Bättre sent än aldrig

som det så vackert brukar heta.
Nu är i alla fall äntligen Min syster av Rosamund Lupton, tillbakalämnad på bibblan av den lånare som haft den och jag ska hämta den idag, tänkte jag.
Det har ju inte blivit så mycket läsning i sommar av naturliga skäl, men nu hoppas jag hinna med lite fler böcker.
En annan bok som jag överväger att läsa är Vanishing games, som är uppföljaren till Ghostman som jag ju också läst. Förutom att karaktären är intressant, gillar jag tonen som Hobbs har i böckerna.
Just det där med tonen är något jag reflekterat över när jag läser böcker av samma författare. Om det är en serie kan jag förstå varför man inte ändrar den, men om det är helt fristående böcker som handlar om andra karaktärer, har ju författaren alla möjligheter att ändra på den. Tonen är, trots allt, det som ger karaktärerna och berättelsen ännu mer personlighet.
Jag återkommer i alla fall om ”Min syster” när jag läst den, så får vi se vad jag tyckte.
Vad läser ni just nu?

Dezmin

16 svar till “Bättre sent än aldrig

  1. Min läsning står tyvärr lite still för tillfället. Fördelen med att låna böcker på bibblan är att man får en tidspress på att läsa ut dem och lämna tillbaka i tid. Tror det är en av anledningarna till att jag läste så mycket förra året, jag var en mycket flitigare biblioteksbesökare då 🙂

    Gilla

    • Det har du rätt i 🙂 När man lånar från bibblan har man inte en evighet på sig att läsa ut boken. Även jag har perioder när läsandet står helt still, man kanske behöver pauser även från det 🙂

      Gilla

  2. Hoppas att du också gillar den 🙂
    Jag läser just nu Frida Skybäcks Norrsken.

    Gillad av 1 person

  3. Du har rätt i det där om tonen. Många författare använder samma ton även om det är fristående böcker. Den kanske är svår att ändra på? För det är väl inte samma som berättarrösten?

    Gilla

    • Nej, ”att hitta sin röst” när det gäller skrivande, är en annan sak. Tonen kan man ändra så den passar genren eller karaktären, men den röst man använder (alltså hur man formulerar sig, uttrycker sig etc) är något som består. Den ska bestå, för det är ju det som gör att du känner igen just den författaren 🙂

      Gilla

  4. Jag håller med om tonen i berättelser. Vissa tex Nora Roberts och Sophie Kinsella har ju exakt samma ton i varenda bok och även om det funkar ett tag kan det ju bli lite jobbigt i långa loppet. Sedan undrar jag om det inte kan gå mode i toner med. Den lite tramsiga, förvirrade tonen i gårdagens chick lit (Kinsella och Keyes tex) börjar kännas ganska passé tycker jag iaf. Och kanske kan man även hitta nya läsare genom att förnya sig lite som författare ibland.
    Just nu läser jag Frukost på Tiffanys för andra gången. Det känns lagom. 😊

    Gillad av 1 person

    • Jamen precis! En del kör vidare i samma hjulspår hela tiden och jag tycker också att det blir enformigt att läsa böcker av samma författare då.
      Sen har du rätt i att det går mode i tonen också, så kanske är det därför också som man ibland upplever att det blir för mycket av samma sak? Jag har inte läst Kinsella eller Keyes böcker, men en tramsig ton hade nog inte tilltalat mig heller och jag håller med om att den känns passé.
      Jag skäms nästan för att säga det, men den har jag inte heller läst. Får göra det någon gång, det är ju en väldigt känd bok 🙂 Eller så ser jag filmen vid något tillfälle 😉

      Gillad av 1 person

  5. Intressant om ton och språk. Jag försöker variera, vi får se vad som kommer ut i slutet.
    Bra om du läser uppföljaren till Ghostman och skriver om det – så kan jag avgöra om jag vill läsa 🙂

    Gilla

  6. Jag reflekterar och just tonen på min blogg just nu. Bla reflekterar jag över att inte bara lyssna på berättelsens idé genom sig själv utan också genom karaktärens eget filter för att få fram dennes egen röst. Släppa fram den personlighet som de har och kanske inte bli allt för professionell och skriva på rutin som Roberts och Kinsella som ni nämner. Men det kanske är lättare sagt än gjort 😉

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar