Etikettarkiv: s j bolton

När nyfikenheten bedrar visheten :o

Och den andra rubriken kunde ha varit: ”När korrfel blir värda en mindre förmögenhet”.
Jag hade först tänkt skriva två separata inlägg, men eftersom båda handlar om böcker, slog jag ihop dem till ett.

Sharon Bolton (som jag ju läst allt av hittills) kommer snart ut med en ny bok i Sverige som heter Daisy i kedjor. Hon är även huvudnamnet på Crime Time Festival på Gotland som drar igång på onsdag.
Jag blev genast nyfiken på hennes senaste bok. Så här lyder baksidestexten:

Berömda mördare har fanklubbar.
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor – och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Och på att han är deras drömmars man.
Vem skulle gå med i en sådan klubb?
Maggie Rose är tillbakadragen och hemlighetsfull – framgångsrik advokat och bästsäljande true-crime-författare. Hon tar bara de fall hon vet att hon kan vinna.
Hamish vill ha henne som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon tror att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta. Men kanske inte den här gången…

Därför började jag så klart att googla för att se vilka recensioner den fått utomlands. Dessa var väldigt blandade och läsare som inte gillade boken reagerade främst på två saker: Dels hade huvudintrigen några logiska luckor och dels var slutet alldeles för långsökt.
I min iver över att försöka förstå vad det var med slutet som var för långsökt råkade jag dessvärre komma över en recension som avslöjade slutet 😮 Det gör förstås att jag inte kommer att läsa den här boken av henne. Huruvida jag hade upplevt slutet som för osannolikt är svårt att svara på, för man måste nog läsa hela boken för att bilda sig en uppfattning om det. Därför ska det bli intressant att se hur de som läser boken i Sverige upplever den.
Någon av er som planerar läsa den?

Den andra rubriken hänger ihop med en annan bok. Nämligen Harry Potter och den vises sten. Bland de första 500 exen som trycktes finns det ett korrfel. På en lista som förekommer i boken nämns ”ett stycke trollstav” två gånger. Detta är en av anledningarna till att boken troligen kommer att inbringa närmare 220.000 kr på en kommande auktion.
Fantastiskt, eller hur? När en bok blir en riktig succé, blir även korrfelen guld värda 😉
Så, om någon råkar sitta med ett av de första 500 exen, vet du nu vad den är värd. Gratulerar!
För oss vanliga dödliga gäller förstås fortfarande att försöka hitta så många korrfel som möjligt. Något jag själv kommer att ägna mig åt snart när jag ska gå igenom Dubbelt Vågspel en gång till inför släppet av e-boken som är tänkt att ske i slutet av augusti.
Häpp!

Dezmin

Små svarta lögner, av S J Bolton

Det gick ganska fort att läsa ut Boltons Små svarta lögner. Detta trots att jag har en del att göra.
Den här boken hör inte till ”Flintserien”, den är helt fristående från den.
Från baksidestexten:

Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?
Det var visserligen inte mord. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en tragisk olycka och två barn är döda. Dina barn.
Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som har förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat din familj, din framtid, din psykiska hälsa.
Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?
Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?

Det här är en av de bästa böckerna som jag har läst i år! Intrigen är väldigt smart upplagd och sidorna flyger förbi! Bolton är extremt skicklig på att teckna ner intressanta karaktärer som man som läsare inte vet om man vågar lita på eller inte. Ena stunden tror jag mig kunna ana hur allt ligger till, för att i nästa inse att det knappast är som jag gissat.
Har man bara ett begränsat antal böcker som hinner läsas över jul, låt då detta bli en av dessa! Du kommer inte att ångra dig, jag lovar!

