Tankepaus

Jag har tvingats ställa om hjärnan på fler än ett sätt nu när jag skriver ett manus som är helt fristående från Limboserien.
Det har inte bara handlat om att lära känna nya karaktärer, eller att skriva i ett mer avancerat PoV, utan även om att försöka nysta efter den röda tråden. Försöka se  vad det finns för tankeväckande underliggande mening med berättelsen.
Jag står nu vid någon form av vägskäl, för nu inser jag att historien skulle kunna ta en mängd olika vägar. Det skulle antagligen vara dumt att börja följa dem alla för att ta reda på vart de leder (om inte annat skulle det fördröja färdigställandet av manuset enormt mycket), därför känner jag att jag måste välja väg.
Fredagen kommer därför som en välbehövlig paus. För samtidigt som vi ska börja röja här hemma och lasta på släpvagnen med grejer som bara står och samlar damm, kan jag grunna vidare på vilket håll historien ska få ta.
Sedan hoppas jag att jag har ett bra svar på det i början på nästa vecka.
Det är i alla fall väldigt befriande att inte känna sig låst inom någon speciell genre i det här projektet. Det blir vad det blir, helt enkelt. Och det roligaste är nog att den börjar skruva sig själv. Det kan ju inte bli mycket mer spännande än så när man skriver 🙂 Någon annan som upplevt detta fenomen?