Då blev det höst och jag har tänkt hela sommaren på det här med bloggen och om jag ska fortsätta blogga eller inte. Jag har landat i att jag lägger den på is ett tag, så får vi se. Kanske dyker det upp någon recension här, eller något annat inlägg, men just nu känner jag att jag har skrivit om det mesta gällande skrivande och bokbranschen. Efter en ganska trist vår med många dödsfall, har jag nu bara roliga saker att se fram emot i höst som jag verkligen längtar till, med lägenhetsköpet på Teneriffa jag står inför och lite annat kul. Allt detta gör också att det blir mindre tid att blogga.
Jag önskar alla läsare och bloggvänner en fortsatt trevlig höst, så ses vi säkert i något sammanhang igen framöver. Kanske t o m här 🙂
Nu lägger jag bloggen på sommarviloläge. Imorgon är det begravning för min bror och idag kommer en kusin hit som också ska på begravningen imorgon. Nu hoppas jag att resten av sommaren flyter på utan fler bakslag. Det ser ut att bli fint väder i alla fall, det är en god början.
Ha en supertrevlig sommar så hörs vi till hösten! 🙂
För ett par veckor sedan såg jag ännu en miniserie på sju avsnitt, också baserad på en sann historia: Love & Death. Den handlar om det kristna paren Candy och Pat Montgomery samt Betty och Allan Gore. De njuter av småstadslivet i Texas – tills en utomäktenskaplig affär får en av dem att ta upp en yxa.
Elizabeth Olsen (tvillingarna Olsens lillasyster) gör en otroligt bra insats i rollen som Candy. Just serier och böcker baserade på sanna historier har jag en extra förkärlek till eftersom man hela tiden är medveten om att det har hänt i verkligheten. En annan miniserie som jag minns att jag också tyckte var väldigt bra och som också är baserad på en sann historia om en bedragerska är Inventing Anna, så även den kan jag tipsa om till den som råkat missa den. Historien som Love & Death bygger på finns även som bok insåg jag när Katarina frågade om detta. Dock verkar den endast finnas på engelska, men det går ju bra att läsa på det språket också för den som föredrar det formatet. Själva mordet är riktigt otäckt att se (speciellt som man vet att det hänt på riktigt), men om man är känslig kan man ju blunda.
I övrigt vill jag önska alla en superfin nationaldag! 🙂
Livet är oförutsägbart och ingen av oss vet hur långt det blir. Innan helgen åkte en av mina bröder in på sjukhuset med magsmärtor. Man tänker ju att någon som får vård i tid inte kommer att dö och speciellt inte någon som bara är 50 år. Tyvärr dog han innan måndagen hade hunnit gry. Man lämnas med så många frågetecken mitt i all sorg, men förhoppningsvis reder obduktionen ut de flesta av dem. Var rädda om er och lev livet som om varje dag hade varit den sista. För ingen av oss vet när den sista dagen är.
Nu hoppas jag i alla fall att vi fått vår beskärda del av dödsfall och att resten av året bara medför bra saker.
Jag ser sällan på serier längre eftersom jag inte riktigt har tålamodet att följa samma karaktärer under flera säsonger. Undantaget är serier jag redan sett och vill se om och som jag kan välja vilka avsnitt jag vill se. Men, när det kommer till miniserier på mellan tre till tio avsnitt går det desto bättre, för sådana kan man ju (om man har tid) se på raken. I förra veckan hittade vi en serie som vi helt missat och som kom 2019, så det är möjligt att ni är flera som redan sett den. Jag är glad att jag missade den för nu hade jag ju allt det spännande kvar 🙂
Unbelievable är serien som baserats på verkliga händelser om en serievåldtäktsman. Den här är inte bara bra för att den har en verklig förlaga, utan också för att man parallellt får följa den unga kvinna som inte blev trodd och som var våldtäktsmannens första offer och hennes kamp om upprättelse, samtidigt som man följer de två kvinnliga poliserna som försöker hitta våldtäktsmannen. Jag kan varmt rekommendera den och den har bara åtta delar så har man tid kan man ägna en dag åt att se den. ”A dramatization of the 2008–2011 Washington and Colorado serial rape cases, Unbelievable follows ”Marie, a teenager who was charged with lying about having been raped, and the two detectives who followed a twisting path to arrive at the truth”.[5] The program draws from ”An Unbelievable Story of Rape” (2015), a Pulitzer Prize-winning article by T. Christian Miller and Ken Armstrong for ProPublica and The Marshall Project.”
