Tag Archives: Gameduologin

Redigeringsrunda ett – check!

Jag ökade tempot lite på redigeringen och har lyckats köra första redigeringsvarvet under den här veckan, blev klar igår kväll.
Nu har manuset åkt iväg till första testläsaren och det känns verkligen befriande att få lämna ifrån sig historien till någon annan. Mycket beroende på att jag levt så intensivt med det den här gången. På fyra veckor har jag dels skrivit råmanuset och dels hunnit redigera det ett varv, så nu behöver jag få vila ifrån det.
Men, ingen rast för det. Nu börjar jobbet med omslaget till Samfundet (fyran i Limboserien) dock tänkte jag ta mig friheten att vila under helgen i alla fall 😉
Vi har inget inplanerat i helgen heller, så jag ska mest ta det lugnt.

Hur går det för er andra med allt och har ni några speciella planer i helgen?

Dezmin

Annonser

Slutet på historien

Idag skriver jag de sista sidorna på råmanuset.
Uppföljaren till WG har varit lite svårare att skriva och jag vet redan nu att jag kommer att få fördjupa HP mer i det här manuset än vad jag fick göra i WG. Mycket beroende på att jag inte riktigt fått kläm på karaktären i det här manuset.
Till veckan börjar jag redigera första varvet så jag kan skicka det till den första testläsaren om ca två veckor. Då är det dags att ta tag i lite annat jobb kring Samfundet. Inlagan är färdig, men mycket annat återstår, så det blir ingen rast eller ro bara för att jag lämnar ifrån mig råmanuset 🙂

Men, nu är det snart äntligen helg i alla fall.
Under veckan som gick har vi även hämtat vinterns vedförbrukning och burit in den, så det har varit en tuff vecka, varför ledigheten verkligen kommer lämpligt.
Här regnar det idag, men förlaget har fått in det första manuset som verkar lovande, så jag tänkte ägna mycket av helgen till att läsa det.
Hur ser era helgplaner ut?

Dezmin

Veckan som gick

Äntligen fredag!
Den här veckan har varit riktigt tuff med hundra saker som jag hunnit beta av. Bl a har en väninna fyllt år och sedan har det varit en hel del i hemmet som jag tvingats ta tag i.
En rolig sak (mitt i alla måsten) var att jag fick Anna E Wahlgrens bok ”Efter Emma” i min brevlåda.
Jag har ju fått den stora äran att vara en av testläsarna till den och den är precis lika bra som jag mindes den när jag testläste 🙂 Enda skillnaden är att den nu är något tajtare i handlingen och sedan upplevde jag att karaktärerna var bättre fördjupade.
Hur som helst, den släpps idag (tror jag) och jag kan varmt rekommendera den! 🙂 Det känns lite fel att recensera den då jag ju är jävig 😉 men jag lovar att den som gillar psykologisk spänning, kommer att gilla den mycket och visst blev den snygg!

IMG_20170901_075520

Råmanuset till uppföljaren av WG rullar på fint och om inget oväntat händer, bör jag ha det färdigt i slutet på nästa vecka. Sedan tar det ju en vecka eller två att redigera det också innan första testläsaren ska läsa.
Den här gången kommer huvuddelen av handlingen att utspela sig i Sundsvall och som tur är bor en av testläsarna där. Jag har besökt staden ett par gånger, men det var väldigt länge sedan nu. En av gångerna var på Gatufesten i unga år och ni förstår ju själva att minnet från den helgen sviktar av fler anledningar än bara de åldersrelaterade 😉

Hur som helst. Nu ska det bli skönt med helg, så jag hinner vila upp mig inför slutspurten nästa vecka.
Vad har ni för planer i helgen?

Dezmin

Första vs tredje person

Då har nästa vecka börjat och jag fortsätter med råmanuset.
Uppföljaren till WG har fått arbetsnamnet GG, men vi får se om det blir det namnet i slutändan, så jag outar det inte än 🙂
Senast igår diskuterade jag och Katarina lite kring det här med första och tredje person och om hur svårt det är att ställa om sig till tredje när man har skrivit i första. Man upplever ju verkligen en stor skillnad i avståndet till karaktärerna när man skrivit i första och ska övergå i tredje. Det kände jag också när jag började redigera fyran i Limboserien (Samfundet) efter att ha skrivit WG.
Även uppföljaren till WG kommer ju att skrivas i första person (men ur den andra karaktärens PoV). Och precis som i WG är det uteslutande en person man följer. Just det har verkligen varit en utmaning, för om man inte har fler än en jagberättare, har man heller ingen möjlighet att hoppa mellan karaktärerna, men även det har jag upptäckt är en vanesak. För det här manuset har (hittills) varit mycket enklare att skriva än WG.
Dock är det en scen som jag nu insett måste finnas med i början och som hp inte kan vara med i, så idag ska jag lägga till en prolog i början i tredje person, men det blir enda stället jag ”fuskar” på 😉

Hur tänker ni när ni väljer berättarperspektiv? Och är det någon som skrivit hela manuset i första person där man bara följer en karaktärs PoV? Eller någon som växlar mellan olika jagberättare, eller som växlar mellan tredje person och första person?
Oavsett vilket, hur tänkte ni när ni valde och varför?

