här med trovärdighet i en roman? Är det viktigt, eller kan ni köpa berättelsen även om ni bitvis inte tror på det ni läser?

Dezmin

Svaren på frågorna

Det här med hur mycket man tar med från verkliga händelser kontra hittepå, tror jag varierar väldigt mycket från författare till författare och från bok till bok. När det gäller research gissar jag att det är likadant, plus att det förstås har att göra med om man har som utgångspunkt att skriva om något man är väl insatt i redan från början, eller om det är ett ämne man är intresserad av att ta reda på mer om.
Men om jag personligen ska svara på frågorna så ser det ut ungefär så här:
Om vi börjar med karaktärerna så är ingen av dem baserade på en enda ”förebild”. De har alla sin utgångspunkt i minst två personer, ibland tre. Jesse t ex är danad av två, varav den ena inte längre lever och ingen av dem har/hade förstås hans yrke (inte ens det som han officiellt uppger att han jobbar med).
Händelserna då? När det gäller genren jag skriver i är det ju inte svårt att hitta uppslag till idéer, för allt man behöver göra är att slå upp en dagstidning och vips har man en oändlig källa att ösa ur 😉 De är alltså inga brott som drabbat någon jag känner, eller som jag själv upplevt. Däremot finns det en del av sidointrigerna som har sin grund i verkliga händelser.
Hur gör jag med researchen då? Jag tror att de flesta som läst böckerna förstår att jag inte har gjort den genom telefonsamtal, eller mejlväxling. Till viss del har jag tagit internet till hjälp, men den största hjälpen har jag nog haft från min tid i USA. Jag tror att det handlar mycket om att inte vara för låst i fördomar och att våga vara nyfiken. Då öppnar sig genast oanade möjligheter.
Ungefär så ser det ut, i alla fall när det gäller Limboserien. När det gäller sidoprojektet handlar det ju om en helt annan genre (åtminstone i det manus jag lyckats slutföra) och där behövdes det ingen research alls.
Där har ni svaren och jag tror inte att de skiljer sig nämnvärt från andra som skriver 🙂

Dezmin

Förlagstänk och frågor

Jag vet att en del av er som följer den här bloggen själva skriver och ett av ämnena jag hade tänkt ta upp kretsade kring förlag och hur man kan tänka kring det. Nu hann Katarina före och jag rekommenderar hennes inlägg där hon också skriver hur hon tänkt kring det här.
Vidare har det trillat in ett par mejl med frågor kring hur mycket självupplevt/verkliga händelser som jag väver in i det jag skriver? Samt en fråga om research.
Jag ska svara på dessa framöver här på bloggen tänkte jag, men idag hinner jag inte för jag har så mycket annat inplanerat under dagen.
Dock är frågorna kanske intressanta att svara på även för någon annan som skriver?
Väver ni in självupplevda saker i det ni skriver och hur gör ni er research? Gör ni den genom att ta personlig kontakt med kunniga människor, besöker platser, eller håller ni er uteslutande till internet?

Dezmin

Reaserch och gestaltning

Ibland när man läser en bok blir man extra påmind om hur extremt viktigt det är med research. I väntan på ”Min syster” som jag fortfarande inte fått något meddelande om från bibblan, har jag börjat läsa en annan bok och trots att själva historien hade kunnat bli både intressant och fängslande, faller den på två saker: Trovärdighet och bristen på gestaltande.
Det blir väldigt tydligt att författaren har utgått ifrån rena klyschor i mångt och mycket, för den är både onyanserad och osannolik. Sitt tunga ämne till trots sugs jag inte in i handlingen, dels p g a dålig research och dels p g a att väldigt mycket berättas istället för att gestaltas.
När det gäller just research spelar det förstås ganska stor roll vem läsaren är, för om läsaren inte vet mycket om ett visst ämne, köper denne det mesta i boken. Men om läsaren är det minsta lilla insatt, blir det problem att ta till sig innehållet.
Samtidigt är det bra att mellan varven bli påmind om hur extremt viktigt det är att både skaffa sig kunskap i ett ämne innan man skriver om det och att lära sig gestalta. För man kan egentligen ta vilken osannolik historia som helst och göra den sannolik, bara man behärskar dessa två byggstenar i berättelsen.
Nåväl, nu hoppas jag att ”Min syster” snart finns inne hos bibblan, för den har jag väntat på länge nu.

Dezmin

Gräv där du står

eller gör din research. Det är alternativen jag brukar ställas inför när jag ska påbörja ett nytt skrivprojekt.
Nu beror det förstås på vad man ska skriva också och en del författare väljer att helt och hållet gräva där de står. Det besparar dem ju en hel del research.
Eftersom mycket av min drivkraft i skrivandet bygger på nyfikenhet om ett ämne eller ett fenomen, brukar det också vara här jag gör mina efterforskningar. När det gäller att skildra miljöer på ett trovärdigt sätt är jag betydligt latare, så därför väljer jag miljöer som jag känner väl eller någorlunda väl.
Jag tror att det här bottnar i att jag gärna vill förstå eller lära mig något nytt när det gäller människor, relationer eller företeelser. Miljön är liksom bara en plats där händelserna kan utspela sig på.
Hur gör ni andra som skriver? Gräver ni där ni står när det gäller det mesta, eller föredrar ni att göra så mycket research som möjligt?

Dezmin

Info jag hittar när jag googlar

Jag har lite smått börjat researcha inför fyran. Mycket av det jag söker efter handlar om hjärnan och hur den förhåller sig till all den information som vi dagligen hämtar in. Många gånger när jag gör research hamnar jag på sidor som inte alls är relevanta för det jag ska skriva, men som ger mig kunskap om saker jag inte hade någon aning om.
Idag när jag gjorde en snabb googling på något helt annat, trillade jag över ett syndrom som jag aldrig tidigare hört talas om. Nämligen Cotards syndrom. Det är tydligen ett väldigt ovanligt tillstånd, men himla intressant:

Cotards syndrom, även känd som nihilistiska eller förnekande-villfarelse, är en ovanlig psykisk störning. En person som lider av cotards tror sig vara död, inte finnas, sakna stora centrala organ eller kroppsdelar som hjärta, blod, eller båda benen.[1] Sjukdomens namn kommer från den franska neurologen Jules Cotard (1840-1889) som först beskrev smärtan som le délire de négation under en föreläsning i Paris 1880.

Sjukdomen har olika svårighetsgrader, från milda känslor om att man även har betydelse och är inte synlig för andra till en orubblig tro att man är helt död. Många drabbade av denna sjukdom försöker ständigt att begå självmord i ett försök att avgöra om man är levande eller död. Sjukdomen kan orsakas av schizofreni och bipolär sjukdom i den depressiva fasen. Sjukdomen är också associerat med Capgras syndrom.

Låter inte som något roligt tillstånd att befinna sig i. Dock lärde jag mig något nytt.
Händer detta er också? Att ni trillar över intressant information om ämnen som inte har med det ni söker att göra?
Här får jag dessutom en del uppslag och idéer till en helt annan historia än i den genre jag skriver. Men dessa får vänta, jag har ju lite annat att skriva först 🙂

Dezmin

Morgonsidor

I väntan på att börja skriva en ny version av fyran researchar jag en hel del. I det här fallet handlar det mycket om hur hjärnan och synen samverkar för att ge oss information, eller snarare kanske om hur lite vi egentligen vet om det vi tror oss se.
I alla fall har jag fått anledning att relatera till ovan nämnda efterforskningar under den kortare vecka som förflutit efter den sista röda dagen. Julia Cameron förespråkar ju hur viktigt det är att skriva ”morgonsidor” för att komma igång med skrivandet. Detta är för mig helt uteslutet. För när jag kliver upp väldigt tidigt, minns jag knappt vad som hänt från själva uppstigandet fram tills någon timme efteråt när jag fått i mig morgonens kafferanson. Den timmen är oftast helt blank när jag senare försöker erinra mig vad jag gjort.
Jag förstår ju att det beror på att min hjärna inte har vaknat än, alltså att jag är fysiskt vaken, men inte mentalt vaken. Jag kan ha kortare och diffusare minnesfragment, men jag saknar helhetsbegrepp.
Eventuellt är det bara jag som har en trögstartat hjärna, men det här förklarar också varför jag sällan kan skriva något vettigt förrän ”hårddisken” startat upp ordentligt 🙂 Och skulle jag börja skriva innan min hjärna kopplats upp mot synen, skulle jag antagligen inte komma ihåg vad jag skrivit under den perioden, vilket i och för sig kunde vara intressant att läsa efteråt, men det skulle knappast främja historien.
Därför måste jag av nyfikenhet fråga om någon av er som skriver under tidig förmiddag upplever samma sak, eller om ni känner er vakna  i samma sekund som ni klivit upp?

Dezmin

På tal om Jaques

Ni som läst mina böcker vet ju vem han är och var han kommer ifrån.
Han lever ett ganska ohälsosamt liv, utan att detta påverkar honom nämnvärt och anledningen till det har jag förstås gjort research om. Nu har även DN tagit upp det här franska fenomenet i en artikel.

Med sina långa sittningar vid matbordet är fransmännen ett av de folk som småäter minst mellan måltiderna. Det gör också fransmännen – och speciellt fransyskorna – till några av Europas smalaste. Fransmän röker och dricker mycket och sportar lite. Men riterna med de regelbundna och långa måltiderna gör ändå att de ligger högt i flera folkhälsoundersökningar, vare sig det handlar om livslängd eller hjärt- och kärlsjukdomar. Hela samhällsstrukturen är byggd kring matbordet.

Så nu vet ni, ifall ni någonsin undrat varför just fransmännen mår så bra trots deras i övrigt ohälsosamma leverne. De långa sittningarna kring matbordet är svaret 🙂

Dezmin