Nu tycker jag att vi har haft vår beskärda del av tråkigheter för det här året. Delilahs bortgång – check! Svärmors bortgång och begravning – check! Akutoperation under påsken då Dexter satt i sig sådant han inte ska äta – check!
Nu kan det bara bli bättre, eller hur? Plus att det snart är sommar och då blir allt mycket lättare 🙂
I fredags damp den här ner i min brevlåda och eftersom jag testläst även denna, vet jag redan att den är bra 🙂 Nu ska jag läsa den igen och se hur slutresultatet blivit och det kan bara ha blivit ännu bättre. Tips på underhållande och fängslande läsning: Sarahs val av Marie H Lundh. Fortsättningen på Sarahs lag och den andra boken av tre i Nordmyrserien. Gillade man den första boken kommer man att älska den här!
Trots att det till sommaren är tre år sedan jag la min litterära penna på hyllan på obestämd framtid, får jag då och då fortfarande frågor från debuterande författare som undrar om jag har marknadsföringstips. Så, jag tänkte att jag skulle skriva några rader om mina erfarenheter från branschen gällande detta.
Först och främst: Det är skillnad på facklitteratur och skönlitteratur så tillvida att facklitteratur, självhjälpsböcker, etc ofta är lättare att sälja. Detta eftersom de har ett högre USP (Unique Selling Point), alltså vad som gör just din bok unik i jämförelse med dina konkurrenter på marknaden. Detta skrivet finns det givetvis bättre och sämre sätt att nå ut även med din roman. Jag tänkte lista några.
En vanlig missuppfattning bland dem som gett ut sin första bok är att förlaget (i det fall man debuterat på ett traditionellt förlag) sköter allt som har med marknadsföringen att göra. Det är en sanning med modifikation. Förlaget använder förstås sina kanaler, annonserar i SvB:s katalog (där författaren även får med sitt debutantporträtt), o s v. Tyvärr räcker inte det här för att nå genom bruset om du är en okänd debutant. Så, vad mer kan en debutant göra för att bygga upp sin läsarkrets?
Om du inte redan i starten har en plattform på sociala medier med många följare, är det enkla svaret att nöta golv. Alltså att själv boka signeringar hos bokhandlare eller i andra affärer, jaga författarframträdanden på t ex bibliotek, eller åka runt på marknader. Många egenutgivare har lyckats sälja en hel del böcker på det här viset, men det förutsätter förstås att man har en god egen drivkraft. Det förutsätter också att du har ett visst kapital eftersom inget är gratis, annat än just författarframträdanden då du dels får ersättning för tiden du pratat om din bok och dels får resan betald. Dock behöver man inte åka så långt. Bor man i en större stad kan man säkert hitta signeringstillfällen i flera butiker i samma stad. Bor man i en mindre finns alltid möjligheter att besöka grannkommunernas butiker.
