Snart släpps Samfundet

Igår kom upplagan från tryckeriet. Något försenad, men på den ljusa sidan: Bättre sent än aldrig 😉
Om inget annat otippat händer, går den att köpa hos nätbokhandlarna på fredag nästa vecka.
Den som hellre köper av mig kan skicka ett mejl, så kommer boken på posten senast fredag, kanske t o m någon dag tidigare 🙂

Idag har jag rivstartat dagen något tidigare än vanligt för jag har en riktigt lång lista att beta av.
Längtar redan tills ikväll när jag (förhoppningsvis) ska få vila 😉

Mycket nu

Då var jag färdig med redigeringsrunda två. Jag ska avvakta lite till innan jag skickar till sista testläsaren. Jag behöver fundera på ett par saker till i manuset och om jag ska ändra dessa eller inte.
Under den här veckan bör också provtrycket på Samfundet dyka upp i brevlådan. Blir spännande att se om den blir som jag tänkt det 🙂

I övrigt har jag ett nytt gäng att hålla skrivarkurs för, så jag ska förbereda mig lite idag för kvällens kurstillfälle. Samt att det är en del annat som händer på förlagsfronten också som vi har att pyssla med. Vi fick bl a in ännu ett manus som håller för utgivning, vilket vi är fantastiskt glada för. Nu på fredag släpper vi vår första externa författare och hans e-singel ”Onda gärningar”.
Den som läser e-böcker och recenserar, får gärna höra av sig till info@dareme.se för recex på den.

Som ni märker är det full fart den här veckan och även om det är mycket, är det samtidigt väldigt roligt.
Då ska jag bara dricka några koppar kaffe till, så jag får fart på dagen 😉
Hur går det för er andra med allt?

Samfundet

Det blev ingen vila i helgen. Jag tog tag i omslaget till Samfundet istället så nu har jag svidit av det med 🙂
Så här blev det.

Och här kommer baksidestexten:

Orakelmissionärernas nya lära lockar massorna till sig. Media hyllar unisont det nya samfundet, fast varningssignalerna är tydliga. För dem som vill se dem i alla fall. Något verkar inte stämma och när Olivias nyfikenhet väcks kan inget stoppa henne. Inte ens Jesse.

I Åsele har en av medlemmarna i samfundet blivit mördad. Offrets dotter och hennes sambo står åtalade. Båda nekar till brott, men trots att båda befann sig på platsen och såg mördaren kan ingen av dem beskriva gärningsmannen.
Olivia ger sig i väg på jakt efter sanningen, en resa som tar henne djupt in i människans psyke och tvingar henne till farliga möten. Orakelmissionärerna visar sig svåra att infiltrera och det går sakta upp för Olivia att mordgåtan är långt mer komplicerad än polisutredningen visat.

Är de åtalade i själva verket oskyldiga?
Vem är då mördaren?

Samfundet är den fjärde delen i Limboserien.

Nu ska jag bara lägga upp en flik här med för boken medan vi väntar på provtryck.
Med lite tur kan vi få ut den redan i oktober, men senast november.
Utöver det har första testläsaren börjat lämna kommentarer på uppföljaren till WG och precis som jag redan kände på mig, måste jag fördjupa HP mer. Så, det ska jag ta mig en funderare kring idag. Vem är HP?
Och så ska jag passa på att vila lite också förstås, nu när jag inte hann göra det i helgen 🙂

Redigeringsrunda ett – check!

Jag ökade tempot lite på redigeringen och har lyckats köra första redigeringsvarvet under den här veckan, blev klar igår kväll.
Nu har manuset åkt iväg till första testläsaren och det känns verkligen befriande att få lämna ifrån sig historien till någon annan. Mycket beroende på att jag levt så intensivt med det den här gången. På fyra veckor har jag dels skrivit råmanuset och dels hunnit redigera det ett varv, så nu behöver jag få vila ifrån det.
Men, ingen rast för det. Nu börjar jobbet med omslaget till Samfundet (fyran i Limboserien) dock tänkte jag ta mig friheten att vila under helgen i alla fall 😉
Vi har inget inplanerat i helgen heller, så jag ska mest ta det lugnt.

