Dags att skriva om

Nu har jag fått feedbacken på mitt manus från sista testläsaren.
Problemet är inringat, men för att åtgärda detta krävs större omskrivningar av delar av texten.
Det här är något som jag aldrig behövt göra förut, det har vanligtvis rört sig om små justeringar, aldrig en omskrivning av den här omfattningen.
Skulle därför behöva lite råd och tips kring hur ni som gjort detta tidigare gör.
Raderar ni allt som ni behöver skriva om, eller behåller ni de fåtalet delar i avsnittet som fungerar och endast raderar det som måste skrivas om?
Eller, har ni andra tips om hur ni gör vid sådana här tillfällen?

Snart häxhelg

och manuset ser ut att ha goda chanser att få följa med till Blåkulla där det kan stanna på obestämd tid.
Jag har aldrig gillat redigeringsfasen, men det här är värre än någon av tidigare gånger. Jag måste verkligen uppbåda all styrka för att sätta mig med manuset och när jag väl gör det, går det i snigelfart. Varför? Jag vet faktiskt inte, men känslan av att det saknas något väldigt fundamentalt, gör sig ständigt påmind.
Det suger ut energi ur mig, så till den milda grad att jag förra veckan inte ens orkade blogga. Stundtals undrar jag om det är något omen. Kanske bör jag på riktigt inte skriva det här. Ibland ska man inte förringa tecknen. Jag gillar intrigen, men det hjälper ju inte om allt annat känns fel.
Jag försöker peppa mig med att det ännu inte nått någon testläsare och de brukar ju kunna peka ut vad som behöver åtgärdas, så jag kanske inte behöver fästa någon större vikt vid det just nu. Frågan är nog om jag ens lyckas ta mig genom första redigeringsrundan så att jag kan skicka det till den första testläsaren?

Jag fortsätter kämpa på, så får vi se var det slutar.
Kommer dock att ta långledigt från det under påsken i hopp om att uppbringa lite ny energi. Försöka vara utomhus om det blir fint väder och eventuellt äta lite godis 😉
Hur ska ni tillbringa påsken?

I mål

Nu är äntligen råmanuset färdigt. Att skriva bara på inspiration gjorde att det tog tre gånger så lång tid att färdigställa utkastet, men det var lite roligare att skriva i alla fall.
Nu återstår redigeringen och jag misstänker att den också kommer att ta betydligt längre tid än vad den brukar göra, eftersom jag vill lägga ett annat djup i den här historien. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra det, men jag tänker att om jag får fundera lite på det, kommer jag nog på vilka effekter som skulle kunna fungera.
Därför låter jag manuset vila minst en vecka medan jag grunnar på det, innan jag börjar med redigeringen. Utöver det har jag ju lite research som behöver göras. Den påverkar inte själva historien, men jag vill gärna få det rätt.
Jag får se om den här boken hinner bli klar i år, jag hoppas det i alla fall, men tänker inte stressa. Den har ett arbetsnamn, men eftersom jag är osäker på om det blir det i slutändan, avslöjar jag det inte än.

Nu har jag således en vecka att ägna åt lite annat, vilket passar bra då vi har en del på förlagssidan att göra inför släppet av nästa bok där.
Det känns smått overkligt att det snart gått två och ett halvt år sedan vi startade förlaget, men tiden går fort när man har roligt 🙂

Hur ser era närmaste planer ut? Vare sig det nu handlar om skrivande eller annat?

Att skriva det omöjliga

Ibland hör jag författare som berättar om den tveksamhet de hade innan de skrev sin bok. Det brukar ofta handla om att de inte trodde att de skulle klara av att teckna ner historien de planerade skriva. Jag har aldrig förstått hur de menat, för jag har alltid tänkt att allt handlar ju om att göra research, vad är problemet?
Fram tills nu.
Jag har inte hunnit skriva råmanuset färdigt än, men trots att jag knappt hinner skriva på manuset just nu, börjar jag ändå tveka att jag är rätt person att skriva just den här berättelsen. För jag har kommit så pass långt att jag börjar ana hur själva mordgåtan ligger till och nu är jag ytterst tveksam till om jag reder ut det här.
Problemet ligger inte i att fortsätta skriva fram till slutet, dilemmat vilar i hur resultatet blir.
Det är svårt att förklara för någon som inte varit där själv, men en del historier behöver något mer än bara ett slut. Jag lyckas bara inte sätta fingret på vad det där extra är. Det enda jag vet är att jag just nu upplever att jag kommer att få stora problem att ge manuset det som krävs för att känslan ska stämma överens med handlingen. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare.

Jag har inte gett upp och kommer förstås att skriva manuset färdigt. Därefter hoppas jag reda ut hur jag ska fixa resten i redigeringen när testläsarna sagt sitt.
Vi får se hur det går, men i skrivande stund undrar jag om jag eventuellt har tagit mig vatten över huvudet den här gången 😉

Någon annan som varit med om något liknande?

