Vikten av genrer

Det har pågått en del diskussioner bland författare lite här och var på nätet om genrer och om det egentligen är så viktigt att genrebestämma en bok. Och till råga på eländet har det börjat dyka upp undergenrer också. Varför kan en bok inte bara få vara en bok?
Anledningen till att man delar in böcker i olika genrer är för att läsaren ska hitta det den söker efter. Idag är det dessutom vanligt att olika genrer korsas i en bok och därför behövs lämpliga undergenrer. Det här har många förlag missat helt. Man använder istället genrer som man tror ska locka en läsare, trots att innehållet inte motsvarar etiketten. Det gör att man som läsare känner sig lurad och förtroendet för nästkommande titlar hos förlaget, sjunker.
Om det står skräck, vill inte jag läsa fantasy. Om det står thriller, vill inte jag läsa en deckare. Om det står psykologisk thriller, vill inte jag läsa en segdragen mörk relationsroman.
I USA är man väldigt duktig på att dela in böcker i genrer och subgenrer, detta för att underlätta för läsaren att hitta vad de söker. I Sverige är undergenrer knappt uppfunnet och vilken genre man sätter på boken, spelar inte så stor roll, bara läsaren lockas.
Det här är ett jädrans otyg för oss som letar efter speciella historier inom en genre och jag har sedan länge slutat lita på förlagens etiketter.

Men varför kan inte en bok bara få vara en bok ändå? Det viktiga är ju att locka läsarna.
Låt mig dra en liknelse. Om jag går till en mäklare i jakten på en herrgård och mäklaren utbrister: ”Varför just en herrgård? Kan inte ett hus bara få vara ett hus? Kom ska jag visa dig några fina torp som är till salu.” Då blir inte jag särskilt glad eftersom jag vet vad jag vill ha. Jag vill ju att mäklaren ska visa mig ett utbud av herrgårdar och inte av torp.
Eller, om jag ska köpa en BMW och bilhandlaren säger: ”Varför kan en bil inte bara få vara en bil? Kom ska jag visa dig en fin Ford som vi har.”
Det är samma sak när det gäller böcker. Som läsare vet jag vad jag gillar och vad jag vill läsa, då vill jag också ha det jag blivit lovad och ingenting annat.
Och om en bok innehåller genrer som korsar varandra, eller har karaktärer med egenskaper som just jag tycker om, är undergenrer det absolut bästa alternativet för att läsaren ska kunna identifiera dessa böcker.
Tyvärr är det här inget som man i Sverige fäster sig vid nämnvärt.
Jag vet att jag tagit upp detta förut, men det måste uppenbarligen sägas om och om igen eftersom främst författare, inte tycks förstå vikten av att genrebestämma en bok. Speciellt olyckligt är det ju om man faktiskt skriver genrelitteratur. Hur kan man då inte förstå varför genreindelningen är så viktig?

Jag tror att alla (både författare och läsare) skulle tjäna på att inte göra sitt bästa för att lura läsarna med en illa vald etikett på en bok.
För mig är det obegripligt varför man inte definierar rätt genre. Ingen vinner ju något på att lura någon annan. Inte i längden i alla fall.

Dezmin

Annonser

13 svar till “Vikten av genrer

  1. Det är klart man vill läsa det man blivit lovad! Författare som inte fattat det fattar inget alls 😉

    Gillad av 1 person

  2. Håller med dig helt. Speciellt det du säger om att själv skriva genrelitteratur, men vara helt emot genrer. Och liknelsen med bil och husköp var ju klockren. De är där för att hjälpa läsarna hitta boken, inte för att förläggaren är en grinig jäkel som vill tvinga in dig och boken i en fålla. Och det där med att blanda genrer hejvilt, där får man nog se upp lite. Jag tror en hel del manus refuseras hos de större förlagen för att det inte går att definiera riktigt vad det är, och hur ska man då kunna locka läsare? Det där har många också svårt att förstå. De har skrivit något jättespretigt och utan någon medveten tanke bakom, men ändå vill de försvara sin rätt att få vara spretiga till sista blodsdroppen. Och alla som försöker genrebestämma deras verk är bara ute efter att begränsa dem och hindra deras konstnärliga frihet. 😉