Hur går det för er andra med allt och har ni några speciella planer i helgen?

Hektisk höst

Nu börjar vardagsrutinerna så sakteliga rulla igång igen.
Det blir en spännande höst för mig, men också väldigt intensiv, så det är ju en fördel att jag hunnit vila lite under sommaren 🙂
Fyran i Limboserien har fått ett namn nu: Samfundet. Den släpps under hösten, men jag återkommer om mer exakt när, för det är inte riktigt klart än. Mellan tummen och pekfingret blir det i oktober eller november. Nu måste jag ju hålla i många delar av utgivningen själv och även om vi är två, tar det mer tid än när jag bara lämnade in manus, fick tillbaka det med kommentarer om vad som behöver ändras, skickade in det igen tills det var så bra att inlagan kunde sättas och korras, fick se omslagsförslag och när allt var klart, gick alltihop till tryck.
Utöver det ska vi hinna gå igenom manus som kommer in till förlaget, så här har vi inte tid att ligga på latsidan. Som tur är så är det väldigt roligt också 🙂
Vidare ska jag skriva uppföljaren till Wicked Game under hösten, för den ska ju släppas våren 2018.
Ja, ni ser ju, här blir det full rulle hela hösten.
Någon fler än jag som kommer att ha en hektisk höst?

Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Nu kan man beställa

Eftersom Wicked Game släpps på måndag, tar jag redan nu emot eventuella beställningar via min e-post.
Mejla mig om du vill köpa ett ex direkt från mig och glöm inte att ange om du vill ha boken signerad. Om jag inte har din adress sedan tidigare, glöm då inte heller att ange den också.
Beställningar som kommer in under helgen, skickar jag under måndagen.
Bilden blev lite suddig, men jag kan garantera att boken inte är det. Den blev kanonsnygg! 🙂

Det är helt otroligt hur friktionsfritt den här utgivningen har flutit på. Jag hade förväntat mig flera hinder längs vägen, eller i vart fall något som skulle djävlas här och där. Men förutom att en beställning till distributören strulade lite, har det gått som på räls.
Det kunde ju inte ha blivit en bättre start för vårt förlag.
Nu hoppas vi att böckerna får ett fint mottagande också, det återstår ju att se 😉
Idag hoppas jag också nå slutet på första redigeringsvarvet när det gäller fyran i Limboserien. Gör jag det kan jag snart fira dubbelt 🙂
Trevlig helg!

Redigeringsrunda ett

Igår började jag redigera fyran i Limboserien efter den första testläsarens respons. Det var då jag noterade att jag faktiskt låtit manuset ligga i hela två år 😮 Nästan. Hade jag väntat tills i april hade det blivit exakt två år. Tiden går uppenbarligen mycket fortare än vad jag upplever det som.
Hur som helst. Jag ska försöka köra 20 sidor per dag, då tar den här genomgången mig två veckor, innan det är dags att skicka iväg manuset på nästa testläsarrunda.
Just nu är det dessutom många bollar som ligger i luften samtidigt i och med att släppet av Wicked Game närmar sig och de senaste veckorna har varit väldigt stressiga, men roliga också förstås 🙂
Det jag upplever som den största skillnaden när jag nu börjat redigera fyran i Limboserien efter att ha jobbat med Wicked Game, är berättarperspektivet. Limboserien är ju skriven i tredje person och det är verkligen en omställning att börja jobba i det perspektivet igen. Jag kommer inte alls lika nära karaktärerna och även om det är skönt att kunna byta pov mellan karaktärerna, blir det mer … ytligt. Eventuellt beror det också på att Limboserien är skriven i preteritum och Wicked Game i presens.
Att byta berättarperspektiv och tempus har lärt mig väldigt mycket om hur otroligt annorlunda en berättelse blir beroende på vilket berättarperspektiv och tempus man använder. Limboserien hade varit helt andra böcker om de skrivits ur första person, liksom Wicked Game hade blivit något helt annat om jag skrivit den ur tredje person.
När fyran i Limboserien är färdigslipad, kommer jag att börja skriva uppföljaren till Wicked Game. Även uppföljaren kommer att skrivas i första person presens, men ur den andra karaktärens pov.
Jag antar att när jobbet med den kör igång (vilket kommer att ske under hösten då den planeras ges ut redan under våren 2018) kommer jag antagligen att känna samma ovana inför berättarperspektivet igen.
Att prova olika berättarperspektiv är verkligen nyttigt. I alla fall har det varit det för mig.
Sedan har jag ju kvar manuset som är skrivit i deep pov.  Eventuellt kan jag ta tag i det igen när jag är färdig med Gameduologin. Ännu ett berättarperspektiv att vässa in sig på. För varför ska man göra det enkelt för sig, när det finns så många olika berättarperspektiv att prova på? 🙂
Någon fler än jag som brukar växla berättarperspektiv mellan manus? Eller kanske t o m i ett och samma manus?

