Etikettarkiv: symbolik

Sista genomgången av manuset

Nu har jag fått tillbaka manuset efter en sista testläsning.
Precis som jag själv upplevde, tyckte även testläsaren att manuset blivit mycket tajtare och det lustiga är att jag bara gjort små justeringar. Ibland hjälper det att bara ta bort några enstaka meningar och förstärka symboliken istället.

På tal om symbolik, jag testade den på den sista testläsaren för att se om även en mer underliggande symbolik kunde funka. Alltså, en symbolik som man som författare inte skriver ut, utan som lämnas odefinierad för att en del läsare kanske ska upptäcka den.
Jag tror att jag kanske ska förstärka den så den inte går någon förbi eftersom den har en central roll, men samtidigt kanske det är roligare om det får bli något som läsaren eventuellt får upptäcka själv?
Vad tycker ni?
Jag har ett perfekt ställe som jag kan stoppa in förtydligandet på i så fall, utan att det skaver. Men frågan är kanske om man ska låta vissa underliggande hintar vara mer subtila?
Det är förstås en smaksak, men berätta gärna vad ni tycker 🙂

Dezmin

Symbolik

Jag kan inte erinra mig att det förekommer så mycket i böcker, men när jag läste en högskolekurs i filmvetenskap, fick vi bl a lära oss om detta. Det kan ha funnits ett namn för det också, men vad det i så fall heter, har jag glömt bort.
Det handlar om att man låter färger eller mönster komma igen längs handlingens gång och det har sällan med handlingen att göra, tror snarare att det ska fungera som en slags igenkänning för det undermedvetna.
Ett av exemplen som togs upp var När lammen tystnar. När Hannibal rymmer från fängelset sätter han ju upp en av vakterna han dödat på ett ganska makabert sätt med utsträckta armar, nästan som om han påminner om en stor fågel.
Vid ett annat tillfälle ser man mördaren dansa och i slutet sträcker han ut armarna på ett liknande sätt.
Lite längre fram (när de firar att Starling fångat/dödat mördaren) pryds tårtan av en stor örn (tror jag att det var) med utsträckta vingar. I exemplet med vakten och tårtan, påminner även färgerna om varandra.
Stilgreppet är en del av iscensättningen (på filmspråk Mise-en-scène) och tanken har slagit mig flera gånger, skulle man kunna göra något liknande i en bok?
Skillnaden mellan film och böcker är att just visualiseringen är viktig i film, detta eftersom man inte har samma möjlighet att gestalta eller berätta i en film, jämfört med i en bok. I filmen är det rekvisitan, färgsättningen, ljuset och bakgrundsljudet/musiken som ”gestaltar” tillsammans med skådespelarna. I böcker måste läsaren visualisera själv med hjälp av den information som författaren ger läsaren.
Men, hur skulle man då väva in en liknande symbolik, utan att läsaren uppfattar det? Tanken är ju att sådant ska anspela på det undermedvetna. Ungefär som subliminala budskap. Och även om man inte kommer ihåg allt man läser i en bok, är förmodligen läsaren mer uppmärksam på sådant som återkommer längs handlingen.
En bild säger ju mer än tusen ord, då är det såklart enklare att dölja detaljerna i helheten i en bild, än i en text.
Någon som har tankar kring detta? Skulle det ens vara möjligt att åstadkomma samma effekt i en bok och hur skulle man då göra det?

Dezmin