Dezmin

En mörk och förvriden flod

Igår läste jag ut S J Boltons senaste bok En mörk och förvriden flod.
Från baksidestexten:

För att påbörja ett nytt och stillsammare kapitel av sitt liv har Lacey Flint lämnat sitt jobb på The Metropolitan Police och i stället tagit anställning vid Londons flodpolis. Nu lever hon ensam på sin husbåt, där hon hoppas få tid att i lugn och ro slicka sina sår och glömma Mark Joesbury, mannen hon älskar men inte kan få.
Men lugnet blir kortvarigt. En tidig sommarmorgon hittar Lacey ett kvinnolik i floden inte långt ifrån sitt hem, och trots att hon borde veta bättre kan hon inte låta bli att själv försöka lösa den gåta som kommit i hennes väg. Vem är kvinnan och hur hamnade hon i Themsens förrädiskt snabba vatten? Och var det verkligen en tillfällighet att det var just Lacey som fann henne?
Samtidigt som Lacey dras in i mordutredningen börjar det dyka upp främmande föremål på hennes husbåt. Hon har en krypande känsla av att någon bevakar henne någon som vet precis vem hon är och vad som kan få hennes slumrande instinkter att vakna till liv.

Början av den här boken var lite rörig och jag saknade det driv som annars är vanligt förekommande i Boltons böcker, men sedan tog det sig minsann och den blev ruggigt spännande 🙂
Det jag saknar i boken är att Mark fått väldigt lite utrymme, varför också relationen mellan honom och Lacey inte utvecklas vidare. Jag hoppas därför att Bolton planerar spinna vidare på den i nästa bok.
Själva intrigen kring mördaren gav dock en intressant och annorlunda vinkling.
Kort sagt, jag älskade intrigen kring morden, men blev mindre förtjust i bihandlingen. Den senare hoppas jag får lite mer utrymme i Boltons nästa bok som jag förstås också kommer att läsa.

Dezmin

Odödlig

Idag läste jag ut Odödlig av S J Bolton.
Eftersom jag håller på att dö av värmeslag idag, är jag lat och klistrar in baksidestexten från Adlibris:

Elvaårige Barney Roberts – liksom alla andra som läser dagstidningarna – vet att mördaren snart kommer att slå till igen.
Offret kommer att vara ännu en pojke, som han själv. Kroppen kommer att ha tömts på blod och lämnats kvar någonstans på en strand längs Themsen. Det kommer inte att finnas några ledtrådar för London-poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury. Ingen förvarning om vem som blir nästa offer. Ingen riktig anledning för Barneys vän och granne, Lacey Flint, att bli involverad, eftersom hon är ledig från sitt jobb på Londonpolisen – och inte en chans att hon ska kunna hålla sig borta.
Klockan tickar, våldet eskalerar och barns liv står på spel – Lacey och Barney vet att de inte har råd med ett enda felsteg om de ska klara sig igenom det här med livet i behåll.

Även den här boken är riktigt bra. Undantaget den något sega början, samt att det dröjer lite för länge innan huvudkaraktären, Lacey Flint, kommer in i handlingen.
Jag vet inte om det beror på att jag börjar vara ganska bekant med Boltons sätt att skriva, men jag räknade ut ganska tidigt vem det kunde vara.
En annan sak jag störde mig lite på var att man blandat ihop begreppen mass- och seriemördare. Bl a nämns Ted Bundy som en massmördare. Det var han inte, han var en seriemördare. Skillnaden mellan dessa mördare är att en massmördare dödar många människor samtidigt. En seriemördare dödar människor vid olika tillfällen, det kan gå dagar, månader eller år emellan.
Sådana här fel tycker jag inte borde finnas i genrer där jag utgår ifrån att författaren har gjort sin research väl. Såvida det inte var i översättningen som det fallerade.
Men, bortsett från detta har Bolton än en gång skrivit en riktigt spännande och nervkittlande bok. Läs den om ni får tillfälle!
Nu ska jag gå ner och bada 🙂