 

Fyran i Limboserien

De senaste dagarna har bestått av väldigt mycket slit, men nu börjar det lugna ner sig något.
Nästa steg i min planering är att så fort allt jobb kring WG börjar avta, ska jag ta tag i redigeringen av fyran i Limboserien (som ännu inte fått något namn). Det kommer att bli väldigt spännande eftersom manuset legat orört i snart ett och ett halvt år 😮
Jag har fått kommentarer från testläsaren jag skickade det till, men inte ens börjat redigera efter dem. Faktum är att det gått så lång tid att jag knappt minns intrigen längre, så det blir som att testläsa ett manus från någon kollega, trots att jag skrivit det själv.
Inget manus har legat orört så här länge och det ska bli intressant att se om det är en fördel eller en nackdel. Nackdelen är antagligen att jag inte har någon susning alls om hur jag tänkt, eller vad planen med intrigen var. Fördelen är nog att jag verkligen kan se på precis allt med nya ögon. Jag kommer ihåg några brottstycken, men det är allt.
Någon av er som låtit något manus ligga så här länge?
Och om ni haft det, hur var det att börja redigera det? Lättare än annars, eller svårare?

Redigering och Nano

Jag vet inte varför, men mina redigeringsrundor sammanfaller nästan uteslutande med Nano. Så, jag är inte med i Nano i år, heller.
Jag är i alla fall nästan färdig med nästa redigering av WG och sedan är planen att börja redigera fyran i Limobserien, som ännu inte fått något namn. Det ska jag grunna på medan jag redigerar. Just det manuset är nog det som fått ligga längst mellan skrivningen av utkastet och redigeringen, tror det är ett år ungefär, om inte längre. Jag har sparat responsen från testläsaren (som läste manuset strax efter jag skrivit det klart), men jag har alltså inte börjat redigera utifrån kommentarerna än 😮 Så, det blir spännande att börja redigera sen 🙂
Men, som sagt, närmast den sista redigeringen av WG.
De som följt bloggen vet ju att jag la ut början av WG precis när jag börjat skriva utkastet. Det avsnittet ligger nu några sidor längre fram och nu ser början ut så här istället:

Jag existerar egentligen inte, det är mitt största trick, att övertyga ordningsmakten, rättsväsendet och resten av mänskligheten som hört talas om mig, att jag inte finns. Nu undrar du hur det är möjligt? Jag kommer till det, men vi tar allt i tur och ordning.

Det finns inga övernaturliga inslag i berättelsen, trots att de första raderna kanske får någon att misstänka det. Däremot har jag gjort en ”Roger Hobbs” och skapat ett yrke som inte finns. Inte vad vi vet, i alla fall 😉
Lite längre fram kommer jag att outa titeln och boken kommer under våren 2017 och blir den första boken av två.
Fyran i Limboserien kommer under hösten 2017, om jag fixar redigeringen alltså 😉

Jag vill önska alla som deltar i årets Nano, stort lycka till och massor med pepp!
Sedan hoppas jag att jag också kommer ihåg hur man skriver ny text, den dagen det blir dags att göra det igen 🙂
Någon av er som deltar i Nano?