Sant eller inte?

Ny vecka och nya tag.
Det går verkligen tungt just nu med allt, vet inte om det är någon form av vårtrötthet som har smugit sig på.
Men, det är bara att spotta i nävarna och köra, så jag tar mig igenom det här redigeringsvarvet också 🙂
Fler fina recensioner på Wicked Game har också börjat trilla in, vilket är glädjande.
Och precis som jag sitter och skriver det här blogginlägget, får jag meddelande från en person som läst boken, och som undrar om de där psykologiska tricken funkar i verkligheten?
Nu är jag ingen psykolog, men enligt de som är insatta, så fungerar det. I princip allt som står i boken har jag tagit in från den research jag har gjort och därför står detta nära verkligheten. Det enda jag har hittat på är det där med ”rättsvrängare”. Samt själva storyn förstås. Men, det intressanta är ju att det faktiskt skulle vara möjligt att nämndemännen är korrupta. För vem skulle kunna kolla det? Jag gillar att leka med tankar där saker och ting faktiskt skulle kunna vara möjligt, även om jag samtidigt hoppas på att det aldrig inträffar såklart 🙂
Är det här saker som ni också funderar över när ni läser fiktion? Alltså, vad författaren hittat på och vad som verkligen stämmer? Och om ni gjort det, vilka böcker har väckt dessa frågetecken hos er?

Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Vad är skillnaden?

Liberalerna vill att Domstolsverket avgör om en person är lämplig att sitta som nämndeman. Idag nomineras ju de flesta nämndemän av politiska partier och detta tycker alltså L borde åtgärdas.
Men, skulle det göra någon skillnad? De flesta medborgare i landet har politiska åsikter vare sig de är politiskt aktiva, eller inte. Därför kan ju inte skillnaden bli så avsevärt stor tänker jag, men jag håller med om att medelåldern är för hög och borde sänkas.
I slutändan tror jag att det som avgör är hur tungt bevismaterial åklagaren har och hur skicklig advokat den åtalade har. Däremot kan man säkert se på brottsfallet lite olika beroende på vilken ålder man har.
Säg att en kvinna blivit sexuellt ofredad, men var vid tillfället klädd i en kort kjol. En nämndeman som befinner sig i pensionsåldern kommer antagligen att påverkas mer av hur kvinnan var klädd, än en nämndeman som är runt trettio.
Och hur ska Domstolsverket lyckas komma fram till vem som är lämplig som nämndeman? De kan bara kolla igenom ansökan och eventuellt komplettera med kontrollfrågor, men det förutsätter inte att personen som skickat in ansökan svarar uppriktigt på dessa.
Så, vad tror ni? Är det här ett bra förslag, eller ett som varken gör till eller från i slutändan?

Titeln

Jag tänkte att jag skulle outa titeln nu. Jag har hållit på den ett bra tag, så jag känner själv att det börjar bli dags.
Boken är alltså en psykologisk relationsthriller som kretsar kring två nämndemän och en kommande mordrättegång.
Jag petar fortfarande i baksidestexten, men ni som följt mig ett tag har ju tagit del av halva i alla fall. Hela kommer så snart jag redigerat den färdigt.
Bilden till omslaget har jag också fått se och jag gillar den verkligen! Så fort omslaget är färdigt ska jag outa det med. Jag har inte vågat sätta något exakt datum för släppet än, men under mars hoppas vi att det ska bli. Vi vill reservera oss för eventuella förseningar på vägen eftersom allt runt omkring själva skrivandet av ett manus, är nytt för oss. Men, vi vet på ett ungefär, så mars känns inte helt omöjligt, även om det kommer att bli en snäv deadline.
Så, vad heter boken då? Wicked Game. Och ja, det finns influenser från låten med samma namn av Chris Isaak, som jag tolkat på mitt eget sätt 😉
Det har skrivits så ytterst få böcker där nämndemän fått ta plats som huvudkaraktärer (har faktiskt bara sett en enda i Sverige som är egenutgiven, men jag kan ju ha missat någon) så jag tyckte det var dags nu.
Om Limboserien kretsar kring egenmäktig rättskipning för att man tappat tron på rättssystemet, kretsar Wicked Game kring personer som alltså sitter på en avgörande roll när det kommer till att fria eller fälla en åtalad.
Wicked Game är den första delen av två och planen är att släppa uppföljaren nästa vår. Uppföljaren har fått namnet SG. Den andra bokstaven är kanske inte så svår att räkna ut vad den står för? 🙂
Där har ni namnet i alla fall. Återkommer med mer info (både kring den och förlaget) i takt med att saker och ting blir klara.
Trevlig helg! 🙂