Dezmin

Aha-känslan

Ibland när jag läser en bok får jag aha-upplevelser. Och nu när jag läser S J Bolton kom en ny sådan.
Jag är ingen sådan där som tar illa vid mig bara för att det blir blodigt, men många gånger när jag läst en bok där den här typen av mord förekommer, har jag inte riktigt förstått vitsen med det. Jag tror att det beror på att jag föredrar den där krypande obehagskänslan och den går ju att skapa utan att blodet ska flyta (som i S J Watsons fall t ex).
Boltons böcker (de jag läst hittills) har rätt brutala inslag, men i det här fallet uppskattar jag det, så jag blev tvungen att grunna lite på varför. Jag insåg ganska snabbt att det handlar om balansen mellan det bestialiska och den där känslan jag nämnde tidigare. Med små enkla medel bygger hon upp ett extremt obehag, egentligen inte i sättet morden (självmorden?) utförs på, utan i detaljerna runt omkring dem, det som inträffade innan offren dog.
Jag har bara hunnit halvvägs än, men nu har jag insett att de tre b:na (blodigt, brutalt och bestialiskt) kan bli riktigt bra också, om författaren lyckats lägga upp intrigen på rätt sätt.
Den där aha-upplevelsen alltså, lika förlösande varenda gång den inträffar 🙂

Dezmin

Ännu en favorit

Igår läste jag ut Nu ser du mig av S J Bolton.
Jag hörde talas om den här författaren redan i höstas, men eftersom jag hade några andra böcker jag ville hinna med först, fick den här boken vänta lite.
Inget ont i det, för nu visade det sig att den var väl värd att vänta på.
Från baksidestexten:

Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla…

Tänk filmen Seven, för lite i samma anda går den här boken.  Dels det där ständiga mörkret och dysterheten som man upplever och dels grundintrigen.
Det är möjligt att det bara är jag, men när grundintrigen bygger på något som jag känner till sedan tidigare, blir det genast mer spännande.
Bolton bygger upp spänningen rasande skickligt och med oväntade vändningar som gör att jag ibland måste läsa om meningen för att försäkra mig om att jag läst rätt. Och trots att deckare med poliser i huvudrollen är något jag ofta undviker, är mordgåtan så fascinerande att sidorna flyger förbi.
Jag har själv haft många teorier om vem Jack the Ripper var, men det visade sig att en av de mest intressanta har jag missat.
Om man ogillar blodiga och barocka scener, ska man inte läsa den här, men om man älskar deckare med nervkittlande spänning, är detta ett mycket hett tips.

Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt att hitta någon fler favorit i den här genren inom de närmaste åren efter att jag läst Bauer, Flynn och Watson. Men Bolton (som dessutom lyckats med bedriften att skriva en spänningsroman med en polis i huvudrollen och göra det intressant) får en plats bland mina favoriter också.
Jag kommer nog att läsa hennes andra böcker också 🙂

Dezmin

Irriterande

Igår var det ånyo en sådan där dag när besöksstatistiken drog iväg utan någon egentlig anledning.
Detta uppmärksammade jag först nu på morgonen och eftersom jag inte ens hann skriva något inlägg igår, blev jag förstås nyfiken på vad det kunde bero på.
Det visade sig att det kom en mängd besökare från facebook. Problemet med just fb är att man inte kan se vem som länkar (jag har inte kommit på hur i alla fall, så om någon av er andra vet får ni gärna upplysa mig om saken). Grymt irriterande när källan till besökarna förblir dold så där, jag vill ju veta ;). Om någon av de jag är vän med hade länkat, hade jag förstås uppmärksammat det, men någon sådan verkar det inte vara. Nåja, tack för trafiken i alla fall, du som länkade 🙂 Hoppas det var i något trevligt sammanhag.
Igår hade jag, som sagt, en hel massa annat att ta tag i. Idag har jag bara några få ärenden, vilket är tur eftersom det är fredag och då vill man helst varva ner ju.
Jag ska även försöka ta tag i nästa bok som ligger och väntar på att bli läst Nu ser du mig av S J Bolton. Jag har varit nyfiken på henne ett tag nu, men inte kommit mig för att läsa någon av böckerna. Dags att reda ut ett nytt författarskap alltså. Om jag inte är helt felunderrättad har redan den här blivit film med bl a Morgan Freeman och Michael Caine i rollerna och då vill jag förstås gärna ha läst boken innan jag ser filmen. Om även hennes andra böcker blivit filmatiserade vågar jag inte uttala mig om, men om jag gillar den här boken är det inte omöjligt att jag läser de andra också.
Vad ska ni göra i helgen?

Dezmin