Etikettarkiv: Som om inget hade hänt

Och vinnaren i tävlingen är…

Då är tävlingen om bokpaketet avslutad. Det var jätteroligt att se att så många ville delta och jag ska strax avslöja vem som vunnit, men först de rätta svaren.
När det gällde Lex Limbo var det kontroversiella ämnet ”Egenmäktig rättskipning” eller ”Att ta lagen i egna händer/skipa egen rättvisa när lagen inte förmått göra det”, båda svaren är rätt och här hade nästan alla tävlanden svarat rätt.
Med Som om inget hade hänt var det lite marigare, där hade bara fem svarat rätt och det kontroversiella ämnet i den boken var ”Kvinnors våld mot män” eller ”Misshandel/våld/partnervåld mot män”.
Fyra hade svarat rätt på båda frågorna och av dem har jag nu dragit en vinnare och det är… *trumvirvel och publiken håller andan* 😉
Anna Wahlgren! Stort grattis till dig!
Mejla mig din adress och ange även om du vill ha böckerna signerade, så kommer de med posten till dig under veckan som kommer.
Det kommer säkert fler tävlingar här vad det lider och därmed nya chanser att vinna böcker. Stort tack till alla som tävlade 🙂

Dezmin

Vinn ett bokpaket

Nu kan den som vill tävla om ett bokpaket som innehåller Maja Britzellis Som om inget hade hänt
som-om-inget-hade-hant

och min andra del i Limboserien Den gyllene rockaden
den-gyllene-rockadenvinna dessa. Personligt signerade förstås, antingen till vinnaren eller om vinnaren önskar ge bort böckerna i present till någon annan.

Så här går tävlingen till:
Både Som om inget hade hänt och Lex Limbo (samt resterande delar i Limboserien) bygger på varsitt kontroversiellt ämne, vilket är ämnet för respektive bok?
Märk väl, man behöver inte ha läst böckerna för att ta reda på svaren, de hittar man om man tar sig en närmare titt på Som om inget hade hänt och Lex Limbo på nätet t ex.
Tävlingen pågår tills på söndag klockan 18.00.
För att svaren ska vara dolda för andra tävlande vill vi att ni mejlar in dem på följande adress: evalisa.dezmin@yahoo.se
Bland de rätta svaren drar vi sedan en vinnare.
Lycka till! 🙂

Dezmin

Intervjun med Maja

Jag har ju som bekant inte varit på Bokmässan i år. Istället har jag följt den via Facebook och bloggar.
HOI Förlag hade intervjuer med några av sina författare och nedan lägger jag in intervjun med Maja Britzelli som pratar om sin bok Som om inget hade hänt. Ni vet, boken som jag verkligen gillade. Här fick jag även svaret på varför hon tagit med Jens Lapidus i handlingen, det var alltså inte som jag trodde 🙂
Jag tror att en av anledningarna till att just den här boken verkligen grep tag i mig är för att den också tar upp ett kontroversiellt ämne, nämligen kvinnors våld mot män, något som ofta tystas ner.
För ett tag sedan såg jag ett klipp med en känd psykolog där ämnet var det motsatta, alltså mäns våld mot kvinnor. Kvinnan i det här fallet hade valt att stanna kvar, trots misshandeln. Detta eftersom det bara var när han drack som misshandeln skedde. Det i sin tur hade resulterat i att när han slog henne, hade hon börjat slå tillbaka och därför hade situationen gått från kvinnomisshandel till regelrätta slagsmål i hemmet.
Jag tänkte faktiskt på just Majas bok när jag såg det här klippet. För i en situation där mannen slår kvinnan, är det nog ingen som reagerar över om kvinnan börjar slå tillbaka. Men om situationen är den omvända, om det är kvinnan som slår mannen, hade det då varit lika ”okej” om mannen plötsligt börjat slå tillbaka?
Missförstå mig rätt nu, våld är förstås aldrig okej, men frågan är intressant, eller hur?

Dezmin

Hurra!

