Den svåraste frågan

Så här dagen före releasen sitter jag och grunnar lite på vad jag ska säga om boken. En fråga som folk ofta vill ha svar på är: ”Varför skrev du boken?”
Det är en lika lätt fråga att ställa som den är svår att svara på. Speciellt för mig som aldrig har någon riktig plan eller tanke när jag börjar, utan hakar på karaktärerna och ser var historien tar mig.
När råmanuset är skrivet ser jag ofta en röd tråd och ett tema som har uppenbarat sig, men det är efteråt. Så, varför skrev jag boken? ”För att jag såg en intressant inledning till en historia som jag ville se hur den slutade.” Det låter förvisso inte särskilt intresseväckande, men det är dessvärre det enda rätta svaret.
Nästa fråga: ”Vad handlar boken om?” Fritt översatt: ”Vad är själva analysen av den och vad är den grundläggande konflikten?” Svar: ”När jag tagit mig igenom den visade det sig att det inte bara handlade om hämnd, utan även om vilka gener och arvsanlag som styr oss.” (Karaktärerna tänker jag att jag inte behöver presentera närmare för de flesta som kommer har antagligen redan läst ettan).
Vid närmare eftertanke måste jag nog försöka använda lite mer fantasi när jag svarar på den första frågan. ”Varför skrev du boken?” Svar: ”Den är ju självbiografisk och jag kände att jag behövde bearbeta den här händelsen.” 😉
Gaaah! Det ser ut som om jag får ägna resten av dagen att klura på just den frågan. Hur tänker ni som skriver kring varför ni skrivit just den berättelsen?
Alla tips är väldigt välkomna 🙂

Dezmin

14 svar till “Den svåraste frågan

  1. Det är nästan ännu svårare eftersom det är tvåan i en serie, men jag föreställer mig att du skrev den för att du ville se hur mycket Jesse och Olivia betyder för varandra och för att du ville veta hur deras förhållande skulle utvecklas. Men jag gillar ditt fantasifulla svar mest 🙂

    Gilla

  2. Varför…ja varför? Det är inte så lätt att svara på det. ”För att jag bestämde mig för att för en gångs skull skriva klart något och det råkade bli den här boken”. Ehhh inget vidare svar. Jag klurar också…och tycker att det är skönt att jag har en vecka på mig. Ge mig alla dina bästa tips sedan, please 🙂 Lycka till imorgon!!

    Gilla

  3. Jag kom på en story, började skriva och sen blev det bara roligare och roligare. Likagärna som att skriva korta noveller kan man ju utmana sig i att skriva längre. Det är som ett fritidsintresse, en del spelar golf 5 timmar en lördag, en del går på krogen och bränner pengar, en del shoppar ihjäl sig, jag skriver.

    Gilla

  4. Säg att du hade två val. Att skriva om brotten eller att utföra dom på riktigt. 🙂

    Gilla

  5. Självbiografisk? Shit! Coolt 🙂

    Gilla

  6. Hm, det är så olika, det där men jag tror att iaf i mitt fall handlar det om att utforska något jag är nyfiken på eller att försöka förstå något/någon eller sätta sig in en viss situation och ta reda på vad som skulle kunna hända om den uppstod. Så det är nog min vanligaste drivkraft.

    Gilla

  7. När jag svarar på frågan om varför jag skrev berättelsen säger jag att den ville skrivas, att den brände i mig och som Kati, så blev jag nyfiken på att förstå vad det är som bränner. Men jag tror att det hör till de frågor man antingen vet eller svarar lite vad som helst på. För övrigt kan du ju svara på vilka frågor du vill, svara på den fråga du aldrig fått men gärna vill ställa dig själv. Om du alltså själv ska prata så behöver du ju inte utgå från den vanligaste frågan.

    Gilla

Lämna en kommentar