Tag Archives: råmanus

Hur man skriver en bok

Jag har alltid hävdat att det inte finns några ”rätt” eller ”fel” när man ska skriva en bok. Nu pratar jag alltså om hur man får ihop ett råmanus, inte om gestaltning, språk, etc.
Louise har skrivit om sina funderingar här så jag tänkte spinna vidare på det.

Det finns två kategorier av författare, kanske man kan säga. Den ena skriver synopsis och den andra gör det inte. Men sedan kan tillvägagångssätten att komma i mål med råmanuset, variera oändligt inom dessa grupper.
Om man är nybörjare är mitt tips att prova sig fram tills man hittar ett sätt som fungerar för en själv. Hittar man det, så håll fast vid det och experimentera inte så mycket genom att testa andra alternativ.

Om jag tar mig själv som exempel. Mitt första manus jag skrev, skrev jag utan synopsis, detta trots att många sa att jag i och med det skulle få skriva om historien massor med gånger. Allt kommer att vara en enda röra och för att ens få någon form av fason på berättelsen, måste du sedan börja om från början igen och göra om alltihop.
Inget kunde vara mer fel. Jag har aldrig skrivit efter synopsis och jag har heller aldrig behövt skriva om ett helt manus en andra gång. Visst kan jag ha behövt peta in  fler ledtrådar i efterhand, eller justera någon karaktär lite, men det är fortfarande väldigt små förändringar och inga stora omskrivningar, som det handlat om.
När jag däremot provade att skriva synopsis, resulterade det bara i att hela mitt intresse för historien dog och det blev inget skrivet alls.

Poängen är den här: Att skriva en bok handlar till stora delar om lusten och ivern att få ihop en historia. En del behöver fart för att ta sig igenom den (dit hör jag), andra kan behöva tänka efter en del innan de börjar skriva. Men det finns inga rätt eller fel här. Man måste bara komma på vilken sorts författare man är. Och när man vet det, spelar det ingen roll vad andra författare (eller förståsigpåare) säger. Huvudsaken man själv insett hur man ska göra för att få ihop handlingen.
Den enda gången jag kan hålla med om att man bör lyssna på hur andra gör, är om metoden man använder inte fungerar för en själv. Om du tvingas skriva om en massa, eller om du hela tiden fastnar längs vägen, då kan det vara läge att ta till sig andras tips. Annars inte.
Låter inte det väldigt logiskt? 🙂

Dezmin

Annonser

Guessing Game m m

Det har kommit en hel del saker emellan, men i nästa vecka ska jag börja göra det sista på Guessing Game. Det ska bli skönt att bocka av ännu en sak.

Jag får se vad som blir skrivet härnäst, men just nu känns det bara skönt att snart vara helt fri från egna skrivprojekt. Jag har ju ett till manus liggande (kom jag på) och det är ”Gärningsspelarna”, det där ”feelbad-manuset” eller vad man nu ska kalla det för. Det kommer dock att kräva en del omskrivningar för att passa vår nisch, så jag lämnar det därhän tills vidare.
Utöver det har jag kommit på en karaktär med en intressant egenskap som jag gärna satt i en historia, men jag får se när jag uppbådar orken (om jag någonsin gör det) att ta reda på vad den berättelsen handlar om.

Just nu kommer jag att koncentrera mig på att jobba på det sista på GG så den kan komma ut under våren. Resten (beträffande mitt eget skrivande) lämnar jag helt öppet. Jag har gett ut tre böcker på ett år (snart) och då om någonsin har man väl rätt att pusta ut lite också? 😉

Vad har ni för planer med livet för tillfället? Och är det någon fler än jag som också strävar efter ett planlöst liv just nu? Åtminstone under någon månad eller två 🙂

Dezmin

Manus och serier

I veckan redigerade jag färdigt första rundan efter första testläsaren sagt sitt.
Som tur är så går ju redigeringsrundorna snabbare för varje ny genomgång och nu är manuset överlämnat till testläsare nummer två. Därefter väntar en ny genomgång och sedan ska manuset skickas till den sista testläsaren. Sedan återstår sista redigeringsvarvet.
Även om just redigeringen är den del som jag tycker är absolut tråkigast med skrivandet, blir ju storyn bättre och bättre för varje gång, så jag tröstar mig med det 🙂