Kan man sälja böcker via sina plattformar på sociala medier? Såklart man kan, men det förutsätter att du har många följare. Att berätta om sin bok för ett par tusen följare på Instagram eller Facebook kommer inte att hjälpa dig särskilt långt. Säkert kan du sälja 30-40 ex, men de flesta vill sälja fler böcker än så. Om du vill använda sociala medier som ett marknadsföringsverktyg måste du därför först bygga en bas med ett rejält antal följare och då pratar vi om många tusen. Jag brukar säga att runt 10 000 st är en bra början, men gärna ännu fler. Du kommer dessvärre inte att bygga den skaran genom att berätta om ditt skrivande (så många är inte intresserade av vare sig författandet eller hantverket bakom det). Du måste bygga upp antalet följare med något helt annat, något som engagerar många och då börja i god tid innan din bok släpps då detta ofta tar flera år att uppnå. Ämnen som politik, träning, mode, etc är några exempel på sådant som engagerar folk. Släpper du därefter en bok har du sedan en stor följarbas som redan är nyfiken på vad du gör och lojal mot dig. Sannolikheten att fler ur den gruppen ska köpa din bok är alltså större än antalet köpare som följer dig endast för att du skriver en bok. Undantaget är när du nått så många läsare med ditt skrivande att du har många tusen som följer dig p g a att du är en författare och som väntar på nästa bok av dig, men för att komma dit måste du börja någonstans.
Det finns förstås andra avvikelser från det här, men de hör till en mycket liten skara författare. Sådana som t ex Ajvide Lindqvist och Jonas Jonasson som skrivit en bok vars handling skapat en enorm nyfikenhet och därmed blivit en snackis redan i ett tidigt skede. Det är mycket ovanligt att det händer och hoppas man på det är det nog en bättre idé att börja skrapa trisslotter för då är förmodligen sannolikheten högre att du får utdelning på en eventuell vinst.
Det var mina tips. Författandet är idag inte samma sak som det var för 15-20 år sedan. Idag måste de allra flesta författare ut och möta sina läsare för att nå genom bruset, åtminstone om de inte är kända sedan tidigare eller har stora följarbaser på sina sociala nätverk och det gäller även den som inte planerar att bli rik på sitt skrivande, men som åtminstone vill dra in något som kan liknas vid en inkomst.
Jag tror jag fick med de viktigaste delarna ovan, men har någon några frågor är det förstås fritt fram att ställa dem i kommentarsfältet.
Nu har jag sett den amerikanska versionen av En man som heter Ove. Den följer den svenska versionen ganska exakt i handlingen och det här är inte första gången jag uppmärksammar detta. Även Låt den rätte komma in, hade exakt samma dramaturgi som den amerikanska versionen. Vad beror det här på? Är det en kostnadsfråga, så det är billigare att översätta ett manuskript än att anlita en manusförfattare som skriver ett nytt? Eller anses redan den första versionen vara så bra att man helt enkelt tar den rakt av?
Hur som helst. Filmen var sevärd, men är man inte superförtjust i den svenska versionen gillar man därför förmodligen inte den här heller. En lite kul grej ändå var att Tom Hanks (som ju spelar Otto) son spelar Otto som ung. Jag hade aldrig gissat att det var hans son om jag inte uppmärksammat en Truman Hanks bland skådespelarna som presenteras i början av filmen. De är inte jättelika varandra.
Har sett en del andra filmer också, men ingen som jag känner är så pass bra att jag vill tipsa om den. Återkommer med sådana tips när jag trillat över något riktigt sevärt.
Det känns otroligt skönt att dagarna börjar bli längre och att det blir varmare i luften. Jag hatar verkligen vintern och det är alltid en befrielse när den börjar gå mot sitt slut. Dessvärre gick någon annan också mot sitt slut i fredags när vi tvingades ta bort Delilah efter en kortare tids sjukdom. Veterinären kunde inget göra annat än att lindra smärtan hon hade i ett bakben, men hon fick ju bli lite över tio år och jag brukar alltid säga att när det gäller den här rasen är allt över tio år bonusår. Vi har ju kvar hennes son, Dexter, samt Diva vilket är en liten tröst.
Jag hade också tänkt försöka läsa lite mer böcker nu, men har inte hittat någon som direkt faller mig i smaken. Fast nu är ju bokrean igång så kanske kan man hitta något guldkorn där? Läser ni något just nu och i så fall vad? Behöver lite tips 🙂
Signerat Dezmin 