Hur man skriver en bok

Jag har alltid hävdat att det inte finns några ”rätt” eller ”fel” när man ska skriva en bok. Nu pratar jag alltså om hur man får ihop ett råmanus, inte om gestaltning, språk, etc.
Louise har skrivit om sina funderingar här så jag tänkte spinna vidare på det.

Det finns två kategorier av författare, kanske man kan säga. Den ena skriver synopsis och den andra gör det inte. Men sedan kan tillvägagångssätten att komma i mål med råmanuset, variera oändligt inom dessa grupper.
Om man är nybörjare är mitt tips att prova sig fram tills man hittar ett sätt som fungerar för en själv. Hittar man det, så håll fast vid det och experimentera inte så mycket genom att testa andra alternativ.

Om jag tar mig själv som exempel. Mitt första manus jag skrev, skrev jag utan synopsis, detta trots att många sa att jag i och med det skulle få skriva om historien massor med gånger. Allt kommer att vara en enda röra och för att ens få någon form av fason på berättelsen, måste du sedan börja om från början igen och göra om alltihop.
Inget kunde vara mer fel. Jag har aldrig skrivit efter synopsis och jag har heller aldrig behövt skriva om ett helt manus en andra gång. Visst kan jag ha behövt peta in  fler ledtrådar i efterhand, eller justera någon karaktär lite, men det är fortfarande väldigt små förändringar och inga stora omskrivningar, som det handlat om.
När jag däremot provade att skriva synopsis, resulterade det bara i att hela mitt intresse för historien dog och det blev inget skrivet alls.

Poängen är den här: Att skriva en bok handlar till stora delar om lusten och ivern att få ihop en historia. En del behöver fart för att ta sig igenom den (dit hör jag), andra kan behöva tänka efter en del innan de börjar skriva. Men det finns inga rätt eller fel här. Man måste bara komma på vilken sorts författare man är. Och när man vet det, spelar det ingen roll vad andra författare (eller förståsigpåare) säger. Huvudsaken man själv insett hur man ska göra för att få ihop handlingen.
Den enda gången jag kan hålla med om att man bör lyssna på hur andra gör, är om metoden man använder inte fungerar för en själv. Om du tvingas skriva om en massa, eller om du hela tiden fastnar längs vägen, då kan det vara läge att ta till sig andras tips. Annars inte.
Låter inte det väldigt logiskt? 🙂

Guessing Game m m

Det har kommit en hel del saker emellan, men i nästa vecka ska jag börja göra det sista på Guessing Game. Det ska bli skönt att bocka av ännu en sak.

Jag får se vad som blir skrivet härnäst, men just nu känns det bara skönt att snart vara helt fri från egna skrivprojekt. Jag har ju ett till manus liggande (kom jag på) och det är ”Gärningsspelarna”, det där ”feelbad-manuset” eller vad man nu ska kalla det för. Det kommer dock att kräva en del omskrivningar för att passa vår nisch, så jag lämnar det därhän tills vidare.
Utöver det har jag kommit på en karaktär med en intressant egenskap som jag gärna satt i en historia, men jag får se när jag uppbådar orken (om jag någonsin gör det) att ta reda på vad den berättelsen handlar om.

Just nu kommer jag att koncentrera mig på att jobba på det sista på GG så den kan komma ut under våren. Resten (beträffande mitt eget skrivande) lämnar jag helt öppet. Jag har gett ut tre böcker på ett år (snart) och då om någonsin har man väl rätt att pusta ut lite också? 😉

Vad har ni för planer med livet för tillfället? Och är det någon fler än jag som också strävar efter ett planlöst liv just nu? Åtminstone under någon månad eller två 🙂

Manus och serier

I veckan redigerade jag färdigt första rundan efter första testläsaren sagt sitt.
Som tur är så går ju redigeringsrundorna snabbare för varje ny genomgång och nu är manuset överlämnat till testläsare nummer två. Därefter väntar en ny genomgång och sedan ska manuset skickas till den sista testläsaren. Sedan återstår sista redigeringsvarvet.
Även om just redigeringen är den del som jag tycker är absolut tråkigast med skrivandet, blir ju storyn bättre och bättre för varje gång, så jag tröstar mig med det 🙂