En annan sak jag kollade upp i veckan (som absolut inte har med skrivandet att göra) gällde två serier som gick på teve för jättelänge sedan. Eller för att vara exakt gällde det inte så mycket serierna, utan skådespelarna.
Någon som minns Tillbaka till Eden? Och om ni minns den, minns ni då han som spelade Greg Marsden? Samma år som den miniserien gick, började även en betydligt längre serie, Doktorn kan komma. Båda serierna var australienska.
Jag minns att jag tyckte att han som spelade Greg i Tillbaka till Eden var så grymt lik han som spelade Guy Reid i Doktorn kan komma.
Nu finns ju internet och nästan allt man undrar över går ju att läsa sig till där och eftersom jag kom att tänka på de där två serierna igen under veckan, kollade jag upp båda. Då visade det sig att Greg Marsden spelas av James Reine och Guy Reid spelas av David Reine. Japp, de är bröder som uppenbarligen också varit i musiksvängen.
Inte så konstigt då att jag upplevde att de var lika varandra.
Jag tror nästan att jag måste sätta mig och se om Tillbaka till Eden någon gång, för den miniserien gillade jag verkligen.
Har ni någon favoritserie ni minns från åttiotalet?
Nu finns ju de flesta av dem på internet, så de är enkla att se om ifall man vill. Därför tar jag gärna emot tips 🙂

Dezmin

Slutet på historien

Idag skriver jag de sista sidorna på råmanuset.
Uppföljaren till WG har varit lite svårare att skriva och jag vet redan nu att jag kommer att få fördjupa HP mer i det här manuset än vad jag fick göra i WG. Mycket beroende på att jag inte riktigt fått kläm på karaktären i det här manuset.
Till veckan börjar jag redigera första varvet så jag kan skicka det till den första testläsaren om ca två veckor. Då är det dags att ta tag i lite annat jobb kring Samfundet. Inlagan är färdig, men mycket annat återstår, så det blir ingen rast eller ro bara för att jag lämnar ifrån mig råmanuset 🙂

Men, nu är det snart äntligen helg i alla fall.
Under veckan som gick har vi även hämtat vinterns vedförbrukning och burit in den, så det har varit en tuff vecka, varför ledigheten verkligen kommer lämpligt.
Här regnar det idag, men förlaget har fått in det första manuset som verkar lovande, så jag tänkte ägna mycket av helgen till att läsa det.
Hur ser era helgplaner ut?

Dezmin

Veckan som gick

Äntligen fredag!
Den här veckan har varit riktigt tuff med hundra saker som jag hunnit beta av. Bl a har en väninna fyllt år och sedan har det varit en hel del i hemmet som jag tvingats ta tag i.
En rolig sak (mitt i alla måsten) var att jag fick Anna E Wahlgrens bok ”Efter Emma” i min brevlåda.
Jag har ju fått den stora äran att vara en av testläsarna till den och den är precis lika bra som jag mindes den när jag testläste 🙂 Enda skillnaden är att den nu är något tajtare i handlingen och sedan upplevde jag att karaktärerna var bättre fördjupade.
Hur som helst, den släpps idag (tror jag) och jag kan varmt rekommendera den! 🙂 Det känns lite fel att recensera den då jag ju är jävig 😉 men jag lovar att den som gillar psykologisk spänning, kommer att gilla den mycket och visst blev den snygg!

IMG_20170901_075520

Råmanuset till uppföljaren av WG rullar på fint och om inget oväntat händer, bör jag ha det färdigt i slutet på nästa vecka. Sedan tar det ju en vecka eller två att redigera det också innan första testläsaren ska läsa.
Den här gången kommer huvuddelen av handlingen att utspela sig i Sundsvall och som tur är bor en av testläsarna där. Jag har besökt staden ett par gånger, men det var väldigt länge sedan nu. En av gångerna var på Gatufesten i unga år och ni förstår ju själva att minnet från den helgen sviktar av fler anledningar än bara de åldersrelaterade 😉

Hur som helst. Nu ska det bli skönt med helg, så jag hinner vila upp mig inför slutspurten nästa vecka.
Vad har ni för planer i helgen?

Dezmin

Dags att skriva

Idag börjar jag skriva uppföljaren till WG.
Det ska bli väldigt spännande att se var det här tar vägen 🙂
Även den här boken kommer jag att skriva i första person presens, men den här gången ur den andra karaktärens PoV. Detta för att ge en ny dimension till duologin. Det är ju alltid intressant att se saker ur andra karaktärers synvinkel också.
Att växla från tredje person till första, har varit väldigt lärorikt. WG var ju första manuset jag skrev i jagform hela vägen och jag upplevde det som mycket svårare än tredje person. Det handlade verkligen om att hitta rösten på karaktären och hur denne uttrycker sig och givetvis är det frustrerande ibland att inte kunna hoppa fram och tillbaka ur olika PoV. Nu är man fast i ett och samma hela tiden. Det positiva är ju att man lär känna en karaktär mycket bättre än om man skriver ur tredje person, så inget ont som inte för något gott med sig 🙂
Vilket berättarperspektiv använder ni er helst av? Eller blandar ni i ett och samma manus? Och har ni något perspektiv som ni föredrar framför ett annat?
Nu ska jag öppna Word och börja skriva. Men först måste jag nog ha en kopp kaffe till 😉

Dezmin

Min skrivprocess

Vardagsrutinerna börjar rulla på igen och den här veckan har jag hunnit testläsa lite, svarat på mejl och börjat planera hösten.
När det gäller uppföljaren till WG har jag insett att jag kanske måste börja skriva den lite tidigare än planerat. Inte för att jag är orolig för att inte hinna skriva den klar i tid, utan för att den ska genom tre testläsare och jag vill verkligen inte att de ska behöva känna någon stress. Så, jag kör igång med råmanuset någon gång under nästa vecka, då bör jag vara färdig i mitten av september. Därefter tar det någon vecka eller två att redigera ett varv, innan jag skickar till den första testläsaren.

