Det här med vad man fastnar för i en historia är ju så olika.
En del läsare vill ha en handlingsdriven story där karaktärerna inte nödvändigtvis behöver fördjupas. Andra gillar böcker där de kan känna med och förstå karaktärerna. Personligen gillar jag böcker som ligger någonstans i gränslandet. Alltså, där det finns ett driv i handlingen, men där jag samtidigt lär känna karaktärerna väl och får bra kläm på dem. Alternativt karaktärer som väcker min nyfikenhet och som jag hoppas att jag kan klura ut vilka de är.
Det här är något som jag tänker speciellt mycket på nu när jag jobbar med trean (DV). I den hamnar Olivia verkligen vid en magisk gräns där hon tvingas fatta avgörande beslut för sin framtid och jag tror inte att det här beslutet hade blivit realistiskt om det hastades förbi. Därför har jag låtit processen ta det utrymme som det kräver. Det gör i sin tur att mordgåtan och karaktärernas privatliv inte ligger lika ”sammanflätade” i trean som de gjort i de första två böckerna. Eventuellt på gott eller ont. Men som citatet jag planerar ha i början av trean lyder: ”Man cannot discover new oceans unless he has the courage to lose sight of the shore”.
Ibland måste man våga släppa taget om sin tillvaro för att utforska nya sidor av sig själv, eller för att utvärdera sin situation och det är vad karaktärerna tvingas göra. Även mordgåtan utspelar sig till viss del på öppet vatten, så jag tänkte att citatet passar bra.
Men vikten vid karaktärerna är det som genomsyrar trean och givetvis en röd tråd och ett tema som i det här fallet handlar om hämnd vs förlåtelse.
Hur tänker ni som skriver kring handlingen och karaktärerna? Nu är det förstås olika beroende på vilken genre man skriver i, men är det viktigt (oavsett genre) att läsaren får bra kläm på karaktärerna? Eller är handlingen det som ni lägger mest krut på? Eller kör ni också en mellanväg?
Signerat Dezmin 
För mig är det viktigt att få bra kläm på karaktärerna. Jag vill känna något, bli berörd och känna med. Det har jag själv tagit fasta på i min bok. Även om det är en spänningsbok så är det inga stereotyper som det handlar om utan man får väl lära känna barnen, som inte heller har en helt lätt tillvaro alla gånger. Jag tror också att det är mycket därför som så många gillar den. Men det är bara vad jag tror.
GillaGilla
Jamen precis! Jag vill också att läsaren ska beröras av karaktärernas livsöden, så att de känner med dem och att karaktärerna inte blir stereotypa eller vaga.
Jag tror som du. Även när det gäller spänningsgenren är det aldrig fel att ha med färgstarka och intressanta karaktärer 🙂
GillaGilla
Jag är nog en storymänniska, vill att storyn ska gripa tag i mig. Men givetvis bör karaktärerna vara både starka och trovärdiga.
GillaGilla
Storyn är också viktig och jag håller med i det också. För om inte handlingen griper tag i mig, eller i vart fall har någon form av driv, måste karaktärerna vara ruggigt intressanta för att jag alls ska läsa vidare. Och starka och trovärdiga karaktärer gillar jag också 🙂
GillaGilla
Intressant frågeställning! Nog är karaktärerna viktiga – de är ju mitt i storyn 😉
Det där med driv … fick jag fundera en del på … håller på att skriva om min tvåa – ja, du vet. Nu vänder jag upp å ner på hela storyn – börjar med det ‘hemska’ och varvar nu- och dåtid och drivet ser mkt bättre ut.
Olivia och Jesse – bara måste man älska – vad de än gör 🙂
GillaGilla
Jamen jag tänker likadant, de är ju dem storyn kretsar kring 🙂
Ibland kan en historia behöva läggas om lite för att det ska skapas ett driv i handlingen, det krävs ju alltid något som läsaren vill veta och som driver denne att fortsätta läsa 🙂 Ibland kan det vara små saker, ibland större.
Tack! 🙂 Ja, de är väldigt roliga att jobba med i alla fall.
GillaGilla
Karaktärerna kommer alltid först för mig, gillar jag karaktärerna vill jag alltid läsa vidare, men det är klart det är bra om det finns ett riktigt bra driv också, så en mellanväg är nog det bästa. Sen kan jag ibland tycka det är roligt att läsa mer handlingsdrivna böcker, men de brukar inte beröra lika mycket.
GillaGilla
Det gör de nog för mig med och jag vill också gärna ha lite fart i handlingen. Precis, handlingsdrivna böcker funkar ibland när man inte bryr sig så mycket om karaktärernas öden utan mer vill ha mycket action. Men mellanvägen är nog den jag också gillar bäst 🙂
GillaGilla
Jag tycker det är jätteviktigt att man får en känsla för karaktärerna. Inte nödvändigtvis att man vet allt om dem, men att man får en känsla av att de är riktiga människor och inte bara klippdockor. Jag vill att de ska vara så levande att jag som läsare ”blir” karaktärerna, beroende på vems POV det är. Däremot ser jag ingen konflikt mellan välutvecklade karaktärer och en berättelse med driv, har läst massor med böcker som haft båda, så jag tror inte man behöver välja det ena eller det andra. 🙂
GillaGilla
Det tror jag med, i alla fall gillar jag när jag får en känsla för dem och precis, gärna nästan bli någon av dem. En igenkänningsfaktor, kanske det handlar om 🙂
Jag gillar också när en bok innehåller både bra driv och karaktärer man känner med. Tror inte heller man behöver välja om man inte vill förstås 🙂
GillaGilla
Jag gillar handlingsdrivna böcker men jag måste kunna ”identifiera” mig med karaktären, känna att jag bryr mig om dem. Vad spelar det för roll om det är värsta actionscenerna om jag inte bryr mig om vad som händer med dem liksom. När jag skriver är det viktigt att det händer något mest hela tiden som driver handlingen framåt men jag vill också förmedla karaktärens innersta känslor och mot slutet visa på någon form av utveckling. En balans mellan dem med andra ord 🙂
GillaGilla
Jamen precis. En balans där emellan är det bästa för jag vill också känna att jag bryr mig om karaktärerna. Visst funkar helt actiondrivna böcker också, men mer som tidsfördriv hehe. Det är i alla fall sällan jag läser sådana 🙂
GillaGillad av 1 person
Båda. Men jag brukar tänka att det man minns och vill bry sig om är karaktärernas mänsklighet och brister. De behöver ändå röra på sig genom handlingen.
GillaGilla
Ja, det är ju oftast karaktärerna som stannar kvar hos en efter man läst ut en bok. I alla fall om man fått förståelse för dem.
GillaGilla