Eller: ”Äntligen!” som Gert Fylking hade utbrustit om det vore ett högtidligt offentliggörande av nästa nobelpristagare i litteratur.
Jag vet inte vart jag ska börja när det gäller Maja Britzellis Som om inget hade hänt, men jag börjar med att återge handlingen.
Den här boken tar upp ett annorlunda (men samtidigt så viktigt) ämne som män som far illa i förhållanden.
Det måste finnas en uppsjö av böcker som skildrar kvinnomisshandel, och om det är något jag har saknat, är det just den andra sidan av det problemet.
Anders Lindblom lever i ett mindre helvete med sin fru Beatrice. Hon tar inte bara ut svängarna till bristningsgränsen vad det gäller deras ekonomi, hon misshandlar honom också både fysiskt och psykiskt. De har dessutom två barn som blir lidande av att leva under de här omständigheterna och att Anders stannar kvar, beror bl a på att Beatrice hotar att anmäla honom för sexuella övergrepp på Ludvig och Ida om han lämnar henne. De flesta män förlorar ju vårdnadstvisterna idag, oavsett hur  mycket lämpligare pappan kunde ha varit som vårdnadshavare än mamman.
Polisen Leif Bengtsson är en annan karaktär som också han får det tufft när han blir anklagad för mordet på Anders sekreterare.

Jag tvingades kolla två gånger för att försäkra mig om att det här verkligen är en debutant. För boken är så välskriven att det är svårt att tänka sig att det skulle vara ett förstlingsverk. Men det är det. Det här är Britzellis debut. Och vilken debut hon gör!
För det första har hon skapat karaktärer som är både trovärdiga och som väcker min nyfikenhet (och förfäran) och för det andra har hon ett språk som både är vasst och flyter bra. När polisvärlden skildras, är det med samma svarta och cyniska humor som Leif GW Persson använder. Och ni som följt mig vet ju hur mycket jag älskar den humorn!
Britzelli är modig som vågar ta upp det här ämnet och gestalta det på ett sätt som är både rakt och ärligt. Hon värjer inte för att göra Beatrice till den fruktansvärda människa hon faktiskt är, trots att hon är kvinna. Ingenting är politiskt korrekt tillrättalagt och om inte den här boken får folk att inse att jämställdhet inte bara handlar om orättvisor mot kvinnor, lär ingenting göra det.
Det är precis som en av karaktärerna säger, att män som blir misshandlade i ett förhållande, räknas som en ickefråga. Eller som Anders kollega, Urban, hade uttryckt det: ”Du måste väl för fan kunna kontrollera henne.”

Feministerna skulle rasa om de hört Urban, samtidigt som de i det tysta skulle förakta en man som lät sig behandlas så av sin kvinna. Vad var det för jämlikhet?

Det låter hemskt sorgligt, dessvärre ligger det nog en hel del i det.

Parallellt med handlingen om Anders tragiska liv, löper berättelsen om polisen Leif Bengtsson. Det som binder de här två händelserna samman är alltså mordet på Anders sekreterare, som Leif blir anklagad för.

Det här är ingen historia med högt tempo, det är karaktärernas livsöden som får mig att vilja vända blad, och i mångt och mycket skulle jag vilja stoppa in den i genren relationsroman. Men det pågår även en polisutredning i boken och därför hamnar den någonstans mitt emellan kriminalroman och relationsroman. Det är också det första som jag har lite svårt för, därför att jag tror att båda berättelserna hade förtjänat en egen bok. Å andra sidan är det intressant när författare vågar experimentera och Britzelli lyckas väva ihop allt på slutet, utan att det vare sig blir konstlat eller spårar ur.
Det andra jag har en aning svårt för är att Britzelli valt att ta in en verklig person i handlingen, Jens Lapidus. Jag har förvisso läst andra böcker där fenomenet förekommit, men i det här fallet stör jag mig på det. Det kan beror på att historien står så stadigt på egna ben, att det helt enkelt känns onödigt. Jag upplever det som om författaren inte vågat lita på att boken är tillräckligt trovärdig utan att peta in åtminstone en person som finns i verkligheten.
Men dessa två minus är också försvinnande små.
Det här är en bok som jag tycker alla borde läsa för att vidga sina vyer i samhällsdebatten om jämställdhet.
Jag vet inte hur många relationsromaner jag läst som passerat förbi som om inget hade hänt. Den här gör det inte. Den här är sommarens ”måste-läsa”!
Tack HOI för recensionsexemplaret! Och tack Maja för att du är modig nog att skildra ett ämne som nästan alltid tystas ner! Nu ser jag fram emot din nästa bok 🙂

Dezmin