I alla fall, jag fick ett önskemål från Marie om att blogga om min skrivprocess. Jag har ju skrivit om den vid ett par tillfällen tidigare, men det var länge sedan nu och eftersom det ständigt tillkommer nya läsare, är det kanske hög tid för en repetition. Här kommer den 🙂

Jag skriver ju inte efter något synopsis och jag vet att det är ovanligare, för skrivandet i allmänhet och i spänningsgenren i synnerhet.
Det finns egentligen inget bra ord på svenska för att inte skriva synopsis. ”Organiskt skrivande” låter i mina öron helflummigt, för det är verkligen inte så det går till. Däremot har jag vid några tillfällen stött på människor som säger att de ”skriver på gehör” och det överensstämmer betydligt bättre med hur det fungerar.
Först försöker jag hitta en lämplig scen att börja med. Gärna någon som introducerar intrigen direkt och sedan letar jag efter lämpliga karaktärer (om det nu inte är fortsättningen på en serie förstås). Det är allt jag vet när jag börjar. Samma sak som när man läser en bok, eller ser en film alltså.
Som i alla bra historier hamnar såklart karaktärerna i dilemman och svårigheter i början. Det får gärna vara något som först verkar omöjligt att hitta en lösning på, eller att de får en utmaning som verkar oöverkomlig.
Sedan måste de lösa sin situation och det är nu det intressanta börjar, för jag vet inte heller hur lösningen ser ut. Det är det som är utmaningen för mig när jag skriver. Jag lyssnar på karaktärerna och låter dessa leda mig genom handlingen tills jag har svaret på hur allt hänger ihop.
Det här sättet att skriva på förutsätter såklart en del. Bl a är det nog en fördel om man har ett bra minne, så man vet vad som har hänt tidigare och även minns mindre detaljer, samt en känsla över när i handlingen det bör komma en vändpunkt. För någonstans är det ju jag som styr över vad som ska hända, även om det ligger på ett djupt omedvetet plan.
Jag hade aldrig skrivit på gehör om det genererade massor med redigering (ni som följt mig vet ju att det är en av delarna i skrivprocessen som jag avskyr mest). Jag gör det för att det är det enda sättet att så snabbt som möjligt och med så bra resultat som det bara går, ta mig igenom råmanuset. För drivet i skrivandet är ju nyfikenheten. Hur ligger allt till egentligen?
Vissa mindre detaljer kan behöva korrigeras i efterhand och när jag fått svaret på allt, kan jag också fördjupa karaktärerna, eller lägga ut ett par villospår till, men på det stora hela krävs inga större ändringar.
Varför använder jag då inte synopsis? Helt enkelt för att det inte funkar för mig. Ja, jag har provat och antingen blir jag sittande i ett par månader och stirrar på en futtig mening jag fått ihop, eller också tvingar jag mig själv att skissa upp historien, varpå lusten att skriva den dör helt eftersom jag nu vet hur det slutar.

Jag tror att hela grejen med att skriva på gehör, eller skriva synopsis, bottnar i att komma på vad som funkar bäst för en själv, för det här är så individuellt. När man väl kommit underfund med vilken kategori man tillhör, bör man hålla sig till det som funkar, då blir det minst redigeringsarbete.
Visst kan man köra lite av båda (de flesta som skriver synopsis håller sig sällan stenhårt till det) och en del kan börja med att skriva utan synopsis och först när man inte kommer längre, skriva ett sådant.
Det är väldigt svårt att på detaljnivå förklara hur det funkar att skriva på gehör. Jag har fått frågan flera gånger och kan inte riktigt redogöra exakt för hur det går till. Men kanske kan man sammanfatta det med att jag liksom dagdrömmer mig igenom berättelsen och trycker på ”paus” efter varje skrivpass. Typ så 🙂 Samt att jag litar på att karaktärerna ska leda mig genom storyn, för det gör de alltid. Hur omöjlig en situation än ser ut, finns det alltid en lösning på den och ju mer de nystar i den, desto närmare svaret kommer även jag.