Dezmin

Dags att skriva

Idag börjar jag skriva uppföljaren till WG.
Det ska bli väldigt spännande att se var det här tar vägen 🙂
Även den här boken kommer jag att skriva i första person presens, men den här gången ur den andra karaktärens PoV. Detta för att ge en ny dimension till duologin. Det är ju alltid intressant att se saker ur andra karaktärers synvinkel också.
Att växla från tredje person till första, har varit väldigt lärorikt. WG var ju första manuset jag skrev i jagform hela vägen och jag upplevde det som mycket svårare än tredje person. Det handlade verkligen om att hitta rösten på karaktären och hur denne uttrycker sig och givetvis är det frustrerande ibland att inte kunna hoppa fram och tillbaka ur olika PoV. Nu är man fast i ett och samma hela tiden. Det positiva är ju att man lär känna en karaktär mycket bättre än om man skriver ur tredje person, så inget ont som inte för något gott med sig 🙂
Vilket berättarperspektiv använder ni er helst av? Eller blandar ni i ett och samma manus? Och har ni något perspektiv som ni föredrar framför ett annat?
Nu ska jag öppna Word och börja skriva. Men först måste jag nog ha en kopp kaffe till 😉

Dezmin

Hektisk höst

Nu börjar vardagsrutinerna så sakteliga rulla igång igen.
Det blir en spännande höst för mig, men också väldigt intensiv, så det är ju en fördel att jag hunnit vila lite under sommaren 🙂
Fyran i Limboserien har fått ett namn nu: Samfundet. Den släpps under hösten, men jag återkommer om mer exakt när, för det är inte riktigt klart än. Mellan tummen och pekfingret blir det i oktober eller november. Nu måste jag ju hålla i många delar av utgivningen själv och även om vi är två, tar det mer tid än när jag bara lämnade in manus, fick tillbaka det med kommentarer om vad som behöver ändras, skickade in det igen tills det var så bra att inlagan kunde sättas och korras, fick se omslagsförslag och när allt var klart, gick alltihop till tryck.
Utöver det ska vi hinna gå igenom manus som kommer in till förlaget, så här har vi inte tid att ligga på latsidan. Som tur är så är det väldigt roligt också 🙂
Vidare ska jag skriva uppföljaren till Wicked Game under hösten, för den ska ju släppas våren 2018.
Ja, ni ser ju, här blir det full rulle hela hösten.
Någon fler än jag som kommer att ha en hektisk höst?

Dezmin

Sommarplaner

Nu är det ju snart sommar så då blir det antagligen ännu färre uppdateringar på bloggen. Det är en årstid då jag helst gör annat än sitter vid datorn. Det brukar mest bli en sväng på morgonen och en stund under kvällen.
Det blir inte så mycket skrivande heller på sommaren. Den romantiska bilden över hur man sitter och skriver utomhus, har hittills aldrig inträffat hos mig. Dels för att jag hela tiden måste sitta på helspänn så ingen äcklig insekt är på väg mot mig och dels för att jag har svårare att koncentrera mig när jag sitter ute.
Men faktum är att härom dagen när jag satt och funderade på just insekter och varför jag undviker alla platser där de kan tänkas dyka upp, fick jag också en idé till hur uppföljaren till WG skulle kunna börja. Inget ont som inte har något gott med sig, m a o 😉
Jag får se vart det bär hän när jag sätter mig och på allvar börjar skriva ner manuset, men nu vet jag ju hur storyn börjar och sedan är det bara att haka på och se hur den tar sig.
Tror även jag vet vilken plats den ska få utspela sig på, men där måste jag göra en del research för jag har inte varit där så mycket. Som tur är känner jag en person som bor där, så själva researchen kring den delen borde bli hyfsat enkel 🙂

Vad ska ni hitta på i sommar?
Själv gör jag det jag brukar göra och försöker ladda batterierna inför nästa höst, vinter och vår 🙂

Dezmin

Sant eller inte?

Ny vecka och nya tag.
Det går verkligen tungt just nu med allt, vet inte om det är någon form av vårtrötthet som har smugit sig på.
Men, det är bara att spotta i nävarna och köra, så jag tar mig igenom det här redigeringsvarvet också 🙂
Fler fina recensioner på Wicked Game har också börjat trilla in, vilket är glädjande.
Och precis som jag sitter och skriver det här blogginlägget, får jag meddelande från en person som läst boken, och som undrar om de där psykologiska tricken funkar i verkligheten?
Nu är jag ingen psykolog, men enligt de som är insatta, så fungerar det. I princip allt som står i boken har jag tagit in från den research jag har gjort och därför står detta nära verkligheten. Det enda jag har hittat på är det där med ”rättsvrängare”. Samt själva storyn förstås. Men, det intressanta är ju att det faktiskt skulle vara möjligt att nämndemännen är korrupta. För vem skulle kunna kolla det? Jag gillar att leka med tankar där saker och ting faktiskt skulle kunna vara möjligt, även om jag samtidigt hoppas på att det aldrig inträffar såklart 🙂
Är det här saker som ni också funderar över när ni läser fiktion? Alltså, vad författaren hittat på och vad som verkligen stämmer? Och om ni gjort det, vilka böcker har väckt dessa frågetecken hos er?

Dezmin

Då var påsken slut

Hoppas att ni alla hade en fin påskhelg och hann äta mycket godis.
Själv var jag gräsänka under hela påskhelgen då maken åkte ner till Ljungby för att hämta en motorcykel han hade kvar där. Detta tog honom hela påskhelgen och därför fick jag ägna ledigheten precis hur jag ville, utan att behöva ta hänsyn till någon annans önskemål. Bra va?
Recensionerna på Wicked Game har också börjat komma nu. Bokpool skriver om boken här och Carola har recenserat den här. Extra roligt att se att det jag försökte åstadkomma med den verkligen har gått fram 🙂

Idag tar jag tag i vardagen igen och främst i planeringen ligger nästa redigeringsvarv av fyran i Limboserien efter att ännu en testläsare kommit med finfina synpunkter.
Den har ännu inget namn. Tror det här är första gången som jag har jättesvårt att hitta en bra titel.
Någon fler än jag som har det här problemet? Man vill ju liksom att den ska passa boken och samtidigt göra eventuella läsare nyfikna.

Dezmin

Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Dezmin