Det här med etiketter och under vilken genre förlagen marknadsför en bok, har jag ju varit inne på förr. Två genrer som problematiken tycks kretsa lite extra kring är ”psykologisk thriller” och ”skräck”. Eventuellt råkar jag störa mig lite extra mycket på det förstnämnda eftersom jag ofta läser spänningsromaner.
Problemet när en bok marknadsförs som en sak, men innehåller något annat, är i alla fall för mig att jag känner mig lurad.
Är det en psykologisk thriller ska den ha så mycket nerv att den i princip blir lika otäck som en bok som klassificeras som skräck, men skillnaden är att i en psykologisk thriller finns det inga övernaturliga inslag. Hur märklig en situation än kan te sig, finns det alltid en logisk förklaring.
När det gäller genren skräck, ska det vara riktigt ruskigt och här kan man med fördel ha med övernaturliga inslag. Upplever jag inte boken som riktigt kuslig, är det antagligen fantasy (eller liknande) som jag läser.
Jag vet inte, kanske är det bara jag som är petig här, men jag vill ha det jag har blivit lovad och ingenting annat.
Jag diskuterade detta med en skrivarvän igår och uppenbarligen finns det fler genrer som man gärna kallar för en sak, men som innehåller något annat.
Hur är det för er andra? Är det viktigt att boken ni läser håller vad den lovar rent genremässigt?
Signerat Dezmin 
Jo, jag tycker det är viktigt att det stämmer så bra som möjligt för att undvika besvikelser.
GillaGilla
Men visst är det. I värsta fall läser jag inget mer av den författaren om jag känner mig lurad.
GillaGilla
Jätteviktigt! Jag blir förba**ad om boken inte håller genren den lovat.
GillaGilla
Samma här!
GillaGilla
Håller med Anders där. Det är svårt att läsa sig till vad boken ska innehålla på några få rader på baksidan. Nu läser jag i och förs sig mest deckare men ibland vill jag läsa annat!
GillaGilla
Precis, det är inte alltid man kan bedöma en genre utifrån baksidestexten och då gäller det verkligen att den genre som boken marknadsförs under, håller vad den lovar.
GillaGilla
Jag tycker också det är viktigt! Tycker också att förlagen borde ha bättre koll och inte marknadsföra böckerna som något de inte är. De kanske säljer fler, inledningsvis, men om läsarna blir besvikna för att boken inte håller det som utlovats påverkar det nog framtida försäljning. Man tappar ju förtroendet för både författaren och förlaget.
GillaGilla
Jamen visst gör man. Man tappar förtroendet både för förlaget och författaren och sedan vill man i värsta fall inte köpa fler böcker från den författaren eller förlaget. En gång kan man kanske luras, men knappast två.
GillaGilla
Jag köper nog inte böcker efter genre utan efter om de verkar intressanta eller inte. Men det känns sådär när ens bok placeras bland deckare trots att det inte alls är en sådan, just för att folk blir besvikna.
I regel är jag rätt splittrad till genrebegreppet öht. Den flesta böcker är väl egentligen en blandning av flera – eller ingen alls, om det nu ska vara så blodigt renrasigt.
Ofta blir nog en författare som gjort sig känd intet fack placerad i det facket även om hen börjar experimentera åt annat håll, bara för att det ”är ju en Stephen King” tex.
Fantasy tex omfattar Orwells 1984 och Hästarnas dal. Hur lika är de? Och hur många tänker på män med svärd i trollkarlsvärldar när de hör ordet Fantasy?
Jag inser såklart att böcker bör sorteras på nåt sätt på bibliotek osv, men det är inte så enkelt.
GillaGilla
Jag vill att böcker ska ha någon form av indikation av genre beroende på att jag vill veta innan vad det är jag kommer att läsa för sorts historia. Är det t ex feelgood jag är ute efter, då blir jag inte glad om jag köper en bok och den visar sig vara en relationsroman eller liknande. Sen kan jag givetvis bli nyfiken på en bok bara för att den blivit en snackis (som Hundraåringen t ex), men då har ju utgångsläget varit ett helt annat.
Jag tror inte att du behöver vara orolig för att deckarläsare blir besvikna, för alla läser ju baksidestexten på en bok innan de köper/lånar den och där framgår det väl tydligt vad den handlar om? Jag tror inte att en deckarläsare uppfattar din bok som en deckare.