Jag hoppas att den som inte använder sig av det här tillvägagångssättet blev en aning klokare, annars är det bara att ställa följdfrågor. Och om nu någon använder samma sätt som jag gör, får denne gärna komma med fler förklaringar som eventuellt tydliggör hur det funkar 🙂

Dezmin

Fyran i Limboserien

De senaste dagarna har bestått av väldigt mycket slit, men nu börjar det lugna ner sig något.
Nästa steg i min planering är att så fort allt jobb kring WG börjar avta, ska jag ta tag i redigeringen av fyran i Limboserien (som ännu inte fått något namn). Det kommer att bli väldigt spännande eftersom manuset legat orört i snart ett och ett halvt år 😮
Jag har fått kommentarer från testläsaren jag skickade det till, men inte ens börjat redigera efter dem. Faktum är att det gått så lång tid att jag knappt minns intrigen längre, så det blir som att testläsa ett manus från någon kollega, trots att jag skrivit det själv.
Inget manus har legat orört så här länge och det ska bli intressant att se om det är en fördel eller en nackdel. Nackdelen är antagligen att jag inte har någon susning alls om hur jag tänkt, eller vad planen med intrigen var. Fördelen är nog att jag verkligen kan se på precis allt med nya ögon. Jag kommer ihåg några brottstycken, men det är allt.
Någon av er som låtit något manus ligga så här länge?
Och om ni haft det, hur var det att börja redigera det? Lättare än annars, eller svårare?

Dezmin

Fredagsfrågan

Fredag och det är dessutom Black Friday. Någon som ska shoppa extra idag?

Själv sitter jag och petar i manuset igen och tänker lite kring det här med kommentarer från karaktärer där det krävs en viss allmänbildning hos läsaren för att förstå poängen. Om det inte är avgörande för handlingen att alla förstår det, är det okej att ha med det då, eller bör man stryka? Ingen viktig information går ju förlorad.
Jag känner mig hyfsat allmänbildad, med undantag för sport. Jag är så otroligt ointresserad av det att det endast är de mest kända sportstjärnorna som jag känner till.
En kul sådan incident var när vi var några stycken som gick ut på en krogrunda i Umeå. Det här är många år sedan, men händelsen sitter väldigt färskt i minnet.
Vi åkte alltså till Umeå och efter att ha avslutat kvällen på en nattklubb, blev vi hungriga. Max är ju alltid öppet länge, så vi hamnade i kön där. Medan vi står och väntar på vår tur är det en snubbe som kommer fram till oss och undrar om det finns några häftiga efterfester någonstans? Klockan var över två på natten och ingen av oss kände till var man eventuellt hade efterfester i Umeå, så en av oss förklarade med ett brett leende att vi inte var från Umeå och därför inte kunde hjälpa honom. Han tackade för informationen och skyndade vidare.
När han försvunnit bröt en stor diskussion ut kring vad han gjorde här?
Jag hade bara ägnat honom en snabb blick, men insåg av samtalet att det här var någon jag borde ha känt igen. Jag lyssnade en stund på diskussionen som mitt sällskap förde, men när ingen av dem nämnde något namn, blev jag såklart till slut tvungen att fråga vad som var så märkvärdigt med honom?
”Men, såg du inte vem det var?” sa en av dem. ”Det var ju J-O Waldner!”
Det var ju tur att jag åtminstone hört talas om honom och visste vad han sysslade med för sport, dock hade jag uppenbarligen aldrig studerat bilder av honom så ingående att jag skulle ha känt igen honom ute på stan 😉
Så, fredagsfrågan lyder: Bör man stryka sådant som man kan tycka hör till allmänbildningen eftersom risken finns att poängen inte alltid går fram? Eller kan man låta sådant stå kvar, bara det inte är ledtrådar som hör till huvudintrigen?

Ha en trevlig Black Friday!

Dezmin

Öppningen

Jag har kommit halvvägs genom kapitlet jag hoppade över.
Eventuellt är det en dålig idé att hoppa så här, i alla fall för mig, men nu tog jag ju det beslutet.
Igår kväll hittade jag äntligen öppningen jag sökte efter när jag skrev utkastet. Hurra liksom! När jag skrev utkastet kunde jag för mitt liv inte begripa hur jag skulle ta mig vidare, så jag hoppade till nästa kapitel och fortsatte därifrån. Men om man bara får fundera lite (mycket) så brukar det alltid lösa sig, vilket det till slut gjorde även denna gång.
Så, idag är planen att skriva färdigt kapitlet och därefter fortsätta redigera det som är kvar. Tack och lov är det inte mycket redigering kvar i den här vändan sen 🙂
Under tiden grunnar jag på citatet. Jag vänder och vrider på orden och försöker hitta kärnan i det jag vill förmedla med det. Tanken är att jag ska vara helt på det klara med citatet när jag redigerat färdigt.
Återstår att se hur jag lyckas med det 😉

Dezmin