    Gillad av 1 person

    • Jag håller med dig i precis allt! Och precis, varför förstår inte författare att genreindelning är något bra, det hjälper ju rätt läsare att hitta rätt bok. Samtidigt gnäller de för att litteratur delas in i genrelitteratur och finlitteratur, lol, då surar de över att i den fina litteraturen får man minsann blanda hej vilt och då kallas det inte ens för genrelitteratur, utan för roman. Dock har de inte förstått vad som räknas till finlitteratur, det är väl därför de resonerar så tokigt.
      Ibland blir jag mörkrädd när jag ser hur mycket förstånd som saknas hos en del. De borde kanske sätta sig ner och fundera över varför man delar in litteratur på olika sätt 😉

      Gillad av 1 person

      • Ja, haha, dessa är ju också roliga. Som skriver genrelitteratur och klagar på att litteraturkritikerna inte tycker deras böcker är tillräckligt fina. Men då kunde de väl bara ha skrivit något annat då, om det var det de var ute efter. 😉 är det finlitteraturstatus man vill åt förstår jag inte varför man skriver en feelgood om livet på landet eller en buskis om en tokig pensionär. 😄
        Ja det är konstigt att många som är i branschen ändå är så ovilliga att sätta sig in i det och hur det funkar. Det är som att de tror att just de ska få sätta villkoren för hur böcker klassificeras och hur folk ska se på dessa. Men bygger du en kolonistuga kan du inte kalla det för ett slott. 😉 ok, kanske för dig själv, men att göra det i en försäljningsannons tex riskerar nog att folk börjar tveka på ens förståndsgåvor, lol. Folk borde vara lite mer intresserade av att sätta sig in i den bransch de vill bli en del av.

        Gillad av 1 person

        • Jamen exakt! Om de nu vill bli en litterär författare, är det ju bara att skriva finlitteratur då. Problemet är att då måste de höja verkshöjden på böckerna och det är jag tveksam till att de flesta av dem klarar av. Det är ju inte gjort i rödaste rappet och kräver lite mer än att skriva en genreroman, eller dussindeckare 🙂
          Haha, ja de kan ju kalla det för kolonilott för sig själva, men inte till andra eller i en annons. Det kallas för falsk marknadsföring och är exakt lika illa som när man sätter en genre på en bok där etiketten inte matchar innehållet 😉

          Gillad av 1 person

          • Precis därtill krävs det ju lite mer av författaren, men av någon anledning vill alla ändå tro att det de skrivit är så himla ”fint”. Jag tror de som blir förnärmade av begreppet ”ful och finlitteratur” inte själva förstår skillnaderna helt. Därför blir de så kränkta när andra definierar deras böcker. 😄

            Gillad av 1 person

            • Jag tror precis som du. De verkar inte förstå vad begreppen innefattar och därför blir de kränkta av att tillhöra ”fullitteratur” 😀 Sedan är ju just kränkthet så ”rätt” att känna idag, så de tar väl alla tillfällen de kan.
              Tror jag ska börja göra likadant. Jag ska börja varje dag med att känna mig kränkt över någonting 😀 Tror jag börjar i författargruppen 😀

              Gillad av 1 person

  3. Jag, som efter ett par förvirrade genrebeteckningar tappat förtroende för iaf ett förlag har också funderat på detta.
    Det svåra kan vara att en bok glider runt genremässigt (vilket kan funka om det är välgjort och marknadsförs rätt) och att jag investerar tid och energi i en läsning som gör mig irriterad eller besviken, för att jag inte fick det jag trodde.
    Begriper inte att förlagen inte är bättre på detta. De om några borde ju vara proffs. Dessutom kan det ju vara rätt kul med välskrivna genrekorsningar (bara en vet om det) så jag hoppas på bättring på den svenska bokmarknaden. Fler subgenrer tack. Liksom fler vettiga genrebeteckningar överlag. 😉
    (Och hjälp, bara tanken på finlitteratur som egentligen är genrelitteratur … Don’t get me started🤪)

    Gillad av 1 person

    • Jag håller helt och hållet med dig. Visst kan man korsa genrer, men då bör detta framgå via en undergenre, eller på något annat sätt.
      Jag fattar inte heller varför förlagen inte är bättre på det här, de verkar tro att läsarna ska bli glada av att luras. Tror ytterst få läsare håller med om det och precis, vissa förlag är värre än andra.
      Haha, eller hur? Finlitteratur och genrelitteratur, är liksom två skilda saker 😀

      Gillad av 1 person

  4. Bra inlägg. Genrer finns det många av och de tycks bara bli fler. Mer specificerade och ibland lite krångliga. Förr fanns det deckare och självbiografier och något mer….haha.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s