Visst finns det böcker som innehåller en blandning av genrer, men även där brukar det framgå på något sätt. Dock håller jag inte med om att de flesta böcker är en blandning av dem, tror mer det handlar om att i Sverige har man inte samma urval av ”subgenrer” när man kategoriserar böckerna. Det är t ex USA mycket bättre på. Antagligen är det därför man ibland kan uppleva att boken marknadsförts på fel sätt. Men då bör man också marknadsföra boken under den genre som dominerar och ingenting annat. För ibland upplever jag att man petat in en genre, bara för att boken ska locka läsare och det är då risken för besvikelser är större. Speciellt om den genre man petat in knappt existerar alls i berättelsen.
Författare som skrivit mycket i ett visst fack, tror jag också kan få lite problem när de börjar skriva i en ny genre. Men King t ex har ju skrivit så oändligt många olika genrer att jag tror de flesta är medvetna om att han skriver annat också. Även om han är mest känd som skräckförfattare.
Men Orwells 1984 är väl inte fantasy? Det är väl en dystopi?
Jag tror att om man ska sortera böcker så att dessa hittar sina målgrupper lättare, bör man vara oerhört försiktig med att utlova något som boken inte håller. För det är ju därför vi har en genreindelning, tänker jag. För att målgrupperna lättare ska hitta det som de söker.
GillaGilla
Risken är ju att man skrämmer bort väldigt många med för smala genrer.
Dystopier räknas som fantastik eftersom det är påhittade världar och samhällen. (Fantastik kanske är mer rätt än fantasy)
Förhoppningsvis har du rätt om deckarläsarna och Dränkt, den var sorterad så på webben ett tag. Å andra sidan så verkar folk nästan sätta likhetstecken mellan ”bok” och ”deckare” numera 😉
GillaGilla
Jag tror nog att risken är större att man skrämmer bort läsare som förväntat sig något annat än vad de får. En genre behöver ju inte vara ”smal” heller. Inom både ”deckare” och ”fantasy” ryms det ju en mängd varianter t ex.
Nja, håller nog inte med dig om att dystopier räknas som vare sig fantasy eller fantastik. Möjligen räknar boklådorna dystopier till fantasy, men det här är den benämningen som jag utgår ifrån när jag hör ordet Dystopi http://sv.wikipedia.org/wiki/Dystopi
Ja, det tror jag att jag har, för även om just nätbokhandlarna har en förmåga att klumpa ihop allt som innehåller någon form av spänningsmoment under just ”deckare”, läser ju folk baksidestexter. Deckarläsare kanske uppfattas som mindre litterära, men de flesta av dem är inte korkade för det 🙂
Jag tror inte heller att de flesta sätter ett likhetstecken mellan ”bok” och ”deckare”, lite längre än så tror jag att den övervägande delen av även ”fullitteraturläsarna” har kommit 😉
GillaGilla
”Bok” och ”deckare” var inte så allvarligt menat 😉 Det baserade jag på att typ 100 pers (överdrift) som hört att jag skriver / skrivit en bok frågat hur det går med deckaren / talat om för andra att jag skriver en deckare. Till och med SVT Gävledala som just intervjuat mig sade sen i inslaget att det var en deckare… Så man kan ju börja undra.
Och Wikipedia skriver faktiskt att dystopier är undergenre till fantastik. http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fantastik men det är just det jag menar, det är svårt att definiera genrer. Det är därför jag inte är då förtjust i det.
GillaGilla
Tror inte att jag skrev att du menade det allvarligt 😉
Men att de säger så kanske beror på att de inte är så insatta i vad du skrivit 🙂
Fast om du läser ordentligt så står det också: ”Under denna paraplybeteckning, som i sig är en genre eftersom flera subgenrer kan blandas – till exempel skräck, fantasy och science fiction som i filmerna om Alien – finns flera subgenrer, men vilka de är och hur de ska avgränsas finns det olika uppfattningar om.”
