Nu är jag framme vid korren, så jag läser alltså mitt eget manus. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Och jag blir alltid lika paff över att jag hittar korrfel trots att jag gått igenom texten så många gånger. Tänk vad hjärnan lurar ögat 😉
Det finns ju program där man kan läsa in sin text (tror t o m det finns något på svenska) och jag har funderat mycket på det där. För om man läste in sin text, borde det vara omöjligt att det blev några korrfel, eller hur? Vi pratar ju rätt, även om man råkar skriva fel.
Kanske dags att skaffa ett sådant där program där man pratar in sin text.
Annars kan man förstås ladda ner ett program som läser upp det man skrivit och på så vis eventuellt hitta korrfelen. Frågan är om ett sådant program upptäcker om det eventuellt saknas någon punkt, citattecken, etc?
Jag vet inte. Kanske är det bara jag som är lat i vanlig ordning 😉
Men korren är nog den del av skrivandet som jag tycker är jobbigast av allt. Inkluderat redigeringsfasen 🙂
Signerat Dezmin 
Jaa… Problemet är väl det där med när ord inte uttalas som man skriver dem… I dagligt tal kanske man slarvar lite där. Sedan finns det ju ibland flera ord som uttalas lika trots att de skrivs olika. Som en-än. Och dialektala varianter som att en del säger mä ist för med. 😊
GillaGillad av 1 person
Det är sant och man får nog vara noga i så fall med hur man uttalar orden i texten. Men jag inbillar mig att man skulle slippa korrfel där t ex ett ord fallit bort eller blivit stavat så det låter som något helt annat 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller med om att korr är slitsamt. Det kräver ju koncentration samtidigt som att man oundvikligen blir trött på det eftersom man gör det gång på gång, så det blir ingen bra kombo. Men om man ser det på ett annat sätt, vad skönt att vara framme vid korren, då är det snart klart 🙂
GillaGilla
Det har du helt rätt i! Man får se det som att man nästan har nått målet med boken när man börjar korra 🙂
GillaGilla
Ja. korren känns sådär… man upptäcker så mycket hela tiden och det är sant att hjärnan lurar ögat och tvärtom.
GillaGilla
Precis och ändå missar man ofta något ändå, trots flera vändors korrande.
GillaGilla
Jag tror att det är omöjligt att hitta sina egna fel – det blir alltid något kvar. Man måste få en utomståendes ögon som granskar. Jag har jobbat som korrekturläsare. Om jag skulle läsa flera tidningssidor om ett ämne jag inte behärskade och tryckeriet stod och väntade på att jag skulle bli klar då var det både ansträngande och nervöst. Men många gånger var det roligt också.
Läser jag på skärmen brukar jag ändra typsnitt och bredd på raderna och då ser jag korrfelen lättare, men bäst är ju att läsa på papper med en linjal under så att man bara ser en rad i taget.
GillaGillad av 1 person
Håller helt med dig och det är inte bara jag som korrar, för som du är inne på, det är alltid svårare att hitta felen när man ska läsa sin egen text.
Jag brukar också ställa om typsnittet när jag korrar i Word, men den här rundan är på PDF eftersom texten nu är satt och då får man hålla tillgodo med det typsnitt som redan finns där 🙂
GillaGillad av 1 person
När man dessutom läst texten etthundra gånger och vet vad det SKA stå, så läser man det ju så oavsett. Jättejobbigt. Och man blir ju så trött på den där texten. Jag håller med om att det är det jobbigaste av allt. Heja dig!
GillaGillad av 1 person
Exakt! När man vet i förväg vad det ska stå är det ju ännu värre. Tack! 🙂
GillaGillad av 1 person