En annan sak jag kollade upp i veckan (som absolut inte har med skrivandet att göra) gällde två serier som gick på teve för jättelänge sedan. Eller för att vara exakt gällde det inte så mycket serierna, utan skådespelarna.
Någon som minns Tillbaka till Eden? Och om ni minns den, minns ni då han som spelade Greg Marsden? Samma år som den miniserien gick, började även en betydligt längre serie, Doktorn kan komma. Båda serierna var australienska.
Jag minns att jag tyckte att han som spelade Greg i Tillbaka till Eden var så grymt lik han som spelade Guy Reid i Doktorn kan komma.
Nu finns ju internet och nästan allt man undrar över går ju att läsa sig till där och eftersom jag kom att tänka på de där två serierna igen under veckan, kollade jag upp båda. Då visade det sig att Greg Marsden spelas av James Reine och Guy Reid spelas av David Reine. Japp, de är bröder som uppenbarligen också varit i musiksvängen.
Inte så konstigt då att jag upplevde att de var lika varandra.
Jag tror nästan att jag måste sätta mig och se om Tillbaka till Eden någon gång, för den miniserien gillade jag verkligen.
Har ni någon favoritserie ni minns från åttiotalet?
Nu finns ju de flesta av dem på internet, så de är enkla att se om ifall man vill. Därför tar jag gärna emot tips 🙂

Slutet på historien

Idag skriver jag de sista sidorna på råmanuset.
Uppföljaren till WG har varit lite svårare att skriva och jag vet redan nu att jag kommer att få fördjupa HP mer i det här manuset än vad jag fick göra i WG. Mycket beroende på att jag inte riktigt fått kläm på karaktären i det här manuset.
Till veckan börjar jag redigera första varvet så jag kan skicka det till den första testläsaren om ca två veckor. Då är det dags att ta tag i lite annat jobb kring Samfundet. Inlagan är färdig, men mycket annat återstår, så det blir ingen rast eller ro bara för att jag lämnar ifrån mig råmanuset 🙂

Men, nu är det snart äntligen helg i alla fall.
Under veckan som gick har vi även hämtat vinterns vedförbrukning och burit in den, så det har varit en tuff vecka, varför ledigheten verkligen kommer lämpligt.
Här regnar det idag, men förlaget har fått in det första manuset som verkar lovande, så jag tänkte ägna mycket av helgen till att läsa det.
Hur ser era helgplaner ut?

Veckan som gick

Äntligen fredag!
Den här veckan har varit riktigt tuff med hundra saker som jag hunnit beta av. Bl a har en väninna fyllt år och sedan har det varit en hel del i hemmet som jag tvingats ta tag i.
En rolig sak (mitt i alla måsten) var att jag fick Anna E Wahlgrens bok ”Efter Emma” i min brevlåda.
Jag har ju fått den stora äran att vara en av testläsarna till den och den är precis lika bra som jag mindes den när jag testläste 🙂 Enda skillnaden är att den nu är något tajtare i handlingen och sedan upplevde jag att karaktärerna var bättre fördjupade.
Hur som helst, den släpps idag (tror jag) och jag kan varmt rekommendera den! 🙂 Det känns lite fel att recensera den då jag ju är jävig 😉 men jag lovar att den som gillar psykologisk spänning, kommer att gilla den mycket och visst blev den snygg!

Råmanuset till uppföljaren av WG rullar på fint och om inget oväntat händer, bör jag ha det färdigt i slutet på nästa vecka. Sedan tar det ju en vecka eller två att redigera det också innan första testläsaren ska läsa.
Den här gången kommer huvuddelen av handlingen att utspela sig i Sundsvall och som tur är bor en av testläsarna där. Jag har besökt staden ett par gånger, men det var väldigt länge sedan nu. En av gångerna var på Gatufesten i unga år och ni förstår ju själva att minnet från den helgen sviktar av fler anledningar än bara de åldersrelaterade 😉

Hur som helst. Nu ska det bli skönt med helg, så jag hinner vila upp mig inför slutspurten nästa vecka.
Vad har ni för planer i helgen?

Dags att skriva

Idag börjar jag skriva uppföljaren till WG.
Det ska bli väldigt spännande att se var det här tar vägen 🙂
Även den här boken kommer jag att skriva i första person presens, men den här gången ur den andra karaktärens PoV. Detta för att ge en ny dimension till duologin. Det är ju alltid intressant att se saker ur andra karaktärers synvinkel också.
Att växla från tredje person till första, har varit väldigt lärorikt. WG var ju första manuset jag skrev i jagform hela vägen och jag upplevde det som mycket svårare än tredje person. Det handlade verkligen om att hitta rösten på karaktären och hur denne uttrycker sig och givetvis är det frustrerande ibland att inte kunna hoppa fram och tillbaka ur olika PoV. Nu är man fast i ett och samma hela tiden. Det positiva är ju att man lär känna en karaktär mycket bättre än om man skriver ur tredje person, så inget ont som inte för något gott med sig 🙂
Vilket berättarperspektiv använder ni er helst av? Eller blandar ni i ett och samma manus? Och har ni något perspektiv som ni föredrar framför ett annat?
Nu ska jag öppna Word och börja skriva. Men först måste jag nog ha en kopp kaffe till 😉