Problemet är nog inte att definiera genrer här. Problemet är att vi befinner oss i Sverige. Utomlands tycks man ha lättare för att hålla isär begreppen och då blir det också lättare för läsarna att hitta det som de söker 🙂
GillaGilla
Dystopier hör inte hemma under fantastik enligt mig. Orwells 1984 tycks vara på god väg att bli verklighet och ”fantastik” uppfattar jag som något som inte kan hända och hör jag ordet fantasy så tänker jag att det är något som har övernaturliga inslag (som du redan skrivit). Förstår inte varför man inte skulle få dela upp genrer på ett tydligt sätt som gör att läsarna hittar den bok som eftersöks?
GillaGilla
Haha, tanken om Orwells 1984 har även föresvävat mig och precis, för mig är en dystopi något som ”skulle kunna” hända. Drakar och vampyrer, eller varulvar, kan ingen få mig tro skulle finnas i framtiden, även om 100 år passerat 🙂
Det förstår inte jag heller. För mig hade det definitivt underlättad att hitta de böcker jag söker om både förlagen och bokhandlarna kunde ge mer tydliga skiljelinjer mellan vad som är vad. Nu flyter mycket ihop och gör det ibland nästan omöjligt att avgöra om jag vill läsa det, vilket i sin tur kan göra att jag missar en del böcker jag hade velat läsa. Tycker vi borde bli bättre på att ange klara och tydliga genrer i den mån det går.
GillaGilla
Jag går inte direkt efter genre, mer efter intressant innehåll. Håller med Frida (Manuskt) ovan att genrer är blandningar, inte särdeles huggna i sten, det uppstår ju nya också. Och de går in i varann. Eller för att bara fundera på skräck som du nämner, så det skrämmande ingår i de flesta genrer, på olika sätt, dvs. skräck är inte bara en genre, utan en känsla som man försöker åstadkomma också i andra genrer.
Men å andra sidan, om något utlovas som att vara en viss genre så blir det förstås märkligt om det sen är något helt annat.
GillaGilla
Nej, om man inte bryr sig om genrer finns det förstås ingen anledning att leta efter en viss typ av litteratur heller, fast det var ju inte det som inlägget handlade om. Jag påpekade bara att jag inte vill bli lurad när det gäller böcker som säljs under förespeglingen av att de skulle vara något som de egentligen inte är.
Jag har inte heller påstått att något är hugget i sten, det jag menar är att det kan vara en god idé om förlagen/författarna håller vad de lovar om de marknadsför en bok i en viss genre. För annars behöver de ju inte skriva in någon genre alls och kan rätt och slätt marknadsföra den som en roman, så får läsarna själva gissa vad det är medan de läser boken. Kan ju i och för sig bli intressant som omväxling 🙂
Kortfattat och för att undvika fler missförstånd här. Erotisk thriller, romance suspense, relationsthriller (för att nämna några), är helt okej, för då framgår det vilka typer av genrer som man har blandat. Men om jag köper en bok som marknadsförs som en ”erotisk thriller” och jag får romantik istället, då upplever i alla fall jag det som att jag blivit dragen vid näsan.
Detsamma gäller skräck, som du nämner. Visst kan en bok ha skrämmande inslag (det kan ju t ex handla om en man som blir ihjälslagen och där läsaren tas med genom hans dödsångest) men om huvudsyftet med boken är att fånga gärningsmannen, skulle jag inte känna mig tillfredsställd med valet av bok om den marknadsförts som en skräckroman. För, som du nämnder, visst finns det inslag av andra genrer i en historia, men nu handlar det om den genre som genomsyrar boken och att marknadsföra den därefter.
Precis, har man satt en etikett på en bok, då vill jag gärna att den stämmer överens med vad jag läser. Men det är ju jag 🙂
GillaGilla
Fast att kalla en oläskig roman för skräck är ju lite som att kalla något för romance där det inte finns någon romantik. Eller att kalla något för erotik bara för att två människor har sex på ett ställe i boken. Det betyder inte att man inte kan blanda genrer, bara att man ska vara ärlig med vad det är man skrivit. iaf om man vill behålla sina läsare. 🙂
GillaGilla
Jamen precis! Den kortare versionen av mitt svar 🙂
GillaGilla
Sorry. vi måste ha skrivit om varandra. 🙂
GillaGilla
Haha, vi gjorde visst det, men du lyckades ju beskriva samma sak med färre ord. Får öva mig lite på det 🙂
GillaGilla