Så där ja

Nu har jag spelat färdigt för den här gången och det har gått riktigt bra 🙂
Frågan är bara om jag lyckas ta mig i kragen när det gäller skrivandet? Jag ska försöka göra mitt allra bästa och har redan peppat mig inför veckan som kommer.
Vi har fått en ny köldknäpp här uppe, men den ska tydligen avta idag, så det här med att göra upp eld är något jag också praktiserat en del på. Nu är jag riktigt haj på det, samt att jag kommit på en rad nya svordomar 😉 Funderar på om det finns en mening med allt man tar sig för eftersom dessa nya svordomar kanske kan passa i manuset jag ska försöka skriva hehe. Som vanligt blir det ingen snäll historia, jag kan tyvärr inte skriva sådana. Har hunnit fundera en del kring det med, alltså varför jag blir så avogt inställd till alla präktiga karaktärer. Förmodligen gillar jag inte präktighet. Präktighet suger. De intressanta karaktärerna är alltid de som går över gränser eller bara är elaka för att de gillar det.
Funderar ni någonsin på varför era karaktärer är som de är? Givetvis måste de ju passa in i handlingen på något sätt, men brukar det oftast bli ”helyllekaraktärer”, eller har ni några andra favoritkaraktärer?

Dezmin

 

22 svar till “Så där ja

  1. Haha vad bra att du kom på nya svordomar, vem vet när de kommer till pass! 😆
    Intressant reflektion ang snällhet Resp stygghet.
    Jag tror det i mitt fall är lite tvärtom. Under en period i mitt liv mötte jag alldeles för mycket elakhet hos folk runt omkring mig så kanske påverkar det mitt skrivande på det sättet att jag på något vis skapar karaktärer som jag skulle ha kunnat bli vän med. Jag tror inte ens det är en sak jag gör medvetet men när jag var yngre var mina karaktärer mitt bästa sällskap så på något vis kanske det hängt kvar. Det betyder inte att de måste vara alltigenom präktiga eller korrekta men på något vis måste jag ändå gilla dem för att vilja umgås med dem under ett helt manus. 😊

    Gillad av 1 person

    • Jag tror också att det hänger ihop mycket med hur man själv upplever sin tillvaro och personer man möter.
      Jag retar mig antagligen på präktiga människor, så kanske är det därför mina karaktärer blir så elaka många gånger. Jag ger utlopp i skrivandet för det jag inte kan, eller vill, ge utlopp för i verkliga livet 🙂
      Precis! Man måste ju kunna umgås med karaktärerna i ett helt manus, så då måste man gilla dem oavsett vilka de är 🙂

      Gillad av 1 person

      • Ja det påverkar nog en hel del! Och det är ju ett perfekt sätt att få utlopp för sånt man stör sig på. 😊

        Gillad av 1 person

        • Men visst är det! Då får man avreagera sig lite 🙂

          Gillad av 1 person

          • Ja precis och det kan man behöva ibland. 😀 oavsett orsak liksom.

            Gillad av 1 person

              • En annan sak jag har märkt, och det är säkert något väldigt vanligt egentligen, är att mina biroller oftast blir roligare och mer unika. Som tex min MC’s bästa vän i Manus 4. Det är en karaktär jag skulle ha velat skriva som huvudperson egentligen. 🙂 Det är nog ganska vanligt att man tar ut svängarna med birollerna, men skulle de bli huvudperson i en egen bok skulle de kanske inte vara samma längre?

                Gillad av 1 person

              • Det är också sant. Skulle man ta en bikaraktär från ett manus och låta den få huvudrollen i ett annat, skulle det mycket väl kunna vara en helt annan karaktär. Man lär ju inte känna bikaraktärerna på samma sätt som man gör med huvudkaraktärerna 🙂

                Gillad av 1 person

              • Nej, precis, och när de ställs inför ett slags dilemma eller en konflikt kanske de måste agera mer moraliskt riktigt än vad de behöver göra som biroller? Där har de liksom inga förväntningar på sig, medan som huvudperson måste de leva upp till helt andra krav. 🙂

                Gillad av 1 person

              • Det tror jag med. Därför är man kanske på ett sätt mer begränsad när man skriver om en huvudkaraktär än när man skriver om en bikaraktär 🙂

                Gillad av 1 person

              • Det tror jag med 🙂 Konsten vore väl att behålla karaktären precis lika knäpp som innan och lika oförutsägbar och rolig medan de samtidigt agerar på ett sätt som folk kan relatera till. Men jag har hittills inte frestats att skriva vidare på någon biroll, även om tanken är intressant. Eller jo, det har jag. Min käre Brian från THFN, hehe.

                Gillad av 1 person

              • Ja, det vore verkligen en konst och en kul utmaning, men samma här, jag har svårt att skriva på ett sätt som jag inte själv finner intressant. Men man vet ju aldrig, en dag kanske jag provar 🙂
                Det lät som en bra idé! Jag läser gärna fortsättningen på THFN! 🙂

                Gillad av 1 person

  2. Mina karaktärer är rätt godhjärtade, men de fattar katastrofala beslut och stöter på elände och motgångar. Sådan är inte jag 🙂
    Lycka till nu med igångsättandet.

    Gillad av 1 person

  3. Vad bra! Då lär jag mig nya ord i den boken och det ser jag fram emot 😉

    Gilla

  4. Jag tror snälla karaktärer ligger närmare tillhands för mig, bikaraktärerna brukar i så fall bli mer elaka 🙂 Tycker dock det är väldigt roligt att läsa om osympatiska karaktärer och ibland blir de ju sympatiska längs vägen vilket också är intressant 🙂

    Gilla

  5. Präktighet suger…hahaha, jag håller verkligen med om det. Tänk va trist det är med alla ordentliga typer som aldrig kör för fort, aldrig går mot röd gubbe, bedrar, trixar med pengar, lurar, sätter dit, hämnas….. Ja, utan dessa karaktärsdrag skulle det aldrig bli några rader skrivna av mig i alla fall.

    Gilla

  6. Jag skriver mycket bättre när karaktärerna inte är följsamma och samarbetsvilliga med andra karaktärer. Det är roligare också. Men det behöver inte betyda att de är elaka och i luven på varandra jämt. Nu har jag ett tankearbete kring huvudantagonisten. Vad vill hen? Varför? Hen får inte bli för ond och svart för det blir inte bra om det väger över för mycket åt det hållet heller 🙂

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar